Jag har bara ridit western i ca tre år (innan det red jag engelskt på ridskola och medryttarhäst), så jag minns omställningen hyfsat iaf! Och är inte så kunnig heller, men delar med mig ändå
Som någon skrev beror det nog på hur man ridit innan, min senaste engelskridskola var rätt mycket händer, konstant krama i tygeln, höger vänster höger vänster, hela tiden. Och alltid driva i varje steg hästen tog. Alltså en massa hjälper hela tiden. Jag har inte ridit så på andra ridskolor när jag red engelskt, och efter något år tröttnade jag, letade annan ridskola och hittade en där dom även erbjöd western.
Kändes som att jag inte kunde rida överhuvudtaget, när jag inte fick använda mina händer till allt, som jag blivit van vid :P
Största skillnaden jag upplevde var halter, eller stopp, det tog lite tid för mig att få till, få in det där att sitta till på bakfickorna, som om att få ett slag i magen, och lägga fram handen istället för att bromsa hästen i munnen (på välutbildad häst, och klart man får ta hästen i munnen om den inte lyssnar) och våga säga whoa!
Också att man använder mer ben och vikthjälper än jag var van vid
När hästen svarat på hjälpen och gör rätt så låter man den vara tills man vill något annat, eller behöver påminna den lite om vad man ville från början.
Sitsen tycker inte jag är någon skillnad, annat än när man rider på kor kanske, då har jag fått höra att jag ska sjunka ihop lite mer.
Annars tycker jag att ridningen blev mer logisk när jag började med western, men det kanske berodde på att min tränare förklarade på ett sätt som passade mig, och att hästarna var mer lyhörda och känsliga för små hjälper. Saker jag hade haft svårt för innan var inte lika svårt längre, osv.