Erat Hästliv

[bugzilady]

Har blivit lite nyfiken på hur era liv har sett ut inom hästvärlden. Både motgång och framgång! Får väl lov att börja själv att berätta hur det har sett ut för mej!

Känns lite efter att skriva om min ridskola nu , men bättre sent än aldrig!

Jag heter Mikaela och är 14 år. Jag har ridit på ridskola i nästan hela mitt liv. Min ridskola är nog inte som alla andra. Iallafall så heter den Nordmalings Ridklubb (NRK). Där har jag tillbringat timme efter timme, dag efter dag, år efter år. Det är som ett andra hem för mej. I många, många år var ridskolan i en allvarlig ekonomisk svacka. Allt arbete sköttes idiellt av medlemarna och instruktörerna. Så höll det på i ungefär 2 år. Det planerades flera gånger att ridskolan skulle läggas ner, men oturen vände. Tack vare alla underbara medlemmar och instruktörer hade ridskolan kommit igång igen. Då var jag ungefär 8 år, tyvär minns jag inte så mycket från den tiden. Jag red i nån nybörjargrupp på små söta shettisar! Tursamt nog så var min mamma ridlärare, den innebar att jag fick rida flera gånger i veckan. Dock bara på ridskola, mer hade vi inte råd med. Därav så utvecklades jag snabbare och fick flyttas upp flera grupper. Jag som 8a åring red i en grupp med 13-15 åringar? Men där började min tur vända. Visst var jag en av dom duktigare ryttarna på ridskolan men det fanns brister i ridskolehästarna. Jag åkte av gång efter gång, mitt självförtroende började svika mej. Efter det bestämde vi oss för att leta efter en snäll foderhäst som skulle bygga upp mitt självförtroende igen. Vips så stog vi med en häst på stallbacken. Hon var en liten B-ponny. Dagen kom när jag skulle rida henne för första gången. Jag red i ridhuset och min mamma ledde mej, jag kände på mej att allt inte var som de ska men fortsätte ändå att skritta på. Sen minns jag inte så mycket mer. Jag låg nere på backen i ridhuset och kunde knappt röra mej. Jag hade fått en ordentlig smäll i ryggen och skulle inte kunna rida på flera veckor. Jag vägrade rida efter det.. De lilla självförtroende jag hade kvar var som bortblåst. Mamma ringde ägaren till hästen och sa att vi var tvungna att lämna tillbaks henne, men innan det skulle vi göra ett försök till. Det blev ett väldigt lyckat försök och jag var påväg upp igen, jag kände mej mycket säkrare och mittsjälvförtroende blev stegvis bättre och bättre. Dagen kom när vi skulle lämna tillbaks min underbara lilla ponny. Efter många tårar stog jag hästlös igen..

Det enda alternativet var ridskola. Så jag började rida lektioner igen. Allting rullade på som det gör på en ridskola och jag hittade en häst jag tyckte väldigt mycket om. Han var en C-ponny och hette Silas. Det funkade väldigt bra mellan oss och vi började tävla lite smått i dressyr. Då var jag ca 10 år. När det gick så bra för oss i dressyr så tyckte dom att vi skulle testa på lite hoppning också, han hade ju trots allt tävlat MSV (trodde dom). Men så var det tydligen inte. Jag flög av gång på gång och mitt självförtroende blev sämre och sämre. Dressyren var hans starka sida och även min. Men det var ju hoppningen jag gillade? Därför började jag rida en liten B-ponny som ridskolan ägde. Jag red hon på lektioner och helgerna. Hon var faktiskt duktig i hoppning och med henne kunde jag hoppa utan att känna mej rädd. Problemet låg i att hon älskade att bocka, lyckligtvis flög jag aldrig av när hon bockade och jag fortsatte att rida henne i ungefär ett halvår. Sen en dag när vi var ute och red fick hon för sej att hon skulle busa. Jag flög av och gjorde mej illa ganska rejält.. Efter det slutade jag rida. Jag vågade ingenting och orkade knappt tänka på hästar.

När jag nyss hade fyllt 12 år bestämde jag mej för att ge ridningen en chans igen. Det var ju det jag älskade att göra! Ridskolan hade just då också köpt in en ny ponny. Yasmine hette hon och var en C-ponny med en enorm personlighet! Jag sökte på henne som helgryttare på min ridskola och blev lovad att rida henne varannan helg. Jag funderar fortfarande idag över varför jag just valde henne? Och vad som gjorde att jag fortsatte rida henne. Mitt hjärta tog en dubbelslag varenda gång jag tänkte på henne, hur vacker hon var och hur snäll hon var. Men det visade sej inte vara så som jag hade tänkt mej. Hon var skygg, sparkades, bits, gick inte att ta in från hagen, vågade inte hoppa, kunde inte gå i form.. Hon var inte direkt drömhästen. Men hon hade stormat mitt hjärta, jag var helt såld i henne. Den magra, omuslade, elacka hästen.. Folk tyckte inte jag skulle rida henne när jag ändå inte hade något självförtroende och nte vågade göra nånting. Men endå kämpade jag på. Jag kämpade och kämpade. Så många gånger jag gråtit och hatat henne så har jag aldrig gett upp hoppet. Vi 2 tillsammans var lixom 1. Samtidigt som jag började bygga upp hennes självförtroende byggde hon upp mitt. Träningarna började ge resultat och vi började tävla lite smått. Vi höll oss på väldigt låga höjder men ändå så sviktade hennes förtroende i hoppningen. De flesta gångerna blev vi uteslutna eller minst 1 stopp.. Jag började forska lite kring hur hon hade haft det i livet. Tydligen så hade hon inte haft det så lätt, hon hade bytt ägare mååånga gånger och blivit mer eller mindre misshandlad... Men jag fortsatte att kämpa på. Vi blev mer och mer samspelta och lärde känna varann. (Tillägger att hon inte direkt är en passande ridskolehäst då hon har bitit och kastat av mååånga). Vi fick många framsteg men ändå lika många baksteg. Det var inte förens 2 år senare jag började kunna rida henne ordentligt. Vi var 2 riktiga fighters som hade kämpat oss upp till toppen från botten. Tragiskt nog började jag bli för lång och bestämde mej att rida henne ett halvår till. Det halvåret skulle bli mitt livs svåraste men även lyckligaste! Vi tog placeringar i alla tävlingar vi deltog i. Sen var det dags, min sista helg med henne.. Det skulel va en 2-dagars tävling. Klubbmästerskap i både hoppning och dressyr. Jag hade inga höga förväntningar eftersom vi bara busat runt de senaste veckorna. Vi tog hem titeln som klubbmästare i både hoppning och dressyr! 2 dagar jag aldrig kommer att glömma. Hon var en fantastisk häst som har tagit mitt hjärta med storm. Det är sällan man får chansen att lära känna en sån speciell häst. Tillsammans byggde vi upp varann! Tillsammans blev vi ett! Tack vare den elaka, magra ridskoleponnyn ... Allting handlar bara om att inte ge upp hoppet!

