Det där med lastning.

[Evergreen]

Hur mycket ledarskap har det att göra med egentligen?

Måste hästen se en som ledare, eller iaf ha respekt för en, för man ska kunna lasta den?
Vad tror ni?

Skulle er häst låta sig lastas "av vem som helst", eller är det ni som lastar den bäst och lättast?

Ex. min häst, var väldigt svårlastad när vi köpte henne. Jag kunde inte lasta henne, ingen jag känner kunde det. Vi fick in henne, men det var inte utan "kamp" från hennes sida. Hon stegrade sig, gick på sidan av lämmen, kastade sig ut när hon kommit halvvägs in, backade, frös fast i marken... (hon var inte det minsta rädd kan jag tillägga)

Nu i sommar har jag lasttränat henne rätt mycket. De första gångerna jag gjorde det, "bråkade" hon lite, sen gick hon in. Och sen dess har hon inte krånglat.
Jag lasttränade igår igen, och innan dess var det minst en månad sen vi gjorde det sist, och då åkte vi även iväg.
Så lite trodde jag att hon skulle trilskas,
men inte. In gick hon direkt.

och i dagsläget lastar jag henne alltså själv, här hemma.
Utan linor, utan massa bråkande.

Dock kan hon fortfarande bråka när vi kommer "bort" och ska lasta, men det har blivit mkt bättre, och jag tror att även det kommer "ge sig" till slut.
Mamma är bergsäker på att det för "hon nu ser mig mer som ledare än vad hon gjorde förra hösten, och har mer förtroende för mig". Men jag vet inte, kanske har jag bara överlistat henne?

Så, igen. Vad tror ni?

 

[Stopek]

Sv: Det där med lastning.

Givetvis har det med ledarskap och respekt för den som lastar att göra. Min ena häst kan försöka låta bli att gå in i kärran om någon annan skall sköta om det. Men ställer jag mig bara utanför (bakom) så går hon in direkt. Sedan måste man ju träna en häst (så som du gjort) som inte blivit lastad mycket. Den behöver ju få vänja sig vid det nya som skall hända. Då räcker det kanske inte alltid att hästen litar på en i andra lägen. Då får man gå långsamt och lugnt framåt.
Det är typiskt att hästen är lugn hemmavid, men inte när man lastar på främmande plats. Hemmet är ju alltid tryggast. Får hästen bara mycket rutin på att var borta så kommer det att lösa sig med.
Hälsning Maja

 

[Acka]

Sv: Det där med lastning.

Min foderhäst är lite rolig när man ska lasta, han tittar en gång och backar undan igen men bara man backar honom (på NH-vis då, går inte så bra i lädergrimma men iaf) och får lite pondus så går han raka vägen in, det är bara att träna, träna och träna. Var aldrig stressad när du lastar, då blir allt bara fel.Viktigt med ledarskapet tror jag, för hästar är ju lite rädda för trånga utrymmen, då de är flyktdjur så de måste ha en ledare som de verkligen litar på som visar att det inte är farligt. Det är vad jag tror.

 

[lill_flesky]

Sv: Det där med lastning.

Jag är lite kluven när det gäller lastning, jag tror att om hästen litar tillräckligt mkt på den som lastar så bör det inte vara några problem. Men jag tror också att det finns en pondus-fråga i det hela också. Vet hästen om att den som lastar är en "mjölkis" så tror jag många hästar väljer att stanna utanför transporten, bara av den anledningen att de kan, eller inte måste gå in.

Sen tycker jag personligen att det är mycket, mycket svårt att se om en häst är rädd elelr inte för att bli lastad. Tex min egen har ibland fått kommentarer som att "hon är inte rädd, hon står ju rampen och vilar med foten" .... Och då har hon kommit till ett läge då hon är så rädd att hon bara stängt av. Så det tycker jag också är intressant i sammanhanget, om hästen verkligen är rädd eller inte...
Jag tror säkert att det finns flera människor som skulle kunna lasta min häst bättre än jag, jag har en tendens till att bli nervös i samband med lastning, men samtidigt så känner jag min häst bäst, och hon litar mer på mig än en främling.

 

[Magnum]

Sv: Det där med lastning.

