Farväl och förlåt

[Tititu]

Jag gav i våras bort en katt åt en som frågade efter en ny, vuxen, katt då hennes förra blivit påkörd. Jag hade två som inte trivdes så bra tillsammans så jag tänkte att den ena kunde få ett nytt kungarike med enbart en kung i ett hus på landet. Han hade dessutom sån dygnsrytm som skulle krävt kattlucka så vi var inte alltid bästa vänner även om allt var glömt och förlåtet då han kom upp i famnen och gosde på eftermiddagen. Han var den mjukaste vackraste sammetskatt man kan tänka sig.
Nå, huset på landet låg invid en landsväg där det passerar 3000-4000 bilar per dag och i nya kungariket fanns en drottning som inte ville ha en ny sambo. Då Lillis fick komma ut på gården efter att varit inne några veckor för att förstå att han nu bor där, så tog han tillfället i akt och promenerade iväg vid första bästa tillfälle. Jag åkte dit och lockade och sökte men utan resultat. Nya hemmet låg 8 km från det gamla. Jag sökte även i riktning mot gamla hemmet.
Två månader senare så hittas han, mager och slattrig, i ett dike. Han hade kommit ca 1 km och sedan blivit påkörd men inte dödad. Han hade tappat 50% av sin vikt och hade brutet bäcken. Han måste varit skadad länge för vikten halveras inte i ett huj och han var en bra jägare, stor och muskulös. Nu hade han legat ute med smärta i kokhet juni och spöregnande juli med åska och oväder.
Nya ägaren hämtade honom från en veterinärklinik dit han lämnats in. De uppmanade henne att låta katten kollas på en annan klinik. De hann inte där.
Då jag fick hälsa på katten så undrade jag hur han kunde lämats ut, mager och eländig. Hölls ej på benen men kunde ställas att stå och hölls någorlunda. Jag bad om förlåtelse för att jag skickade gonom på detta obehagliga äventyr. Han låg med huvudet i min hand och spann. Han spann! Svag och eländig men med sån sisu ändå. Stackarn.
Först två dagar senare förs han till röntgen och får diagnosen trasigt bäcken. Det är en dödsdom tänkte jag. Men veterinären sa att det kan tänkas gå att operera. Ja, tack sa nya ägaren. En ortoped skulle tillfrågas men först efter helgen. Lilla Gulle fick vänta med värkmedicin och healing. Opererbart blev domen. Men operatören är upptagen hela veckan. Lilla Gulle fick vänta med trasigt bäcken ytterligare en dryg vecka.
Nya ägaren ville att jag betalar halva veterinärarvodet då jag gett bort en oförsäkrad katt. Öh, njä. Med ägande kommer ansvar. Visst kände jag mig skyldig till vad som hänt men inte betalningsskyldig för en stor operation. Då bröt nya ägaren kontakten med mig. Inga svar på meddelanden. Inte Facebookvänner längre. Jag skriver att om något "drastiskt beslut" för katten kommer att tas så vill jag gärna att han får komma via sitt gamla hem, dit han kanske var på väg, och se sin gård som jag berövat honom, och säga farväl till "storebror".
Jag får ingen info om operationstid eller eventuellt annat beslut av nya ägaren men får ryktesvägen veta att op.tid är bokat. Ytterligare en dryg veckas väntan. Han ska få en chans till. Någon tror att han kan bli katt igen trots att han bara var skinn och ben.
Nu två veckor efter att han hittades nås jag av infon att han dött. Det ska ha skett på kliniken där de skulle operera honom. Han var antagligen för skruttig. Nån tog beslutet eller så gick npt snett eller så gav han upp.
Och jag känner skuld. Förlåt älskade lilla vackra katt. Vi drog inte alltid jämt men du älskade din värld, min tomt, dina jaktmarker och försökte uppfostra mig till din betjänt så som katter gör. Och jag hämnas genom att ge honom till ett nytt hem. Det var inte som hämnd. Jag hoppades att han skulle få större jakmarker på landet. En egen betjänt. Inte något han vill rymna från för att traska hem igen. Jag ville inte att han skulle lida för att sedan dö. Förlåt mig för min dumhet vackra lilla sammetskatt. Förlåt.