 

[startpompe]

Sv: Erat Hästliv

Ja,jag heter Anna och är 15 år.
När jag fyllde 9 år fick jag i present en termins ridnig på en ridskola. Ridskolan (ljusdals ridklubb) låg(ligger) 5-6 mil bord så jag var kunde inte vara där något utöver ridlektionerna.
När jag var typ 10 blev jag och en kompis skötare på en super snäll ardenner. om vi till bringade varje ledig sekund med i princip

En kompis till min mamma köpte ett kallblod, som jag fick hjälpa till att sköta lite. Hon stod i ett stall på min mormor och morfars gård. Eftersom hon var en av dom första hästarna jag lärde känna mer, än bara ridskole hästastarna . tyckte jag väldigt mycket om henne.Men hon var lite speciell så hon såldes....

När jag var 11 fick jag en egen ponny, Fridolf. Han har lärt mig otroligt mycket. jag kunde inte fått en bättre första ponny. Jag red på ridskola i några år till. Men sen var det som man hade kommit till en gräns då vi bara gjorde samma saker hela tiden och man kom inte framåt en millimeter, så jag slutade.

Jag har kvar Fridolf och vi tränar hoppning och dressyr utan några speciella mål. Nu har jag börjat rida en annan häst i vårat stall. Ett jätte härlig kallblods sto


Vilken rolig tråd, kul att höra allas berättelser

 

[imrahil]

Sv: Erat Hästliv

Jag började rida på ridskola nån gång i lågstadiet. Till en början var det nog mest för att "alla" gjorde det! Men sen visade det sig ju vara roligt. Red där i en massa år och blev skötare på ridskolehästen Mango när jag var 11 år och pytteliten. Han var enorm och rätt bråkig i början men han var inte så gammal så sedan blev vi väl äldre och klokare båda två. Jag var där efter skolan nästan varje dag och på helgerna var jag stallvärd och hjälpte alla knattar att göra i ordning hästar och hitta rätt saker. Jag var med på klubbtävlingar i hoppning och dressyr ibland.

Mango på sommarbete

Efter ett antal år blev Mango skadad och behövde time out från ridskolan så då fick han flytta ut på landet ett tag och jag var där och red och pysslade varje dag. När jag var 18 såldes han och jag grät floder... Då hade vi hållit ihop i sju år då och varit med om massor tillsammans. Han är borta nu men han hade två bra år hos en tjej i stockholmstrakten innan han blev dålig igen.

Istället började jag rida hemma hos en klasskompis. Jag red hennes mammas quartervalack Smokie, och hon red sin lilla travare. Jag lärde mig lite om westernridning och vi hade många knäppa äventyr ute i skogarna runt gården. Vi red ofta långt och på okända vägar, tränade på banan någon gång men det var uteritterna vi levde för

När jag gick ut gymnasiet skulle jag flytta norrut. I samma veva skulle Smokie säljas pga att ägaren inte hade tid. Vi hamnade i norra Dalarna båda två, men jag fick fullt upp med skolan och tänkte inte mer på saken. Däruppe red jag lite på ridskola, lånade häst av en kompis ibland, och pysslade med en lärares busponny. Sedan låg ridningen nere ett tag eftersom jag hade mycket annat för mig. Jag flyttade till Mora och red lite på ridskola, och en dag hörde Smokies nya ägare av sig och undrade om jag visste någon som ville ha Smokie på foder. Jag anmälde mig frivillig och hittade stallplats, och några veckor senare klev en betesfet Smockan ur transporten!
Hade honom i knappt ett år och red mycket ute i skogen med karta och kompass, hade sällan ridsällskap så jag fick hitta mina egna vägar. Smokie åkte hem igen förra vintern och jag var totalt hästlös ett tag men tyckte det var lite skönt med en paus.

Här är jag och Smockan ute i älven!

Sedan flyttade en kompis som har hästar lite närmare mig så jag började åka dit och rida en stor shire, och sedan sökte en tjej här i byn ridsällskap så nu rider jag med henne när vi båda har tid. Hon har två travare, den ena är numera ridhäst på heltid och den andra går på travet men går utmärkt att rida. Vi har hittills bara ridit i skogen men jag får följa med till ridhuset om jag vill så det planerar jag att göra framåt våren.

Har inga omedelbara planer på att skaffa egen häst, men det är inte helt omöjligt att jag "råkar" bli med shire nån gång framöver..

 

[Jazzen]

Sv: Erat Hästliv

Jag började rida på ridskola när jag var 5-6 år gammal.
Red 1 gång i veckan och jag ville gärna bli skötare på någon av mina favorithästar men det gick inte eftersom det var så långt hemifrån.

Red på den ridskolan i ungefär 8 år och slutade pga att vi fick byta ridlärare titt som tätt så vi kom inte direkt någonstans i ridningen vilket var tråkigt för jag trivdes bra.

Blev medryttare på ett stort halvblodssto på 170 cm i manken när jag var 12 år och red henne några månader. Jätte mysig häst som hette Mamsell.

Hade såklart tjatat på mina föräldrar om en egen häst och hittade en dag en annons i tidningen om ett New Foreststo som letade fodervärd.
Vi åkte och kikade på henne och jag föll direkt för lilla Sweety.
Detta var år 2000 och ponnyn var då 20 år gammal men pigg och fräsch som en 5 åring.

Hade henne på foder i två omgångar i sammanlagt 2,5 år och sedan tog ägaren tillbaka henne. Vi ville ha köpt henne men ägaren velade så fram och tillbaka att tillslut blev det inget av det.
Jag lärde mig så otroligt mycket med "min" ponny och jag kunde inte fått en bättre första häst

Sweety när jag hälsade på henne i somras, älskade lilla tjejen är 29 år på bilden.

Efter Sweety åkt hem var jag hästlös i 1 år. Red kompisars hästar ibland och hade flera hästar att rida dagligen när jag började jobba på en 4H-Gård år 2003. Fastnade speciellt för en fjording som föreningen hyrde från Visingsö och tanken var att jag skulle hyra honom efter sommaren 2006 men så blev inte fallet..

