Jag har tidigare skrivit om mitt jobb här några gånger. Att det är vissa problem med trivseln på den arbetsplatsen... Jag har kollat efter nya jobb i över 1 års tid nu, men inte hittat särskilt många jobb alls att söka, och än mindre fått respons på dom jag sökt.
Så självklart blev jag jätteglad när jag blev kallad till ett rekryteringsseminarium för en av tjänsterna jag sökt, där jag fick möjlighet att snabb-presentera mig på 10 minuter. Lite som en Idol-uttagning, där man får sina sekunder i rampljuset och blir bedömd av en jury... Jag trodde efter seminariet inte att jag skulle gå vidare, eftersom dom tryckte på att dom egentligen önskade folk med en utbildning jag inte har.
Därför blev jag oerhört glad och smickrad när jag fick information om att jag av ca 200 sökande till tjänsten faktiskt var en av 4 som hade gått vidare! Jag blev kallad till ett personlighetstest och en djupare intervju, som jag nu har genomfört.
Men vet ni vad?
Det kändes inte bra.
Jag skäms nästan över att säga det (och över att vara så "otacksam"), men jag är väldigt tveksam till om jag överhuvudtaget vill ha jobbet.
Utifrån annonsen tyckte jag tjänsten lät intressant, företaget verkade spännande, geografiskt låg det bra till för mig och allt verkade jättebra. Men nu efter intervjun så känns det inte bra alls.
Jag har varit på en hel del anställningsintervjuer i mitt liv. Jag har haft nånting runt 16-17 st fasta anställningar och varit på ett stort antal fler anställningsintervjuer. Jag gillar att gå på anställningsintervju, tycker att det är jätteroligt! Men det här tycker jag nog var en av dom sämre - för att vara en så pass etablerad och seriös organisation som jag uppfattat att det är... Och framförallt så var intervjun helt oinspirerande!
Först var det en massa detaljer kring hur dåligt kallelsen till intervjun sköttes som jag reagerade på. Det försökte jag dock ha överseende med. Men sen själva intervjun... Dels gick hälften av tiden åt till att gå igenom det personlighetstest som jag i förväg hade ombetts göra. Jag kan inte mycket om personlighetstester, så jag borde väl inte ha någon åsikt egentligen... Men jag kan bara inte låta bli.
Om man säger såhär - jag blev inte imponerad. Varken av testet eller av slutsatserna. Sen sitter dom ansvariga och säger att dom brukar använda testet till att matcha dom sökandes personligheter mot en önskad profil för tjänsten. Men i slutet av testgenomgången kryper det fram att dom för den här tjänsten inte tagit fram någon önskad profil. Så jag vet inte ens varför jag överhuvudtaget gjorde testet!... (jag kan bara hoppas att företaget trots allt hade någon nytta av testet, mer än att dom hade köpt det för dyra pengar av någon personlighetstestleverantör och ansåg att dom nu borde använda skiten - f'låt - när dom nu ändå hade betalat för det...)
När resultatet av personlighetstestet var avklarat kom det till själva intervjudelen. Det handlade om att jag skulle beskriva arbetssituationer där jag gjort/upplevt/känt det ena och det andra, efter ett färdigt frågeformulär. Dom som intervjuade mig (bl a chefen för tjänsten) satt och vred och vände på sig, tittade på klockan, gäspade, och verkade inte riktigt närvarande. Sen började dom prata om att dom skulle vidare till något annat möte. Det märktes tydligt att dom ville avsluta intervjun, men jag pressade in några detaljerade frågor om tjänsten, som dom enligt min uppfattning inte gett någon djupare beskrivning av. Svaren jag fick var i mina ögon tyvärr till tjänstens nackdel.
Inga personliga frågor ställdes, och då tänker jag på frågor utifrån mitt CV, t ex "varför jobbade du så kort tid där?", "hur kommer det sig att du har bytt yrkesbana helt plötsligt" eller överhuvudtaget nånting relaterat till just min yrkeskarriärhistoria.
Och inte heller några frågor om mig som person ställdes (fritidsintressen och annat lulllull, som brukar tas upp av artighets-/trevlighetsskäl om inte annat). Ingenting om löneläge eller löneanspråk togs upp (och jag fick inte möjlighet att fråga). Jag upplevde det som ganska uppenbart att dom inte alls tänkte i termerna av att "sälja in" tjänsten till mig. Och för att gå in på något helt subjektivt så upplevde jag att jag inte fick någon feedback eller respons på det jag sa, det var som om jag pratade ut i ett tomt rum, det kändes inte som ett "möte" utan mest som att jag höll en föreläsning.
Ingen kontakt. Väldigt opersonligt.
Ofta när jag har varit på intervjuer tidigare så tycker jag ändå att det har varit roligt att möta andra människor, få kontakt, småprata och kanske skoja lite tillsammans en stund och ofta har jag efter intervjun haft en känsla av att jag åtminstone haft ett trevligt möte. Men inte denna gång. Varken lockande tjänst eller trevligt möte.
Jag kände mig inte alls lockad av tjänsten längre, efter att jag varit på intervjun. Tänk va - så dumt! Är jag kräsen eller dum eller överdrivet kinkig eller vad?? Nu vet jag inte riktigt hur jag ska göra. Jag hoppas faktiskt mest på att jag inte får tjänsten.
