Extra mysiga saker med våra katter

[Tass]

Kan vi inte grotta in oss med lite mys pys om och med våra små pälsklingar? Här kan man berätta om just det som gör oss extra glada att vara matte/husse/slav till vår/våra egen/egna fyrtassade vän/vänner.

Jag börjar!
Ofta när jag passerar min lilla kattflicka, så brukar jag stryka henne lätt över huvudet eller kroppen. Hon svarar alltid med ett litet Mrr. Ibland gör hon det så tyst att det inte hörs, men jag ser att kroppen häver sig, så svarar gör hon. Det är lite märkligt för i denna enkla hälsning är vi inte människa och katt, vi är vänner bortom artgränser, på ett sätt som känns djupt in i hjärtat.
Kärlek

 

[Kilauea]

Dom där buffarna panna mot panna är så mysiga.
Eller när han trycker ner sig i knät trots att bebis sitter där.

 

[Luff]

Vår kisse ska absolut med ut och gå med oss i skogen om han är hemma, ibland kommer han ikapp oss när vi gått några hundra meter och kommer då som ett skott och skrämmer oss. Trots att hundarna ofta springer över honom och han får klättra upp i något träd när valpen är för på.. Kommer han för långt bakom uppe i skogen så ropar han. Då får vi stanna och vänta. Rundor på 3-4 km hänger han gärna på. Men går vi mot byn så har han aldrig följt med. Även hundarnas kvällskissning så ska han med. Jag vet inte hur ofta jag snubblat på honom eller hundarna har gjort rusningar mot honom. Hundarna älskar honom alltså men är ju inte direkt smidiga.

 

[clusia]

Vår katt är inte så gosig av sig utan mest på sin kant och glor. Men på kvällarna när vi gått och lagt sig kommer hon bräkandes, lägger sig på bröstet och trycker tassen i ens ansikte.

 

[Tass]

Dom där buffarna panna mot panna är så mysiga.
Eller när han trycker ner sig i knät trots att bebis sitter där.

Pannbuffrar är alltid väldigt mysiga

 

[Tass]

Vår kisse ska absolut med ut och gå med oss i skogen om han är hemma, ibland kommer han ikapp oss när vi gått några hundra meter och kommer då som ett skott och skrämmer oss. Trots att hundarna ofta springer över honom och han får klättra upp i något träd när valpen är för på.. Kommer han för långt bakom uppe i skogen så ropar han. Då får vi stanna och vänta. Rundor på 3-4 km hänger han gärna på. Men går vi mot byn så har han aldrig följt med. Även hundarnas kvällskissning så ska han med. Jag vet inte hur ofta jag snubblat på honom eller hundarna har gjort rusningar mot honom. Hundarna älskar honom alltså men är ju inte direkt smidiga.

Vad gulligt att han vill gå med er på hundpromenad

 

[Tass]

Vår katt är inte så gosig av sig utan mest på sin kant och glor. Men på kvällarna när vi gått och lagt sig kommer hon bräkandes, lägger sig på bröstet och trycker tassen i ens ansikte.

Alla katter är ju inte så kelna, men en tass i ansiktet är ju inte det sämsta
Sen så är det gott med en spinnande värmedyna över bröstet

 

[Lillgrådis]

Vår katt är inte så gosig av sig utan mest på sin kant och glor. Men på kvällarna när vi gått och lagt sig kommer hon bräkandes, lägger sig på bröstet och trycker tassen i ens ansikte.

Katten Floyd är alltid gosig av sig, men när jag lägger mig någonstans där han kan vara bredvid så har han börjat att sträcka ut ett framben maximalt och lägga tassen långt upp på bröstet på mig, verkligen som för att säga "nu du människan, nu håller jag fast dig här så att du inte far iväg någonstans meddetsamma som du brukar. Nu MÅSTE du ligga stilla och bara gosa, för att nu kan du ju inte komma härifrån."

 

[TheRedLightning]

Jag glömmer aldrig stallkatten i det andra stallet jag hade min häst uppstallad - så kelsjuk. Förföljde mig vart jag än gick, skulle jag ta in hästen då följde hon efter, sen upp på en av hagstolparna och vips var hon på min axel. Asså den katten.

När jag var riktigt deprimerad gick jag ner till stallet och fodrade hästarna, sedan satte jag mig på en kista och lyssnade medan hästarna tuggade och katten hade intagit sin position i mitt knä och spann nöjt, medan tårarna rann. Det fick mig att må bättre. Nästan så jag saknar den katten lite.

 

[Tass]

Några gånger har jag vaknat av att kise försiktigt för morrhåren fram och tillbaka över mitt ansikte. Hon har passat på och undersökt det grundligt när jag sov. Det killar mystiskt men inte obehagligt.
Hon skulle ALDRIG göra något liknande när jag är vaken.