Det blev istället så att min tränare ringde mig och sa "Jag har en så j*vla bra häst till dig, du bara måste köpa honom!"
Hästen i fråga var en varmblodig travare född 1991. Han var "ridhäst" och aldrig startad eller ens tränad för trav.
Var lite skeptisk och tänkte att vad ska jag med en travare till?
Åkte i alla fall och tittade på honom och han följde med hem för 2 veckors prövotid.

Jag föll för Speedy direkt och hade redan dag 1 bestämt att denna hästen stannar hos mig! Han var helt underbar och vi hade ungefär 2 härliga år tillsammans
Sedan blev jag av med jobbet och efter att försökt behålla honom ett halvår utan ett öre på fickan fick jag inse att det bara inte funkade längre
Han fick flytta till en familj på Öland som han har det jätte bra hos!
Det var dock det värsta jag gjort och jag gråter fortfarande ibland när jag tänker på honom.

Speedy, min fina prins.

I samma veva som jag fick sälja min fina prins träffade jag en kille vars familj hade hästar. Jag red tillsammans med dem ibland men jag saknade att ha en egen häst!

Efter ungefär 1,5 år bestämde jag mig för att ta en häst på foder och hittade världens underbaraste varmblodskille. Jag föll för honom redan när jag såg bilder på honom och blev bara mer kär när jag for iväg för att träffa honom och provrida!

Jazz som hästen heter är född 1997 och slutade på travet 2003 pga en senskada. Han hamnade på ett konvalecentstall och blev sedan "kvarglömd" där 1 år. Skadan läkte fint och när han var frisk var det en av stalltjejerna som red in honom.
Han hamnade hos de som jag lånade honom av genom en som hade häst i samma stall på behandling.

Hemma hos dem var han skogsmullehäst men pga att de fick barn blev han ståendes och när jag provred honom var det 3 gången på 2-3 år som någon satt på honom.
Han kom hem till mig den 30 April år 2009 och var lycklig över att ha någon som brydde sig om bara honom

Efter tråkigheter med ägarens andra häst kände hon att hon inte längre ville ha ansvaret över Jazz så den 4 augusti skrevs han över på mig så nu är jag stolt ägare till min vackre prins!

Han ska minsann aldrig lämna mig och vi ska åldras ihop tills vi blir gamla och skrynkliga!

 

[Lolltrollet]

Sv: Erat Hästliv

Vilken mysig tråd, är så roligt att läsa om allas historier.

Jag har nästan alltid haft hästar hemma. Mamma köpte en fjording för en tupp, en höna och hundra kronor av en kompis när jag var ett halvår typ. Sen blev det en shettis, som jag lärde mig rida på. När både jag och min äldre syster växt ut shettisen köpte vi Knasen, en B-ponny med massor av energi. Lite för mycket energi för mig så min syster red honom jag och red fjordingen.

När Knasen blev för liten fick min syster halvblodet Tim, han var lite för stor, lite för gammal, men helt perfekt. Han fick oss intresserade av att träna och tävla, så efter ett halvår fick jag min älskade Pacman. Han var en mager stålgrå kråka, som kastade sig mot oss när vi öppnade boxdörren, men jag blev såld när han kom ut i ridhuset och pussade på mig i flera minuter=) då skulle jag fylla 11 år, han var sju år och 156cm. Efter det började vi träna och det blev tävlingar upp till en meter. Tyvärr var Tims den slut efter många års hårt tävlande med tidigare ryttare, så min syster fick efter några år Bianca. Tim fick somna in något år senare...

Även Pacman fick problem med benen efter för mycket träning, så vi köpte Tussan. Men vid den här tiden slutade våra kompisar och min syster att träna. Mina föräldrar ville inte skjutsa bara mig så tyvärr utnyttjade vi inte kanonhästen som vi hade. Efter två år började jag på Gymnasiet och flyttade en bit bort. Vi sålde Bianca och lånade vi ut tussan för att hålla henne igång. Men denna speciella häst kom snart tillbaka skadad. Så jag hyrde till slut in henne på en stor ridanläggning ganska nära skolan, men där trivdes vi inte. Samtidigt sålde vi Pacman för att han inte fick den tiden han behövde. Även Tussan såldes snart då intresset slokade efter den tråkiga tiden som inackorderad.

Men tankarna på Pacman fanns kvar och efter många om och men, en historia i sig. Kom han hem till mig igen efter fyra år på vift. Vi har haft honom inackorderad på olika ställen, men varken jag eller han trivdes med det. Därför köpte vi för drygt en månad sen en till liten kille och har båda hemma hos mina föräldrar. Så nu rider jag och min sambo tillsammans och har de så mysigt.

Pacman är skimmeln och den andra är Super Mario, vår nya stjärna

Oj va långt det blev=)

 

[Mitrolle]

Sv: Erat Hästliv

Jag började rida 1993 när jag var 9 år på Loviseholms Ridskola utanför Örebro. Bytte efter ett år till Hagaby Ridskola i Kumla där jag red fram till 1998 då mamma köpte häst åt oss. Hästen var Jilly f. 1985 som hade gått LA dressyr, inte var hoppad alls och var lugn och trevlig läromästare. Vi har kvar henne ännu och har hunnit med två föl, inkörning och inhoppning under åren vi haft henne.
2001

2009

2000 köptes häst nr 2, ett fullblodssto som hette Ticonderoga. Hon var född 1986 och henne tränade och tävlade jag lite grann med i hoppning under åren jag hade henne. Vi tog även FT-kortet tillsammans. Tyvärr fick hon en allvarlig senruptur och var tvungen att avlivas i september 2003. Då red jag en period på min gamla ridskola för att komma igång med ridningen igen.

2003 föddes då Jillys första avkomma hos oss, Jolie, som jag har haft sen dess. Jag har ridit in henne själv och utbildat henne dit vi är idag. Hon har fått ett föl som jag har sparat. Under 2009 har vi tävlat rätt framgångsrikt i hoppning och hon utvecklas hela tiden.

2008 föddes två föl efter Jilly och Jolie som vi har kvar. Jac är valack och Jobelle ett sto och båda dessa är tänkta att ridas in kommande höst och satsa på treårs 2011.

 

[Piwi]

Sv: Erat Hästliv

Ja, jag är en tjej på 15 år, snart 16.