Så självklart blev jag jätteglad när jag blev kallad till ett rekryteringsseminarium för en av tjänsterna jag sökt, där jag fick möjlighet att snabb-presentera mig på 10 minuter. Lite som en Idol-uttagning, där man får sina sekunder i rampljuset och blir bedömd av en jury... Jag trodde efter seminariet inte att jag skulle gå vidare, eftersom dom tryckte på att dom egentligen önskade folk med en utbildning jag inte har.
Därför blev jag oerhört glad och smickrad när jag fick information om att jag av ca 200 sökande till tjänsten faktiskt var en av 4 som hade gått vidare! Jag blev kallad till ett personlighetstest och en djupare intervju, som jag nu har genomfört.
Men vet ni vad?
Det kändes inte bra.
Jag skäms nästan över att säga det (och över att vara så "otacksam"), men jag är väldigt tveksam till om jag överhuvudtaget vill ha jobbet.
Utifrån annonsen tyckte jag tjänsten lät intressant, företaget verkade spännande, geografiskt låg det bra till för mig och allt verkade jättebra. Men nu efter intervjun så känns det inte bra alls.
Jag har varit på en hel del anställningsintervjuer i mitt liv. Jag har haft nånting runt 16-17 st fasta anställningar och varit på ett stort antal fler anställningsintervjuer. Jag gillar att gå på anställningsintervju, tycker att det är jätteroligt! Men det här tycker jag nog var en av dom sämre - för att vara en så pass etablerad och seriös organisation som jag uppfattat att det är... Och framförallt så var intervjun helt oinspirerande!
Först var det en massa detaljer kring hur dåligt kallelsen till intervjun sköttes som jag reagerade på. Det försökte jag dock ha överseende med. Men sen själva intervjun... Dels gick hälften av tiden åt till att gå igenom det personlighetstest som jag i förväg hade ombetts göra. Jag kan inte mycket om personlighetstester, så jag borde väl inte ha någon åsikt egentligen... Men jag kan bara inte låta bli.
Om man säger såhär - jag blev inte imponerad. Varken av testet eller av slutsatserna. Sen sitter dom ansvariga och säger att dom brukar använda testet till att matcha dom sökandes personligheter mot en önskad profil för tjänsten. Men i slutet av testgenomgången kryper det fram att dom för den här tjänsten inte tagit fram någon önskad profil. Så jag vet inte ens varför jag överhuvudtaget gjorde testet!... (jag kan bara hoppas att företaget trots allt hade någon nytta av testet, mer än att dom hade köpt det för dyra pengar av någon personlighetstestleverantör och ansåg att dom nu borde använda skiten - f'låt - när dom nu ändå hade betalat för det...)
När resultatet av personlighetstestet var avklarat kom det till själva intervjudelen. Det handlade om att jag skulle beskriva arbetssituationer där jag gjort/upplevt/känt det ena och det andra, efter ett färdigt frågeformulär. Dom som intervjuade mig (bl a chefen för tjänsten) satt och vred och vände på sig, tittade på klockan, gäspade, och verkade inte riktigt närvarande. Sen började dom prata om att dom skulle vidare till något annat möte. Det märktes tydligt att dom ville avsluta intervjun, men jag pressade in några detaljerade frågor om tjänsten, som dom enligt min uppfattning inte gett någon djupare beskrivning av. Svaren jag fick var i mina ögon tyvärr till tjänstens nackdel.
Inga personliga frågor ställdes, och då tänker jag på frågor utifrån mitt CV, t ex "varför jobbade du så kort tid där?", "hur kommer det sig att du har bytt yrkesbana helt plötsligt" eller överhuvudtaget nånting relaterat till just min yrkeskarriärhistoria.
Och inte heller några frågor om mig som person ställdes (fritidsintressen och annat lulllull, som brukar tas upp av artighets-/trevlighetsskäl om inte annat). Ingenting om löneläge eller löneanspråk togs upp (och jag fick inte möjlighet att fråga). Jag upplevde det som ganska uppenbart att dom inte alls tänkte i termerna av att "sälja in" tjänsten till mig. Och för att gå in på något helt subjektivt så upplevde jag att jag inte fick någon feedback eller respons på det jag sa, det var som om jag pratade ut i ett tomt rum, det kändes inte som ett "möte" utan mest som att jag höll en föreläsning.
Ingen kontakt. Väldigt opersonligt.
Ofta när jag har varit på intervjuer tidigare så tycker jag ändå att det har varit roligt att möta andra människor, få kontakt, småprata och kanske skoja lite tillsammans en stund och ofta har jag efter intervjun haft en känsla av att jag åtminstone haft ett trevligt möte. Men inte denna gång. Varken lockande tjänst eller trevligt möte.
Jag kände mig inte alls lockad av tjänsten längre, efter att jag varit på intervjun. Tänk va - så dumt! Är jag kräsen eller dum eller överdrivet kinkig eller vad?? Nu vet jag inte riktigt hur jag ska göra. Jag hoppas faktiskt mest på att jag inte får tjänsten.