 

[Bison]

Beklagar verkligen

Varför jag aldrig, aldrig, aldrig kommer ha utekatter.

 

[Lillgrådis]

Fy fanken så sorgligt, men försök att inte klandra dig själv - det framgår tydligt att det var med allt det bästa för katten som du tog beslutet från början. Ingen är synsk, och det kunde lika väl ha blivit precis så att han fått bli en stark och frisk och långlivad kung i sitt eget nya stora rike.

Dessutom är det jävligt ruttet att komma och begära ersättning för att "ge bort en oförsäkrad katt" när den nya ägaren inte lyft ett finger för att ordna med försäkringen själv innan han släpptes ut eller helst från när han kom.

 

[Tititu]

Beklagar verkligen

Varför jag aldrig, aldrig, aldrig kommer ha utekatter.

Tack.
Ja, det har sina risker att vara ute. Han ville INTE vara inne annat än för att äta och gosa men det var ju jag som lät honom se världen utanför dörren.

 

[Fjordfrälst]

Tack.
Ja, det har sina risker att vara ute. Han ville INTE vara inne annat än för att äta och gosa men det var ju jag som lät honom se världen utanför dörren.

Ja så är det ju. I grund och botten tycker jag katterna har det bästa livet ute där de verkligen får utlopp för det djur de är men efter att själv senast för ett år sedan mist en älskad katt så är jag mera tudelad ❤. Honkatten vi har vet om livet ute och vantrivs av enbart inneliv!! Men ungkatten får komma ut I sele och lös ibland under uppsikt just för det går en trafikerad väg 200 m bort och en del kör som jävla as rent ut sagt även om de flesta kör med insidan av skallen men även om lägre laglig fart kan ju vara tillräckligt. Honan har innan inte varit så mycket alls nere vid vägen som nu...Visst är jag orolig att det ska hända henne med men jag liknar det lite vid att jag skulle vara lika självisk om jag inte lät min häst gå i hagen för risken att hon kan bryta ett ben. Men som sagt; ungkatten gör vi annorlunda nu istället så, återigen jag är numera tudelad kring detta!

Jag klandrar dig ej och beklagar det som hände, sorgligt ❤

 

[Bison]

Ja så är det ju. I grund och botten tycker jag katterna har det bästa livet ute där de verkligen får utlopp för det djur de är men efter att själv senast för ett år sedan mist en älskad katt så är jag mera tudelad ❤. Honkatten vi har vet om livet ute och vantrivs av enbart inneliv!! Men ungkatten får komma ut I sele och lös ibland under uppsikt just för det går en trafikerad väg 200 m bort och en del kör som jävla as rent ut sagt även om de flesta kör med insidan av skallen men även om lägre laglig fart kan ju vara tillräckligt. Honan har innan inte varit så mycket alls nere vid vägen som nu...Visst är jag orolig att det ska hända henne med men jag liknar det lite vid att jag skulle vara lika självisk om jag inte lät min häst gå i hagen för risken att hon kan bryta ett ben. Men som sagt; ungkatten gör vi annorlunda nu istället så, återigen jag är numera tudelad kring detta!

Jag klandrar dig ej och beklagar det som hände, sorgligt ❤

Hästen går dock i hage trots att den är ett steppdjur som är gjord för att vandra långa sträckor och leta mat. Den släpper du ju inte bara ut på fri fot även om det skulle varit lagligt.
På samma vis kan man bygga kattgårdar, gå långa vandringar, ) @Sel är ett lysande exempel på detta) för att aktivera sin katt och uppfylla dens behov.

Det kräver tid och engagemang och jag tror att katternas fortfarande förhållandevis låga status ställer till det. Katter klarar sig själva, en katt behöver inte så mycket, den kan man bara släppa ut osv.

