Desperat...vimsigt inlägg men kraftfullt

[BJORKA]

Ja vad kan man säga utan att lämna ut sig allt för mycket? Har en son på snart 15 år. Kan ju börja med att säga att vi har haft ett helvete sen han va ca 10. Han är utredd på hab om ev. diagnos men det kom inte fram nåt annat än att han har symptom av flera sjukdomar, Det värsta nu är ju dessa utbrott som är väldigt uppslitande för alla, Han kastar sönder det mesta vid de mest extrema anfallen, men alla fula ord som man får heta är nog jobbigast, Vi får ingen hjälp av hab. då ingen diagnos finns,Sonen är väldigt duktig på att manipulera andra människor och har satt igång ett flertal utredningar på soc då han uttalar sig om att han är rädd för allt och allla sticker ,från skolan i tid och otid och nu får jag inte längre iväg honom till skolan, Ska få mer hjälp av soc med gränssättningar och så vidare. Alla dessa utredningar är jobbiga och man tvivlar på sig själv hela tiden, Jag går hos psykolog för att ha ett bollplank, Och inte nog med det så är hans pappa misstänkt för misshandel på honom, Ja jag vet att min son mår dåligt och han vägrar prata med nån om det som hänt. Och ja han straffar ut sig själv hela tiden man är konsekvent mot han men han tror och säger hela tiden att jag ska skicka iväg han till skolhem och jag försöker förklara att så kommer aldrig att ske, sorry blev lite rörigt men jag vet snart inte om jag orkar längre.....

 

[Snurrfian]

Sv: Desperat...vimsigt inlägg men kraftfullt

Jag är inte så insatt i termer men han han genom gått någon psykiskutredning? Eller går i samtal med psykolog han oxå, för oavsett låter det som om han behöver någon trygg utifrån att prata med.
Det blev lite kort för dottern kom och ville ha frukost.

 

[BJORKA]

Sv: Desperat...vimsigt inlägg men kraftfullt

han har gjort en psykologisk utredning med EEG dvs mätning av hjärnvågorna och det var ua. Och som jag skrev i tidigare inlägg så vägrar han att prata med andra förutom med mig vid vissa tillfällen, och jag försöker hjälpa så gott jag kan, men hur mycket ska jag som mamma orka???Ingen mer som kan ge råd eller peppning i vår situation??Föresten kan jag påpeka att han är stor min son ca 175 och väger runt 70kg tror jag och stark som attan, jag själv är ju drygt 162 och väger runt 60 så att brotta ner han var ett tag sen jag fixa och då vid hans utbrott,vad kan man nu göra, då man inte har auktoritet att få iväg han till skolan och då varken hot eller mutor hjälper?

 

[kopia]

Sv: Desperat...vimsigt inlägg men kraftfullt

tröst- och peppkramar kommer här!

Jag tycker det låter som att DU gör vad du kan och orkar. Kan ni inte få hjälp från ngn form av avlastningshem/person även om han inte är färdigutredd? Ingenting blir ju bättre av att du blir helt utsliten!

 

[Yamaha]

Sv: Desperat...vimsigt inlägg men kraftfullt

Du skriver att soc ska hjälpa dig mer med gränssättningar mm.
Men jag säger som någon annan sa här; kan du inte begära av soc att dom fixar en kontaktfamilj, ingenting blir ju bättre av att du går ner dig, snarare tvärtom.
Efter vad jag har läst och tagit in så verkar det som om du är den person som han vänder sig till när det är jobbigt. För din del så är det ju både för och nackdelar med det.
Jag vet att detta är ett mycket svårt beslut, men har ni funderat någonting på HVB- hem eller liknande? Ibland kan det ju vara det bästa och det behöver ju inte vara för evigt.

