En man dog utanför mitt hus idag..

[Lindsen]

Stod och mockade i stallet när en tjej kom och frågade om jag kunde hjälpa till, det har hänt en olycka.
På vägen utanför min paddock sitter en kille och gör hjärt-lung-räddning. Jag hjälper honom och gör hjärtmassage och killen ger honom andning. Känner hur jag knäcker två revben på honom. Det visar sig att paret som hjälper honom kört förbi och hittade honom sådär, liggandes utanför min paddock.

Han är död, det finns inget liv kvar men vi fortsätter jobba tills ambulanser, poliser och brandkår kommer och de tar över.
Mannen dog Han var 59 år och ute och cyklade och hade semester antagligen för han hörde hemma långt härifrån, han har nog legat utanför min paddock en timme eller så innan han hittades. Och jag har inte sett eller hört någonting. Känns hemskt att han låg där och dog och jag var så nära.
Någon annan här som varit med om liknande?

 

[Krystalline]

Åh nej vad sorgligt och obehagligt. Jag har inte varit med om något så illa, ville bara skriva och ge dig en kram.

 

[Mitrolle]

Nej, jag har inte varit först på plats men jag jobbar på sjukhus. Det du beskriver händer ju lite då och då tyvärr, människor går bort plötsligt. Rådigt av er att försöka hjälpa, en annan gång hade det kanske räddat liv så det är jättebra att man försöker göra det man kan oavsett situation.

 

[GotAsecret]

Så otroligt tragiskt! Men vilken fantastisk insats av er!
Har du sällskap/någon att prata med?

 

[Lindsen]

Tack @LaMirage för kramen, behövs nu Jo, jag vet @Mitrolle men jobbigt när det händer en själv, och känslan av att jag borde sett honom tidigare och kanske hade han levt nu? Jag var ju alldeles i närheten..
@whwycd Känns helt självklart att man gör det, tänkte inte en tanke på att jag inte ville/vågade utan bara gjorde. Min man är hemma, han åkte tidigare från jobbet hem och poliserna och grannarna har varit här hela eftermiddagen och kvällen. Har fantastiskt snälla grannar

 

[devere]

Det är en otäck upplevelse!

Ja, jag var med om liknande för många år sedan. Hittade en granne liggande i trapphuset tidigt en morgon. H*n hade varit på väg till läkaren, taxi hade väntat utanför, men i sista trappen ned händer något och h*n blir liggande. Jag och min hund var ovanligt tidiga den morgonen och hittar personen, ringer efter ambulans. Akutbilen är först på plats och får igång livet, men h*n dör igen i ambulansen in till KS.

Det är en otäck upplevelse som sagt. Tag hand om Dig.

 

[bitta]

Bär fortfarande med mig hur en bekant berättar hur hen ser en person tvärvända in under bommarna och kasta sig framför ett tåg.
Jag tänker fortfarande på det lite nu och då fast jag bara hört det berättas.
Förstår att det väcker många tankar att uppleva ett plötsligt dödsfall på det sättet, även om det inte på något sätt var ett självval denna gång.

 

[Mitrolle]

Klandra inte dig själv, ingen vet ju vad som gått fel. Kan ha varit något som gick så fort att det inte hade hjälpt om du stått bredvid. Tyvärr så kan vi inte rädda alla. Tänk istället på att du nu varit med om detta och kan använda det i en annan situation om du skulle råka ut för det igen. Förstår att du tyckte det var hemskt att vara med om, man vill gärna inte behöva uppleva sådant, speciellt inte nära sitt hem där man är trygg, ens värld blir inte densamma mer.

 

[Lindsen]

Tack @Mitrolle dina ord tröstar lite, att det kanske inte hade hjälpt om jag hade sett honom falla, att det kanske redan var försent då. Tänker ju mycket om han kanske försökte ropa på hjälp och jag inte har hört. Hoppas han bara föll och dog.
Ja fy så otäckt @devere tänker du ofta på det?
Att se någon kasta sig ut framför ett tåg måste ju vara ett fruktansvärt @bitta vilken chock! Denna mannen var säkert lycklig ute på sin cykeltur och hade semester.

 

[athena_arabians]

@Lindsen *stor kram*

Försök tänka på att du gjorde det du kunde och framför allt att du visste vad man skulle göra, dvs du vet att den utbildning du fått fungerar i ett skarpt läge. Klen tröst just nu men ni försökte ändå hjälpa.

 

[Gnapp]

Du gjorde vad du kunde och skulle, och det är bra gjort. Ingen kan göra mer.

Jag var på ridresa för ett antal år sedan. Vi var fem stycken; ett par och tre ströpersoner, som inte kände varann innan. Tredje morgonen kommer den italienska mannen ner till frukosten, säger "Good morning!" och dråsar vidare ner i golvet. Jag fick tag i personalen som kunde ringa ambulans; det kändes som att det ändå sparade mer tid än om jag skulle försöka göra det, men ingen av oss hade koll på hjärt-lungräddning. (Jag vet inte om personalen hade det, för de tyckte att vi skulle gå ut, men jag hoppas det.) Det tog lång tid innan ambulansen kom, och när de väl dök upp var det för sent. Ironiskt nog, eller något, var det han som var läkaren i sällskapet, dessutom. Men efter det har jag gått kurs och lärt mig hur man ska göra, så råkar jag ut för samma sak igen hoppas jag att jag är bättre förberedd.

 

[AraSlei]

Vad fruktansvärt jag förstår om du känner som du gör, jag var med om något liknande i helgen.