Nu menar jag inte att du gjort fel utan att det är mer en allmän reflektion.
Såg senast häromdagen ett inlägg i vår lokala fb-grupp där en beklagade sig över att folk körde för fort genom centrum, tänk på katterna. En annan höll med och skrev att den under tre år förlorat fyra katter på samma gata.
Hur troligt är det att det hänt om det varit hundar? Hade en blivit överkörd har jag väldigt svårt att tro att man bara köpt en ny och släppt ut. Då hade åtgärder vidtagits, högst troligt staketet setts över ordentligt osv.
Men en katt är ju bara hoppsan hejsen, några på fb och så köper man en ny och släpper ut och låter samma sak hända igen, igen och igen.
Oupsie Daisy liksom, tur katter är billiga och finns att köpa överallt

 

[Fjordfrälst]

Hästen går dock i hage trots att den är ett steppdjur som är gjord för att vandra långa sträckor och leta mat. Den släpper du ju inte bara ut på fri fot även om det skulle varit lagligt.
På samma vis kan man bygga kattgårdar, gå långa vandringar, ) @Sel är ett lysande exempel på detta) för att aktivera sin katt och uppfylla dens behov.

Det kräver tid och engagemang och jag tror att katternas fortfarande förhållandevis låga status ställer till det. Katter klarar sig själva, en katt behöver inte så mycket, den kan man bara släppa ut osv.

Nu menar jag inte att du gjort fel utan att det är mer en allmän reflektion.
Såg senast häromdagen ett inlägg i vår lokala fb-grupp där en beklagade sig över att folk körde för fort genom centrum, tänk på katterna. En annan höll med och skrev att den under tre år förlorat fyra katter på samma gata.
Hur troligt är det att det hänt om det varit hundar? Hade en blivit överkörd har jag väldigt svårt att tro att man bara köpt en ny och släppt ut. Då hade åtgärder vidtagits, högst troligt staketet setts över ordentligt osv.
Men en katt är ju bara hoppsan hejsen, några på fb och så köper man en ny och släpper ut och låter samma sak hända igen, igen och igen.
Oupsie Daisy liksom, tur katter är billiga och finns att köpa överallt

Jag tar inte illa upp, du har givetvis en poäng! Jag tänker inte enbart på katterna, jag eller grannarnas- och deras barn- ska kunna vistas på vägen- såna idioter ska inte ha körkort eller åtminstone klämmas åt i min värld.

Men jag anser absolut att katterna behöver höja sin status och det är inte lätt sak; därav vi inte lär vår ungkatt att vara ute fritt som honan som är van vid det livet, är ju i min värld inte lätt att förlora en älskad katt. I ditt exempel förstår jag faktiskt inte varför man fortsätter men är väl pga synsättet du säger....

 

[Bison]

Jag tar inte illa upp, du har givetvis en poäng! Jag tänker inte enbart på katterna, jag eller grannarnas- och deras barn- ska kunna vistas på vägen- såna idioter ska inte ha körkort eller åtminstone klämmas åt i min värld.

Men jag anser absolut att katterna behöver höja sin status och det är inte lätt sak; därav vi inte lär vår ungkatt att vara ute fritt som honan som är van vid det livet, är ju i min värld inte lätt att förlora en älskad katt. I ditt exempel förstår jag faktiskt inte varför man fortsätter men är väl pga synsättet du säger....

Ja, det är så tydligt.
Folk blir ofta förvånade över hur mycket pengar jag lagt på min katter och då plötsligt förstår de varför de är innekatter.
Har man katter för 35 k då är de klart att man har de inne, har man katter för några hundra kan de lika gärna gå ut
Hemskt men sant.

 

[Fjordfrälst]

Ja, det är så tydligt.
Folk blir ofta förvånade över hur mycket pengar jag lagt på min katter och då plötsligt förstår de varför de är innekatter.
Har man katter för 35 k då är de klart att man har de inne, har man katter för några hundra kan de lika gärna gå ut
Hemskt men sant.

Ja det verkar ju tyvärr stämma. Inte ofta man ser raskatter ute, som du säger.

 

[PathOfClovers]

Ja det verkar ju tyvärr stämma. Inte ofta man ser raskatter ute, som du säger.

Vi väljer att ha vår raskatt (för 13 000 kr om det spelar roll) ute. Han älskar det och gick inte att ha inne efter att ha fått smak på utelivet i sele från början. Denna fråga skapar ju alltid debatt! Beror ju mycket på hur man bor, vi bor på landet med en bilväg med väldigt lite trafik men visst har man otur så.. jag tänker att hellre ett kort och lyckligt liv än tvärtom isåfall. Och hoppas att det blir ett snabbt avslut den dagen om det händer. Han har GPS så hittar honom snabbt om något skulle hända. Hade inte valt att skaffa katt alls om vi inte bott som vi gör tror jag.

