Ensam hemma - bakslag

[LH90]

Hej

Jag har en Tollare på 10 månader. Vi började med ensamträningen när han var ca 11-12 veckor med sekunder, minuter, som sedan sakta men säkert, blev längre och längre. Han visade aldrig några tecken på osäkerhet eller obehag utan det har gått smärtfritt från början. Jag tog det ändå väldigt lugnt och idag, 10 månader, har han aldrig varit ensam längre än ca 4 h. Detta då han inte har behövt helt enkelt

Men. Vi fick ett bakslag när han var ca 7-8 månader. Då kom jag hem till att han plötsligt tuggat på en list och vägg. Jag valde att begränsa ytan med hjälp av galler och backade i träningen. Köpte även spray med citrondoft som är för att katter inte ska klösas på möbler, fick tipset i djuraffären att den även kan stoppa hundar till att tugga då det smakar äckligt. Sprayar av och till än idag. Efter ett tag gick det över och har nu funkat bra fram tills för några dagar sedan då det var samma sak igen. Det kommer alltså från ingenstans även om jag kan härleda det till spökålder i övrigt. Förmodligen mycket hormoner just nu.

Han får absolut tillräckligt med motion och stimulans, ingen tvekan där och han är heller inte överstimulerad. Han är oftast lugn och tyst när jag lämnar och jag har aldrig gjort någon process av det. Säger "kommer snart" och går.

Gallret upplevde jag egentligen inte hjälpte utan bara störande sist. Han upplevdes stressad av det vilket gjorde att jag slutade använda det rätt snabbt. Jag testade med en kong idag (fyllt med pastej) och lämnade honom 30 minuter för att se ifall kongen kunde hjälpa honom, men det var tugg även efter den halvtimmen. Jag förstår att tuggandet alltid tycks ske i början av ensamheten (även om han upplevts lugn och nästintill legat och sovit när jag gått) och är oftast lugn/sover när jag kommer tillbaka.

Känner ni igen dessa bakslag? Vad ska jag göra? Helst vill jag ju inte blanda in nya rutiner men kongen var ett desperat försök... Är det bara att backa och "börja om" med träningen och hoppas det går över snart igen? Förhoppningsvis är det den fas han är i just nu, vilket är en rejäl spökålder som jag märker övrigt i vardagen.

Mottager gärna alla tips och trix, eller bara erfarenheter som ni gått igenom. Kan vara skönt att kanske få ett lugn när man stressar upp sig själv.

 

[Jenka]

Har du filmat så du vet hur han beter sig?

Det kan ju vara både oro för att vara ensam, ha med stimulans att göra eller helt enkelt att han kommit på nåt att roa sig med. Min tik kunde i ungeför den åldern ha sönder massor, både när hon var ensam och inte. Helt lugn men gillar att pilla sönder saker (men håller sig idag till leksaker etc).

Film, extra tugg (inte nödvändigtvis när han är ensam utan i allmänhet) och backa om han verkar orolig. Det förutsatt att aktiveringen är som den ska, skriv gärna ner vad ni brukar göra.
Jag hade en spray från djuraffären som heter chew stoppa som fick min att sluta (för att skydda hemmet/bryta beteendet tänker jag, men man vill ju gärna hitta ev underliggande orsak också).

 

[LH90]

Har du filmat så du vet hur han beter sig?

Det kan ju vara både oro för att vara ensam, ha med stimulans att göra eller helt enkelt att han kommit på nåt att roa sig med. Min tik kunde i ungeför den åldern ha sönder massor, både när hon var ensam och inte. Helt lugn men gillar att pilla sönder saker (men håller sig idag till leksaker etc).

Film, extra tugg (inte nödvändigtvis när han är ensam utan i allmänhet) och backa om han verkar orolig. Det förutsatt att aktiveringen är som den ska, skriv gärna ner vad ni brukar göra.
Jag hade en spray från djuraffären som heter chew stoppa som fick min att sluta (för att skydda hemmet/bryta beteendet tänker jag, men man vill ju gärna hitta ev underliggande orsak också).