Kan väll säga att jag har varit hästintresserad så länge jag kan minnas. Började rida på min kusins ponny när jag var ganska liten, men det blev ju inte så ofta. När jag var tio år började jag rida på ridskola, efter att ha tjatat i väldigt många år. Jag hade ingen hästintresserad i familjen, så jag fick klara mig ganska bra själv.

Ridskolan som jag började på var hur bra som hellst. Dem har bara två ponnyer där, så jag började med stor häst nästan på en gång. Men det gick ju bra det också. Jag red lektion där en gång i veckan till att börja med, och gick på läger och sånt som ordnades. Samtidigt var jag och en kompis i stallet som låg i min by, och pysslade om dem hästarna där. Vi fick till och med rida några gånger.

När jag hade ridit i två år blev jag medryttare på en häst på ridskolan. Det var min favorithäst då, och vi hade mycket kul. Efter det började jag rida en travare, men det varade inte så länge. För sedan flyttade det in nya hästar i stallet som ligger i min by, som hade stått tomt ett tag. Det var två tjejer som hade några hästar, en tävlade hoppning, och en dressyr.
Jag började hjälpa till hos dem, och det var verkligen lärorikt. Fick rida massor av olika hästar, eftersom dem hade saluhästar i bland också, förutom sina egna. Vissa var väldigt unga, och alla var inte så snälla... Men jag lärde mig nåt av alla hästar jag red.

Tyvärr så flyttade dem efter lite mer än ett halvår. Men då skaffade jag en foderhäst i stället, och gjorde ett uppehåll från ridskolan, där jag ridit hela tiden annars. Det var nog inte världen bästa häst jag fick hem, ett tjurigt gammalt sto, som hellst gjorde som hon själv ville... Jag hade ju tänkt mig en läromästare. Hade henne ett halvår, innan jag lämnade tillbaka henne, på grund av att vi inte funkade så bra ihop.

Började på ridskolan igen, och förutom lektionerna var jag där mycket ändå och hjälpte till, och fick också rida. Jag fick även hjälpa till att rida in en häst, och det var väldigt lärorikt. Samtidigt blev jag medryttare på en underbar nordsvensk i ett annat stall, som tyvärr inte var särskilt utbildad, och hård i munnen. Men efter några månader hade hon blivit mycket bättre. Under sommaren 2009 var jag antingen hos norsvensken, eller på min ridskola och hjälpte till.

I oktober såldes nordsvensken som jag var medryttare på, och jag saknade henne. Så jag fortsatte på ridskolan, och hjälpte till där i bland. Letade även efter en ny medryttarhäst, men hittade ingen. Så i slutet på året började jag fundera på att skaffa häst. Jag tyckte det var så tråkigt att bara var i stallet någon gång i veckan, jag vill dit varje dag. Så under jullovet letade vi häst, och det tog inte lång tid innan jag hittade min drömhäst. Så nu är jag snart hästägare

 

[elfi]

Sv: Erat Hästliv

Jag började också min karriär på Ljusdals ridklubb (som Startpompe) när jag var sex år gammal. Red där tills jag var nio år gammal då vi köpte första hästen Hrefna, då 17 år gammal och en riktig läromästare.

Sen lånade vi hem Garth Brooks, en korsningsponny (welsh-arab) som min syster och jag turades om att rida på. Garth såldes kort efter det, och då letade vi häst igen, denna gången skulle vi köpa våran andra häst.

Vi letade inte så länge, ringde runt till olika turridningsstall och frågade om någon hade en häst till oss men alla sa nej tills vi fick tag på ett turridningsstall några mil härifrån som eventuellt hade en häst till salu.. Vi åkte och kollade på den hästen som visade sig vara hästen med stort H. Min alldeles egna Filipus. Vi provred två gånger och sen var han våran. Dock var han jättenervös, rädd, hade ett j**la humör och var knappt ridbar pga hans tidigare bakgrund. När min syster skulle rida honom första gången hemma, en vecka efter att han hade kommit skenade han ca 1½ km med henne, vände och skenade hem igen. Och så fortsatte det..

Det gick bra att rida Filipus med en annan häst framför, men så flyttade min syster och jag fick rida ensam. Filipus blev allt svårare o svårare men jag vägrade ge upp.. Samtidigt började jag gymnasiet och bestämde mig för att gå på ridgymnasiet som specialidrott för min egna utveckling. Började även då träna dressyr på LRK, och jag utvecklades nåt enormt.

En dag när jag var ute med Filipus så minns jag inte riktigt vad som hände mer än att jag galopperade, utan stigbyglar (ja, jag var nog lite dum då..) och helt plötsligt exploderade hästen och jag flög av och landade på ryggen. Tog mig upp igen och red hemåt. Dagen efter kom jag ej ur sängen pga smärtan i ryggen.

Jag åkte in på akuten men dom hittade inget fel på mig så jag fick åka hem igen och lärde mig såsmåningom att ignorera smärtan, vilket var ännu dummare. Jag fortsatte träningen på Filipus trots att tränare sa åt mig att han var livsfarlig och att det inte skulle gå att göra något åt det utan det säkraste var att avliva.

Men jag är, än idag, så himla glad att jag inte lyssnade på dom för efter ett tag (och X antal flugturer senare) så klickade vi. Vi passade varandra. Vi hade kul tillsammans.

Jag fortsatte med dressyrträningen och tränade LA/MSV dressyr och 1 m hoppning på ridklubben. Hemma tränade jag upp balansen och min känsla för spända/svåra hästar, vilket innebar att jag fick rida dom lite svårare hästarna på ridklubben med. Dom lånade bla in en ponny i b/c-ponnystorlek som jag fick rida för hon bockade av de flesta, och hon försökte få av mig med men lyckades inte..

Efter att jag tog studenten sökte jag till en annan hästskola utanför Östersund, Wången och kom in. Filipus var då en helt underbar häst att rida så han följde med som skolhäst. Där fick jag jobba med unghästar, träna hästar med gångartsproblem (bl a en häst som la sig i passgång så fort man fattade galopp) och även undervisa andra elever.

I December 2009 flyttade jag hem igen, jag var då diplomerad ridledare för islandshäst och även redo för unghästprovet. Dock gjorde jag aldrig unghästprovet..

I våras hjälpte jag lite folk, bl a en tjej här på buke med vidareutbildning av sin ponny, och nu har jag en 7-årig valack hemma som jag ridit in själv som ska säljas snart.. Filipus har jag fortfarande kvar, han släpper jag aldrig taget om. Jag har även köpt mig ett föl på Island som är helt o hållet MIN!

