Död och identitet i media?

[Riley]

När kvällspressen går ut med identitet och bild på avlidna brottsoffer eller förolyckade, hur fattas i regel beslutet om publicering? Förekommer det ofta i svensk media (jag syftar här ffa på de mindre smakfulla i form av AB och Expressen) att man går ut med namn, bild och personlig information utan att de anhöriga tillfrågats? Resoneras det annorlunda om det gäller en katastrof som tagit många liv respektive ett enskilt mordfall eller olycka?

Jag är medveten om vad som står i de pressetiska reglerna, men det besvarar ju dessvärre inte frågan i sig.

En av mitt livs absolut största farhågor är att jag ska dö i någon form av uppseendeväckande händelse, mord eller katastrof, för att sedan få mitt ansikte och mitt liv utfläkt i kvällspressen. Hade därför varit intressant att veta hur redaktionerna "egentligen" tänker i liknande fall och om det här är något jag behöver oroa mig för.

 

[Gimlan]

När kvällspressen går ut med identitet och bild på avlidna brottsoffer eller förolyckade, hur fattas i regel beslutet om publicering? Förekommer det ofta i svensk media (jag syftar här ffa på de mindre smakfulla i form av AB och Expressen) att man går ut med namn, bild och personlig information utan att de anhöriga tillfrågats? Resoneras det annorlunda om det gäller en katastrof som tagit många liv respektive ett enskilt mordfall eller olycka?

Jag är medveten om vad som står i de pressetiska reglerna, men det besvarar ju dessvärre inte frågan i sig.

En av mitt livs absolut största farhågor är att jag ska dö i någon form av uppseendeväckande händelse, mord eller katastrof, för att sedan få mitt ansikte och mitt liv utfläkt i kvällspressen. Hade därför varit intressant att veta hur redaktionerna "egentligen" tänker i liknande fall och om det här är något jag behöver oroa mig för.

Man väntar i alla fall på en av kvällstidningarna med att skriva ut ens detaljer om att någon dött tills anhöriga är underrättade och man tar stor hänsyn (faktiskt) till vad de anhöriga säger om man skriver ut vem dem är (och det gör man ju oftast inte).

Det är en halvknölig process innan jag som webbredaktör får trycka på publish om någon dött i en olycka. Minst en person med utgivaransvar måste säga ja och ev skrivs texten om i flera omgångar och varje gång måste chefen säga ja.

 

[Riley]

Görs det någon generell skillnad på olyckor och mord? Jag inbillar mig att tendenserna att gå ut med namn och bild i mordfall är mindre om någon tidigare känd av polisen drabbats, medan det oftare sker om offret är exempelvis en ung kvinna.

 

[Gimlan]

Görs det någon generell skillnad på olyckor och mord? Jag inbillar mig att tendenserna att gå ut med namn och bild i mordfall är mindre om någon tidigare känd av polisen drabbats, medan det oftare sker om offret är exempelvis en ung kvinna.

Det finns ingen generell skillnad på olyckor och mord men det görs alltid individuella bedömningar så visst kan man göra skillnad i olika fall. Men att anhöriga är underrättade är i stort sett hugget i sten (kan inte komma på när man frångått det).
Men det diskuteras alltid noga oavsett om det är en HA-medlem eller en tex ung kvinna.

 

[mandalaki]

När kvällspressen går ut med identitet och bild på avlidna brottsoffer eller förolyckade, hur fattas i regel beslutet om publicering? Förekommer det ofta i svensk media (jag syftar här ffa på de mindre smakfulla i form av AB och Expressen) att man går ut med namn, bild och personlig information utan att de anhöriga tillfrågats? Resoneras det annorlunda om det gäller en katastrof som tagit många liv respektive ett enskilt mordfall eller olycka?

Jag är medveten om vad som står i de pressetiska reglerna, men det besvarar ju dessvärre inte frågan i sig.

En av mitt livs absolut största farhågor är att jag ska dö i någon form av uppseendeväckande händelse, mord eller katastrof, för att sedan få mitt ansikte och mitt liv utfläkt i kvällspressen. Hade därför varit intressant att veta hur redaktionerna "egentligen" tänker i liknande fall och om det här är något jag behöver oroa mig för.

Det finns egentligen nästan inget generellt att säga - det avgörs från fall till fall. Det enda generella jag kan komma på är att anhöriga alltid ska vara underrättade om dödsfallet så att de inte får veta det via medierna.