Tack för svar!
Ja jag filmade en del i förra bakslaget vi fick. Orolig, vankar, tittar mot dörren. Tuggben osv funkar inte vid lämnandet då han ignorerar dem när han är ensam. Trodde kongen skulle funka och visst intresserade han sig för den då den var slut när jag kom tillbaka, men hade ändå tuggat på listen. Jag tror alltså inte det spelar någon roll att försöka hitta nya sätt att sysselsätta sig med, utan fortsätta med samma rutin som innan, fast backa träningen och hoppas han åter igen hittar lugnet att sova/vila som ensam

Aktivering/motion är ungefär såhär: 1-1,5 h promenad på morgonen följt av en 30-45 min promenad på eftermiddagen och en liknande på kvällen. Ibland fler kortare rastningar. 1-2 ggr i veckan är det istället längre skogspromenader. Går kurs 1 gång/vecka (apportering, lydnad, rally etc) samt 1 träningstillfälle själv på klubben. Utöver detta får han träning/mental stimulans i stort sett varje dag i olika mängd. Typ Lydnadsträning på gården, apportering i skogen, lite hjärngympaövningar hemma i bostaden. Tränar även mycket passivitet. Han är alltid lugn hemma, sover och slappar, inga fula ovaner i övrigt, upplever därför en bra balans i motion/aktivering

Jag har rensat kalendern så att han inte ska behöva vara ensam på ca 3 veckor o tänkt att ja ska backa träningen helt o hållet, som när han var valp. Vi får se hur det går. Pratat med syskonen o många verkar vara inne i samma fas med osäkerhet just nu. En blandning av spökålder och könsmognad antar jag...

 

[Targa]

Hej

Jag har en Tollare på 10 månader. Vi började med ensamträningen när han var ca 11-12 veckor med sekunder, minuter, som sedan sakta men säkert, blev längre och längre. Han visade aldrig några tecken på osäkerhet eller obehag utan det har gått smärtfritt från början. Jag tog det ändå väldigt lugnt och idag, 10 månader, har han aldrig varit ensam längre än ca 4 h. Detta då han inte har behövt helt enkelt

Men. Vi fick ett bakslag när han var ca 7-8 månader. Då kom jag hem till att han plötsligt tuggat på en list och vägg. Jag valde att begränsa ytan med hjälp av galler och backade i träningen. Köpte även spray med citrondoft som är för att katter inte ska klösas på möbler, fick tipset i djuraffären att den även kan stoppa hundar till att tugga då det smakar äckligt. Sprayar av och till än idag. Efter ett tag gick det över och har nu funkat bra fram tills för några dagar sedan då det var samma sak igen. Det kommer alltså från ingenstans även om jag kan härleda det till spökålder i övrigt. Förmodligen mycket hormoner just nu.

Han får absolut tillräckligt med motion och stimulans, ingen tvekan där och han är heller inte överstimulerad. Han är oftast lugn och tyst när jag lämnar och jag har aldrig gjort någon process av det. Säger "kommer snart" och går.

Gallret upplevde jag egentligen inte hjälpte utan bara störande sist. Han upplevdes stressad av det vilket gjorde att jag slutade använda det rätt snabbt. Jag testade med en kong idag (fyllt med pastej) och lämnade honom 30 minuter för att se ifall kongen kunde hjälpa honom, men det var tugg även efter den halvtimmen. Jag förstår att tuggandet alltid tycks ske i början av ensamheten (även om han upplevts lugn och nästintill legat och sovit när jag gått) och är oftast lugn/sover när jag kommer tillbaka.

Känner ni igen dessa bakslag? Vad ska jag göra? Helst vill jag ju inte blanda in nya rutiner men kongen var ett desperat försök... Är det bara att backa och "börja om" med träningen och hoppas det går över snart igen? Förhoppningsvis är det den fas han är i just nu, vilket är en rejäl spökålder som jag märker övrigt i vardagen.

