Chillingar igen - nu måste jag släppa taget...

[-Catherine-]

Ja, som det låter; Chillingar igen..

Vi har fått tillökning i chinchillafamiljen, denna gång tvillingar. Det är lite svårt att se när de är såhär små (fem dagar), men som jag tycker mig se så är det två pojkar. De skall isf få heta Nils & Noa.

MEN...jag kan inte behålla de små, vi har helt enkelt inte plats för dem
I dagsläget så har vi redan elva stycken chinchillor, uppdelat på fyra stora burar, och jag har inte utrymme för en bur till.
Så nu MÅSTE jag släppa taget och hitta nya hem till de små nyfödda...men OJ vad jobbigt det är tycker jag...

HUR skall jag kunna lita på att den nya familjen tar hand om mina små på bästa sätt? HUR skall jag kunna lita på att de inte ledsnar på dem när den första spännande tiden är förbi och vardagen kommer med hö och spån på golvet överallt och ett himla liv på nätterna? HUR skall jag kunna lita på att den nya familjen inte låter mina små bli till en leksak till barnen; "de är ju sååååå mjuka att hålla i"..? Osv...

Ja, ni förstår ju...det är verkligen ett dilemma för mig det här

Hur gör ni andra när ni inte kan behålla era små (vad än det rör sig om för djur)? Särskilt om det är ett djur som kräver lite speciell skötsel och omgivning? HUR släpper man taget?

Jag är sömnlös nu pga detta

 

[movi]

Sv: Chillingar igen - nu måste jag släppa taget...

Nu kanske det låter elakt,men det är inte menat så!
Men varför lät du dom para sig om du vet att du ej har plats för dom och har svårt för att sälja dom?

 

[-Catherine-]

Sv: Chillingar igen - nu måste jag släppa taget...

Ingen fara, din fråga är befogad

Det var helt enkelt så att det var lite panik. Mamman till dessa två killar förlorade hastigt och olustigt sin "sambo" (syster) i sjukdom. Hon blev alldeles ifrån sig och vi fick snabbt som ögat hitta en ny kamrat till henne. Den enda lämpliga kandidaten var således denna kille.
Vi var alltså fullt medveten om att risken för nya bebisar var stor, men att vi kanske skulle hinna med att kastrera.

Nu hann vi uppenbarligen inte det och därför står vi nu inför det faktum att vi har två nya små liv att se till, på gott och ont...

Så ligger det alltså till, jag har givetvis inte för avsikt att bedriva okontrollerad avel och ej heller att lämna iväg ungarna till vem som helst. Hittar jag ingen jag känner att jag kan lita på så får jag helt enkelt försöka snickra ihop en bur till.

Men...min ursprungsfråga var ju igentligen inte hur jag skulle lösa bostadsfrågan, utan hur man gör för att mentalt släppa taget om sina ungar? Hur gör ni som föder upp och kontinuerligt säljer små bebisar, är det inte svårt?

 

[Modig_Korn]

Sv: Chillingar igen - nu måste jag släppa taget...

Det är nog mer en vanesak. Men du kanske kan få tag i en van chinchilla ägare som kan ta sig an de nyanlända. Då är ju problemet fixat ^^

 

[-Catherine-]

Sv: Chillingar igen - nu måste jag släppa taget...

Jo, det bästa vore ju om jag hittar ngn som redan har vana av dem. Jag skall kika lite efter ngt chinchillaforum, kanske jag kan annonsera efter ett hem där.
Det är då ett elände att man fäster sig så förbaskat vid de små liven

 

[Generalen]

Sv: Chillingar igen - nu måste jag släppa taget...

Åh, vilka söta små liv . Jag älskade verkligen min chinchilla när hans fanns vid livet, en mycket bestämd äldre herre vid namn Trixie. Jag tog över honom efter mina sysslingar, som hade tröttnat. Han var knappt handtam och lät förjävlig varje gång man skulle ha tag i honom, men till slut gick det någorlunda. Han älskade att få springa på golvet, speciellt att gömma sig under sängen och sen attackera ens fötter om man hade dom i lämpligt läge . Om man sa till honom på skarpen visade han minsann vem som bestämde genom att springa mot dörren och slå i baktassarna och sen tillbaka in under sängen . Det kunde ta världens tid att få in denne lilla kille in i buren igen!

Men tillslut tyckte väl min syster att det var nog och tog honom till veterinären och avlivade honom. Han var visserligen gammal, minst 17-18 år, när han fick somna in och han verkade aldrig vara riktigt tillfreds, så det var nog skönt för honom!

 

[skuggan_]

Sv: Chillingar igen - nu måste jag släppa taget...

Ja, som det låter; Chillingar igen..

Vi har fått tillökning i chinchillafamiljen, denna gång tvillingar. Det är lite svårt att se när de är såhär små (fem dagar), men som jag tycker mig se så är det två pojkar. De skall isf få heta Nils & Noa.

