- Svar: 15
- Visningar: 2 217
Jag red lektion igår igen och fick åter den lilla c-ponnyn. I början kändes han rätt slö faktiskt och jag fick driva. Vi började med att rida upp på medellinjen och där göra volter åt höger och vänster. Vi började i skritt och övergick sedan till trav. När vi avslutat den övningen gick vi över till nästa övning som var att galoppera på volterna och trava längs långsidorna. Ponnyn blev het utav helvete och var inte talbar. Det var oerhört frustrerande och jag kunde inte lösa problemet.
Så när lektionen var slut kände jag mig bara som en totalt usel ryttare, sämst i världen typ. Det känns som om jag aldrig kommer att lära mig rida.
Ibland undrar jag varför jag egentligen fortsätter att rida när jag ändå inte kommer någon vart. Jag känner inte att jag utvecklas.
I helgen ska jag rida medishästen igen och jag tänkte ta mig till ridbanan. Jag har fått berättat för mig att stallägaren red på ridbanan med honom en gång och då hade han varit jäkligt vrång. Jag har aldrig sett stallägaren rida men har förstått att vi rider väldigt olika. Så det återstår att se hur det går för mig att rida på ridbanan med honom.
Men med medishästen känner jag också en viss hopplöshet eftersom jag inte har möjlighet att få tränarhjälp med honom. Och det i sin tur beror på att jag inte har någon transport. Jag känner lite att jag står i valet och kvalet att antingen sluta rida eller köpa en transport. Att fortsätta skogsmullerida känns inte som ett kul alternativ.
Så när lektionen var slut kände jag mig bara som en totalt usel ryttare, sämst i världen typ. Det känns som om jag aldrig kommer att lära mig rida.
Ibland undrar jag varför jag egentligen fortsätter att rida när jag ändå inte kommer någon vart. Jag känner inte att jag utvecklas.
I helgen ska jag rida medishästen igen och jag tänkte ta mig till ridbanan. Jag har fått berättat för mig att stallägaren red på ridbanan med honom en gång och då hade han varit jäkligt vrång. Jag har aldrig sett stallägaren rida men har förstått att vi rider väldigt olika. Så det återstår att se hur det går för mig att rida på ridbanan med honom.
Men med medishästen känner jag också en viss hopplöshet eftersom jag inte har möjlighet att få tränarhjälp med honom. Och det i sin tur beror på att jag inte har någon transport. Jag känner lite att jag står i valet och kvalet att antingen sluta rida eller köpa en transport. Att fortsätta skogsmullerida känns inte som ett kul alternativ.