Ehm, problem med bromsen...

[Marvin]

Tips på hur man minskar ner bromssträckan från 400 meter till, ja, 4?
Hästen, ett 5-årigt sto reds in i vintras, varit inkörd sedan länge och används dagligen i lantbruket. Hon vet vad en förhållning betyder, och hon är väldigt lyhörd i skritt (hm, och i trav på väg från stallet). Men så blir hon ivrig och så väljer hon helt enkelt att strunta blankt i alla former av förhållningar och kör sitt eget race. I 70 knyck!

Hon rids på ett medeltjockt vanligt tränsbett.

Några ideér om hur man hanterar det här? Just nu känns det som vi har dragkamp och hon är antingen stum i munnen eller helt utan kontakt. Jag vill ha gummibandskontakt, men helst inte galoppera tills vi stupar... Hon är inte rädd eller försöker komma undan, hon tycker bara att det är så himla kul! Så här ser hon ut: fast med en svans som står rätt upp.

Idag red jag ut och travade korta stäckor åt gången, några steg och så fort hon försökte dra iväg så gjorde jag halt, berömde och skrittade några steg och sen trav igen.

 

[Elviramax]

Sv: Ehm, problem med bromsen...

Idag red jag ut och travade korta stäckor åt gången, några steg och så fort hon försökte dra iväg så gjorde jag halt, berömde och skrittade några steg och sen trav igen.

Ser ut som du hittat en del-lösning iallafall. Du får alltså inte låta det gå så långt som att hon sticker iväg, utan du måste hela tiden känna att du har full kontroll.

En annan viktig del är ledarskapsträning - ledarskapsövningar. 5-åringar är i en slags trotsålder också.

Får du inte bukt med det rätt snart så kanske du ska överväga att betsla upp med nåt slags stångbett. Jag hade själv en körhäst som kom på att han kunde sticka när jag red på tränsbettet, men när jag red på postkandaret så hade han respekt. Kräver förstås en stadig och mjuk hand. Man ska inte göra hästen illa, det ska bara göra ont när den inte lyder.

 

[ZOFUS]

Sv: Ehm, problem med bromsen...

Hade i ungdomen en häst med liknande problem

Det som till slut funkade för oss var ett tips jag fick från tränaren...............jag skulle när hästen tog fart tänka mig en punkt där det fanns ett tänkt "stup" där jag absolut inte ville ramla ned i. Tränaren påminde och jag blev mer beslutsam.

Haha.Nu låter det jätte korkat,men det funkade för oss då.

 

[rocki]

Sv: Ehm, problem med bromsen...

jag skulle när hästen tog fart tänka mig en punkt där det fanns ett tänkt "stup" där jag absolut inte ville ramla ned i.

Det var ingen dum förklaring, är ju precis så man måste göra innan hsäten lärt sig vad man menar, bromsa med kroppen (säte och ben)

 

[Bialitt]

Sv: Ehm, problem med bromsen...

Vad händer om du tar kraftigt i bara ena tygeln när hon försöker sticka? Om man får in dem på en liten volt är det oftast inte lika roligt att springa. NH-tränare brukar lära hästen att finna lugn när man tar huvudet åt sidan (jag kan nog inte förklara så bra, men du kanske förstår grundiden?)

 

[Totola]

Sv: Ehm, problem med bromsen...

Bara lite synvinklar, du har ju redan fått ett par riktigt bra tips!
Att hästen tycker en sak är roligt betyder inte att den ska göra det i tid och otid, bara när man ber om det annars är det olydnad och brist på respekt. Hur skulle det t ex gå för en hoppryttare om hästen drar iväg mot alla hinder den ser? men så långt tror jag säkert du är med.
Tänk på att den här grundrespekten bör finnas med i allt när det gäller ridning och hästhantering. Och hur får man då respekt?