Min hästfick en knäpp i höstas (eller det berodde mest på mej) när han vägrade bli lastad. (lättlastad innan) Det var under en period jag hade mkt ont i lederna och därför "la av" lite och han fick göra för mkt som han ville. Han behöver nån som visar han vem som bestämmer annars blir han "jävlig".
Han var absolut inte rädd att gå på transporten han ansåg bara inte att han behövde följa med mej in. Vi kunde hålla på en halvtimme o bråka med alla hjälpmedel (linor, spö, vägg, osv)och helt plötsligt går han bara in utan att nån manar på eller så. Det var bara en idé från hans sida.
När jag sen blev bättre och fick mer ork fick jag helt enkelt se till att visa vem som bestämde igen för att vi skulle kunna fungera. Så jag tog ett spö och gick å det bestämdaste på transporten, först stanna han men efter en lätt smäll med spöt så gick han rakt in, sen dess har han inte tvekat en enda gång. Nu kan jag gå på från vilken vinkel som helst! Han behöver veta vem som bestämmer och så tror jag det är med alla hästar, om det inte handlar om rädsla förståss!

 

[busfro]

Sv: Det där med lastning.

Eftersom det är totalt emot hästens instinkter som flyktdjur att gå in i ett trångt utrymme som en transport, krävs det att den som vill leda in den uppfattas som en trygg ledare av hästen. När hästen väl vant sig vid att åka transport och inte upplever det som något hotfullt är det naturligtvis lättare för "vem som helst" att lasta den. Då litar den på sin egen erfarenhet och har inte samma behov av att följa en ledare i den situationen.
Utstrålar du själv osäkerhet kommer naturligtvis hästen också att tveka. För hästen handlar det inte om att undvika att skada sig, utan att undvika att dö. Glöm aldrig det. Det är genom att vara "tittig" som den överlever (instinkterna ligger djupt, det är inget som avlas bort av några tusen år som tamhäst).

Vissa människor (och hästar) har en naturlig utstrålning som ledare. Dessa har naturligtvis det lättare. Andra får träna för att använda ett kroppsspråk som hästen tolkar som en ledares. Konsekvens är det allra viktigaste. Hästen läser ALLT du gör, inte bara det du tänkt att den ska avläsa.

Min häst har rest otroligt mycket och på tävling ser han transporten som "sin trygga plats". Transporten betyder för honom att vi ska iväg och göra ngt "roligt". Han lastar sig därför själv och på tävling har det till och med hänt att han, när han stått utanför och vilat och jag hållit i honom, valt att gå in i transporten alldeles själv.

Eftersom det alltid varit hans eget beslut att gå in (han har aldrig varit tvingad, utan själv valt att följa sin ledare), har han aldrig backat ut igen förrän jag bett honom.

Han är väldigt markskygg och går inte på nya underlag utan att först undersöka dem. Ska vi åka i en ny transport går jag därför före honom in och han får stampa lite på golvet. I sin egen trailer stannar jag på luckan.

När jag köpte ny trailer vågade han inte gå på den nya luckan första gången (det lät väl annorlunda). Men själva transporten var ju positiv i hans ögon, så han ålade sig helt enkelt in utan att kliva på rampen, helt på eget initiativ, gick bara rakt fram, bredvid luckan och in!

Om man har problem med lastning tycker jag att man ska se till att få hjälp med ledarskapet av någon med stor erfarenhet. Nedlåt er ALDRIG till att använda våld! Transporten ska ju förknippas med något positivt! Och kom ihåg, en häst skulle ALDRIG trotsa en ledarhäst, det är emot deras natur! (eftersom de är flyktdjur undviker de skador så långt det bara går)

 

[martha]

Sv: Det där med lastning.

Hur mycket ledarskap har det att göra med egentligen?

Måste hästen se en som ledare, eller iaf ha respekt för en, för man ska kunna lasta den?
Vad tror ni?

Skulle er häst låta sig lastas "av vem som helst", eller är det ni som lastar den bäst och lättast?

Ex. min häst, var väldigt svårlastad när vi köpte henne. Jag kunde inte lasta henne, ingen jag känner kunde det. Vi fick in henne, men det var inte utan "kamp" från hennes sida. Hon stegrade sig, gick på sidan av lämmen, kastade sig ut när hon kommit halvvägs in, backade, frös fast i marken... (hon var inte det minsta rädd kan jag tillägga)

Nu i sommar har jag lasttränat henne rätt mycket. De första gångerna jag gjorde det, "bråkade" hon lite, sen gick hon in. Och sen dess har hon inte krånglat.
Jag lasttränade igår igen, och innan dess var det minst en månad sen vi gjorde det sist, och då åkte vi även iväg.
Så lite trodde jag att hon skulle trilskas,
men inte. In gick hon direkt.

och i dagsläget lastar jag henne alltså själv, här hemma.
Utan linor, utan massa bråkande.

