Dags att låta honom gå:(

[Camarotheking]

Vår gamla vän har ju gått och dragits med ett taskigt bakben länge...det var det bakbenet som var bekymret redan när han var aktiv och som gjorde att han fick gå i pension som 11 åring.När han pensionerades gick han som gårdshäst/promenad i sex år.Nu har han ju varit "dressyr"riden i ett och ett halvt år.Ibland har han haft ngn lite halvknackig period och ibland har han varit fräschast i stallet.Det har max varit en halv grads hälta och ibland har benet varit lite mer svullet än vanligt.Men han har glatt pinnat på och veterinären har berömt honom och tyckt att han sett jätte läcker ut.Men vi har ju vetat att han har gått på lånad tid, det har han gjort så många gånger och igår small det..Han var rejält svullen och öm och 2 grader halt när D(veterinären) tittade på honom.

Jag frågade om det var dags att låta honom dö...vi pratade om det och hur hårt han rids osv.D sa att han inte trodde att han skulle komma tillbaka och klara den ridningen men att han ev skulle kunna gå som gårshäst efter en behandling.Jag höll mig sansad, är chockad över mig själv...Jag sa till D att det är viktigt för mig att "pensionerade" hästar får precis lika mkt omvårdnad och kärlek som en aktiv häst och det var han den första att hålla med på.Han sa att han har ju verkligen haft det bra och det vet jag att han har...Men han njuter verkligen av livet...Han njuter i sin box, han njuter i sin hage, han älskar livet .Han är symbol för så otroligt mkt...så mkt känslor....så mkt glädje, så mkt gemensamhet, så mkt hopp och förtvivlan, så mkt stolthet,storhet, så mkt vilja.Vi har upplevt så mkt tillsammans...så många resor, så många segrar, så många besvikelser,så mkt hopp och förtvivlan...Att låta honom gå får mig att känna det som om jag förlorar det och det gör ont.Ändå vet jag att det är det rätta och att alla fina minnen inte kommer försvinna på mkt mkt länge och han får avsluta sitt liv värdigt.

Hajen:

http://home.tiscali.se/gunjo/text/Highdreamf.htm

http://w1.573.telia.com/~u57304958/camaro/camaro_hajen3.jpg

http://w1.573.telia.com/~u57304958/camaro/camaro_hajen7.jpg

http://w1.573.telia.com/~u57304958/camaro/hajen_hopp.avi

 

[Humelibumlan]

Jag vet inte vad jag ska säga!
Men jag tycker du tar rätt beslut av rätt orsaker

*krama om*

 

[Camarotheking]

Tack, det är sånt man behöver få höra!*tacksam*

 

[Mitra]

Var glad för den tid du har fått med honom.

själv så miste jag min häst i förrgår.

hon var bara 7 år gammal och vi var i ridhuset för att rida in henne. När vi har lagt på sadlen och skulle spänna sadelgjorden så gjorde hon ett skutt bak och sen ett språng fram. Halkade och trillade omkull. När hon landade så hördes det som om en gren knäcktes och hon var död. Har aldrig innan varit med om att en häst har brytit nacken för att den har gått omkull efter ett litet skutt.

Den enda trösten i elendet var att det var över på mindre en en sekund. Och hon han aldrig lida.

 

[Amia]

skickar en trösthälsning, två veckor sedan de tog bort skolans häst idag, känns hemskt.

Var glad för den tid du har fått med honom.

själv så miste jag min häst i förrgår.

hon var bara 7 år gammal och vi var i ridhuset för att rida in henne. När vi har lagt på sadlen och skulle spänna sadelgjorden så gjorde hon ett skutt bak och sen ett språng fram. Halkade och trillade omkull. När hon landade så hördes det som om en gren knäcktes och hon var död. Har aldrig innan varit med om att en häst har brytit nacken för att den har gått omkull efter ett litet skutt.

Den enda trösten i elendet var att det var över på mindre en en sekund. Och hon han aldrig lida.