Jo:
*Bestäm dig för vad du vill och se till att du genomför det. Metoden är mindre viktig, men man börjar såklart "snällt" innan man drar in tunga artilleriet! Var beredd med några äss i rockärmen, vilket du garanterat kan snappa upp från den här tråden.
*Var alltid konsekvent med dina regler, får hästen inte dra eller öka tempot utan att du bett om det så ska den ALDRIG få göra det, även om det inte alltid känns som att det gör något. Man måste ha en tydlig gräns som man sen håller. Sen får man såklart ha en rimlig gräns och i viss mån ta hänsyn till hästen, blir den livrädd för något kanske det inte är läge att bestraffa på samma sätt, eller om den ökar lite för att den tappar balansen Men såna här saker får man börja ta hänsyn till när hästen väl har präntat in gränsen i huvudet.
* Försök hålla egna känslor och instinkter borta från hantering och ridning så långt det går. Det är lätt att tappa den bra respekten man är ute efter om man brusar upp, blir stressad eller är inkonsekvent i sitt kroppsspråk. Just på den här biten har jag ju ingen aning om hur du är, men en sak som kan vara tänkvärd om man inte redan tillämpar det. Ilska och frustration kan skapa rädsla och därmed lydnad hos hästen men har en tendens att förstöra förtroendet och den respekt man vill ha
* Ge hästen förutsättningar för att lyda. Är det extra svårt för hästen (för stora frestelser t ex) i vissa situationer eller på vissa platser så försök undvik dom till en början. Ta det på bäbisnivå så hästen får rätt förutsättningar att lyssna. Ibland kan det innebära att man t ex BARA skrittar några pass och övar halter och tempoändringar/halvhalter med massor med beröm och jättenoga med eftergifter - bäbisnivå som sagt. Det kan vara bra för oss ryttare också, för fokuserar man bara på EN sak utan att göra det för svårt så är det lättare också att inte råka peppa hästen omedvetet, inte missa eftergifterna, vara extra noga med berömmet. När det väl sitter behöver man ju inte heller vara lika petig med sig själv. Att lägga in avbrott till halt med en liten stund stillastående direkt efter traven upplever jag också är bra träning, att hästen lär sig att ta det lugnt direkt efter.

Lycka till med träningen!

 

[Marvin]

Sv: Ehm, problem med bromsen...

Vad händer om du tar kraftigt i bara ena tygeln när hon försöker sticka?

Hon kör upp huvudet och gapar, bettet går genom munnen och hon fortsätter lite snabbare... Har satt på bettskivor vilket gjort det hela lite bättre, men hon är fortfarande en hejare på att ignorera tygeltag. Jag rider oftast på traktorvägar mellan odlade fält och så klumpig som hon är skulle jag aldrig våga styra ut henne där och dessutom svänga samtidigt.

NH-tränare brukar lära hästen att finna lugn när man tar huvudet åt sidan (jag kan nog inte förklara så bra, men du kanske förstår grundiden?)

Intressant. Hur tränar man det? Hästen är oftast lugn som en filbunke.

 

[Marvin]

Sv: Ehm, problem med bromsen...

Nej, jag tycker det låter vettigt, och använder mig ibland av det tankesättet själv. Då får jag stopp på henne. 100 m längre bort...

 

[Elviramax]

Sv: Ehm, problem med bromsen...

Hon kör upp huvudet och gapar, bettet går genom munnen och hon fortsätter lite snabbare

Använder du nosgrimma? Om inte så tycker jag du ska ha det!

 

[Marvin]

Sv: Ehm, problem med bromsen...

Jag har en vanlig engelsk nosgrimma på henne, har tagit bort aachen-remmen då jag inte märkte någon skillnad med den på.

 

[the_connemara]

Sv: Ehm, problem med bromsen...

Du har fått massa bra tips. Men jag kom att tänka på en grej som hände mig för flera år sedan. Satt på en rätt lat o väldigt snäll o orädd unghäst som ändå var rätt välriden för sin ålder. Broms o svänga funkade ypperligt, framåtbjudningen var väl lite sämre.