Dock kan hon fortfarande bråka när vi kommer "bort" och ska lasta, men det har blivit mkt bättre, och jag tror att även det kommer "ge sig" till slut.
Mamma är bergsäker på att det för "hon nu ser mig mer som ledare än vad hon gjorde förra hösten, och har mer förtroende för mig". Men jag vet inte, kanske har jag bara överlistat henne?

Så, igen. Vad tror ni?

Mina hästar kan lastas av precis vemsomhelst....och det tycker jag att alla hästar skall kunna....lita på andra människor, även okända.

 

[kicki71]

Sv: Det där med lastning.

Det handlar nog rätt mycket om förtroende mellan häst och människa.
Det har funnits händelser i min hästs tidigare liv, som gjort att det tar väldigt lång tid innan hon "släpper nån inpå sig". Hon är väldigt snäll och kärvänlig, men det är inte bara att "gå in och klia henne".
Sammalika i lastningen. Idag är hon himla lätt att lasta, vilket hon inte har varit. Nu har jag ju bara lastat henne själv, men med tanke på hur hon annars är mot okända, så tror jag inte, att hon skulle kunna lastas problemfritt av en okänd.
Så en häst som från början lärt sig att lita på människor och inte fått en anledning att göra annat, borde rimligtvis ha det förtroendet för alla.
Men, det är ju underbara individer..hela högen!

 

[Galadriel]

Sv: Det där med lastning.

Min bortskämda, ouppfostrade (men väldigt söta!) häst är mycket lätt att lasta. Det tar ingen tid alls, man kan antingen skicka in henne, eller leda in henne. När det är jag som gör det, eller när det är någon av de två tjejerna som äger henne som gör det.
Hon var hos en annan tjej en vecka på prov när hon var till salu, hon fick inte på hästen på transporten hemma hos sig, hur länge hon än försökte.
Så visst handlar det om tillit, men respekt vet jag inte, eftersom min häst absolut inte har så mycket respekt för mig, jag tror inte hon ser mig som sin ledare... Däremot tror jag hon liter på mig rätt mycket, ser mig som en rätt ofarlig "kompis".

 

[Sablar22]

Sv: Det där med lastning.

Jag tror att det har mkt att göra med hur dom första resorna blir för hästen.
Vi har aldrig haft några problem med unghästarna och lastning, dom knatar glatt på och tycker att det är skithäftigt.

Men sen gäller det att ha en bra chaffis som kör också, som tar det lugnt så att det blir en behaglig färd. Sen beror det nog på hur finkan är också, skuttig,skramlig osv.

 

[Evergreen]

Sv: Det där med lastning.

Har läst igenom alla svar, intressant läsning

Jag tror själv att just min häst inte skulle gå på lika bra om "vem som helst" lastade henne. Hon är ett typiskt sto, smart och envis Ger man henne ett finger tar hon hela handen. Jag är själv ganska övertygad om att hon går på nu eftersom hon har mer respekt för mig. Det märks även då jag longerar henne, förut funkade det inte alls, nu är det inga problem.

Min andra pålls däremot, är otroligt lättlastad! Han skulle nog vem som helst, som bara tog det lugnt och var snäll mot honom, kunna lasta.

 

[Kasino]

Sv: Det där med lastning.

I lördags lastade jag min 13 åriga häst för första gången. Han gjorde lite motstånd när han hörde att det smälde lite om lämmen men annars gicko han på utan att bråka. Tillsaken hör att han tidigare varit jätte hispig så fort det varit något nytt. Stegrat sig och hållt på. Men efter att jag tränar honom lite med 7 lekar å så, så har han helt ändrat sig. Nu när jag flyttat honom till ett helt nytt stall och nya kompisar (jag har fött upp honom själv och han har aldrig varit någon annanstans) är han helt fokuserad på mig han lyssnar helt på mig. Så jag tror att det har väldigt stor betydelse för hur lastningen går för dig om han ser dig ledare.
Jag tror en del har den gåvan (och erfarenheten) att de alltid utstrålar ledarskap åt hästar. Så de behöver inte känna hästen för att den ska lyssna. Vi andra dödliga får nog helt enkelt träna oss dit.

 

[suisyola]

Sv: Det där med lastning.

min häst kan vem som helst lasta iaf,han älskar och "åka bil"