Ett oerhört bekräftelsebehov eller vad?

[break_a_leg]

Det är meningen att jag ska bli lärare, och har min praktik i en klass som är "väldigt speciell". Denna klass har knäckt ett par lärare redan fastän de inte är så gamla...Den nuvarande läraren fungerar det oftast rätt okej med, men så fort hon går ut ur klassrummet så blir det ibland "high life". I dag var det ju dessutom måndag, och den ordinarie läraren var tvungen att åka hem vid lunch.

Hej och hå...Jag började faktiskt ångra mitt yrkesval ett tag kan jag säga.

Varför tror ni att det finns så många "stökiga barn" utan respekt för andra människor i vissa klasser/skolor? Har de något uppdämt behov av att bli sedda som gör att de beter sig som de gör? I den här klassen handlar det inte bara om att de beter sig illa mot vuxna utan även mot sina klasskompisar.

Vi avslutade dagen med att ÅTER IGEN prata om hur man beter sig med respekt till sina medmänniskor, förhoppningsvis kommer de ihåg någonting i morgon

 

[Xeline]

Sv: Ett oerhört bekräftelsebehov eller vad?

Jag tror än en gång att föräldrarnas roll är JÄTTESTOR. Det är först och främst deras uppgift att uppfostra sina barn, skolan skall inte behöva göra det.

I regel så är vissa föräldrar helt blinda för sina egna barns sätt att kunna manipulera omvärlden. Ungarna testar gränser och föräldrarna sätter dem inte och framförallt de ifrågasätter inte. De tror inte att deras rara barn kan ljuga eller bete sig iall, det är lltid nån annans fel. Har ett exempel i min närhet där föräldrarna fått reda på av sin 14-åromg att hon blivit så irriterad på en 9-åring att hon knuffat den lilla tjejen. Det tyckte föräldrarna var okej, tydligen. Själv hade jag spikat upp mina barn på väggen OAVSETTT vad 9-åringen hade gjort.

 

[break_a_leg]

Sv: Ett oerhört bekräftelsebehov eller vad?

Ville bara höra om det var någon som tycker ungefär som jag...

Jag VET att många av dessa barn har jobbiga hemförhållanden vilket gör att deras relation med sin förälder/föräldrar (många lever med endast en) är mindre bra. I dag var det ju måndag och då är det nästan alltid kaos i klassrummet.

Det värsta är att barnen tycker att de inte behöver lyssna på mig eftersom jag inte är deras fröken...Vi har pratat mycket om det i klassen under mina veckor eftersom jag tycker att det är oacceptabelt att bli kallad "både det ena och det andra" och totalt negligerad av vissa barn.

Nu är det ju inte alla som beter sig illa, men det räcker ju med att några barn flippar ur så är ju kaoset ett faktum. I dag var jag så elak så att jag faktiskt skrev hem till flera föräldrar om hur deras barn faktiskt beter sig i klassrummet. Får se vad det blir för respons på det.

 

[lenae]

Sv: Ett oerhört bekräftelsebehov eller vad?

Bra gjort! Förmodligen är du den den första läraren som har upplyst föräldrarna om hur deras ungar bete dig i skolan. Min erfarenhet är annars att föräldrarna är de sista som får veta hur det står till i skolan.

Annars så finns det ju ett antal väl kända anledningar till att ungarna beter sig som de gör:

a) föräldrarna är inte vuxna än och tar inte ansvar för sina telningar eftersom de är barn själva ( mycket vanligt!)
b) föräldrarna har ingen ork kvar till barnen eftersom de lägger all sin energi på jobbet ( i enlighet med rådande samhällsnorm)
c) skolan är för mesig och har tagit ifrån lärarna alla möjligheter att korrigera elevernas dåliga beteende ( tex förekommer inte hemanmärkning, kvarsittning, betyg i uppförande och ordning längre)
d) inga vuxna vågar längre säga till andras barn som uppför sig illa
e) inte ens när ungarna beter sig rent kriminellt vidtas åtgärder, vilket ungarna är väl medvetna om ( vilken kriminell 14-åring oroas av att behöva stå ut med ett samtal med en socialassistent om han mot förmodan skulle åka fast?)

Lycka till med lärarjobbet!

 

[break_a_leg]

Sv: Ett oerhört bekräftelsebehov eller vad?