En dag fick han för sig att en traktor på vänstra sidan av vägen var Skitfarlig (!) och han drog rätt ut i den plödja åkern på höger sidan. Jag vände tillbaka o skulle gå förbi igen o var denna gången beredd. Men han bara gapade o gjorde om exakt samma vända igen. Fick ju ingen respons alls av bettet när han hade käften vidöppen (han gapade aldrig annars utan följde tygeltagen mycket bra). Då blev jag lite less och vände tillbaka igen, hoppade av och drog åt nosgrimman så den satt tajt, kanske 4-5 hål (den satt väldigt löst innan). Startade om igen och denna gången när han skulle slänga sig ut i åkern till höger så kunde han inte gapa när jag höll i vänstertygeln och förblev helt paff i vägkanten med nosen vänd mot traktorn. Som visade sig inte alls vara hemsk när man inte kunde slänga sig i väg från den. Gick obekymrat förbi och jag hade sedan aldrig några mer problem med att han drog sig undan tygeltagets inverkan trots att jag direkt efter spände upp alla hål jag dragit åt.

Dock är det ju inte roligt att rida runt med en hårt spänd nosgrimma alltid, allra minst en engelsk som sitter över tänderna. Men om du i förväg vet att du kommer hamna i en situation där hon kommer försöka ta bettet o sticka så kan du ju testa att i det tillfället spänna nosgrimman så hon inte kommer undan bettet. Dock tycker jag, och du med verkar det som, att det är bättre att i längsta möjliga mån förekomma o aldrig ge dem chansen att ta över så.

 

[Elviramax]

Sv: Ehm, problem med bromsen...

Visst är det viktigt att förekomma, men för den skull bör man inte rida med en löst spänd nosgrimma om man har en häst som lärt sig att det går att komma ifrån.

Till TS: Använd snokremmen också, alternativt byt till remontgrimma. Dra åt nosgrimman. Max 2 fingrar ska du få in mellan nosrygg och nosrem! Snokremmen ska sitta ungefär lika tajt!

Att rida en häst som lärt sig sticka är farligt. Även om man lärt sig förekomma så räcker det att du tappar koncentrationen bråkdelen av en sekund vid fel tillfälle för att det ska bära iväg.

Dra hellre åt för mycket än för litet ett tag framåt! Det är inte synd om hästen, däremot är det synd om hästen om ingen vågar rida den.

 

[Marvin]

Sv: Ehm, problem med bromsen...

Hur löste du problemet med framåtbjudningen? Jag har en annan tråd om denna häst, skrevs dagen efter den här. Egentligen har jag nog större problem med att hon inte vill gå framåt än med att hon sticker.
Titta gärna här: http://www.bukefalos.com/f/showthread.php?t=813296

 

[the_connemara]

Sv: Ehm, problem med bromsen...

Blev väl lite förvirrad när de här konstiga svaren i denna tråden dök upp, trodde jag var inne på den andra

Du säger ju det går bra att leda henne, att hon är uppmärksam o går vid din axel. Iaf i ett stycke skrev du det Kan du inte bygga vidare på det? Försvåra övningarna genom att placera dig annorlunda och så småningom när hon lyssnar komma mer bakom henne så du lättare kan driva henne.

En helt normal pålle gör jag bara som så att jag leder den som vanligt vis bogen o har ett spö med. Den ska gå fram direkt när jag ber den och stanna när jag vill samt får inte trängas. Ofast är det ju "svårast" att få ungisar som inte vet att gå fram för sig själva, bakom en går de ju nästan alltid per automatik. Då är jag benhård o "skrämmer" liv i dem direkt när de inte lyssnar så att de går lite framför mig. Sedan behåller jag den energin de fått då. Klart enklast i rep eller kanske i lina om man så vill. Från ryggen känns det som man har mindre att säga till om när de verkligen inte vill gå framåt. Däremot är det enklare att reda ut div explosionsartade framåtryckningar

Hmm... Känns inte som att jag kan vara till så mycket hjälp, jag får liksom inte riktigt kläm på er. Dessutom är jag säker på att du är en väldigt god ryttare, det gör saken svårare

En annan tanke just ang det du skrev när hon går fram lite gran o sen dör igen. Då hade jag velat jaga på henne som attan tills hon bara springer för att slippa undan dig. För det är eg först då du kan låta henne vara o berömma henne, när hon går av sig själv.