Om den döda är en offentlig person spelar sedan in, liksom om det finns något ovanligt/något spektakulärt i mordet/olyckan. Oftast är det ju kvällstidningarna som sedan är först med namn och bild, andra medier följer efter senare eller kör anonymt hela vägen. Och i de fall kvällstidningarna har namn och bild är ju bilden oftast privat, dvs kommer via de anhöriga. Så där kan man ju säga att de är med på tåget.

Kvällstidningarna är också ofta i särklass först med att närma sig de anhöriga, och det kan man ju förfasa sig över. Jag förfasar mig själv delvis över det men inte helt - det är nämligen inte ovanligt att anhöriga VILL prata. Men min åsikt är att man får ha en säkerhetsmarginal där så att anhöriga inte ställer upp på intervjuer för att de är i chock.

 

[mandalaki]

@Riley Själv skulle jag vara mer bekymrad för vad som skulle skrivas på t ex flashback och avpixlat (om mitt fall hade sådana kopplingar) än i tidningarna. Medierna har trots allt en professionell hantering och ett regelverk som de följer.

 

[mandalaki]

En fördel med namn och bild som inte alla tänker på är att det faktiskt också ställer hårdare krav på rapporteringen. Ta ett mord där offret t ex hade ett utlevande liv i BDSM-kretsar och polisen letar efter mördaren där.

Det är jäkligt mycket svårare att rapportera detaljerat om det om man samtidigt röjer offrets identitet. Låter man henne vara anonym kan man däremot berätta fler kinky detaljer.

Det här gör ju också att man kan få veta vem offret är i Aftonbladet och vilket sexliv hon hade i Expressen, om de valt olika väg. Men var och en är bara ansvarig för sina egna publicistiska beslut.

 

[Gimlan]

Sen är mindre tidningar ofta mindre noga med att anhöriga ska ha underrättats, eller i alla fall med att själva ha fått det bekräftat utan kan gå på att konkurrerande media fått den infon. Att det skulle hända på en kvällstidning är inte så sannolik, faktiskt. Kan verka förvånande men man håller sig strikt till regelverket även om man vet att stretcha ut det så långt det går.

På kvällstidningen där jag jobbar skriver vi inte ens att det varit en dödsolycka förrän anhöriga är underrättade och först då kan kön och ålder skrivas ut, innan dess är det bara en olycka. Undantaget kan vara att man skriver att det är en dödsolycka, men inga personuppgifter, OM platsen för olyckan är VÄLDIGT ospecifik.

 

[Riley]

Tack båda för svaren.
Som jag ser det är ju att anhöriga ska vara underrättade inget som gör det hela bättre. Självklart vore det än vidrigare att inte ta hänsyn till den punkten, men att vara underrättad innebär ju inte att det blir lättare att utan sitt godkännande plötsligt få se en kär familjemedlem på löpsedeln.

Jag håller i övrigt med om det här.

Jag förfasar mig själv delvis över det men inte helt - det är nämligen inte ovanligt att anhöriga VILL prata. Men min åsikt är att man får ha en säkerhetsmarginal där så att anhöriga inte ställer upp på intervjuer för att de är i chock.

Jag är annars inte heller särskilt pigg på tanken att min döda kropp skulle kablas ut på Liveleak, eller att mitt livs historia, inklusive de smaskiga bitarna, skulle dissekeras på Flashback. Skillnaden, som jag ser den, är dock att man borde kunna förvänta sig mer av etablerad media.

 

[Riley]

Nåväl: Slutsatsen är helt enkelt att ta ett rejält snack med nära och kära och få samtliga att svära på att de skulle sätta upp motstånd om media en dag skulle ringa för en intervju.

...samt att för egen del se till att inte bli mördad på något spektakulärt vis. Got it.

 

[Gimlan]

Tack båda för svaren.
Som jag ser det är ju att anhöriga ska vara underrättade inget som gör det hela bättre. Självklart vore det än vidrigare att inte ta hänsyn till den punkten, men att vara underrättad innebär ju inte att det blir lättare att utan sitt godkännande plötsligt få se en kär familjemedlem på löpsedeln.

Jag håller i övrigt med om det här.



Jag är annars inte heller särskilt pigg på tanken att min döda kropp skulle kablas ut på Liveleak, eller att mitt livs historia, inklusive de smaskiga bitarna, skulle dissekeras på Flashback. Skillnaden, som jag ser den, är dock att man borde kunna förvänta sig mer av etablerad media.

