Tuvstarr
Trådstartare
Jag tycker det händer mig märkligt ofta att folk jag inte känner börjar prata med mig som om de kände mig. Nu har jag ett väldigt bra minne för ansikten, så jag är säker på att det inte är avlägset bekanta som jag bara inte känner igen.
Ibland händer det att jag får reda på vem det är de tror att de pratar med, som då en man hälsade med namn, "Men hej Anita, jobbar du fortfarande på dagis?" Då kunde jag med hjälp av facebook ta reda på vem Anita på dagis var, och visst var vi ju ganska lika.
Men ibland blir jag förvirrad som då jag igår handlade i en hästsportaffär i en annan stad, och kvinnan i kassan väldigt glatt utbrast, "nej men är det DU!" Jag såg säkert mycket förvirrad ut, då jag försökte leta i minnesbanken om det här nu var någon hästtjej jag kände då vi var 13, eller vilken kopplingen var. Nej, hon trodde visst att jag var någon helt annan.
Kanske jag har ett så väldigt ordinärt utseeende, mörkblond medelålders tant med ett nordiskt standardansikte vadderat med några extrakilon för att släta ut ansiktsdragen. Eller är det vanligt att folk misstar sig så ofta?
Har ni dubbelgångare, som folk misstar er för?
Oftast är det ju inget problem, folk inser misstaget då de ser min förvirring eller då jag säger att jag inte är Anita utan Tuvstarr.
Men det har hänt, alla gånger med äldre män, att jag råkar ut för något slags förhör, vem jag är då, och om jag faktiskt inte i varje fall är släkt med den och den, och bodde jag inte i den staden tidigare, och är inte den och den min pappa.
En gubbe ville till och med mena att jovisst, jag är nog just den kvinnan han kände, trots att hon hette något helt annat Nej visst, jag kanske har glömt vem jag är
Ibland händer det att jag får reda på vem det är de tror att de pratar med, som då en man hälsade med namn, "Men hej Anita, jobbar du fortfarande på dagis?" Då kunde jag med hjälp av facebook ta reda på vem Anita på dagis var, och visst var vi ju ganska lika.
Men ibland blir jag förvirrad som då jag igår handlade i en hästsportaffär i en annan stad, och kvinnan i kassan väldigt glatt utbrast, "nej men är det DU!" Jag såg säkert mycket förvirrad ut, då jag försökte leta i minnesbanken om det här nu var någon hästtjej jag kände då vi var 13, eller vilken kopplingen var. Nej, hon trodde visst att jag var någon helt annan.
Kanske jag har ett så väldigt ordinärt utseeende, mörkblond medelålders tant med ett nordiskt standardansikte vadderat med några extrakilon för att släta ut ansiktsdragen. Eller är det vanligt att folk misstar sig så ofta?
Har ni dubbelgångare, som folk misstar er för?
Oftast är det ju inget problem, folk inser misstaget då de ser min förvirring eller då jag säger att jag inte är Anita utan Tuvstarr.
Men det har hänt, alla gånger med äldre män, att jag råkar ut för något slags förhör, vem jag är då, och om jag faktiskt inte i varje fall är släkt med den och den, och bodde jag inte i den staden tidigare, och är inte den och den min pappa.
En gubbe ville till och med mena att jovisst, jag är nog just den kvinnan han kände, trots att hon hette något helt annat Nej visst, jag kanske har glömt vem jag är