Min ryggskada är sämre nu, mina skadade knän är sämre och hela min kropp mår skit men så fort jag är i stallet glömmer jag bort smärtan för ett tag och bara njuter av det.

Jag på min älskade Filipus




Mitt fina sto"föl" Braela (som i maj blir 1 år gammal..)

 

[Lillagoajag]

Sv: Erat Hästliv

Jag heter Liz och är snart 17 år.
Vi har alltid haft hästar hemma men började på ridlekis när jag var 6 år. då var jag mest livrädd hela tiden, första terminen grät jag av skräck VARJE lektion :O Endå fortsatte jag av någon outgrundlig anledning och det är jag glad för!
Efter en termin hade jag min första sommarhäst, en shetlandsponny vid namn chokladis, som var rent ut sagt förj*vlig! Bets och sparkades och bockade oh stack med mig. Som körponny var han dock en riktig pärla och jag körde honom mycket mer än jag red
Efter ett år på ridlekis så började jag på en "riktig" ridskola, var fortfarande smått skräckslagen, men det gick iaf framåt. Fick en favoritponny, en welsh sektion B vid namn Hamlet. Tittig och hur het som helst, skenade med mig i princip varje gång^^han dängde även av mig rakt in i ett hinder en gång. Inte sådär jättebra för mitt självförtroende men jag älskade honom.
När jag var 9 fick jag en foderponny. Liten c-ponny, korsning, 26 år och gudasnäll. det var Lady det hade henne i 1.5 år och lärde mig massor och framförallt hjälpte hon mig att övervinna mycket av min rädsla. Det var en väldigt sorglig dag när hon åkte hem
Under denna tiden hade jag även bytt ridskola. Här stannade jag 2 år och hade 6 st älskligar.

Först var Joje och Blondie. Joje är en b-ponny, welsh, privathäst som gick lite lektioner. Superbra hopponny! Blondie var en c-ponny, korsning, pensionerad hopp/fälttävlansponny. Vi har en hel del rosetter tillsammans
sen kom Frick - stallets buse. b-ponny, russ, halvknäpp, gillade att bocka så många var rädda för honom men inte jag och han bockade faktiskt aldrig med mig!
Ungefär samtidigt kom Bunny till ridskolan. endast 5 år, korsning, stor c-ponny. väldigt osäker men supermysig! dessutom var han en hejjare på gymkhana som vi hade ganska mycket och vi var ganska oslagbara! Min ridlärare och mamma var livrädda men jag hade faktiskt kontroll största delen av tiden^^
Frick såldes och ist. kom Fideli. c-ponny, korsning. En riktig satkärring! Hon var endast kvar på ridskolan 4 månader då ingen vågade rida henne. Sista 2 månaderna var det bara ridlärarens son och jag som red henne. Och visst försökte hon med alla fula knep i början men efter ett tag hittade jag kanpparna och hon var otrolig när vi började sammarbeta! då fick man verkligen en aha-upplevelse! Tjatade mycket på pappa att vi skulle köpa henne men det giclk inte så jättebra...

Sista terminen på denna ridskola red jag samma häst . En d-ponny, Sune, 23 år och hur fin som helst. Gillade inte att hoppa så jättemycket men inte jag heller så^^
Med honom tävlade jag min första dressyr, och Vann!!

Sen bytte jag ridskola till den som jag rider på nu. jag var då 12 år och hade även ett litet projekt hemma.
För på min 12-årsdag så fick jag Spirit, 8 måndaders korsningsponny. gissa om jag blev glad?
men det var ju inte så mycket man kunde göra med henne än så jag fortsatte på ridskola + att jag red en kompis häst.
På ridskolan hade jag 2 favoriter.
Moonshine, c-ponny, gammal fälttävlansponny som jag tävlade en hel del hoppning med.
och Tabasco. d-ponny, superfin när han vill, knäpp ibland^^ Med honom har jag mitt hopprekord på ponny (110 bana) och han dängde även av mig rakt in i ett hinder och jag har fortfarande lite känningar i handleden av det...
Red på ridskola tills att min ponny var 4. Sen började det tränas på allvar!
I början var det både hopp och dressyr men efter en hoppolycka blev jag för rädd och gick över till enbart dressyr. (under denna tid tävlade jag även en annan c-ponny(unni) i hoppning och en (peppe) i dressyr).
Jag och Spirit tävlade upp till Lb dressyr men i oktober -09 lämnade jag henne på foder då jag dels är lite stor för c-ponny och då hon inte är ngn dressyrstjärna.
Så där är jag nu. Ska i vär rida i dressyrpecial på ridskolan och förhoppningsvis hitta ngn ny häst.


Ser nu att jag har haft en tendens att dras till och passa ihop med värsting-hästar, har ingen aning vfr, jag är ju inte särskillt tuff...?

Kände att detta blev väldans flummigt och konstigt, sorry Hoppas ngn fattar

 

[Cinora]

Sv: Erat Hästliv

Mitt hästliv har varit underbart. Det började när jag var 5 år och min mamma började bo på helgerna hos sin pojkvän (idag gifta)
Iaf då fick jag rida på en busig shettissto vid namn Lillan! Jag kunde ingenting ,ingen lärde mig något utan jag red för det var roligt . Men endast på vintrarna red jag henne då landade jag mjukt. Hon bockade och stack med mig på ridbanan jämt eftersom jag inte kunde något. Iaf när jag var 8 år så började jag på ridskola i nybörjargruppen. Skötseln var det inga problem med och lärde mig fort det dem lärde ut, var aldrig rädd för att ramla av osv. Jag och min låtsas4männing + kompis flyttades upp några grupper.Under tiden jag gick på ridskola så hjälpte jag till i travstall varvat med Lillan. Lillan slutade jag i princip att sköta om då jag var kanske 10 år kommer inte ihåg så mycket för min biologiska pappa dog då jag gick i 3an och min hund så minns inte speciellt mkr från yngre tiden.

