Dumma jobbet (valet och kvalet)

[anonym_tjej]

För att inte hänga ut min arbetsplats så skriver jag under anonymt nick. För två år sedan fick jag chansen att starta upp en etablering tillsammans med en väldigt hal ål till chef. Det var ett stort kliv både i min karriär och på lönekontot. Det gick bra en tid, men efter bara några månader så började det bli tungt. Vi var en handfull anställda som gick på knäna, medan ägarna höll i pengarna och ville inte rekrytera fler. Vi visade tydliga tecken på utbrändhet tidigt, men var lojala och hankade oss fram. Vi fick inget gehör hos ägarna för vår arbetssituation trots att tre av oss hamnade på sjukan Företaget blomstrar och växer så det knakar. Efter ett år med en liten personalstyrka börjar vi äntligen anställa fler. Jag går ner på halvtid i slutet av sommaren för att plugga klart och ta min examen. Nu under hösten har personal anställts men sagt upp sig lika fort igen då de inte köper arbetsbelastningen och hur de blir behandlade av ledningen. Vi har förlorat 7 personer sedan i somras..

Jag har känt mig pressad att jobba mycket övertid men varit tydlig med att jag inte har möjlighet då jag studerar heltid och måste fokusera på det. Men samtidigt ser jag hur företaget faller i bitar när jag inte är på plats, och stressen gnager i mig Nu fick jag precis reda på att våra två stora nyckelpersoner har sagt upp sig över julen. Jag sitter här helt stum. Det innebär att jag i princip är ensam kvar på mitt område, och jag kan inte för allt i världen se hur ägarna ska kunna lösa det här. Får ont i magen när jag tänker på det. Så många sömnlösa nätter på grund av det här jobbet. Så mycket ångest. Två saker snurrar i mitt huvud just nu:

1. Spring för livet! Jag behöver inte sjunka med det här skeppet. Det är inte mitt jävla skepp! Jag är den enda nyckelpersonen kvar och det är en enorm press på en halvtid. Hur ska jag hinna skola in nya anställda och upprätthålla någon form av okej nivå på jobbet när jag är ensam. Universitetet väntar på mig och böcker ligger i travar här hemma. Jag kommer inte att klara studierna och göra det här samtidigt.

2. Håll i hatten! Det är bara ett år kvar. Om jag bara kan bita ihop ett år till så tar jag examen sen och kan söka mig till ett nytt jobb. Det är mycket bättre att vara tillsvidareanställd med en fin titel när man söker jobb. Inte arbetslös plugg-jänta som precis tagit examen. Plus att det är 13 000:- netto mindre på kontot varje månad. Är det värt det?

En del i mig vill bara storma in på kontoret och göra det som jag drömt om i över ett år nu, säga tack och hej för mig. Jag blir inte behandlad såhär minsann! En annan del av mig gråter lite inombords, men tänker att jag måste tänka långsiktigt nu. Framtiden. Ett år kvar...

Vad hade ni gjort?

 

[Killaloe]

Jag hade sagt upp mig, helst igår.
Med en sådan situation och belastningen det redan medför (den lär ju inte minska tänker jag) är min inställning att det är bättre att söka framtida jobb som student än att braka rakt in i väggen och kanske inte kunna söka jobb alls (det blir också väldigt mycket mindre pengar in/månad att vara långtidssjukskriven)

För mig är det inte värt att riskera hälsan pga ett jobb, jag är värd mer än det!

 

[Trani]

Får man extrapoäng av att jobba samtidigt som man pluggar heltid? Det här jobbet har du på meritlistan oavsett om du slutar nu (och satsar helhjärtat på studierna) eller om ett år.

Långsiktigt sett är det jävligt dumt om studierna blir lidande.

 

[starcraft]

Ett år är för mig för lång tid att må dåligt, så jag hade sagt upp mig och fokuserat på att klara skolan bra, så att du är fräsch och redo för nya utmaningar när du tagit din examen. Arbetslivserfarenheten har du ändå på pluskontot när du söker jobb sen .

 

[Maoam]

Jag var i lite samma sits som dig. vantrivdes på jobbet och pluggade heltid (jobbade 50%). Vantrivdes av andra orsaker än dig men kände att jag hade ångest och mådde dåligt över mitt jobb samt att jag upplevde att jag inte kom överens med chefen. Fixade ett nytt jobb och sa upp mig, blev jobb som personlig assistent istället. Arbetstiderna krockar lite mer än med det förra jobbet så missar lite mer men jag ångrar inte att jag bytte. Så det är mitt tips, byt jobb. Finns mkt timanställningar inom t ex vård och omsorg. Som ngn skrev meriterna från detta jobbet har du ju kvar och frågar dem varför du sa upp dig så är förklaringen att du behövde fokusera mer på dina studier, inget konstigt med det. Inget jobb är värt att må dåligt eller riskera att bli utbränd för. Vill du starta din nya karriär med att vara sjuk av stress? Hoppas det fixar sig för dig och kom ihåg att sätta dig själv först!

 

[anonym_tjej]

Ja, ni har nog rätt. Någonstans känner jag lite att.. hit men inte längre. Jag har fått nog nu. Att säga upp mig från jobbet skulle innebära en enorm lättnad. Men samtidigt drar alla andra tankar igång. Klarar vi oss ekonomiskt? Är det värt att hitta ett nytt jobb ett år eller är det bättre att bara plugga? Vad ska jag göra i sommar om jag inte har något jobb, tänk om jag inte hittar något sommarjobb? Och framför allt.. kan den ekonomiska stressen hamna på samma nivå som jobbstressen? I så fall tar de ju ut varandra ändå. Vad händer om jag inte får något nytt jobb efter examen?

Åh, skitjobb.. Jag som tänkte att jag skulle få en lugn jul med lite ledighet. Tji fick jag..

 

[Maoam]

Vård och omsorg t ex personlig assistent, hemtjänst, äldreboenden behöver alltid timvikarier och där lär du också kunna få sommarjobb. Klart det är lönt att söka jobb bara för ett år. Ring till din kommun och fråga om de behöver timmisar. Det är ofta kväll och helgjobb och det funkar ju ofta bra med plugg.