Varför rida in så sent?

 

[Amia]

kunde förresten ine se filmen.

 

[somebody]

Usch vad hemskt
Jag lider verkligen med dig men jag vet att vad du än beslutar så kommer beslutet att vara det enda rätta...

*kram*

 

[LoveRindi]

Usch va sorgligt! Jag förstår att han betyder väldigt mycket för dig. Men jag tycker du tänker klokt och tänker på hästen. Många skulle säkert haft kvar hästen så länge det bara gick/eller inte gick Men du skriver väldigt klokt. Tänk på allt kul ni haft tillsammans, allt ni klarat er igenom tillsammans! Skickar maaassor av kramar!!

 

[LoveRindi]

Va gullug han va på filmen förresten! Har du fler?

 

[mörkros]

det är svårt att fatta sådana beslut.. har också tvingat mig själv att göra det...

 

[Biten]

Å fy vad hemskt..vilken chock det måste ha varit! har du fattat vad som hänt, sånt som händer så fort utan förvarning brukar ju ta tid att förstå och ta till sig...
Vad fruktansvärt, jag känner verkligen med er..vet inte vad jga skulle göra om det hände min lille gubbe nått..
Kram på er

 

[Camarotheking]

Tänker på dig och lämnar kram om du vill..

 

[Camarotheking]

Tack!Sådana ord betyder så mkt!

 

[Camarotheking]

TACK!Nej har tyvärr inga fler filmer!

 

[LoveRindi]

Han var JÄTTEFIN iaf! Lider med dig , men ler näsr jag ser att ni haft en god tid tillsammans!

 

[jesse]

Det beslut du nu står inför kommer förmodligen att vara ett av de svåraste du gör i ditt liv! Att bestämma över en annan levande varelse att den ska få avsluta sitt liv är svårt och mycket jobbigt.Själv valde jag att avliva min gamla trotjänare förra hösten, 24 år gammal. Det var ett oerhört tungt beslut att fatta, att välja att döda sin bästa kamrat som funnits där så länge jag kan minnas var nog bland det värsta jag gjort och än idag plågar mig mit samvete ibland att jag lät avliva honom.Kanske kan jag en dag inse att jag gjorde honom en tjänst som lät honom avsluta sina dagar och slippa ha ont i sina ben.

Jag minns dagen som igår.Hela sommaren gick jag och väntade på datumet då jag hade bestämt att avliva honom och dagen före fyllde min dotter ett år. Då alla gästerna gått satt jag mig ner vi köksbordet och skrev ett långt brev åt totte om hur mycket han betytt för mig genom alla dessa år. Ett brev som nu är knytt med ett rött band runt hans kors vid hans grav*nu lipar jag igen*. Domedagen var hemsk, då jag kom till stallet stod hans kors utanför stallet. Ett kors som min pappa gjort och graverat med guldtext men som flera gånger fått avbryta för att tårarna grumlade hans ögon. Han var en kär familjemedlem.

Jag minns hur det kändes att leda in honom från hagen sista gången, hur det kändes att rykta honom för sista gången, hur det kändes att snagga tillbaka den gamla travarmanen för sista gången, hur det kändes att göra en fläta i hans pannlugg för sista gången, hur det kändes att lasta honom på bilen för sista gången..

Själva avlivningen var också hemsk men snabb och smärtfri och då de skar upp honom och tömde honom på blod fick han dödsryckningar och travade som en travhäst i full aktion som den travhäst han faktiskt var i ungdomens glansår. Jag antar att det var hans kall till sankte per att trava..

Sedan begravdes han bland de andra djuren på djurkyrkogården och vi planterade röda och vita nejlikor och la en röd ros på hans grav. Sedan satt vi ner korset och knöt fast brevet jag skrivit till honom kvällen före med det röda bandet. Vi tände ett ljus i hans lykta och gick sedan till huset där man skriver till sin vän i en bok som heter "till min vän"..