Fast nu missförstår du, tror jag. Skulle min pappa dö i en olycka och vi i familjen underrättades skulle det bara innebära att tidningarna (ev) skrev att en 62- årig man dött i en olycka på vägen den och den.

En namnpublicering ligger mycket längre bort än så.

Edit: sen namnpublicerar man inte bara för att, det måste finnas ett syfte och det finns regelverk att hålla sig till.

 

[Riley]

@Gimlan Nej, nu missförstår vi nog varandra. Jag menar naturligtvis inte att man per automatik publicerar namn och bild när någon omkommer - när det rört "vanliga" olyckor kan jag faktiskt inte ens minnas att jag någonsin sett en namnpublicering.

 

[mandalaki]

...samt att för egen del se till att inte bli mördad på något spektakulärt vis. Got it.

Det där låter trots allt som den bästa strategin

 

[Gimlan]

@Gimlan Nej, nu missförstår vi nog varandra. Jag menar naturligtvis inte att man per automatik publicerar namn och bild när någon omkommer - när det rört "vanliga" olyckor kan jag faktiskt inte ens minnas att jag någonsin sett en namnpublicering.

Men det är inte vanligt när en Svensson blir mördad heller. Askersundsmordet tex, hästtjejen, där har väl ingen så vitt jag kan komma på publicerat namn eller bild varken på gärningsman eller offer. Det är ju ändå ett spektakulärt mord där man varit i kontakt med familjerna.

Edit: sen vill man ju hålla sig på god fot med familjerna för framtiden. Så det finns både regelverk att ta hänsyn till, etik (jodå, även kvällspressen har sån) och mer praktiska skäl att hålla sig väl med alla inblandade. Och säger en familjemedlem att den absolut inte vill bli kontaktad mer så ska den i regel inte bli det heller. Man vill ju heller inte bli anmäld.

 

[Riley]

Om vi tar det fallet som exempel då, eftersom det är rätt intressant, har du som själv arbetar i branschen någon aning om hur man på just din tidning har arbetat i det specifika fallet? Känner du till om familjerna tillfrågats om publicering, eller har man kanske valt att avstå av andra skäl?

 

[Gimlan]

Om vi tar det fallet som exempel då, eftersom det är rätt intressant, har du som själv arbetar i branschen någon aning om hur man på just din tidning har arbetat i det specifika fallet? Känner du till om familjerna tillfrågats om publicering, eller har man kanske valt att avstå av andra skäl?

Jag vet faktiskt inte exakt vad som sagts, jag är ju inte men det har aldrig varit uppe till en stor och öppen diskussion att man vill namnpublicera offret. Kan säkert varit uppe men snabbt slagits ner. Kan dock tänka mig att det vore omöjligt att namnpublicera pga ortens storlek och att man noga skrivit ut vilken relation offer och gärningsman har, isf skulle det bli enkelt att räkna ut vem den misstänkta är. Den misstänkta gärningsmannen är ju självklart att inte namnge eftersom hon inte är fälld.

Det rör sig också om unga människor och en stor tragedi för alla inblandade vilket talar mot en namnpublicering.

 

[mandalaki]

Jag skulle uttrycka det som att familjer inte tillfrågas om en publicering. Däremot kan de förberedas på en publicering. Som gimlan säger, det skadar inte att hålla sig väl med familjen. Men en publicering skulle inte stoppas för att familjen ville det.

 

[Gimlan]

Jag skulle uttrycka det som att familjer inte tillfrågas om en publicering. Däremot kan de förberedas på en publicering. Som gimlan säger, det skadar inte att hålla sig väl med familjen. Men en publicering skulle inte stoppas för att familjen ville det.

Nä, men då måste man samtidigt kunna motivera det ännu bättre, så det håller i rätten - om familjen skulle dra det dit.

 

[Gimlan]

Jag skulle uttrycka det som att familjer inte tillfrågas om en publicering. Däremot kan de förberedas på en publicering. Som gimlan säger, det skadar inte att hålla sig väl med familjen. Men en publicering skulle inte stoppas för att familjen ville det.

Mycket bättre formulerat. Hittade inte rätt ord men förbereds är rätt ord

 

[Riley]

Nä, men då måste man samtidigt kunna motivera det ännu bättre, så det håller i rätten - om familjen skulle dra det dit.

Noterar och vidarebefordrar till min familj, in case of murder.