Nog för att träningen med Gråbo har gått bra senaste dagarna men övermod slutar alltid på tok; tog backpromenaden med longerdelta och grimskaft (rekommenderar ej utrustningen för ändamålet). Vet ju att han stannar, vägrar gå fram och så just i den stund man inte är beredd sätter av i full fart. Det har hänt förrut. Men då har det varit i uppför, med bett och tyglar samt ej hemväg. Allt spelar in. Idag var det få tvärtom. Grimskaft, nerför, hemmet. Oj vilken vilken fart! Ni vet det där speciella svänget på benen hos en häst som brallar. Och så utrustningen som flyger runt och säkert fått fler än en att tänka på Pegasus vingar. Det var längesen sist, och då är det faktiskt en något härlig syn. 
Och vad gör man? Jo, tar några tafatta steg efter och gastar något man inte minns riktigt vad det var. Som om någon häst någonsin skulle ha lytt ett sådant tilltal ja sen var det till att springa för mig med. Trodde han skulle vara hos Pärlan i hagen, men inte ett spår. Grannhästarna! Pust pust. Inte där heller. Stallet, ok, i färd med att öppna en foderpåse
På den goda sidan: vilken framåtbjudning det blev i skritten sen! Nu har jag lite att fundera på hur jag ska få vardagens träning lika inspirerande som dagens äventyr.
Och vad gör man? Jo, tar några tafatta steg efter och gastar något man inte minns riktigt vad det var. Som om någon häst någonsin skulle ha lytt ett sådant tilltal
ja sen var det till att springa för mig med. Trodde han skulle vara hos Pärlan i hagen, men inte ett spår. Grannhästarna! Pust pust. Inte där heller. Stallet, ok, i färd med att öppna en foderpåsePå den goda sidan: vilken framåtbjudning det blev i skritten sen! Nu har jag lite att fundera på hur jag ska få vardagens träning lika inspirerande som dagens äventyr.