Vi var ute på sjön med båten, och hade lagt intill vid en plats där man kunde köpa glass.
När vi köpt glass och satt och fikade kommer det en brandbil i full fart, med en båt på släp. Mannen som äger restaurangen där vi köpt glass hade dock redan en båt i sjön, och tog med sig brandmännen söderut i vattnet. När dom varit borta några minuter kommer det in en båt med två familjer i full fart, där den ena av männen gör hlr på en äldre man. De brandmännen som är kvar hjälper dom att få i land mannen och försöker få igång honom med defibrillator, innan de får assistans av en ambulans. Efter ca 15 minuter slutar dom, och mannen gick tyvärr inte att rädda.
Vi mötte båten på väg norrut i sjön drygt en halvtimme innan, och självklart funderar man på om vi kanske passerat mannen i vattnet, men utan att se honom
Det var blåsigt den dagen, och hans båt hade vält. Han hade ingen flytväst och var troligtvis död redan när familjerna plockade upp honom i sin båt.

Det blir ofta många "tänk om" i sådana här situationer.

 

[Gabbi]

En kille dog på stranden när jag var i Libreville. Vi hade fångat fisk i två veckor och hade en sista natt i huvudstaden och satt nere på ett enkelt fik vid vattnet bredvid ett gäng ungdomar som badar. Plötsligt drar de upp en kille ur vattnet, hur länge han hade varit under ytan vet jag inte. De skriker och någon hämtar restaurangägaren. Han sätter igång hjärt- och lungräddning men slutar ganska snabbt, för snabbt tänker jag. Kanske tänkte jag med lite för västerländska mått, att man ska fortsätta tills hjälp anländer, kanske visste restaurangägaren redan hur lång tid det skulle ta. Jag kände iallafall då, och känner fortfarande att han, eller jag, borde ha försökt längre, men jag...ja, vad ska jag säga. Alla hans vänner stod runt och restaurangägaren var någon slags auktoritet, och han sa att han var död. Det tog flera timmar innan polisen kom, och under den tiden hann hans mamma komma till platsen också, och jag fick lugna flertalet strandpromenerare som alla trodde att de hittade en död människa. Eller ja, det gjorde de ju, men de visste inte att andra hade hittat honom innan.

 

[Inte_Ung]

Det finns ju saker som man inte kan göra något åt oavsett hus snabb man är.
Brusten aorta t.ex.

 

[kolblakkur]

Jag har varit med om liknande, den senaste gången för en månad sedan. Man måste älta och älta det i huvudet tills det bearbetats. Till sist så lägger man det åt sidan och tänker inte mer på det.

 

[Kjerulfia]

Jag har en äldre kollega som under fältarbete segnade ihop en bit bort ifrån ett hus ute i skogen. Hans hjärta hade sagt ifrån. Nu hade han en sådan tur att personerna som bodde i huset var ambulanspersonal och hittade honom i tid. Kollegan lever idag, men utan dessa två så kanske det inte hade gått så bra.

 

[Snubbelfot]

Någon annan här som varit med om liknande?

Det var väldigt bra att ni visste vad ni skulle göra, även om det redan gått för lång tid. Jag tror att mannens anhöriga uppskattar det om inte annat. Min far gick bort genom en massiv hjärtinfarkt utomhus på allmän plats, han fick HLR redan inom någon minut men gick ändå inte att återuppliva. Trots det kändes det väldigt bra för oss efterlevande att någon faktiskt försökte.

Själv har jag kommit till en trafikolycka där 5-6 personer stod runt en medvetslös mycket svårt skadad person och bara tittade, ingen gjorde någonting. Personen hade legat 2-3 minuter när jag började med HLR, personen hade sannolikt avlidit av skadorna redan när jag började men det kan man ju aldrig veta. Jag blir fortfarande frustrerad och arg när jag tänker på att det finns många som inte bemödat sig med att lära sig HLR.

 

[Mia_R]

Det var väldigt bra att ni visste vad ni skulle göra, även om det redan gått för lång tid. Jag tror att mannens anhöriga uppskattar det om inte annat. Min far gick bort genom en massiv hjärtinfarkt utomhus på allmän plats, han fick HLR redan inom någon minut men gick ändå inte att återuppliva. Trots det kändes det väldigt bra för oss efterlevande att någon faktiskt försökte.

Själv har jag kommit till en trafikolycka där 5-6 personer stod runt en medvetslös mycket svårt skadad person och bara tittade, ingen gjorde någonting. Personen hade legat 2-3 minuter när jag började med HLR, personen hade sannolikt avlidit av skadorna redan när jag började men det kan man ju aldrig veta. Jag blir fortfarande frustrerad och arg när jag tänker på att det finns många som inte bemödat sig med att lära sig HLR.

Att folk blir handfallna vid olyckor betyder ju inte att de inte vet vad som ska göras, en del reagerar och blir blockerade och hamnar i chock, andra agerar och gör vad de kan. Har man inte varit där själv vet man inte hur man fungerar i en sådan situation.

 

[Snubbelfot]

Att folk blir handfallna vid olyckor betyder ju inte att de inte vet vad som ska göras, en del reagerar och blir blockerade och hamnar i chock, andra agerar och gör vad de kan. Har man inte varit där själv vet man inte hur man fungerar i en sådan situation.

Förvisso, men i det här fallet saknades helt enkelt kunskapen. Oavsett vilket tycker jag att alla människor borde lära sig, och då och då repetera, HLR.

 

[AgentCarter]

En vän till mig blev vittne till ett mord, det var inte en lätt tid efteråt.

Jag håller med om att lära sig HLR!