Jag är övertygad om att du vet då det är dags för din vän att lämna jordelivet, då du gör honom tjänsten att dra sitt sista andetag. Du vet då tiden är inne..Det beslut du står inför är inget jag ens önskar min värsta fiende men är ett ansvar som vi djurägare har gentemot våra vänner. Då du ser att han har gjort sitt så gör du honom en tjänst då han får avsluta sina dagar..

Vila i frid älskade Totte.Jag hoppas du har det bra på de evigt gröna ängarna betandes tillsammans med dina ston, du slipper ha ont i dina ben och besväras av mygg och knott.Älskade vän.
Till minne av Totte F:18/6 1978 Död 16/8 2002. 81 st 6-4-2.
mvh jesse

 

[LoveRindi]

*snyft* det var väldigt fint skrivet! Men så sorgligt

 

[Camarotheking]

Det ÄR ett jätte svårt beslut.Mentalt är han som en unghäst.Han är rund och fin, blank i pälsen och vår veterinär(som är travintresserad)säger ofta att han är grymt läcker!Men han har ont i sitt ben och som sagt det har han haft från och till länge.Han kommer aldrig mer kunna jobba och även om han skulle kunna gå i en hage skulle han antagligen känna av benet från och till.Han har levt i 19 år och mestadelen av tiden har han haft ett bra liv.Det känns rätt att inte köra honom i bott.Han skulle säkert kunna överleva några år till men jag/vi är inte ute efter att sätta ngt ålders rekord och ja...rätt tid till sånt här kommer nog aldrig....
Han kommer få gå upp till travbanan.Han kommer dansa dit med svansen över ryggen och spetsade öron.Vår vän D kommer att låta honom somna in i en box där och han har fått avsluta sitt liv på ett värdigt sätt på ett ställe han alltid älskat med människor vid sin sida som är honom så otroligt tacksam för så mkt.
Han är en familjemedlem och visst kommer det kännas som ett svek när han faller till marken..Men jag hade inte hållit mamma vid liv med en respirator till varje pris som helst heller...Det blir aldrig rätt tillfälle*suckar*

 

[jesse]

Ja, du anar inte hur många gånger jag önskade att totte istället skulle ha brutit benet eller blivit så svårt sjuk att man liksom inte behövde ta det där avgörande beslutet..

jag anser faktiskt att man inte ska ha kvar dem tills de är absolut i botten, lite värdighet måste de få ha kvar och avsluta sina dagar då de fortfarande är i hyffsat skick. Detsamma var med vår älskade Totte, han hade förmodligen kunnat leva ett anständigt liv i ett par år till..Men jag brukar tänka att då man ser att hästen till och från börjar tappa glimten i ögat, ja, då är det dags..Den får inte tappa glimten helt, då har det gått för långt..

En bekant avlivade sitt sto, som har många fina avkommor, då hon passerat 20 och det började att hon fick ont i ett ben och då tänkte ägaren att:"Nåja, hon har ju tre friska".Men sedan blev hon dålig i ett till ben och hon tänkte att:"hon har ju fortfarande två friska".Men då hon blev dålig på ett tredje-ja, då fanns det liksom inte så mycket att välja på längre..

De som avlivade totte berättade en historia om en gammal travare som var kring 30 som ägaren inte ville ta bort men som till slut hade bestämmt sig för att göra det. Hästen kunde visst inte transporteras, eller ogillade det iaf, så ägaren bestämde sig för att promenera till djurkyrkogården med hästen vilket var ett par, tre mil i kuperad terräng. Väl under vägen började hon väl ångra sig och då hon väl kom fram så hade hon ångrat sig men hästen såg så förbannat förfärlig ut att de övertalade henne att verkligen göra det..så vill man ju inte att det ska vara..
Jag är säker på att du gör det rätta för din vän och jag lovar att sända dig alla mina styrkekramar*kramar om*
mvh jesse

 

[Camarotheking]

Tack snälla!