Mammas sto har visat att det finns ju i regl två vägar att gå. Hon har i ca 15 år av sitt liv varit omöjlig för mamma att galoppera i ridhuset på vinter pga överskottsenergin hon inte vågat göra av med hemma på hårt underlag. Mamma fick köra taktiken "styrka medhårs" mha tränaren o kunde efter många år av träning ibland galoppera lite gran, kanske ett halv volt varv eller så. Vilket inte var någon sötrre fara eg, de tävlar inte eller så.

Men en vinter lät mamma en mkt sadelfast person sitta upp o rida lite. Denne satt ju som klistrad i sadeln trots enorma protester från hästen och ngra gånger senare kunde även mamma bara sitta upp o fatta galopp o träna precis som om det var sommar. Hästen blev liksom knuffad över gränsen för vad hon eg tillät av någon som kunde reda ut det och sedan var det inga problem.

Jag har lite känslan av att om ni tar er igenom det med framåtbjudningen så får du mycket gratis sedan, jag tror faktiskt hon skulle bli mycket lyhördare även på andra punkter. Nu vet hon hur hon kan köra över dig på ett antal sätt, löser du något kan du få endel till gratis

Svara gärna hur du tror hon skulle reagera elelr hur hon reagerat innan på det jag skrev, då kanske jag får lite mer grepp om er





Måste bara fråga, hur i helsike hamnade du i Ungern?!

 

[Marvin]

Sv: Ehm, problem med bromsen...

Nu har jag funderat i ett dygn på det du skrivit, men har inte kommit fram till så mycket. Jag har nog också lite svårt att få kläm på oss!

När jag haft henne i lina eller tömmar så har hon antingen rusat omkring, eller bara stått och tittat på mig. Bryr sig inte om pisken. Jag har tränat henne till att gå bakom mig eller max i axelhöjd när jag leder, hon har alltid fått gå precis som hon vill för ägarna. Hon gör inget om jag leder henne i träns, men hon vet om att jag har lite att sätta emot när hon har grimma på sig, men tycker hon har blivit lite bättre senaste tiden (dvs hon har följt med mig tillbaka till stallet från vattenkaret istället för att dra iväg och käka).

Det där med att skrämma liv i henne så att hon går framåt, jag undrar om det är möjligt utan att skada henne... Risken är iaf att jag dör av utmattning innan långt innan hon känner sig skrämd. (måste säga att en sån där elchockpryl verkar mer och mer lockande. )

Att hitta en duktig ryttare att sätta upp är lite knepigt då jag är den bästa ryttaren i närheten. (Förutom min tyska vänninna som vunnit YR-EM i dressyr, men hon vill inte rida längre. Hennes förslag var för övrigt gramantygel.)

Frågan är om man skulle försöka med lite kraftfoder? Nu äter hon bara hö (och fråga inte om värdena, det finns inte sånt här). Vet dock inte om ägaren är så sugen på det, tror att han är lite rädd för henne och inte vill ha henne "för stark". Vet heller inte hur jag ska lägga upp fodringen, då jag inte vet i förväg vilka dagar jag kan komma ut. Hon skulle iofs kanske behöva lite mer protein ändå.

För övrigt har jag sett när hon arbetar framför vagn, och trots att vi precis hade varit ute och ridit och hon fortfarande var svettig så travade hon glatt iväg med vagnen direkt från gårdsplanen! Vid ridning segar hon sig långsamt iväg...

Undrar om det kanske kan bli bättre när vädret svalnar lite, igår var det 27 grader på eftermiddagen.

Måste bara fråga, hur i helsike hamnade du i Ungern?!