MEN...jag kan inte behålla de små, vi har helt enkelt inte plats för dem
I dagsläget så har vi redan elva stycken chinchillor, uppdelat på fyra stora burar, och jag har inte utrymme för en bur till.
Så nu MÅSTE jag släppa taget och hitta nya hem till de små nyfödda...men OJ vad jobbigt det är tycker jag...

HUR skall jag kunna lita på att den nya familjen tar hand om mina små på bästa sätt? HUR skall jag kunna lita på att de inte ledsnar på dem när den första spännande tiden är förbi och vardagen kommer med hö och spån på golvet överallt och ett himla liv på nätterna? HUR skall jag kunna lita på att den nya familjen inte låter mina små bli till en leksak till barnen; "de är ju sååååå mjuka att hålla i"..? Osv...

Ja, ni förstår ju...det är verkligen ett dilemma för mig det här

Hur gör ni andra när ni inte kan behålla era små (vad än det rör sig om för djur)? Särskilt om det är ett djur som kräver lite speciell skötsel och omgivning? HUR släpper man taget?

Jag är sömnlös nu pga detta

Nej gud vad söta Har funderat på att skaffa sånna


// skuggan_

 

[Riley]

Sv: Chillingar igen - nu måste jag släppa taget...

Jag skall kika lite efter ngt chinchillaforum, kanske jag kan annonsera efter ett hem där.

Om du inte redan hittat det kan jag tipsa om SCAF's infotorg, där finns köpes- respektive säljesforum.

 

[gul_zebra]

Sv: Chillingar igen - nu måste jag släppa taget...

Gaah, satan vilka söta små skruttar!

Ang att få iväg de - när jag hade fått oplanerade råttbebisar letade jag helt enkelt bra hem. Ställde en massa frågor till ägaren både om ägaren själv och om råttor i allmänhet, hur de skulle bo osv, vid minsta lilla tvekan så nekade jag köp. Jag vet inte hur det funkar för andra men för mig var det iaf lättare att släppa iväg mina småttingar när jag var helt bombsäker på att de skulle få det bra i sitt nya hem, och självklart att nya ägarna höll kontakten med mig också så jag fick veta hur det gick för de osv

 

[-Catherine-]

Sv: Chillingar igen - nu måste jag släppa taget...

apocalypsze:

Vad skönt att höra att din chilla fick vara med så länge, det är ju så man vill att det skall vara. Allt för ofta tycker jag mig se att chillor (och även andra djur)får hoppa runt efter att ägaren har ledsnat på dem.


Skuggan: Javisst är de söta som tusan, och de fortsätter att vara de även när de blivit större

Violator: Tack för tipset, jag ska genast kika in på den länken

gul_zebra: Ja, det gäller att vara noggrann i sitt val av ny familj. Men ändå känns det lite jobbigt, man kan ju inte veta vad som kommer att hända i framtiden, chillor lever ju ändå väldigt länge och familjeförhållanden kan förändras. Dock, håller man kontakten så har man ju iaf en chans att kuinna sätta in hjälp om det visar sig att chillan inte längra kan bo kvar...

 

[gul_zebra]

Sv: Chillingar igen - nu måste jag släppa taget...

Justfan, de är ju långlivade de små krakarna... Är så van vid kortlivade djur. Då är det ju lite svårare ja :/ Men det är nog inte så mycket mer att göra ändå. Möjligtvis vara beredd på att ta tillbaka de om det inte funkar, men jag antar att det är lite svårare med chillor? Jag var fullt beredd på det själv med mina råttbebisar men där är det ju en enda stor flock/kön som gäller, så det är ju rätt enkelt med just råttor... Antar att chillor inte är likadana. Men jag vet inte, har dålig koll på de.

Gaah, man blir inte lite sugen när man ser de där sötnosarna Tur att chillor inte är djur som passar mig, för här hemma är det fullt

 

[MikaTela]

Sv: Chillingar igen - nu måste jag släppa taget...

Är man inte redo att göra sig av ska man inte låta dom avla/para sig. Ska dom bo i flock så kastrera hanarna!

Jag har marsvinsuppfödning och bestämmer i förväg att jag kan/vill behålla och håller fast vid det.

 

[-Catherine-]

Sv: Chillingar igen - nu måste jag släppa taget...

Jag instämmer med dig i detta, och som jag redan skrivit ovan så skall det kastreras. Dock så var situationen aningens panikartad då vi flyttade om i burarna, vi hade helt enkelt inte ngt annat val som det var då.

Hittar jag inte ngt hem till bebisarna som jag känner 100% för, då blir de kvar hemma, bostadsfrågan får vi lösa på ngt vis då.

 

[movi]

Sv: Chillingar igen - nu måste jag släppa taget...

Jag kan förstå att du fick t till en snabb lösning,och nöden har ingen lag!
Och resultatet blev små bebisar..

Om jag vore dig,så om jag inte hittar det perfekta hemmet och kanske har svårt att behålla dom,då skulle jag avliva dom!
Då vet man var dom är!

Ibland händer det saker som man inte kan förutse,och man får lösa det på bästa möjliga sätt,men sen när det inte finns lösningar,då skulle jag inte tveka,jag skulle avliva!