Ensam gammal kanin-vad göra?

[Stinaelin]

Vi har haft två kaninsyskon tillsammans i sitt hägn i 11 år. Igår dog den ena.

Jag har hela tiden sagt att när en dör får den andra följa med. Men nu är det så svårt!

Hon är ju frisk, pigg, kelig, hoppar runt och ter sig ganska obekymrad. Igår var hon mer stillsam och kändes så ensam i den stora buren. Men idag verkar hon vara mer sig själv. Jag är så kluven!

Dels vill jag inte att hon ska vara ensam när hon alltid haft brorsan vid sin sida.
Dels tar det emot att avliva en frisk individ.

Hade hon varit yngre hade jag kanske testat att introducera en ny kompis till henne. Men hon är ju jättegammal, så det känns inte rätt.

Jag vet inte vad jag vill riktig med inlägget. Lite av era tankar om hur en kan resonera.

 

[doppler]

Beklagar sorgen. Det är alltid lika hemskt när en älskad liten måste lämna en.

Kaniner kan verkligen ha enorm glädje av en kompis, och eftersom hon är van vid kompis så skulle jag nog ändå tycka att det bästa vore om hon fick en ny. Visserligen är hon gammal, men hon kan ha lång tid kvar innan det är dags.

 

[Blyger]

Ledsen för er förlust

Jag har gjort både och. Tog över en äldre omplaceringskanin, som tyvärr inte levde så länge hos mig, och sedan fick min kanin vara ensam. Att skaffa en ungkanin kändes fel eftersom det då skulle bli en never ending kanin-story.
Min kanin tog förlusten av sin vän otroligt hårt så i början var jag faktiskt hemma med honom på heltid några dagar innan det kändes som att han repade sig.
Kanske ska tilläggas att min kanin bodde inomhus och att vi var hemma rätt mycket med honom. En utekanin hade jag nog försökt skaffa sällskap till igen tror jag.

 

[Stinaelin]

Beklagar sorgen. Det är alltid lika hemskt när en älskad liten måste lämna en.

Kaniner kan verkligen ha enorm glädje av en kompis, och eftersom hon är van vid kompis så skulle jag nog ändå tycka att det bästa vore om hon fick en ny. Visserligen är hon gammal, men hon kan ha lång tid kvar innan det är dags.

Tack för ditt svar.

Jag är orolig för två saker; Dels att det blir svårt att introducera ny kompis. Det är ju hennes revir och det kanske ses som ett hot istället för sällskap. Stress vill jag liksom inte ge henne just nu.

Det andra är att hon lever ju redan på övertid. Hon kommer ju troligtvis dö snart, och då sitter jag där med en ensam kanin igen.

Usch vad svårt detta är.

 

[Stinaelin]

Ledsen för er förlust

Jag har gjort både och. Tog över en äldre omplaceringskanin, som tyvärr inte levde så länge hos mig, och sedan fick min kanin vara ensam. Att skaffa en ungkanin kändes fel eftersom det då skulle bli en never ending kanin-story.
Min kanin tog förlusten av sin vän otroligt hårt så i början var jag faktiskt hemma med honom på heltid några dagar innan det kändes som att han repade sig.
Kanske ska tilläggas att min kanin bodde inomhus och att vi var hemma rätt mycket med honom. En utekanin hade jag nog försökt skaffa sällskap till igen tror jag.

Tack för svaret.

Hon är utekanin. Sitter ensam i sitt hägn, det ser otroligt sorgligt ut.

Vi är ju där och pratar med henne och ger henne maskrosblad och dyligt, men den största delen är hon ju ensam.

 

[Blyger]

Tack för svaret.

Hon är utekanin. Sitter ensam i sitt hägn, det ser otroligt sorgligt ut.

Vi är ju där och pratar med henne och ger henne maskrosblad och dyligt, men den största delen är hon ju ensam.

Har ni möjlighet att ta in henne? På heltid eller en del av dagen?

 

[ildiko]

Vi har haft två kaninsyskon tillsammans i sitt hägn i 11 år. Igår dog den ena.

Jag har hela tiden sagt att när en dör får den andra följa med. Men nu är det så svårt!

