Sv: Det finns ingen som helst ursäkt
Usch jag lider med dig, det är inte kul när ens älskade vän inte mår bra
Men får jag fråga om du har några tankar framöver?
Kommer du att skaffa en liknande/likadan hund igen? Varför/varför inte?
Hur gick tankarna när du skaffade hunden, var andningsproblem något du tänkte på då?
...
Jag har gillat rasen sen jag var ca 18 år, är 48 år nu
En kompis till mig hade en mops, och jag var ibland hundvakt åt den hunden. Men har inget minne av hur andningen var på rasen då. Men har kort på henne, ska kika hur nosen såg ut då..
Så alltså sen 18-års åldern har jag varit intresserad av rasen. men var bestämt att sån avel ska jag inte gynna, aldrig i livet.
Och de tankarna höll jag ända till jag köpte den här tjejen -07. Jag kunde liksom inte släppa tanken på mops.
Hittade en uppfödare jag fastnade för och hämtade då denna gulliga varelsen
Hon var med på alla promenader under flera år. Vi skojade om att en mer vältränad mops finns nog inte. Men många vet att mopsar är väldigt aktiva i unga år och det kan avta när de blir äldre (visste jag inte då), jag menar att de inte låter mycket i unga år..
Jag fick tankar på avel, men fick reda på att en syster till min hade kroksvans så det blev inte aktuellt. Blev inte informerad av uppfödaren av detta. Visst inget fel på min, men jag ville inte det skulle finnas något fel bakåt, inte sånt som förekommer i rasen.
Så jag köpte faktiskt en till
Hon fick ett fel som fick opereras, så där var avel heller inte aktuellt. Då la jag mops på hyllan, två mopsar, en frisk men med syskon som hade fel och en som hade fel.
Tog kontakt med den sista mopsens uppfödare och sa att detta var ärftligt. Men eftersom vet hade skrivit att till 99% var detta medfött, men 1% kunde ju såklart vara att hon skadat sig. Så tog uppfödaren och lyssnade på den 1%, så jag vet att mamman haft en kull med valpar till.
Tog kontakt med rasklubben och berättade om båda mina mopsar. Men faktum är att man skulle få slå sig blå
om de vill lyssna. Vet många som har samma erfarenhet.
Jag hade en lång diskussion, med många mail om mina hundar och rasens avel. Det slutade med att jag inte fick svar..
Så, för mig är vår mops en sällskapshund
Tänk, en mops med lång nos och som andades normal. Det vore härligt, för som sagt, de är så härliga och mysiga