Dåligt samvete och orolig

pernilla_s

Trådstartare
Igår var vi ute, jag och sambon skulle plocka in i bilen. Barnen satt vid gräset och plockade blommor. Vi var på ett ställe där det inte är någon trafik knappt alls. Jag höll koll nästan hela tiden, men vände ju ryggen till en liten liten stund när jag plockade in i bilen. Under den lilla stunden hann 3 åringen hitta en spruta och sticka 2 åringen med.

Blev en resa till akuten och ta blodprover och vaccination mot hepatit b, men nu blir det att komma på återbesök några gånger för att ta blodprover enot hepatit b och c och hiv. Man är ju livrädd för att det kan bli följder även om risken är liten enligt sjukhuset.

Sedan är jag nervös för båda hade tydligen blåsljud på hjärtat. Ännu mer ångest med andra ord.

Jag känner mig som en dålig mamma för att jag inte höll koll hela tiden, jag borde inte ha tittat bort.

Sedan är ajg orolig för 3 åringen berättade att han inte tyckte om alex och att det var därför vid utfrågningen och han visade hur han ahde gjort. Han hade stuckit honom som man tänker sig att man gör om man ska hugga någon med kniv.

Han hade ju siktat emot huvudet, tänk om det kommit i ögat. Nu fick han en rispa på kinden och sedan hade han väl vänt huvudet för att skydda sig så han hade ett litet sår vid örat.

Varför kan inte knarkarna kasta sprutorna i soptunnorna fanns ju en soptunna 4 meter därifrån. Jäkla skit, jag är så nervös och orolig nu.
 
Sv: Dåligt samvete och orolig

Vilken fruktansvärt hemsk situation :( Jag förstår hur rädd och orolig du är.

Jag tror inte att du ska göra en för stor sak av att treåringen sa att han inte tycker om tvååringen om det inte är något som har varit ett problem sedan innan. Barn snappar upp så fort och lär sig hur de ska få föräldrarna att gå igång.

Du ska inte ha dåligt samvete även om jag förstår att det är lättare sagt än gjort. Sådana här saker händer så otroligt fort och du kan ju inte ha ögonen på dem 24/7 även om det ibland skulle behövas :crazy:

Jag håller tummarna för att de inte har blivit smittade av något utan att det här bara blir ett gammalt minne en dag som inte betyder något.

Vad gäller blåsljud så är det ganska vanligt och växer oftast bort. Ni får förmodligen gå på några extra kontroller (det fick jag göra med dottern) men det kan vara skönt att få kontrollerna så att man vet att det verkligen försvinner. Det är ju inte alltid man kollar upp sådant extra heller utan det kan räcka med de vanliga BVC kontrollerna.

Tröstkramar i mängder.
 
Sv: Dåligt samvete och orolig

Strorebror har varit ganska elak ett tag och har entidigaresagt att han är ledsen på Alex och jag förstår honom, han är ju jobbig och tar mycket tid. Vi har gjort allt för att jämna ut tiden mellan dem mer och sedan dess har han inte sagt så. Men på sistone har han blivit väldigt elak emot honom och kan springa i fullt fart när han har ryggen emot och knuffa honom allt vad han kan. Sen att barnen slåss det är ju inte så konstigt, men på sistone har det eskalerat något från storebrors sida. Men ajg förstår ju samtidigt att han ville inte skada alex på det viset, han förstår ju inte vad som kan hända mer än att han får ont.
 
Sv: Dåligt samvete och orolig

Det är ju en jobbig period för bägge dina små och jag har förstått att det är mer jobbigt än vanligt med din yngsta?! Storebror är ju mitt i testningen för vad man kan göra och vad som händer om man gör si eller så och många barn blir väldigt dumma mot sina syskon då. De förstår ju inte utan vill ju bara testa vad som händer... De gör det för att de kan helt enkelt.

Det är tufft när man ser dem bråka och även om man försöker stävja så mycket man kan så blir det ju ändå bråk ibland.

Nej han förstår ju verkligen inte hur illa det kan gå om man sticker lillebror med en spruta, han vill ju bara testa allt för att se vad som händer. Det är ju jättespännande när man hittar något sådant som en spruta och se vad som händer om man använder den på lillebror.