Haha, det brukar jag fråga mig själv titt som tätt... Slump och en dröm som jag bara var tvungen att förverkliga och som jag insett inte skulle gå att genomföra i sverige. Bara ett år kvar...

 

[the_connemara]

Sv: Ehm, problem med bromsen...

Verkar som att du hittat en ovanligt hårdhudad madam om hon går som en klocka framför vagn men är totalt oberörd när du sitter på

Hurdan är hon att tömköra precis som om ni skulle ut med vagnen (fast utan vagn då )? Eller du kanske hade fått köra henne lite o se om du kan plocka fram de sidorna under ridning sedan? Typ berömma MASSOR när hon går bra för vagn o sedan locka fram den glädjen genom att berömma när du sitter på. Ston brukar vara väldigt svaga för berömm men i gengäld kräva VÄLDIGT mycket smiker för att de ska visa det

Hur ligger eg sadeln? Hurdan är hon att sitta på barbacka? Likadan eller vill du kanske inte utsätta dig för det

Fodret spelar säkert delvis in men sååå mycket. Hmm...

Vädret gör säkert sitt med men samma som med fodret, hon borde ju inte bli en annan häst bara för att hon är under ryttare än framför vagn.

Tänker nog fortf ändå på sadeln o hur hennes fysik är. Jag antar man inte är så väldans bra på att kolla igenom hästarna där? För antingen så är det ju 1. Hon förknippar direkt ridningen med obehag eller 2. Hon förknippar ridningen med tidigare obehag. I tidigare obehag inräknas rädda ryttare som låtit henne bestämma osv. Eller såklart, en kombination av båda.



Ngt som inte gick att genomföra i Sverige o du har 1 år kvar. Du talar o gåtor, vad gör du eg

 

[Marvin]

Sv: Ehm, problem med bromsen...

Jag suger verkligen på att tömköra... Men jag har försökt ändå. I princip så rörde hon sig knappt framåt alls, hon stod och tittade på mig med förbryllad min. (Liksom resten av byn. Jag är ökänd som den skumma utlänningen i konstiga kläder som inte vet att man måste sitta PÅ hästen för att kunna rida. Eller åtminstone ha en vagn när man ska köra.)

Det där med sadelanpassning ligger väl som samma nivå som det gjorde i Sverige för ca 30 år sedan. Men den hon har ligger faktiskt rätt hyfsat, glider aldrig, ger inga märken. Brukar ha polypad under. Jag har ridit barbacka också (lättare att dressyra barbacka än i allroundsadel), men det är ingen skillnad, förutom att jag sitter lite lösare.

Hon är inte riden av någon annan än mig. Ägarna har suttit på henne nån gång, men ramlat av när hon börjat trava(det var då de insåg att de kanske behövde nån som red in henne först). Dock har de sagt att hon går så mycket snabbare när jag rider, så jag kan bara ana hur hon sniglat sig fram med dem.
Hon verkar inte förknippa mig eller sadeln eller uppsittning med obehag. Hon blir glad när jag kommer, och första gången jag kom dit efter 2 månaders sommarlov blev hon överlycklig och sprang runt runt och gnäggade.

Jag tror när det gäller dressyrandet, tömkörning och longering så fattar hon helt enkelt inte vitsen med att gå runt i en cirkel. När man kan galoppera som en galning med svansen över ryggen!

Hon har aldrig fått som hon har velat med mig. Vill hon vända och vägrar gå framåt så stannar vi tills hon vill gå åt mitt håll. Hon reste sig några gånger i början, men slutade direkt när jag tog huvudet åt sidan och snurrade henne.

Vi föll i ett dike förra veckan, hon har aldrig tvekat att klättra i diken när jag ber henne, men så snubblade hon på väg upp och gick ner på knä. Hon kom upp innan jag hann av henne, och hon var inte skadad så jag red som jag hade tänkt på andra sidan, men sen när vi skulle hem över samma dike så ville hon INTE. Så fort hon kände marken slutta under framhovarna så stannade hon eller backade.