Av de tre föräldrar jag skrev till var det en som reagerade "sunt"..H*n hade pratat med sitt barn som idag bad mig om ursäkt för sitt beteende och sedan jobbat på bra under hela dagen. Så då skrev jag positiva ord i boken som åker med hem.

En förälder skrev tillbaka att barnet minsann visste hur man betedde sig i klassrummet, så de behövde inte prata med sitt barn...Detta barn var dock annorlunda idag.

Det tredje barnets föräldrar hade inte ens öppnat boken...

 

[elbereth]

Sv: Ett oerhört bekräftelsebehov eller vad?

Min filosofi som lärare är att jag kan ALDRIG ändra på barnen eller räkna med att mina tillsägningar och uppfostringsförsök ska få dem att bli änglar. Det jag däremot KAN göra är att vara en vuxen som har klara regler, är rak och ärlig och helst aldrig sviktar, iaf inte så att barnen ser det.

Helt enkelt se till att själv göra rätt och föregå med gott exempel. Om det sen inte ändrar på barnet kan jag inte anse att det är mitt fel. Det är så mkt annat, som tex hemförhållanden som påverkar.

Hade jag blivit knäckt för att mina tillsägelser inte alltid åtlyddes skulle jag nog inte orka jobba.

 

[elbereth]

Sv: Ett oerhört bekräftelsebehov eller vad?

Har hört ett exempel där en tonåring så duperat sina föräldrar att de är helt övertygade om att skolans alla lärare ljuger om deras son. För han har sagt att det är så

 

[break_a_leg]

Sv: Ett oerhört bekräftelsebehov eller vad?

*lånar knapp*

I dag var mamman vars barn inte pratar på olämpliga ställen och spionerade Dock tror jag att hon faktiskt fick höra saker som hon kanske inte trodde om barnen i klassen...

 

[benjamin]

Sv: Ett oerhört bekräftelsebehov eller vad?

Jag tror att man måste börja redan så snart barnen börjar på dagis förskola att ordna en plats där respekt för varje barns värde måste sättas högst.
*Personalen måste ta varje litet som stort barn på allvar och behandla dem med stor respekt och ödmjukhet. (På så vis får barnen respekt för den vuxne)
* Barnen behöver mycket frihet och (för varje individ) intressanta lek/uppgifter då först kan barnet utveckla självdisciplin. Så fort man klumpar i hop barnen att alla ska göra samma sak så får man några som inte alls är intresserade och som då stör och som inte kan ges frihet att göra uppgiften. De kräver någon som passar, tjatar och håller dem till uppgiften - vilket gör att de inte kan utveckla självdisciplin och får med sig många andra barn och så är röran, respektlösheten och attitydproblemen igång.

Detta är anledningen till att jag väljer montessoripedagogiken till mina barn. ( Jag vet att det finns skolor, ofta med ej utbildad montessoripersonal, där de inte lyfter fram grundstommen i pedagogiken och prioriterar detta.) Men en sådan skola skulle jag inte välja till mina barn.

 

[Luff]

Sv: Ett oerhört bekräftelsebehov eller vad?

Jag har läst en hel del pedagogik och tycker att det låter så bra med frihet osv.....
Men varför är då tonåringarna idag så trötta, har tinnitus, sömnproblem, koncentrationssvårigheter - även dom som inte lyssnar på metal .

Varför satt vi på 70-talet i min låg o mellanstadieklass (vi var 29-31 st i 4-6 klass)lugnt i bänkarna, pratade vi med varandra så var det i viskningar - en blick från fröken som inte var alls sträng eller elak fick oss att tystna. Och vi var inte någon änglaklass - tvärtom.

Vad är det som är annorlunda?????
Kan det vara så tokigt att barn blir lugna och trygga om dom inte behöver göra sitt eget schema utan kan koppla av och koncentrera sig på sina studier, individuellt anpassade av ett proffs = en lärare.

Jag vet inte men det känns som vi inte låter barnen vara barn utan dom ska ta ansvar för sin utbildning from lågstadiet samtidigt som dom inte får cykla till skolan förräns dom är 10.