 

[Fjordfrälst]

Vi väljer att ha vår raskatt (för 13 000 kr om det spelar roll) ute. Han älskar det och gick inte att ha inne efter att ha fått smak på utelivet i sele från början. Denna fråga skapar ju alltid debatt! Beror ju mycket på hur man bor, vi bor på landet med en bilväg med väldigt lite trafik men visst har man otur så.. jag tänker att hellre ett kort och lyckligt liv än tvärtom isåfall. Och hoppas att det blir ett snabbt avslut den dagen om det händer. Han har GPS så hittar honom snabbt om något skulle hända. Hade inte valt att skaffa katt alls om vi inte bott som vi gör tror jag.

Sedär, ja men precis- den diskussionen kommer alltid finnas. Jag har alltid tyckt som du, vill inte känna mig egoistisk och låta katten njuta av den stora världen men efter att vi förlorade hanen så tragiskt så har vi som sagt gjort annorlunda med nuvarande ungkatt. Bara tacksam att vår kisse verkade fått ett slag mot huvudet så det gick fort men tänk om inte och skulle lida- det skrämmer mig givetvis.

Vad har du/ni för katt?

 

[PathOfClovers]

Sedär, ja men precis- den diskussionen kommer alltid finnas. Jag har alltid tyckt som du, vill inte känna mig egoistisk och låta katten njuta av den stora världen men efter att vi förlorade hanen så tragiskt så har vi som sagt gjort annorlunda med nuvarande ungkatt. Bara tacksam att vår kisse verkade fått ett slag mot huvudet så det gick fort men tänk om inte och skulle lida- det skrämmer mig givetvis.

Vad har du/ni för katt?

Ja exakt, hoppas ju verkligen att det går fort isf. Jag kanske känner annorlunda efter denna om nåt hemskt skulle hända, om man ens vågar skaffa en ny då. Tanken var heller inte att han skulle vara ute (iaf inte så pass "fritt" som nu) när vi skaffade honom. Men innekatt tänkte han inte bli, det gjorde han klart för oss.

En sibirisk katt, hane 2,5 år och helt fantastisk!

 

[Fjordfrälst]

Ja exakt, hoppas ju verkligen att det går fort isf. Jag kanske känner annorlunda efter denna om nåt hemskt skulle hända, om man ens vågar skaffa en ny då. Tanken var heller inte att han skulle vara ute (iaf inte så pass "fritt" som nu) när vi skaffade honom. Men innekatt tänkte han inte bli, det gjorde han klart för oss.

En sibirisk katt, hane 2,5 år och helt fantastisk!

Ja man kan ju ändra sig efter det som sagt...Uj så bestämd. Ja nog för vår ungkatt (maine coon/norsk skogkatt och bondkatt) verkar nöja sig med livet men jaa det händer att han smiter ut blixtsnabbt och röjer runt men vi får iaf fatt I honom när han är nöjd .

Åh vad fin! Det ska visst bo en sådan kisse inte alls långt från mig/oss (bor på landet)

 

[PathOfClovers]

Ja man kan ju ändra sig efter det som sagt...Uj så bestämd. Ja nog för vår ungkatt (maine coon/norsk skogkatt och bondkatt) verkar nöja sig med livet men jaa det händer att han smiter ut blixtsnabbt och röjer runt men vi får iaf fatt I honom när han är nöjd .

Åh vad fin! Det ska visst bo en sådan kisse inte alls långt från mig/oss (bor på landet)

Säkert! Men då blir det nog ingen katt, eller möjligtvis nån mer inomhus-säker ras. Skönt att er är nöjd inne! Vår satt och grät/ylade vid dörren nonstop trots konstant lek/promenader i sele osv och gav aldrig upp..

Helt underbar ras verkligen!

 

[Fjordfrälst]

Säkert! Men då blir det nog ingen katt, eller möjligtvis nån mer inomhus-säker ras. Skönt att er är nöjd inne! Vår satt och grät/ylade vid dörren nonstop trots konstant lek/promenader i sele osv och gav aldrig upp..

Helt underbar ras verkligen!

