Idag var sista dagen på dressyrkursen och äntligen fick jag den stela ponnyn att börja mjukna. Förvisso blev han aldrig mjuk som rumsvarmt smör men han släppte åtminstone märkbart och det får väl ses som en framgång. Men det märktes också att han fått gå några dagar nu för det var inte alls samma energi i honom som det var första dagen.
Vi red mycket växlingar mellan böjda och raka spår, skritt och trav med tempoväxlingar.
Vi red också skänkelvikningar i skritt då vi vände in från kortsidan en bit från hörnet och sedan red vi mot långsidan i skänkelvikning. Det var svårare än jag trott. Den där väggen drog till sig ponnyn som en magnet och slukade den med hull och hår på slutet. Jag fick jobba på att han inte skulle slinka iväg för tvärt eller för fort. Framförallt det sistnämnda.
Det är väl nu jag borde summera kursens dagar men jag vet inte exakt vad jag ska säga så det är lika bra att jag håller klaffen.
Vi red mycket växlingar mellan böjda och raka spår, skritt och trav med tempoväxlingar.
Vi red också skänkelvikningar i skritt då vi vände in från kortsidan en bit från hörnet och sedan red vi mot långsidan i skänkelvikning. Det var svårare än jag trott. Den där väggen drog till sig ponnyn som en magnet och slukade den med hull och hår på slutet. Jag fick jobba på att han inte skulle slinka iväg för tvärt eller för fort. Framförallt det sistnämnda.
Det är väl nu jag borde summera kursens dagar men jag vet inte exakt vad jag ska säga så det är lika bra att jag håller klaffen.
