Megs
Trådstartare
Min vackra Molly har ju omplacerats till ett nytt hem då hon inte trivdes varken som gårdskatt eller ihop med andra katter, var rädd för det mesta och ganska ”mesig”, efter ett tag resulterade hennes missnöje även i kisseri runt om i huset och på skor etc, vi hittade en ny familj till henne med ett par i 30årsåldern samt den ena av parternas äldre mor boende i huset. Enl uppdatering så trivs Molly som fisken i vattnet och hon och den äldre modern fann varandra direkt. 
Hursomhelst – efter Mollys flytt kändes det lite tomt i huset med ”bara” 4 katter kvar så jag bestämde mig för att leta efter en liten orangeröd kattunge som jag alltid velat ha. Trillade istället över en annons om en svart/vit hona som vi nu fick hem igår. Hon är enl sin tidigare familj 12 veckor gammal nu men de har redan haft henne i minst 6 veckor (!?)
De i sin tur fick henne av en kompis som bestämt hävdade att det var dags för ungen att tas från sin mamma redan då (enl kvinnan som vi talade med åt ungen inte ens ”riktig mat” när de fick henne).
Efter att ha haft kattungen bara dessa veckorna kom de på att det inte funkade då kattungen var riktigt elak mot deras ny lilla bebis.
Varför man skaffar katt i samma veva man får barn vet jag dock inte, min teori är att katten skaffades åt den äldre sonen på ca 7 år för att han inte skulle bli ”sotis” på bebisen…. Dessutom bodde de i en 2a i stan så det var ont om plats i lägenheten med två vuxna, ett äldre barn, en bebis, vagnar osv…
Mitt problem är att kattungen är riktigt stygg! Hon bits, rivs och fräser på det mesta, går på högvarv hela tiden och verkar inte slappna av för en sekund. Enl kvinnan som vi fick ungen av så har de bråkat mycket med den pga av den gick på bebisen och de har jagat henne och skällt på henne hela tiden. Om det är detta eller om det är en 7åring pojkes (kanske) hårdhänta lekar som framkallat kattens beteende vet jag inte, kan t.o.m vara både och.
Hon funkar ganska OK med våra andra katter, det var såklart en del gruff och fräs men så är det alltid, imorse lekte hon med vår 4månaders unge så att det stod härliga till. Två av mina tidigare katter är vuxna (2,5 resp 18 år) så jag hoppas att de tar henne till sig och uppfostrar henne till att vara katt på riktigt.
Hur löser vi nu detta? Ska vi hantera ungen och ”tillrättavisa” när hon är stygg eller ska vi helt enkelt låta henne vara och ignorera henne tills hon kommer till oss på ett avslappnat vis?
Bild på otyget, söt som socker!
Hursomhelst – efter Mollys flytt kändes det lite tomt i huset med ”bara” 4 katter kvar så jag bestämde mig för att leta efter en liten orangeröd kattunge som jag alltid velat ha. Trillade istället över en annons om en svart/vit hona som vi nu fick hem igår. Hon är enl sin tidigare familj 12 veckor gammal nu men de har redan haft henne i minst 6 veckor (!?)
De i sin tur fick henne av en kompis som bestämt hävdade att det var dags för ungen att tas från sin mamma redan då (enl kvinnan som vi talade med åt ungen inte ens ”riktig mat” när de fick henne).
Efter att ha haft kattungen bara dessa veckorna kom de på att det inte funkade då kattungen var riktigt elak mot deras ny lilla bebis.
Varför man skaffar katt i samma veva man får barn vet jag dock inte, min teori är att katten skaffades åt den äldre sonen på ca 7 år för att han inte skulle bli ”sotis” på bebisen…. Dessutom bodde de i en 2a i stan så det var ont om plats i lägenheten med två vuxna, ett äldre barn, en bebis, vagnar osv…
Mitt problem är att kattungen är riktigt stygg! Hon bits, rivs och fräser på det mesta, går på högvarv hela tiden och verkar inte slappna av för en sekund. Enl kvinnan som vi fick ungen av så har de bråkat mycket med den pga av den gick på bebisen och de har jagat henne och skällt på henne hela tiden. Om det är detta eller om det är en 7åring pojkes (kanske) hårdhänta lekar som framkallat kattens beteende vet jag inte, kan t.o.m vara både och.
Hon funkar ganska OK med våra andra katter, det var såklart en del gruff och fräs men så är det alltid, imorse lekte hon med vår 4månaders unge så att det stod härliga till. Två av mina tidigare katter är vuxna (2,5 resp 18 år) så jag hoppas att de tar henne till sig och uppfostrar henne till att vara katt på riktigt.
Hur löser vi nu detta? Ska vi hantera ungen och ”tillrättavisa” när hon är stygg eller ska vi helt enkelt låta henne vara och ignorera henne tills hon kommer till oss på ett avslappnat vis?
Bild på otyget, söt som socker!