Mottager gärna alla tips och trix, eller bara erfarenheter som ni gått igenom. Kan vara skönt att kanske få ett lugn när man stressar upp sig själv.

Min valp, en snart 7 månader gammal DSG -tik, har också kommit in i en sådan period nu. Hon har, ända sedan jag fick hem henne, varit otroligt lätt att lämna ensam i perioder på upp till 3 timmar. Aldrig något gnäll, inga tendenser till att bita sönder saker, det enda hon brukar göra är att ta mina skor och samla dem i sin korg (ganska gulligt, tycker jag!).

Men nu på senaste tiden, så har hon plötsligt blivit extremt "matte-sjuk" när jag ska gå iväg. Hon sätter sig framför ytterdörren, ser helt förtvivlad ut och vägrar att flytta sig. Nu är hon ju liten och lätt att lyfta undan, men det skär lite i mitt hjärta när jag ser hennes förtvivlade blick - "snälla matte, lämna mig inte här!"
Dessutom så har hon börjat gnaga på skohyllan när hon är ensam, och det har hon aldrig gjort förr.

Men jag tänker att det (förhoppningsvis) är en tillfällig fas, så jag bryr mig inte så mycket om det. Jag räknar med att hon snart hittar tillbaka till sitt vanliga lugn igen. Och skohyllan hade jag ändå tänkt kassera!

 

[Jenka]

Ja då låter det ju just som att det är ensamheten som är problemet. Bara att backa, åldern kan säkert ha ett finger med i spelet. Bakslag är ju tyvärr inte så ovanligt. Bra att du har möjlighet att rensa kalendern!

 

[LH90]

Min valp, en snart 7 månader gammal DSG -tik, har också kommit in i en sådan period nu. Hon har, ända sedan jag fick hem henne, varit otroligt lätt att lämna ensam i perioder på upp till 3 timmar. Aldrig något gnäll, inga tendenser till att bita sönder saker, det enda hon brukar göra är att ta mina skor och samla dem i sin korg (ganska gulligt, tycker jag!).

Men nu på senaste tiden, så har hon plötsligt blivit extremt "matte-sjuk" när jag ska gå iväg. Hon sätter sig framför ytterdörren, ser helt förtvivlad ut och vägrar att flytta sig. Nu är hon ju liten och lätt att lyfta undan, men det skär lite i mitt hjärta när jag ser hennes förtvivlade blick - "snälla matte, lämna mig inte här!"
Dessutom så har hon börjat gnaga på skohyllan när hon är ensam, och det har hon aldrig gjort förr.

Men jag tänker att det (förhoppningsvis) är en tillfällig fas, så jag bryr mig inte så mycket om det. Jag räknar med att hon snart hittar tillbaka till sitt vanliga lugn igen. Och skohyllan hade jag ändå tänkt kassera!

Det låter precis som för oss, och vi fick ju vårt första bakslag vid just 7 månaders ålder, men det gick över. Jag vågar dessvärre inte bara köra på som vanligt, eftersom det faktiskt är lägenheten han går på och inte bara en möbel, så att säga. Så vi backar istället och hoppas att vi hittar tillbaka även denna gång.

Haha ja, min är också väldigt matte-sjuk och är även känslig för ljud i trapphuset, vilket han tidigare inte varit. Då kan han komma o sätta sig i stort sett på mig i soffan för att han vill vara nära, så visst finns det tecken på en osäkerhet överlag i denna ålder/fas.

Lycka till med din väg tillbaka

 

[LH90]

Ja då låter det ju just som att det är ensamheten som är problemet. Bara att backa, åldern kan säkert ha ett finger med i spelet. Bakslag är ju tyvärr inte så ovanligt. Bra att du har möjlighet att rensa kalendern!

Jaa förhoppningsvis räcker det. Tänker att om man har en bra grund som vi ändå har, borde det inte vara några problem. Hoppas jag