Hon är ju frisk, pigg, kelig, hoppar runt och ter sig ganska obekymrad. Igår var hon mer stillsam och kändes så ensam i den stora buren. Men idag verkar hon vara mer sig själv. Jag är så kluven!

Dels vill jag inte att hon ska vara ensam när hon alltid haft brorsan vid sin sida.
Dels tar det emot att avliva en frisk individ.

Hade hon varit yngre hade jag kanske testat att introducera en ny kompis till henne. Men hon är ju jättegammal, så det känns inte rätt.

Jag vet inte vad jag vill riktig med inlägget. Lite av era tankar om hur en kan resonera.

Hade samma situation med annan art som inte heller bör eller får hållas ensamma mer än tillfälligt eller under vissa omständigheter ( SJV L80)
Man löser det genom att låna, köpa, låna ut eller sälja en passande partner i passande ålder.

Det kommer ordna sig

 

[Stinaelin]

Har ni möjlighet att ta in henne? På heltid eller en del av dagen?

Vi har tänkt på det. Men hon är ju van stora ytor och vi har inte plats för nån stor bur. Men det är en tanke, absolut.

 

[ildiko]

Tack för ditt svar.

Jag är orolig för två saker; Dels att det blir svårt att introducera ny kompis. Det är ju hennes revir och det kanske ses som ett hot istället för sällskap. Stress vill jag liksom inte ge henne just nu.

Det andra är att hon lever ju redan på övertid. Hon kommer ju troligtvis dö snart, och då sitter jag där med en ensam kanin igen.

Usch vad svårt detta är.

Det man gör är att man sätter den nya tätt intill men inte i samma utrymme tills de vänjer sig vid varandra. De är flockdjur och den instinkten brukar ta över.

 

[Blyger]

Det man gör är att man sätter den nya tätt intill men inte i samma utrymme tills de vänjer sig vid varandra. De är flockdjur och den instinkten brukar ta över.

Jag hade kaniner som slogs (till och från, inte konstant då) genom gallret i typ... ett-två år? innan de lugnade sig. Försökte släppa ihop ett par gånger under den tiden med dåligt resultat.

Mina bodde ihop senare så säger inte att det inte går, men att det ibland krävs väldigt mycket tid och tålamod.

 

[doppler]

Tack för ditt svar.

Jag är orolig för två saker; Dels att det blir svårt att introducera ny kompis. Det är ju hennes revir och det kanske ses som ett hot istället för sällskap. Stress vill jag liksom inte ge henne just nu.

Det andra är att hon lever ju redan på övertid. Hon kommer ju troligtvis dö snart, och då sitter jag där med en ensam kanin igen.

Usch vad svårt detta är.

Att vara ensam är ju också en form av stress, speciellt för någon som är van vid sällskap.

Skulle det fungera att dela av hägnet i två delar, så de kan bo bredvid varandra? Det behöver de ju ändå göra ett tag, för att lära känna varandra, innan man släpper ihop.

Sen måste ju hopsättningen ske på neutral yta, men det har du säkert koll på.

 

[KesoNeso]

Jag har löst en sådan situation genom att skaffa två nya ungar. Dels är det lättare att introducera ungar med en vuxen och dels har de två nya varandra när den äldre går bort.

Men det förutsätter ju att man även fortsättningsvis vill ha, i det här fallet, kaniner.

 

[Stinaelin]

Nu har vi skaffat en kompis till gammelkaninen. De bor redvid varandra i separata hägn nu, och de ser nyfikna ut båda två, så jag hoppas detta går bra. Det är en ung kanin, så vi kommer ju behövs skaffa kompis till honom när den gamla honan dör, men den tiden den sorgen.

Tack för alla tips i tråden, ni guidade mig bra. När jag stod och lagade mat och som vanligt la alla morots-ändar och annat grönsaksskräp i en skål till kaninerna så kom jag på att om jag gjort som det var tänkt, och avlivat den kvarvarande kaninen, OJ vad jag hade gråtit då! Om det inte fanns nån kanin i trädgården att mata!

Länge leve kaninerna!bump:

 

[Blyger]

Håller tummarna för enkel ihopsättning
Mitt nuvarande kaninpar har aldrig bråkat och skötte det där själva genom att lyckas rymma in till varandra (vilket var lite nojigt eftersom jag inte hunnit kastrera ännu, men allt gick bra på den fronten också...)