 

[Tass]

Katten Floyd är alltid gosig av sig, men när jag lägger mig någonstans där han kan vara bredvid så har han börjat att sträcka ut ett framben maximalt och lägga tassen långt upp på bröstet på mig, verkligen som för att säga "nu du människan, nu håller jag fast dig här så att du inte far iväg någonstans meddetsamma som du brukar. Nu MÅSTE du ligga stilla och bara gosa, för att nu kan du ju inte komma härifrån."

Naw vad gulligt
Han vet vad han gör!
Den där lilla tassen känner man igen, här kommer den fram när matte slutar kela och kise vill ha en fortsättning.

 

[Tass]

Jag glömmer aldrig stallkatten i det andra stallet jag hade min häst uppstallad - så kelsjuk. Förföljde mig vart jag än gick, skulle jag ta in hästen då följde hon efter, sen upp på en av hagstolparna och vips var hon på min axel. Asså den katten.

Visa bifogad fil 22155

När jag var riktigt deprimerad gick jag ner till stallet och fodrade hästarna, sedan satte jag mig på en kista och lyssnade medan hästarna tuggade och katten hade intagit sin position i mitt knä och spann nöjt, medan tårarna rann. Det fick mig att må bättre. Nästan så jag saknar den katten lite.

Det finns inga vänner som djurvänner
Många gånger gick jag till stallet när jag hade häst, och inte var glad, och ställde mig i boxen med henne, det hjälpte alltid, åtminstone lite.

 

[Tass]

Min katt har ibland en märklig vana när vi ska sova på kvällen.
Hon backar in i mitt armveck, lägger sig längsmed min arm, varpå hon trycker in högertassen i min handflata. Där ligger vi så tass-i-hand, och jag undrade, vem lärde dig det?

 

[TheRedLightning]

Det finns inga vänner som djurvänner
Många gånger gick jag till stallet när jag hade häst, och inte var glad, och ställde mig i boxen med henne, det hjälpte alltid, åtminstone lite.

Verkligen, de ställer inga frågor utan bara finns där precis som om de känner av hur man mår och vill få en att må bättre.

 

[Magnum]

Ser katterna att vi ska på promenad följer de alltid med.
När de är för långt hemifrån stannar de o jamar. Men kommer när jag ropar.
Tillslut stannar de där de är och väntar helt enkelt där tills vi kommer tillbaka dit på hemvägen.
En gång stannade ena katten när han blev ängslig, och så råkade vi gå en rundslinga När mörkret föll fick jag börja gå rundan igen och där satt han ju, gömd, och väntade.

De båda kommer på inkallning, alltid i galopp men bara om det är jag ropar.
Sitter de på gärdet på jakt flera hundra meter hemifrån så kommer de ändå.
När jag tycker de ska komma in på kvällen ropar jag ut i natten så kommer de om en stund.

Den ena katten mrrar högt bara man petar på henne och svarar alltid på tilltal!
Den andre kurrar bara man tittar på honom

Han lägger sej gärna tätt tätt intill ansiktet på bröstet, sen lägger han en tass mjukt i ansiktet på en

 

[zassoo]

När hon går omkring och gör små supergulliga kuttrande ljud

När hon lyfter huvudet uppåt så att jag kan pussa henne på huvudet

När hon lägger sig nära nära om jag är ledsen eller mår dåligt

 

[Tass]

När hon går omkring och gör små supergulliga kuttrande ljud

När hon lyfter huvudet uppåt så att jag kan pussa henne på huvudet

När hon lägger sig nära nära om jag är ledsen eller mår dåligt

Det är mysigt när djur vill trösta

 

[Asko]

Min katt är lite skygg, och väldigt försiktig om sig. Det känns som en guldstjärna i kanten varje gång jag inser hur mycket hon litar på mig Hon lägger sig bara i mitt knä, kommer bara om jag är den som ropar och visar så mycket tillit på sitt sätt Senast igår insåg jag att hon verkar ha lagt till en vana att vila sitt huvud på en av mina fötter medan jag sitter på toaletten

 

[Tass]

Min katt är lite skygg, och väldigt försiktig om sig. Det känns som en guldstjärna i kanten varje gång jag inser hur mycket hon litar på mig Hon lägger sig bara i mitt knä, kommer bara om jag är den som ropar och visar så mycket tillit på sitt sätt Senast igår insåg jag att hon verkar ha lagt till en vana att vila sitt huvud på en av mina fötter medan jag sitter på toaletten

Jag förstår precis vad du menar! Jag blir så otroligt rörd när ett djur visar förtroende för mig, och särskilt då om det är mitt eget. Jag kan inte riktigt förklara varför, det bara är så.

Min katt brukade också gå med mig på toaletten tidigare, men då för att ifrågasätta varför jag satt där, när det fanns en UTMÄRKT kattlåda i rummet intill!

 

[cirkus]

Mina katter är väldigt olika varandra - de har olika mysiga vanor.

Räven är på eller av. Han måste gosa så intensivt att han kärleksbiter i hakan och i kinden när han buffar som intensivast.

Kyra är så försiktig - hon kommer med ett litet pipande mjau och vill att jag ska klappa henne