delfodervärd vs. delägare?

[Mammadutt]

Nyfiken...
Delfodervärd brukar ju vara så att uppfödaren står för allt som har med valpkullar att göra och fodervärden står för allt det andra. 1-2 kullar med minst en valp eller då hunden är 5 år skrivs den över på fodervärden.

Hur är det då med delägarskap? Brukar uppfödare och "köpare" dela allt 50/50, valpkullar osv? Lite nyfiken då jag fått förfrågan med lite olika allternativ.

Funderar på detta med fodervärd då jag gärna vill föra fram och meritera hunden men själv inte kommer ta valpar, och man vill kanske gärna om ens hund blir stjärna att den får yngla av sig. Iofs kan man väl låna ut tiken om man är helägare till uppfödare i utbyte kanske en valp? Eller hur har ni gjort?

 

[Jadzia]

Sv: delfodervärd vs. delägare?

Evita var foderhund från början och inte en chans att jag tar en foderhund igen. Det spelar ingen roll hur schysst och bra uppfödaren är. Jag vill kunna ha full bestämmanderätt över min hund.

Halvfodervärd tycker jag inte att du ska gå med på. Det är mest ett sätt för uppfödaren att både äta kakan och ha den kvar. Betalar du för hunden ska den vara din eller så får du den gratis mot några kullar.

Delägarskap kan fungera bra om delägarna är överens. Det är inte så vanligt bland vanliga sällskapshundar utan ses mest hos tjänstehundar, avelshundar och liknande. Jag föredrar helt klart delägarskap fram delfodervärdsgrejen. Som delägare har du samma befogenheter som den andre delägaren, något du egentligen inte har som delfodervärd. Som delägare kan man göra lite hur man vill med kostnaderna. Det är så olika beroende på hur delägarna vill ha det.

 

[ChristinA]

Sv: delfodervärd vs. delägare?

Jadzia]Jag vill kunna ha full bestämmanderätt över min hund.


Inget mer behöver tilläggas!

 

[cassina]

Sv: delfodervärd vs. delägare?

Jag har precis skrivit ett fodervärdsavtal med en uppfödare och har nu hemma en liten 5 månaders tikvalp. Jag brukar aldrig rekommendera någon att ta hundar på foder pga att det ofta blir tvister mellan överlåtare och fodervärd

Anledningen till att jag själv nu sitter med en fodervärdshund är att jag snabbt behövde hitta en kompis till min lilla hund, som plötsligt miste sin kompis när min gamla hund gick bort. Jag ville redan i somras köpa denna valp men uppfödaren ville behålla henne pga hennes intressanta stamtavla.

Jag hoppas verkligen att det kommer fungera bra med detta arrangemang men kommer att köpa ytterligare en valp, som är MIN

 

[prinsessfeminist]

Sv: delfodervärd vs. delägare?

Evita var foderhund från början och inte en chans att jag tar en foderhund igen. Det spelar ingen roll hur schysst och bra uppfödaren är. Jag vill kunna ha full bestämmanderätt över min hund.

Halvfodervärd tycker jag inte att du ska gå med på. Det är mest ett sätt för uppfödaren att både äta kakan och ha den kvar. Betalar du för hunden ska den vara din eller så får du den gratis mot några kullar.

Delägarskap kan fungera bra om delägarna är överens. Det är inte så vanligt bland vanliga sällskapshundar utan ses mest hos tjänstehundar, avelshundar och liknande. Jag föredrar helt klart delägarskap fram delfodervärdsgrejen. Som delägare har du samma befogenheter som den andre delägaren, något du egentligen inte har som delfodervärd. Som delägare kan man göra lite hur man vill med kostnaderna. Det är så olika beroende på hur delägarna vill ha det.

INSTÄMMER HELT!

Jag har blivit bränd, men jag skyller ingen annan än mig själv för det. Jag tog över en omplaceringshund som var drygt 12 månader som uppfödaren fått tillbaka.

Nu skulle jag bli fodervärd och allt var frid och fröjd. Efter en tid såg jag att hunden var nervig, hade periodvis eksem och det kändes inte rätt att hon skulle avlas på. Hunden var dessutom extremt bunden till mig och vägrade att acceptera att någon annan än jag själv höll i kopplet. Hon drabbades av panik när hon inte var i princip PÅ mig... Jag påtalade dessa brister för uppfödaren som sade: "Hon är frisk på höfterna. Det räcker." End of discussion.

Min tik parades till sist och uppfödaren fick ägna sig åt tvångsparning då min hund vägrade att låta hanen ens komma i närheten. Han sade åt mig att lämna garaget där vi var - och komma tillbaka dagen därpå, eftersom min hund bara stod vid min sida och anföll hanen som närmade sig henne. Jag led alla helvetes kval och var alldeles förtvivlad...

Det kändes så ruttet, för nu visste jag att hunden definitivt inte var min. Jag hade absolut ingenting att säga till om... Gubben gjorde precis som han ville.

Till sist blev hon dräktig, och det var dags för samma resa igen - för att lämna hunden hos kenneln. Denna gång för dryga åtta veckor!


När jag hämtade hunden så fick jag lov att köpa halva hunden, jag var överlycklig, men mådde dåligt över att hunden utsatts för onödig stress. Gubben förnekade sig inte utan sade denna gång: "ja, inte duger hon för avel. Bara två valpar - vilken förlustaffär!" samtidigt som han tog emot mina surt förvärvade 3500 kronor.

Så, det spelar ingen roll hur väl jag känner uppfödaren (denne man kände jag inte ens, men ändå?!) - aldrig igen!

Hunden skall vara min, jag ställer inte upp på att ta väl hand om andras hundar så att de kan inkassera stålarna och kanske till och med bära sig illa åt.

Delägarskap är en annan grej, men jag skulle nog ta det under noggrannt övervägande också.