Det känns väl som om det är den leken jag leker just nu. Fy tusan, så mycket prylar man har samlat på sig. Nu har jag börjat ta tag i alla kartonger inne i lillboden. Dessa slängde jag in där vid min senaste flytt och där har de varit. Mycket av det åker i soporna nu eller ner i loppislådorna. Jag hoppas på att kunna ta mig iväg till någon drive-in loppis de närmaste veckorna och göra mig av med grejer. Kunderna får sätta priserna själva så slipper jag. 
Men det är med blandade känslor jag går igenom mitt bohag. Mina gamla läkarutlåtanden dök upp, liksom försäkringskassepapper. I dessa beskrivs jag mer eller mindre som ett hopplöst fall. Sorglig läsning, minst sagt.
Samtidigt går jag och funderar på varför jag inte har fått det här förhållandet att fungera. "När två träter är det aldrig ens fel", har jag fått höra. Vad skulle jag ha gjort annorlunda? Vad gjorde jag för fel?
Men det är med blandade känslor jag går igenom mitt bohag. Mina gamla läkarutlåtanden dök upp, liksom försäkringskassepapper. I dessa beskrivs jag mer eller mindre som ett hopplöst fall. Sorglig läsning, minst sagt.
Samtidigt går jag och funderar på varför jag inte har fått det här förhållandet att fungera. "När två träter är det aldrig ens fel", har jag fått höra. Vad skulle jag ha gjort annorlunda? Vad gjorde jag för fel?