 

[fjolltroll]

Sv: Desperat...vimsigt inlägg men kraftfullt

Först vill jag bara säga att jag förstår hur du har det.
Vi har liknande situation här hemma.
Fast för oss så har dom flesta utbrotten kommit i skolan.
Vi har kört den taktiken att ta tag i och hålla fast tills han lugnat ner sig. Nu var ju han större än dig så då kan det ju vara lite svårt.
Han har ingen pappa som kan kliva in och bryta när det brakar åt skogen?
Angående alla fula ord. Och dom är många. Så gjorde vi som så att när han var lugn efter ett utbrott i skolan så fick han sätta sig ner vid köksbordet med mig mitt emot.
Då så fick han upprepa alla ord han slängt ur sig i ilskan. Det satt långt inne kan jag lova för honom att få ur sig orden. Han ville skriva dom på en lapp men det fick han inte. Då började han bokstavera orden istället.
Jag frågade då bara om han verkligen skrikit ut orden en bokstav i taget. Det hade han ju naturligtvis inte gjort.
Nu minns jag inte hur lång tid det tog innan han sa orden. Men han gjorde det tillslut. Däremot så var han riktigt besvärad och kände sig inte så lite dum över att sitta vid köksbordet och säga alla fula ord.
Efter det så har han lugnat ner sig väldigt mycket med alla fula ord.
Det är svårt att hantera dom här barnen många gånger.
Men det gäller bara att vara mer envis än dom. Och ALDRIG någonsin säga nåt man inte kan hålla fullt ut.
Vår grabb börjar lära sig att säger vi nåt så är det så. Det finns inga undantag där.
Som ex kan jag berätta. Vi har en regel här hemma att vi smäller inte igen dörrar till höger o vänster bara för att man är arg.
Den som smäller igen sin dörr blir direkt utan dörr till sitt rum. Mycket effektivt kan jag lova. Det räcker oftast med att man blir av med dörren en gång så gör man aldrig om det igen.

 

[BJORKA]

Sv: Desperat...vimsigt inlägg men kraftfullt

Han är färdigutredd enligt hab. dom kan inte göra mer. Kontaktfamilj eller hem är inte aktuellt då vi här hemma måste visa han att vi står kvar med han oavsett vad han gör/säger då hans pappa inte är aktuell i nuläge eller nån man kan räkna med.Pappan har förskjutit honom efter en incident i sommras tyvärr.Soc ska ju som sagt hjälpa oss med nätverket runt omkring oss och med gränssättningar/konsekvenser. Jag gör så gott jag kan.

 

[AnnaKarinA]

Sv: Desperat...vimsigt inlägg men kraftfullt

Jag har tyvärr inga tips eller råd, jag vill bara säga att jag hoppas att ni får hjälp och att det ordnar sig. Måste vara oerhört jobbigt för er båda, du är otrolig som orkar! STOR KRAM! Och lycka till!

 

[Cizzi]

Sv: Desperat...vimsigt inlägg men kraftfullt

Vill ge dig en stoooor kram !!!!! Det låter som om din son har ADHD/DAMP när jag läser det du skriver i ditt första inlägg, men även inslag av Autism.
Tycker så förfärliogt synd om både dig och din son, ingen av er har det lätt.
Vet att det är jätte jobbigt men kan du inte få en ny utredning på sonen? Han behöver hjälp för att få ordning på sitt liv och du på ditt.

Har ingen egen erfarenhet så hur du ska gå tillväga vet jag inte men önskar dig lycka till och STOOOR KRAM!!!!!!!

 

[yazmin]

Sv: Desperat...vimsigt inlägg men kraftfullt

Du har tufft!! Om ingen bokstavs diag. fastställt låter det mera som personlighetstörning! Fast kan vara helt enkelt övergående fas också men tanken på hur länge det har pågått låter mycket allvarligt. Det är visst inte meningen att man måste brottaned sina ungar att få respekt. Trokigt att landstinget/samhälle inte erbjuder hjäp och stöd helt konkret!! Varit kontakt på PBU?

 

[fjolltroll]

Sv: Desperat...vimsigt inlägg men kraftfullt

Ibland har man tyvärr inget annat val än att brotta ner och hålla i barnen.
Vad annars göra tycker du när dom är en fara för både sig själva och sin omgivning.

 

[yazmin]

Sv: Desperat...vimsigt inlägg men kraftfullt

Tror att om det har gått så här långt är inte brottning lösning. Det verkar behövas annan sort åtgärder. Respekt måste komma på annat sätt, hålla om (houlding) upplever jag helt annat. Begränsning och sätt att som du säger hindra barnen skada sig själv och omgivning.
Men va´vet jag, mitt är bara 1 år så tydligen har mycket roligt framför mig.

 

[Jadzia]

Sv: Desperat...vimsigt inlägg men kraftfullt

Det handlar inte om att brotta ned ungarna för att få respekt. Det handlar om att de ska få en chans att lugna ner sig och sluta vara en fara för både sig själva och andra. Om de tillåts rusa runt jagar de bara upp sig ännu mer.