Men när jag var 12 så höll jag till i travstallet en heldel. Sedan blev jag kompis med en som hade massa travare + ridhäst. Där hjälpte jag också till med skötsel osv. Men när min kompis fick sin unghäst på 4 år. Då var jag nog 12 tror jag men min kompis kan inte rida i och med bara när hon var yngre så red hon på sin egna shettis. Så hon kan inte så mkt mer än fatta galopp och rida i skogen.Iaf hade hon den här unghästen och jag fick chansen att testa honom. Han var verkligen svårriden för en såpass orutinerad ryttare som mig och kompisen. Men iaf så red jag honom lite då och då för att få erfarenhet. Ramlade av lite då och då men när jag fick min egna ponny ,så stallades Juni upp där. Jag red Juni + hjälpte till med unghästen , sedan försvann unghästen och en annan ponny kom. lite svårriden för kompisen så jag fick äran att rida honom. Verkligen en underbar ponny. Som tyvärr togs bort efter några år.
Iaf Juni stallades upp på gården våren 2007 då vi fixat till vårat egna stall. då hade vi inackordering som sällskap. Men på sommaren åkte Juni på betäckning till Nystilla Gård. Jag höll på att dö av längtan att få rida.. Så fick köra deras shettis sixten dem hade lånat honom.Så fick jag rida Katja . En ponnykorsning arab/russ. Så fick jag även motionera dem hästar som skulle motioneras som var där över sommaren. Så red lite olika ponnyer den sommaren. Juni blev kvar där hela sommaren. Åkte hem dräktig och då köpte vi Zingo (Zernike) ohanterad,vanvårdad shettiskorsning.
Men vilken underbar ponny efter att man lärt känna honom!
Red in honom helt själv, utbildade till och med L:B dressyr och hoppning om det funnits för Aponny så hade han kunnat tävlat Msv hoppning då han hoppade 90 cm hinder utan att tveka.

Iaf föddes Jameelah våren 08 , den 18e maj ! E.imre el thair och u . Juni
Blev tvungen att sälja Zingo. För kunde inte ha med honom ner till plönninge. Fick rida arabhingsten imre el thair hela sommaren 2008 och då lärde jag mig massor.Iaf sedan började jag på gymnasiet. Drog ner med juni och jameelah. Men blev inte något vidare med hästgymnasium. Visst fanns det en heldel fina hästar jag tyckte om men skolan i sig inget jag ska berätta om här. Men någon gång under vintern insåg jag att Juni hade lärt mig allt hon kunde och jag ville ha en ungponny. Såg annonsen på Saga och vi bytte hästar. Låter hjärtlöst men ja vi bytte hästar. Grät i flera timmar när Juni åkte iväg men nu hade jag en rikktigt vacker ungponny på 5 år i stallet. Så började lära känna Saga. Flyttade hem 1 vecka efter sportlovet. Efter 1 vecka hemma gick saga och jag omkull, började utreda visade sig att Saga hade medfött fel i lillhjärnan ( låång historia). Jag varnades för att Saga kanske inte skulle klara av livet som sällskapsponny. Detta insåg jag kort efter sista journalerna på både saga och i papperena. I april letade jag storhäst för att satsa på hoppningen. Hittade Cigar Courant !
Ett engelskt fullblod med en underbar personlighet. fick honom på fodervärdsavtal . Kom hit den 8 juni.

I början av juli kom Juni tbx hit till gården ( lång historia dock inte i min ägo längre. däremot fodervärdsavtal på henne)
Så då fick jag tbx henne, Så då hade jag jameelah,cigge,saga och juni. Fast Saga avlivades tyvärr den 31 juli 2009.
Nu har jag pappas travare i stallet också.

Bilder på Jameelah -->

Bilder på Juni ------->

Bilder på Cigar Courant->

Bilder på min saknade Saga ->

Bilder på Zingo-------->

Men motgångar i hästlivet var att mista Saga och att bli tvungen att sälja Zingo, men han har det bra hos sina nya ägare så det har jag kommit över

 

[nullo-modo]

Sv: Erat Hästliv

Oj så lågt det blev.

Mitt hästintresse började nog inte som alla andras.

Fram tills jag var 11år var jag inte alls intresserad av hästar även om min halvsyster hade häst när jag var yngre.
Men på våren när jag var 11 så skulle jag praktisera på ett hund pansonat men när jag var där hade dem bara 2 hundar inne och dem som har hund pansonaten har även ridskola så jag var ju till en början inte så glad över att behöva ta hand om hästar mer än hundar, men efter bara tre dagar i stallet var jag fast och började rida på ridskola hösten där på.

Efter ett tag på ridskola så tog pappa med mej till ett stall inte så långt från där vi bor och jag började pussla med deras hästar men det fanns ingen läpplig för mej att rida och efter ett tag så flyttade dem från det stallet och åter så var det bara ridskola för mej och efter som jag var blyg så var det inget för mej att komma till ridskolan och vara skötare (det fanns ju massa med okänt folk där).

Efter 9an så började jag praktsera på en ridskola som jag senare började jobba på då min handledare blev gravid och mådde mycket dåligt under graviditeten.

När jag året efter började gymnasiet blev det kungsbacka ridgymnast och under första sommar lovet började jag rida två islands hästar som en står på en granngård och en av dem tävlade jag i 4gång.

Andra året på gymnasiet så frågade pappa om jag var redo att skaffa häst vilket ridlärarna tyckte så när jag var 17 fick jag min första häst.

Cinderella som min första häst heter är en svensk ridponny på 153cm.
Ringe på två annonser men tittade bara på henne.
Hon var med på skolan två dagar i veckan och vi tävlade lite lätta klasser i hoppning.
Men hon blev skadad vintern 02/03 och efter som både mamma och farmor gick bort hösten 02 så kunde jag bara inte avliva denna häst som hade hjälp mej så mycket i sorgearbetet men vet tyckte att jag kunde ta föl på henne så våren 04 gav hon mej fölet Simba.

Vintern 02 var jag två månader på ett trav stall.

Under tiden som min häst var dräktig så red jag på privat hästar som var installade inte så lågt från där jag bor och tränade mycket dressyr för en duktig c-tränare.

Sommaren 04 började jag ta hand om två av min morbror travare som efter skada skulle tränas för att komma tillbaka till travet och dem hade jag hand om till hösten 04.

04 föddes min underbara Simba e Camiell flamingo Z som jag både inkörd och inriden.

Efter hösten 04 fram till hösten 07 var det bara min hästar och mulla i skogen.

Hösten 07 började jag hovslagar skolan på höga kusten och var där till sommaren 08.

Sommaren 08 började jag sko på en underbar ridskola där jag även under två terminer hade rid lektioner för barn och handikappade och under denna period började jag även ta upp träningen med min unghäst.

Sen sommaren 09 kom My hem till gården, hon är en Shet(sket)landponny som hamnade hos mej då ridskolan skulle dra ner på ponnyer.

Kram

 

[nullo-modo]

Sv: Erat Hästliv

Lite blider på hästarna.



min underbar Cinderella eller Cilla som hon heter till vardags.



Simba här på bliden vinten som 1 eller 2 åring (vet inte om det är innan eller efter nyår.



Har tuvär ingen bätter bild på My.

Kram

 

[Juzzzen]

Sv: Erat Hästliv

Jag är 27 år, började rida vid 8 års ålder. Red då på kompisars busiga c-ponnymärr, som slängde av en i tid och otid Red även lite på kompisens systers fina d-ponny, en välutbildad sak. Första minnet från hästryggen var dock från Toselilla sommarland när jag var typ fyra, då skena en av shettisrna där med mig hela rundan, för ledaren råka tappa ponnyn. Så det var rätt konstigt att jag vid 9 års ålder faktiskt valde hästarna när jag var tvungen att välja mellan pionolektioner eller lektioner på ridskolan

Där red jag från jag var ca 9 år till jag skaffade min första häst, köpt från ridskolan, när jag var 15 år. Min fina trygga Paganini som bar mig genom mkt, och lärde mig att hästen verkligen var en otrolig kamrat Vi tränade, red ponnygalopp(var liten storhäst men vi fick vara med iaf) testade på terrängritt, och red ut i alla väder, i mörker och i dagsljus och red på långritter själv. han var tryggheten själv. han var välutbildad, men blind på ett öga, så hoppningen blev aldrig något vi direkt sysslade med, men allt annat gjorde vi

Jag fick ha honom från han var 13 år till han blev 21 år, då han blev akut sjuk och var tvungen att somna in. Värsta dagen i mitt liv och det tog mig lång tid att gå vidare. Men idag minns jag det hela med glädje

Efter det hade jag en medryttarponny, d-ponny som behövde ridas till. Hon var svag i ryggen, men blev rätt fin faktiskt efter ett tag. Behövde bara slappna av och jobba i en lägre form.Hon var dock 18 år, och såldes sedan till en tjej som ville ha en promenadhäst. jag ville inte köpa henne pga att hon var så pass i ålder. men kul hade vi!

forts. följer

 

[Juzzzen]

Sv: Erat Hästliv

Sen har jag jobbat med hästar på ridskola, i ett träningstall där jag dessutom utvecklade min riding både på yngre och äldre hästar/ponnys och praktiserade på ett stuteri.
Här mellan har jag hunnit med att vara medryttare på ett varmblod(han som gjorde att jag fastnade för varmbloden)

Ridit två andra varmblod och haft en på foder.
Varmbloden fastnade jag för pågrund av att jag älskar utmaningar, och nästan alla travare jag träffat har haft såna fina, känsliga personligheter. Dom är väldigt tacksamma att jobba med, och även om man inte kommer tävla högre klasser i dressyr, som är min inrikning, så älskar jag utmaningen, helt enkelt! Det finns så många travare som blir så fina med rätt utbildning, och att få kämpa och ge dessa fina "avdankade" en chans är nåt ja bra älskar!
Hade det funnits ett yrke/utbildning som gick ut på att vara ridlärare/utbildare till ridtravar ekipage, så hade jag helt klart valt detta! Men kanske svårt..

Idag har jag egen häst, ett varmblod som genom ödet (anser jag) kom in i mitt liv. han är jättefin och jag har ett speciellt band till honom, som jag alrig trodde jag skulle få uppleva igen efter första hästen! Jag håller på och utbilda honom, och han är enormt ambitiös!

det var min historia snabbt så där

 

[Jessanpersan]

Sv: Erat Hästliv

Jag började rida innan jag kunde gå Jag började på en vän till familjens shettisar red där till ja va ca 6år då började ja på ridskola. red på ridskola och på shettisarna till ja va 8 då fick ja min egna ponny (fortsatte rida på ridskolan också till ja va 12) Min första ponny va en liten welsh mountian som va utb la hade han till ja va 10 då såldes han. Då började ja tävla min tränares ungponny tävlade den upp till La. När jag va 12 fick jag min D-ponny (hon hade gått la hoppning msv dressyr) Hon köptes som"problemponny" De är den häst jag lärt mig mest på hon är en fantastikläromästare men man måste va väldigt lugn o föståeende med henne. När jag va 13 stegra hon o välte över så ja fick henne över mig låg på sjukhuset i ett halvår lite drygt utan känsel i benen men fick väldigt bra hjälp o med min envishet kom ja tbx igen tävlade henne med plac la/la. sen köptes min första stora häst en 4årig fullblodsvalack hade han till han va 5½ tävlade 1.10 hoppning Lb dressyr.Sen såldes han pga en skada i bakbenet Nu hade ja bara min ponny så hon började tränas o tävlas igen. När vi debuterade msv så blev hon rädd på framhoppningen och började bralla o snubblade o ramla omkull o ja fick henne över mig igen! Skadan blev inte lika allvarlig den här gången bröt nyckelbenet vänster arm och vänster ben. När ja sen kom tbx köpte vi min andra stora häst ett liten halvblod som ja red upp till 1.15 på hade henne bara 7månader innan hon såldes. Sen kom en tillridningsponny som inte blivit riden på länge tävlade 1meter på han innan han såldes. Sen köpte vi min prinssesa Ett 4årigt fullblodssto som inte va inriden. Tävlar henne lb derssyr 1.10 hoppning nu o hon ska bli pensionär här jag har äntligen hittat min drömhäst! Min älskade ponny är också kvar här De har varit mycket blod svett och tårar men jag ångrar ingenting

 

[annathegreatest]

Sv: Erat Hästliv

kul

jag är en 12 årig tjej om precis har fått reda på att min älskade connemara INTE gick över ponnymåttet YES !!
exakt 148,0 faktiskt

nu från början :

min mamma har haft hästar ända sen hon var liten och lärde sig rida på islandshästar (som jag aldrig har ridit) och fortsatte efter det med nordsvenskar, körning mest och lite bruksridning,
sen föddes jag efter min storebror och satt på shettisen vi har, som mamma tävlat i körning med också och som har tävlats i ponnygalopp av en medryttare,när jag var ca 2 veckor
sen började jag rida på riktigt, och då menar jag styra/höja å sänka tempot typ , när jag var kanske 4 år och började på ridskola lite därefter..


fortsatte på ridskola och rida vår shettis i 6 år med ett mellanrum på ett år när jag inte hade lust att rida alls. låter kanske som 6 tråkiga år men nejjnejj, vår shettis är väldigt välutbildad men också busig såklart xd, vi hoppade ( 40 cm kanske som högst), tog dressyrlektioner (inte riktigt dressyr förstås men jaja) och galopptävlade på stranden mot min mamma på hennes nordsvensk men jag brukade vinna (mamma höll inte in, bara lite kanske ) :P

fortsättning följer




thanks for your reading

 

