En man dog utanför mitt hus idag..

[Messy]

men så hemskt kram på dig...

inte varit med om det själv, men min kompis var på väg till tåget och fick hjärtstopp på övergångsstället... minns inte när det var men typ 25 år gammal, tränad, sund, drack inga överdrivna mängder, sportade osv... verkligen SUND kille...
Hur som helst hade han en sådan satans tur att PRECIS då gick två sjuksköterskor förbi och agerade väldigt snabbt. Det räddade hans liv. Idag har han en pacemaker och lever som vanligt. Det var på radio efteråt, intervju med annan räddningspersonal (tror det var typ brandkåren, de får ju se en del saker)...
Hans stackars flickvän hoppade på tåget några stationer längre bort å han svarade inte i tel å han var inte där... å de håller ihop än idag ca 10 år senare

 

[Lindsen]

Tack för alla berättelser och snälla ord, det tröstar och hjälper att läsa om andra som varit med om liknande. Tänker mycket på det idag men det känns rätt ok ändå, igår kände jag så mycket skuldkänslor, idag tänker jag mest på hans familj.

Jag gick HLR för ganska många år sedan så det satt i bakhuvudet, killen som oxå hjälpte till var otroligt trygg i vad han gjorde och arbetade väldigt koncentrerat.
Det visade sig att han var brandman så han var van vid detta, kanske därför han såg killen ligga där oxå, för jag hörde av grannen att hon hade åkt förbi och sett en cykel ligga slängd men såg inte killen. Brandmannen hade nog andra ögon än vi vanliga.

Jag vill iallafall slå ett slag för att alla ska göra HLR-kurs, alla arbetsplatser och skolor borde ha det då och då. Jag gick min HLR på min arbetsplats under en heldag.

 

[Mitrolle]

Ja och dessutom är det viktigt att känna till att det viktigaste är att man gör kompressioner, så är man inte bekväm med att göra inblåsningar så är åtminstone kompressionerna viktiga för att hålla cirkulationen och det syre som finns i kroppen i rörelse.
Handloven på andra handen, mitt mellan brösten, tänk takten som i låten 'Stayin' alive, stayin alive' och minst 5 cm djup i kompressionerna. Det är bättre än ingenting.

 

[Casteloro]

kl

Jag är helt övertygad om att om jag skulle vara med om något liknande, så skulle jag själv få panik på plats. Tyvärr. Det skulle jag vilja ha hjälp med, gick en HLR-kurs för kanske 10 år sedan och tror jag skulle kunna utföra en om det inte vore så att jag tappar huvudet själv. For förbi en man i en bil med hellyset på och vindrutetorkarna, mitt på vägen på en vacker sommardag en gång för några år sedan, vände om för att det var så märkligt (ingen annan hade stannat trots att jag mött ett flertal bilar). Jag ringde 112 och pratade med operatören, men paniken inombords spred sig snabbt och jag kunde inte förmå mig att gå fram. Det är hemskt! Jag ville tro innan att jag skulle kunna gå fram och göra vad jag kunde, men det gick inte. Operatören sa då åt mig att ta ett steg tillbaka och lugna mig, så att jag inte skulle få en rejäl chock.

Till TS: Hoppas du har någon du kan vända dig till, så att du inte ältar och gräver ned dig.

 

[Mia_R]

Förvisso, men i det här fallet saknades helt enkelt kunskapen. Oavsett vilket tycker jag att alla människor borde lära sig, och då och då repetera, HLR.

Jag tror inte att det enbart var en kunskapslucka, står man utan att göra något är det nog mer som spelar in.

 

[devere]

Lindsen, ärligt talat nej, jag tänker aldrig på det, men blev påmind när jag såg Ditt inlägg.

Efter händelsen var det ju jobbigt, jag visste dessutom inte hur det gått när de väl åkte iväg, statusen då var vid liv. Men jag ringde sjukhuset på eftermiddagen och de var hyggliga nog att tala om vad som hade hänt i ambulansen med mera.

Det tar ett tag att bearbeta det, men det går över. Tag hand om Dig och tag det lugnt, om det går, och låt tiden arbeta för Dig.

 

[cusan]

Får man fråga vilket län TS bor i ?

 

[Lindsen]

Får man fråga vilket län TS bor i ?

Jag bor i Holland just nu så jag befinner mig inte i Sverige

Har bott här i ett år i vårt hus och för nästan precis ett år sedan körde grannen ner i diket (stora, djupa här) med gräsklipparen och drunknade. Hon hittades flera timmar senare då hon bodde ensam.
Då var det ambulanser och helikoptrar, precis som igår här på vår lilla väg. Känns som alla dör här

 

[Lindsen]

Ja och dessutom är det viktigt att känna till att det viktigaste är att man gör kompressioner, så är man inte bekväm med att göra inblåsningar så är åtminstone kompressionerna viktiga för att hålla cirkulationen och det syre som finns i kroppen i rörelse.
Handloven på andra handen, mitt mellan brösten, tänk takten som i låten 'Stayin' alive, stayin alive' och minst 5 cm djup i kompressionerna. Det är bättre än ingenting.

Det var lite läskigt att känna hur lätt revbenen knäcktes kändes som små tandpetare som bara gick av. Är det för att man "nöter" på dom efter ett tag eller är de så sköra?

 

[Lindsen]

Det tar ett tag att bearbeta det, men det går över. Tag hand om Dig och tag det lugnt, om det går, och låt tiden arbeta för Dig.

Ja, så fort jag ska sova kommer det tillbaka, tror man behöver få lite tid att smälta

 

[Myzan87]

Bra att ni försökte! Ni gjorde så gott ni kunde och mer kan ni inte göra.

Jag som jobbar på järnvägen måste vara extremt noga med säkerheten men visst har man beredskapsplaner om det skulle hända något. En olycka kan ske snabbt och vi går ständigt kurser för att hlr ska sitta i ryggmärgen.

 

[devere]

Det är ju så det oftast blir när man varit med om ett trauma, tankarna snurrar när man skall försöka sova. Men tiden jobbar för en....

Du gjorde verkligen allt vad Du kunde och mer än vad många av oss skulle kunna ge.

Mitt lilla tips är att inte tänka; tänk om osv. Det hjälper inte, och det hade inte varit lösningen heller. Det som sker det sker på något sätt, oavsett om vi vill det eller inte.

Ja, revbenen knäcks plättlätt, vet av egen erfarenhet efter en trafikolycka, litet tryck från säkerhetsbälte och poff så är de av....

Lycka till med allt

 

[Mitrolle]

Det var lite läskigt att känna hur lätt revbenen knäcktes kändes som små tandpetare som bara gick av. Är det för att man "nöter" på dom efter ett tag eller är de så sköra?

De sitter fast med brosk mot bröstbenet så det är de 'lederna' man har av, ibland även revbenen beroende på hur gammal personen är.

 

[BornAgain]

Stod och mockade i stallet när en tjej kom och frågade om jag kunde hjälpa till, det har hänt en olycka.
På vägen utanför min paddock sitter en kille och gör hjärt-lung-räddning. Jag hjälper honom och gör hjärtmassage och killen ger honom andning. Känner hur jag knäcker två revben på honom. Det visar sig att paret som hjälper honom kört förbi och hittade honom sådär, liggandes utanför min paddock.

Han är död, det finns inget liv kvar men vi fortsätter jobba tills ambulanser, poliser och brandkår kommer och de tar över.
Mannen dog Han var 59 år och ute och cyklade och hade semester antagligen för han hörde hemma långt härifrån, han har nog legat utanför min paddock en timme eller så innan han hittades. Och jag har inte sett eller hört någonting. Känns hemskt att han låg där och dog och jag var så nära.
Någon annan här som varit med om liknande?

En arbetskamrat till mig dog på samma sätt - ute och cyklade, fick någon form av slaganfall och bara dog. Jag tänker på dig, det måste ha varit en hemsk upplevelse, men jag är samtidigt väldigt imponerad och som medmänniska tacksam över att du agerade.

 

[Lindsen]

Det är ju så det oftast blir när man varit med om ett trauma, tankarna snurrar när man skall försöka sova. Men tiden jobbar för en....

Du gjorde verkligen allt vad Du kunde och mer än vad många av oss skulle kunna ge.

Mitt lilla tips är att inte tänka; tänk om osv. Det hjälper inte, och det hade inte varit lösningen heller. Det som sker det sker på något sätt, oavsett om vi vill det eller inte.

Ja, revbenen knäcks plättlätt, vet av egen erfarenhet efter en trafikolycka, litet tryck från säkerhetsbälte och poff så är de av....

Lycka till med allt

Ändå känns det som man inte har gjort någonting..
Tänkte mycket "tänk om" direkt efter det hade hänt men nu har jag slutat tänka så.
Ni som har skrivit och berättat har hjälpt mycket att förstå att det kanske gick fort och att jag har gjort vad jag kunnat,, att inget är mitt fel. Tack alla ni för det!!

Nu har det gått ett par dagar och nu tycker jag mest synd om mannen som inte fick fortsätta leva sitt liv. Man blir lite rädd för hur fort det kan gå.. när man är ute och cyklar lixom

 

[nickan1]

@Lindsen otäckt när sånt händer.Det är klart att man funderar på om man
kunde gjort mer och hur det gått om han hittats tidigare.ta tid att bearbeta och älta det behövs.

för många år sen var vi andra fordon fram till en olycka.Det var innan mobiltelefonrenas tid. Vi försökte göra så gott vi kunde men personeena var svårt skadade och det tog tid innan räddningstjänsten kom fram då en person fick åka till närmaste mack för att få tag i en telefon att larma från. Tyvärr dog två personer och jag tänkte på det mycket i början.Kanske om mobiler funnits och det gått snabbare att få fram hjälpen att de klarat sig. Kram till dig