Jag hoppas verkligen att ni får hjälp och stöttning från sjukhuset nu för det här är ju jättestressande :crazy: hoppas att ni får svar på blodproverna så fort som möjligt och att de inte visar något alls.

Kramar
 
Sv: Dåligt samvete och orolig

Stämmer bra minstingen är väldigt jobbig och krävande. Vilket är jobbigt för hela familjen. Vi går på BUP med honom så vi förhoppningsvis kan få hjälp.
 
Sv: Dåligt samvete och orolig

Vad hemskt!

Det kommer säkert att gå bra dock, läkarna hade säkert velat att ni var kvar om de trodde det var någon fara. Angående hur det gjordes kanske han råkat sett nåt på tv eller liknande?

Håller tummarna för att allt går bra för er
 
Sv: Dåligt samvete och orolig

Det här känns ju sannerligen som höjden av otur!

Blåsljud vet jag ofta växer till sig och jag håller tummarna för att den lille gossen inte är smittad. Däremot tycker jag att storebrors uppförande är oroande. Och det är en nästan omöjlig situation att punktmarkera två syskon.
Kanske Bup kan ge råd och stöd om hur ni bäst hanterar situationen, han får ju inte skada sin lillebror hur jobbig han än är.

Skickar en stor styrkekram, släpp skulden, det var en ren olycka. Önskar det fanns en "krama om-smiley".
 
Sv: Dåligt samvete och orolig

Jag tycker också storebrors uppförande är oroväckande. Jag känner honom och vet att han hade blivit rädd om vi hade hotat honom med en spruta, ändå sticker han den i lillebror.

Mest oroväckande är väl att han sa efter åt att han gjorde det för han inte tyckte om lillebror.

Storebror har alltid varit snäll och omhändertagande om lillebror, men den senaste tiden har han blivit dum mot lillebror och oftast på dem fegaste sätten bakifrån så att lillebror inte kan ge igen.

Det är som sagt mycket syskonkärlek mellan dessa gossar. Men nu börjar jag känna mig orolig.

Jag ska prata med bup absolut om detta, jag vet faktiskt inte hur jag ska hantera det, men mina känslor kanske lugnar sig tills ästa vecka när barnen kommer igen.

Sedan är jag ju jätterädd för att detta ska leda till att alex blir sjuk, hur ska man då kunna förlåta sig själv för att man inte hade full koll?
 
Sv: Dåligt samvete och orolig

Det händer ju mkt i barns utveckling som gör att de ibland reagerar oväntat eller på ett annat sätt än det man förutsett. Jag tror det blir jättebra att du pratar med Bup och att ni får lite råd och stöttning därifrån hur man bäst hjälper storebror att släppa "agg-känslorna" mot sin lillebror.

Jag förstår att du är jätteorolig för den lilles hälsa och jag lider med dig.
Däremot händer det den bästa av föräldrar att man råkar titta bort i fel läge... Det har hänt oss alla men vissa har mer otur!

Så försök släppa skulden, hade du förutsatt eller i din vildaste fantasi trott att det skulle finnas en spruta där hade du aldrig låtit dem vara där!
Förlåt dig själv, det var en olycka och inget annat!
 
Sv: Dåligt samvete och orolig

Det är ju inte ditt fel att det hände. Och det vet du väl egentligen? :)

Jag tänkte bara att det kan inte vara så att det vore nyttigt för pojkarna att vara isär lite grann? Eftersom lillebror är så krävande kanske storebror skulle behöva en vecka där bara HAN var i fokus? Eller några dagar? Det kanske skulle kunna gå och lösa med pappan? Så att han får vara i fokus några dagar hos pappa ibland och några dagar hos er och lillebror kanske också skulle ha nytta av att få vara ensambarn ibland?
Bara en tanke. :)
 
Sv: Dåligt samvete och orolig

Jag har haft det uppe på förslag innan med exet, men det var väl inget han tyckte var något som behövdes. Jag ska ta upp det igen dock. Jag tycker också att det kan vara bra flr honom att slippa lillebror litegrann, vi orkar ju bara en vecka, men han ska alltid orka höra på skriken.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp