- Svar: 7
- Visningar: 1 321
En 30-nånting år gammal person borde inte behöva begravas.
En mamma borde inte behöva begrava sitt barn.
En storasyster borde inte behöva begrava sin lillasyster.
En nyförlovad partner borde inte behöva begrava sitt livs kärlek.
En person som var så full av liv, så varm och så fullständigt genomsnäll, borde inte behöva begravas.
Det är så ofattbart, alltihop. Vi går liksom bara runt och väntar på att någon ska ringa oss och säga att det inte är sant, det stämmer inte, du lever visst då.
Det är så obegripligt att vi för så sent som för två månader sedan stod i mina föräldrars trädgård i Sverige och skålade i champagne tillsammans. Att du hade skaffat nytt pass, sparat ihop pengar och köpt ny resväska för att kunna vara där, för att fira kärleken och äntligen få se landet du drömt om att se i flera år. Jag är glad att jag åtminstone kunde bidra till att ge dig den upplevelsen innan det var för sent.
För nu är det just det, för sent. Något hände, någon hände, och nu är du borta. Kompisgänget har förlorat en av sina mest livfulla medlemmar, som plötsligt inte var livfull alls. Hålet du lämnat bakom dig kommer aldrig någonsin att kunna fyllas av någon.
Imorgon sammanstrålar vi för att ta ett sista farväl och då kommer det att bli så väldigt tydligt vilken enorm mängd människor som stod bakom dig, som stod runtom dig, alltid redo att stötta och alltid glada åt de där evighetslånga meddelandena du ibland skickade på WhatsApp. Tänk ändå, om det kunde finnas WhatsApp i himlen.
Vila i frid, kära vän.
En mamma borde inte behöva begrava sitt barn.
En storasyster borde inte behöva begrava sin lillasyster.
En nyförlovad partner borde inte behöva begrava sitt livs kärlek.
En person som var så full av liv, så varm och så fullständigt genomsnäll, borde inte behöva begravas.
Det är så ofattbart, alltihop. Vi går liksom bara runt och väntar på att någon ska ringa oss och säga att det inte är sant, det stämmer inte, du lever visst då.
Det är så obegripligt att vi för så sent som för två månader sedan stod i mina föräldrars trädgård i Sverige och skålade i champagne tillsammans. Att du hade skaffat nytt pass, sparat ihop pengar och köpt ny resväska för att kunna vara där, för att fira kärleken och äntligen få se landet du drömt om att se i flera år. Jag är glad att jag åtminstone kunde bidra till att ge dig den upplevelsen innan det var för sent.
För nu är det just det, för sent. Något hände, någon hände, och nu är du borta. Kompisgänget har förlorat en av sina mest livfulla medlemmar, som plötsligt inte var livfull alls. Hålet du lämnat bakom dig kommer aldrig någonsin att kunna fyllas av någon.
Imorgon sammanstrålar vi för att ta ett sista farväl och då kommer det att bli så väldigt tydligt vilken enorm mängd människor som stod bakom dig, som stod runtom dig, alltid redo att stötta och alltid glada åt de där evighetslånga meddelandena du ibland skickade på WhatsApp. Tänk ändå, om det kunde finnas WhatsApp i himlen.
Vila i frid, kära vän.
Tänker på dig idag 
