Det finns gott om tid att tänka på saker när man står och mockar hästskit. Morgonens mockning var inget undantag.
Jag undrar om man någonsin blir nöjd med sin egen ridning. Jag tycker liksom att jag kan fortfarande inte rida. Ja, ibland är jag rent ut sagt skitkass.
När jag sitter upp kan jag tänka att jag kan rida, men när jag sitter av så konstaterar jag att nä, det kunde jag inte.
Jag försöker att suga åt mig av det som gick bra och även att tänka förnuftigt på det som går att förbättras men likförbannat kan jag inte komma ifrån känslan att det står "dålig ryttare" i pannan på mig. Det går ju så förbenat långsamt att lära sig så jag känner mig helt obildbar.
Men hur mycket av "ansvaret" för om det går bra eller dåligt kan man lägga på hästen? Hästar är ju trots allt väldigt olika att rida, är olika tränade och har olika förmåga. Om jag jämför senaste veckans hopphäst med ponnyn jag red på dressyrkursen så är skillnaden milsvid. Den här hopphästen är förresten helt i en klass för sig jämfört med alla andra hästar jag ridit tidigare. Jag hoppas att jag kan få möjlighet att rida lite mer på den då och då, även när ägarna kommer tillbaka från sin semester.
Det är en häst som man kan få en ego-boost av för gör man nånting rätt så gör han också rätt, vilket kanske inte alltid är fallet med andra hästar. I det senare fallet så brukar man ju själv ta på sig skulden för att det inte går bra.
Så frågan är, när kan man säga att man kan rida? Hur lång tid tar det att lära sig rida?
Frågorna är väl i samma klass som frågan "hur långt är ett snöre" men jag kan ändå inte låta bli att fundera på dessa.
Jag undrar om man någonsin blir nöjd med sin egen ridning. Jag tycker liksom att jag kan fortfarande inte rida. Ja, ibland är jag rent ut sagt skitkass.
När jag sitter upp kan jag tänka att jag kan rida, men när jag sitter av så konstaterar jag att nä, det kunde jag inte.
Jag försöker att suga åt mig av det som gick bra och även att tänka förnuftigt på det som går att förbättras men likförbannat kan jag inte komma ifrån känslan att det står "dålig ryttare" i pannan på mig. Det går ju så förbenat långsamt att lära sig så jag känner mig helt obildbar.
Men hur mycket av "ansvaret" för om det går bra eller dåligt kan man lägga på hästen? Hästar är ju trots allt väldigt olika att rida, är olika tränade och har olika förmåga. Om jag jämför senaste veckans hopphäst med ponnyn jag red på dressyrkursen så är skillnaden milsvid. Den här hopphästen är förresten helt i en klass för sig jämfört med alla andra hästar jag ridit tidigare. Jag hoppas att jag kan få möjlighet att rida lite mer på den då och då, även när ägarna kommer tillbaka från sin semester.
Det är en häst som man kan få en ego-boost av för gör man nånting rätt så gör han också rätt, vilket kanske inte alltid är fallet med andra hästar. I det senare fallet så brukar man ju själv ta på sig skulden för att det inte går bra.
Så frågan är, när kan man säga att man kan rida? Hur lång tid tar det att lära sig rida?
Frågorna är väl i samma klass som frågan "hur långt är ett snöre" men jag kan ändå inte låta bli att fundera på dessa.