[annathegreatest]

Sv: Erat Hästliv

fortsättning

sen efter några år när jag var 8-9 började jag sakna en större ponny och när jag var 10 köpte vi en connemara, en d-ponny så mamma också skulle kunna rida den för han var lite av en problemhäst först inackoderade vi hästarna i flyinge sen flyttade vi dom till vår gård som vi flyttade in i november-09
nu är connemaran min och vi hoppar och rider lite dressyr m.m.

det blev lite snabbt om connemara menmen mst gå nu

länk förresten på min älskling

http://bilddagboken.se/p/frontpage.html#a2

kolla gärna runt lite ;P

 

[annathegreatest]

Sv: Erat Hästliv

http://images6.bilddagboken.se/75/_u2/_u4/_u7/_u9/_u2/_u4/u2479245/62838_1261071473.jpg

http://images6.bilddagboken.se/75/_u2/_u4/_u7/_u9/_u2/_u4/u2479245/62838_1261071473.jpg


här kommer en annan bild på min älskepälsk 33

 

[Araminta]

Sv: Erat Hästliv

knapp

Jag började rida i 11 års åldern. Jag var både betydligt äldre och längre än mina gruppkompisar även om ridskolan, på den tiden, inte hade några ponnyer alls, vilket gjorde att jag nog hade de lättare till en början än vad 7-åringarna som jag red tillsammans med hade. Jag började min ryttarkarriär på 165 cm höga Urpo. Jöss, vad jag älskade den hästen! Red honom nästan varje lektion det första året. Med mig varje vecka de första åren var även min farmor. Farmor var själv en aktiv ryttare som ung och hjälpte mig enormt mycket till en början. Hon är fortfarande ett viktigt bollplank för mig när det kommer till hästarna. Mina föräldrar kunde/kan ingenting om hästar, även om de lärt sig mycket de senaste åren.

Jag blev kvar på samma ridskola tills för bara ett halvår sedan. 20 år gammal, efter nio års äventyr på ridskolan slutade jag rida helt och hållet. Jag red för samma ridlärare, K, under alla år. Alltid på lördagar. Det känns fortfarande inte riktigt som lördag om jag inte är i stallet. Utöver lördagarna och K så har hästar, ridlärare och dagar varierat. Har i perioder ridit två, ibland tre, dagar i veckan, har troligen ridit för alla ridlärare som öht finns tillgängliga på ridskolan. Gick skötarkursen och blev skötare. Under sju års tid hade jag två sköthästar. Först ett nordissto som efter två år sorgligt nog rycktes ifrån mig, på tok för tidigt. För att ändå ha någon att gosa med blev jag skötare på en (då) 20-årig, ful, halvblodsherre. Vi hängde ihop i hela fem års tid. Han gick bort i somras, 26 år gammal.

Utöver ridskolelivet har jag tillbringat en sommar på en hästgård. Där fick jag för första gången känna på det "riktiga hästlivet", det utanför ridskolan. En fantastisk sommar och en gård jag återkommer till lite då och då. Jag har även gått en nybörjarkurs i trav och lärt mig köra hjälpligt. Något jag dessvärre har fått lägga på hyllan för tillfället men som jag definitivt kommer ta upp igen så fort tiden räcker till. Körning känns mer rätt, mera mig, än vad ridningen någonsinn gjort.

Men det absolut största jag upplevt i hästväg var att svara på den där annonsen för två år sedan och få träffa R. Jag är skötare, fortfarande, dock inte längre på ridskolehäst, och har ingen som helst längtan efter att vara något annat. Det har varit så enormt mycket glädje och så enormt mycket smärta att jag inte kan få ner det i text (tro mig, jag har försökt) och ändå är vi fortfarande långt ifrån i mål. Just nu håller han (och matte) på att lära mig tömköra och gör det med ett gudomligt tålamod. Om man kan tala om att "älska" en häst så är det nog det jag gör.

 

[NotlikeI]

Sv: Erat Hästliv

Jahapp, ska försöka sammanfatta så att det inte blir allt för långt. Började min ridning när jag var runt 1 år! Mamma drog med mig till stallet och vi ick låna en vit lite ponny. Red väl mycket på den tills jag var 3 år och sen fick jag börja på ridskolan. Red där tills jag var 8 år ungefär? sen bytte ridskolan ägare, en man som min mamma kännde så då fick jag rida privat inför honom. Utveklades enormt trotts min unga ålder, fick mycket lovord faktiskt vid 10 års ålder började jag rida STOORA hästar. Alltså fick ta hans privat hästar varav den minsta var 172 ^^

Sen flyttade vi tyvärr när jag var 11 år, vilket innebar ett litet uppehåll. Började dock rida igen när jag var 12 år på en liten ridskola. Fick även en riktigt busig c-ponny (bobbybuse) som sköt häst. Han gick bara en ridlektion utöver det jag red honom så han blev lite som min egen. Utveklades ännu mer, just med uteridning och med att få vara med om tittiga hästar.

Precis innan jag fyllde 13 år skaffade mamma och jag vår första "häst" Vilket blev hmm inte precis det mest optimala som första häst (vid detta laget var jag dessutom den som hade mest erfarenhet av min mamma och mig) Men min mamma hade blivigt kär. Jag grät för jag ville inte ha hästen (otacksam ungjävel eller klok tonåring? ) Ett fjordsto, 2,5 år. Precis insutten

Iaf blev det detta sto. Vi började utbilda henne rätt lugnt. Med hjälp av tränare. Det hela gick faktiskt rätt bra.

Efter två år flyttade vi till egen gård då vi lyckats samla på oss 3 hästar. Då fick jag min första egna häst. Mr Bean ^^ en 5 årig valack från polen. Hade haft en mindre trevlig uppväxt men hade super psyke. Efter det skaffade vi MÅNGA olika hästar under loppet av 3 år (tror vi räknade det till 27 olika) som jag bla. red in eller red till. Men till slut var det bara jag som hade hästintresset kvar och hade 3 egna hästar vilket jag tyckte blev för tufft. Tyvärr fick vi plötsligt avliva 2 st av dem Så då blev bara min lilla röda häst kvar.

och nu har jag haft henne 3,5 år. Älskar henne mer än allt annat. Hon har lärt mig massor. Tyvärr blir jag nog tvungen att sälja henne

Och ja sen får vi se vad som händer efter det.