Lite paradoxalt, OK du kan dö om du blir påkörd, men att hela livet få dras med en skolgång som var en enda jäkla röra och du lärde dig inte läsa flytande är fasenimig ett handikapp.....
Vi pratar alltid om att barn ska ha gränser o mår bra av regler, men i skolan finns det inte mycket av detta. Och det är INTE lärarnas fel.
Something is wrong in the state of Sweden.

 

[benjamin]

Sv: Ett oerhört bekräftelsebehov eller vad?

Jag har läst en hel del pedagogik och tycker att det låter så bra med frihet osv.....
Men varför är då tonåringarna idag så trötta, har tinnitus, sömnproblem, koncentrationssvårigheter - även dom som inte lyssnar på metal .

Ja det är alldeles för hög ljudnivå i många klasser. Barnen har ingen självdisciplin i många klasser. Det finns förstås många orsaker till det. Min 12-årigadotter som gått i montessoriklass i förskola och grundskola tills vi flyttade har varit ett barn som älskat skolan och haft energi till annat när hon kommit hem. Montessoriklasserna har gjort att hon kunnat koncentrera sig på studierna i en lugn respektfull miljö utan hot som tävling och mobbing. Hon är jätte duktig i alla skolämne. Det är tur för att när vi flyttade och hon kom i sin nya traditionella klass som dessutom är musikklass så "presterar" hon inte något. Förra veckan blev hon kallad diva och horunge samt anklagad för att ha kallat ett gäng mörka tjejer för negrer (vilket hon inte gjort). En av klasskamraterna har spottat läraren i ansiktet..... Min dotter har ingen respekt för undervisningen vilket gör att hon tillbringar skoltiden med att sitta och prata. (Nästa år börjar hon i montessoriskola igen. Min 13-åriga son går där och den skolan är outstanding.)

Varför satt vi på 70-talet i min låg o mellanstadieklass (vi var 29-31 st i 4-6 klass)lugnt i bänkarna, pratade vi med varandra så var det i viskningar - en blick från fröken som inte var alls sträng eller elak fick oss att tystna. Och vi var inte någon änglaklass - tvärtom.

Ja det där känner jag också igen jag gick också i skola då. Då hade ju de flesta barnen uppfostrats hemma med respektfulla föräldrar.(Vi hade två barn ivår klass som gått på dagis och nu gick på fritids efter skolan.) Respektfull start ger respektfulla människor. I dagens stora dagisgrupper finns tydligen inte det respektfulla möte som varje individ behöver.

Vad är det som är annorlunda?????
Kan det vara så tokigt att barn blir lugna och trygga om dom inte behöver göra sitt eget schema utan kan koppla av och koncentrera sig på sina studier, individuellt anpassade av ett proffs = en lärare.

Det där tror jag inte har något med hurvida barngrupperna är oroliga att göra. Mina barn har aldrig behövt göra scheman i montessoriskolorna. Däremot har barnen fått se hela planen vad de ska arbeta med framöver. Och vilka mål de ska uppnå och hur långt det kommit på vägen. Det skapar lugn.

Jag vet inte men det känns som vi inte låter barnen vara barn utan dom ska ta ansvar för sin utbildning from lågstadiet samtidigt som dom inte får cykla till skolan förräns dom är 10.

Idagens Läroplan står som ett av huvudmålen att barnen ska lära sig ta ansvar för sin egen utbildning. Men det finns ju olika vägar att uppnå det målet. Bra att barn inte tillåts cykla ute i trafiken utan vuxen före 10-års ålder tycker jag.

Lite paradoxalt, OK du kan dö om du blir påkörd, men att hela livet få dras med en skolgång som var en enda jäkla röra och du lärde dig inte läsa flytande är fasenimig ett handikapp.....
Vi pratar alltid om att barn ska ha gränser o mår bra av regler, men i skolan finns det inte mycket av detta. Och det är INTE lärarnas fel.
Something is wrong in the state of Sweden.[/

[/QUOTE]QUOTE]

Ja det är viktigt att det finns struktur i skolan. Eleverna måste ju förstå varför de går i skolan och vad deras mål är. Regler och gränser måste finnas men vad viktigare är: Barn behöver respektfulla vuxna och meningsfull sysselsättning från starten när de lämnar hemmet. Kanske måse de allra "bästa" (och mest högavlönade...) vara de som tar hand om de ömtåligaste: våra minsta telningar.
Hälsn. "benjamin" med min lilla 5 mån sladdis i knät.