En stund att tycka synd om mig själv och vara dramatisk

Jag har aldrig haft en tanke egentligen om att posta något på denna del av forumet men jag måste bara få kräka ur mig någonstans utan att någon behöver svara mig. Sedan november har min grupp kämpat med en jävla b-uppsats som driver livet ur mig. Vi satte ribban för högt och kunde inte ens hoppa över den till slut, eftersom vi idag fick U på skiten efter att vi lagt omänskligt med timmar på den, sista två veckorna la vi 75 timmar vardera vecka på den (vi har lagt MYCKET tid på detta), och det dög ändå inte. Ja och vår handledare var fan inte bra heller inser vi efteråt, vi hade behövt mer stöd. Men på högskolan ska man ju fan typ klara allt själv annars är man ju korkad typ. Asså jag är så jävla trött på uppsatsen att jag känner att jag drunknar. Det är inte konstigt att få U, jag vet det, men att sedan läsa kommentarerna på det som vi har gjort helt fel och måste ändra, det är typ hela skiten som måste ändras för att sedan genomgå revidering. Asså, jag hatar denna b-uppsatsen mer än någonting annat. Jag vill slänga in den i kaminen och säga "fuck you" för att jag hatar den så jävla mycket. Hur fan kan det ha blivit så jävla dåligt? Fyfan jag ska aldrig bli forskare. Jag kan inte ens förställa mig hur fan jag ska lyckas skriva ett jädra examensarbete efter detta om detta jag skrev nu var så kasst? Kommer jag ens kunna ta examen, ska man bara skita i det och ge upp? Samtidigt känner jag vafan, inte ska jag ge upp nu efter ha lagt 1,5 år på denna utbildning med studielån, någonstans vill jag ändå det här. Men nu känns det helt jädra beckmörkt, i samband med en miljon andra privata saker som pågår i bakgrunden. Det känns verkligen som någon kedjat fast en sten i min fot och slängt ner den i havet. Jag är så trött, jag vill bara säga att jag inte orkar mer. Men jag vill inte ge upp nu även fast det pågår mycket saker nu, både privat och i skola. Livet är inte lätt, motgångar händer, men vafan give me a break någonstans bara. Eller är det bara life sucks then you die?

Vilken kul julklapp. Ska bara skriva hemtenta, skriva en stor uppgift och fixa den hjälplösa b-uppsatsen som kommer kräva dagar innan 14 januari typ. Tack tomten. Fyfan vad jag hatar livet just nu.

Så. Det känns lite bättre nu. Skönt att få vara lite dramatisk och faktiskt tycka synd om sig själv utan ett filter. Nu ska jag författa ett mejl och be om ett möte med bedömaren tillsammans med mina medförfattare för att reda ut denna jävla uppsatsen en gång får alla.

 

[Halona]

Förstår dig! En handledare ska ju finnas där för att hjälpa till och ge ledning att man är på rätt spår för att klara sig. Jag var med om liknande situation, vår handledare sa inte alls något negativt men sen klarade vi oss med nöd och näppe. Vi hade också lagt mycket tid, känns fortfarande surt. Kan verkligen förstå och känna med dig! Du fixar det även om det känns väldigt jobbigt! Det kommer vara värt det när du får examen.

 

[Shaggy]

Men fy så dåligt av er handledare att inte se till att uppsatsen håller rätt kvalitet. Jag höll på att kräkas på min handledare när jag skrev kandidatuppsatsen för att jag tyckte hon var så hopplös men uppsatsen blev godkänd i första försöket utan några förändringar.