Usch vad jobbigt för det är inte lätt att bara skita i vad katten tycker som en del säger- de mår ju dåligt. Honan fick vara inne konstant en månad efter huggormsbett och hon vantrivdes och det syntes i pälsen!

Ja det är tacksamt när det nu är som det är! . Honans brorsa stack ju ideligen och gick inte ha inne, blev sådär som er (skulle hålla honom inne efter att han var iväg ett halvår i stöten!). Så vi gjorde en chansning och gav bort honom till mamma som bor på gård med grusväg ett stycke nedanför och han stortrivs med livet där . Djuren är så tydliga med hur de vill leva sina liv...

 

[PathOfClovers]

Usch vad jobbigt för det är inte lätt att bara skita i vad katten tycker som en del säger- de mår ju dåligt. Honan fick vara inne konstant en månad efter huggormsbett och hon vantrivdes och det syntes i pälsen!

Ja det är tacksamt när det nu är som det är! . Honans brorsa stack ju ideligen och gick inte ha inne, blev sådär som er (skulle hålla honom inne efter att han var iväg ett halvår i stöten!). Så vi gjorde en chansning och gav bort honom till mamma som bor på gård med grusväg ett stycke nedanför och han stortrivs med livet där . Djuren är så tydliga med hur de vill leva sina liv...

Nej precis, han har också varit inne ibland efter småskador och det är ingen hit varken för honom eller oss.

Var borta ett halvår?! Vår kommer hem flera gånger om dagen och äter och sover och kommer hem till kvällen tack och lov.

Så härligt att han fick ett så passande liv där!

 

[Fjordfrälst]

Nej precis, han har också varit inne ibland efter småskador och det är ingen hit varken för honom eller oss.

Var borta ett halvår?! Vår kommer hem flera gånger om dagen och äter och sover och kommer hem till kvällen tack och lov.

Så härligt att han fick ett så passande liv där!

Japp, ett halvår I stöten! Vi fick åka och leta efter honom då "grannar" längre bort såg honom någon gång ibland. En gång bad jag en medial nära vän ta kontakt med katten och det är ENDA gången han kom hem självmant och jamade utanför dörren!

Så ja livet hos mamma är precis vad han önskade så det blev toppen

 

[PathOfClovers]

Japp, ett halvår I stöten! Vi fick åka och leta efter honom då "grannar" längre bort såg honom någon gång ibland. En gång bad jag en medial nära vän ta kontakt med katten och det är ENDA gången han kom hem självmant och jamade utanför dörren!

Så ja livet hos mamma är precis vad han önskade så det blev toppen

Oj, det lät ju extremt!

Nu ska vi kanske inte kapa tråden mer..

 

[Fjordfrälst]

Oj, det lät ju extremt!

Nu ska vi kanske inte kapa tråden mer..

Nä haha

 

[Skjøldur]

Det var en hemskt smärtsam historia du berättade, jag förstår att du är hemskt ledsen. Jag har tre utekatter så jag vet hur det är. Kattmormor Spezzi vill inte vara inne nu, hon irriterar sig på sin vuxna unge efter att denna haft ungar. De små har flyttat för en månad sedan men hon vill ändå vara ute. Jag har altid haft utekatt / katter och på 35 år är det bara en som försvunnit spårlöst, men han var en liten kastrerad hane och det fanns en rävhona med ungar. Jag tror han råkade bli rävmat. De andra har hävdat sig bra mot rävarna och de ser upp för bilarna. Men där jag bor är det nästan ingen trafik och jag har aldrig bott där det är någon väg med mycket trafik. Jo, i Östra Fågelvik i sex år. Men det var ca 300 meter till vägen. Jag hade bara Såfin på den tiden och om jag gick åt vägen till och hon följde efter så jagade jag hem henne med morr o fräs. Hon måste tyckt att jag blivit galen! Men hon fattade nog för jag mötte henne aldrig på den där vägstumpen ut till stora vägen.
Bor man när väg med mycket bilar så vänjer sig katterna vid trafiken - fast på fel sätt. De tror till sist att den inte är farlig. Sen beror det kanske på kattens personlighet också, en del är försiktigare och andra tar risker precis som oss människor. Jag förstår er som har innekatter men jag tar risken.