Är det något som provocerar mig så är det djurplågeri och särskilt när det gäller katter eftersom jag är kattmänniska i själ och hjärta. I förra veckan satt vi och fikade på jobbet och en kvinna jag knappt träffat förut (har varit på semester) började berätta om sin semester. Hon hade varit på Gotland med sina fågelhundar. De hade fått springa lösa och jagat efter fåglar (inte så smart till att börja med va..? får man ens ha lösspringande hundar om man ej har dem under uppsikt?).
Sedan kom det värsta. Hon hade besökt sin bror som hade (observera hade) en katt som var hans ögonsten. Då hade en av hundarna bitit ihjäl katten! Kärringjäveln bara skrattade åt det? Sedan hade hunden tagit en höna också! Hade det inte varit läge att hålla den hunden kopplad i fortsättningen?
Mest av allt reagerade jag ju på att hon skrattade åt att hunden tagit en katt, nästan som att hon var stolt över det. Ingen tanke på att det var broderns ögonsten sen många år tillbaka. Har en del inga känslor alls i kroppen??
//aemaria
Sedan kom det värsta. Hon hade besökt sin bror som hade (observera hade) en katt som var hans ögonsten. Då hade en av hundarna bitit ihjäl katten! Kärringjäveln bara skrattade åt det? Sedan hade hunden tagit en höna också! Hade det inte varit läge att hålla den hunden kopplad i fortsättningen?
Mest av allt reagerade jag ju på att hon skrattade åt att hunden tagit en katt, nästan som att hon var stolt över det. Ingen tanke på att det var broderns ögonsten sen många år tillbaka. Har en del inga känslor alls i kroppen??
//aemaria