 

[BJORKA]

Sv: Desperat...vimsigt inlägg men kraftfullt

håller helt med ovanstående, men ibland så måste vi ta till metoder som inte är som alla andras, men för den delen så gör vi inget fel mot han vi gör ju så för att skydda honom, förhoppningsvis så kommer han att få den hjälp han behöver nångång iaf. men tills dess kan jag/vi bara stå kvar vid hans sida. men jobbigt är det och det får gärna lösas igår och så levde vi lyckliga i alla våra år...Ja jag mår skit just nu men tackar ändå för dom svar jag fått. mvh

 

[Basilika]

Sv: Desperat...vimsigt inlägg men kraftfullt

Men va´vet jag, mitt är bara 1 år så tydligen har mycket roligt framför mig.

När min son var ett år fick vi tillämpa den metoden mot hans raseriutbrott. Det pågick kanske under ett års tid. Det har varit jättebra. Han är aldrig längre oregerlig och hoppas det håller i sig.

Till trådskaparen vill jag bara skicka över ett gäng styrketårar. Jag har tyvärr inga råd att ge.

 

[BJORKA]

Sv: Desperat...vimsigt inlägg men kraftfullt

Kan ju säga så här att nu har det barka åt hel..etet. Sonen bor hos sin farbror här i närheten då jag inte kan vara själv med han då han får utagerande i samband med vår relation och han klarar inte av att jag har förändrat mig och säger emot han, han vill att allt ska vara som vanligt men det har barkat ut sen sist han har nu även haft ett utagerande med kniv i handen och förstört ännu mer här hemma.... Fan,fan ,jag vet att jag är berusad nu och ska väl egentligen inte ens uttala mig nu men,men, man undrar vad f-n man ska göra??? Jag mår inge bra just nu....

 

[havreflinga]

Sv: Desperat...vimsigt inlägg men kraftfullt

Vad trist! Du skriver mycket att du måste stå vid hans sida. Se upp så att du inte tvingar dig att ställa upp mer än vad som är rimligt. Han måste ju även få känna på konsekvenser. En konsekvens kan ju vara att du behöver en time-out. Det betyder inte att du överger honom för all framtid. Det betyder bara att om han beter sig på vissa sätt orkar du helt enkelt inte - men om han ändrar sitt beteende är han välkommen igen.

Det finns inget elakt i att inte orka!

 

[Sar]

Sv: Desperat...vimsigt inlägg men kraftfullt

Bra inlägg havreflingan, och till trådskaparen ett gäng styrkekramar. Du får gå igenom en hel del och det är fruktansvärt när ens barn mår dåligt. Jag hoppas att det ska fungera med farbrodern!

 

[vickis-pajala]

Sv: Desperat...vimsigt inlägg men kraftfullt

hmmmmmmmm
tyvärr gumman har jag ingen större erfarenhet av vad du berätta
då jag pluggade till sjuksköterska läste jag en del om dessa
barn som har problem
men TYVÄRR kom jag aldrig i kontakt med dom

men jag ska väll börja och säga att
jag tycker du är jäkligt stark
och gör ett toppen jobb som mamma
fast allt känns skit

men jag håller med folket i tråden att har du inte möjlighet att
få en kontaktfamilj så du får avlastning och får vila upp dig
nåå nu ska jag skriva något välldigt dumt så
tycker jag att du SKA kräva av soc och hab och bup
att du får en diagnos eller att dom utreder din som till diagnosen är fasställd
för då har du som person lättare att relatera till något och kan gå in och läsa om sjukdommen och kan vara delaktig i grupper och få tips och råd från andra föräldrara

för en tid sedan visade dom på kanal 5 en dokumentär
jag tror killen hadde damp eller ADHD
och välldigt likt den situationen du sitter i
jag vet inte om du såg den
men där var det ju i slutet att han lugnade ner sig
men sedan vet jag inte hur dom gjorde
ver det något i maten

för jag menar som så
att innom sjukvården har vi ju våra medeciner och det är kanske inte alltid dom hjälper på det sättet vi har förväntat oss
och då kan det vara värt att prova andra medel
hänger du med

nåå jag hoppas att jag har gett dig lite stöd i frågan
och TYCKER DU ÄR BÄST
kram vickis