Jag försöke allt! Uppmuntrande tillrop, skänkel, sporre, spö, klev av henne och försökte leda henne (tur att inte det fungerade, kändes som att jag hade kunnat skada mig ordentligt om hon faktiskt hade klättrat då). Jag stod i diket och lockade och hon stod på kanten och plirade på mig. Fick till slut över henne på ett annat ställe (mig på ryggen), där var vass så att hon inte såg dikeskanten, snubblade ner med framhovarna och då var ju det läskiga redan gjort! Haha, FNORK sa hon då, och sen klättrade hon över. Hon är alltså inte så lätt att uppröra... (Hon fick massor med beröm förstås och fick galoppera lite som belöning).

Jag får som sagt inte heller riktig ordning på henne, hon är nog lite speciell... Men vi är bästisar! Hon är betydligt pålitligare än mina mänskliga vänner här nere.

Jag läser medicin!

 

[the_connemara]

Sv: Ehm, problem med bromsen...

Knepigt det verkar!

Men hon tycker alltså allt är lika tråkigt som att springa runt på volt? Dvs att bara gå ut rakt fram i skogen/mellan fälten (som jag fattade att du mest red)? Men hon går alltid bra framför vagn? Blir hon aldrig motsträvig framför vagn o inte går fram?

Känns lite som att hon har lärt sig gå fram med vagen men inte riktigt fattar under ryttare? Eller så har hon sett sin chans att övermanna ryttaren men inte när hon blir körd?

Hon är inte lättare att rida på vissa ställen eller åt vissa håll? Ex så kan ju unghästar vara knepiga att få att bjuda fram hemifrån o då kan man ju leda dem 1 km o sitta upp sedan. Du har inget bra ställe att knalla till med henne där hon blir mer arbetsvillig?



Aha, då är jag med

 

[Marvin]

Sv: Ehm, problem med bromsen...

Jag har aldrig varit med när hon jobbat framför vagn, så jag vet inte. Det jag har sett är att hon glatt har travat på. Kan tyvärr inte prata med bonden, min ungerska är för dålig, ska se om jag kan fråga svärsonen om jag träffar honom.

Idag var jag ute igen, har inte varit ute i veckan, och i söndags var hon lite halt bak. Frågade bonden om hon var ok igen och han sa att nu var hon som en raket igen! Och det var hon!

Möttes av en glatt gnäggande häst! Idag var det runt 19 grader, och hade spöregnat hela dagen. Jag tyckte det var mycket bättre framåtbjudning, men lite svårt att avgöra då det var så halt ute. Marken här är väldigt finkornig lera och så fort det regnar så blir det glashalt och hästen ser ut som bambi på hal is. Men jag kände mer igen henne iaf, hon var också mycket känsligare för skänkeln. Måste hitta nån runda där jag kan skritta på asfalt tills jag kommer ut direkt på en gräsväg utan att behöva gå på lervägarna.

Hon försökte byta håll en gång i början, helt plötsligt vänder hon bara till höger (hon vänder alltid till höger!). Jag hade både bettskivor och snokrem på så hon kunde inte komma undan precis, men hon är helt enkelt starkare än mig. Inte en chans jag kan stoppa henne (ens i skritt) med bara vänster hand. Jag tog spjärn i stigbyglarna, vi hamnade inne i ett träd, jag smällde till med spöt på höger sida (för att hon inte gick undan för den skänkeln) och så hoppade hon faktiskt till. Sen gick hon som jag ville. Men jag är helt säker på att hon kommer att prova precis samma grej i morgon. Och i övermorgon. Och gången efter det...

När hon vill något så stannar hon, och vrider huvudet bakåt (åt vänster) och tittar på mig och slickar mina stövlar! Sen suckar hon och går vidare.

 

[the_connemara]

Sv: Ehm, problem med bromsen...

Haha! Vilken häst du hittat

Tror dock du reder ut det så gott det går själv, kan bara önska dig lycka till o hoppas på ett svalt väder så hon är pigg