Only_Me
Trådstartare
Jag har under min graviditet brutit min andra fotled på 3 ställen och har blivit avgipsad, har även nu varit hos en sjukgymnast och idag var 3:e gången på 1 vecka.
Jag har precis börjat gå på kyckorna då jag inte fixade det under 6 veckor av gips (fick inte stödja eller använda foten alls) så jag har mesta dels suttit i en rullstol.
Jag kan inte gå själv på min dåliga fot än alls, inte ens ett steg men ändå tycker sjukgymnasten att jag ska ta på mig skorna och försöka mig ut nu när väglaget är som värst (snön smälter till slask och fryser till, bor i norrland) o prova kryckorna utomhus.
Jag är ju förfan livrädd, detta är andra fotleden jag brutit på sånt här väglag och jag är GRAVID.
Jag vet att bebis ligger ganska bra skyddad därinne men tänk om jag skulle halka igen nu när jag är så ostadig och det värsta skulle hända eller bara att jag skadar mig mer.
Jag lider dessutom redan av posttraumatisk stress syndrom och är LIVRÄDD bara för att halka efter att jag bröt förra fotleden för 9 år sen, sjukgymnasten gick på hårt och fick mig nästan att börja gråta framför alla i lokalen och verkar inte alls förstå min rädsla utan tycker på att jag kan mer än jag tror.
Hon tyckte även att jag skulle vänta med att börja simma eftersom det är halt på badhus, så jag förstår inte riktigt hennes logik?
Självklart vet jag att hon vill att jag ska göra saker för att återrehabiliteras men jag ifrågasätter ändå att jag som gravid ska utsättas för den här stressen.
Jag vill helst slippa gå på is/snö alls denna vinter och vänta tills jag kan ställa in mig mer på det till nästa vinter då jag fött ut mitt barn och förmodligen är mycket med stadig.
Hur tänker ni angående det jag skrivit?
Är jag helt ute och cyklar eller borde jag försöka mig på ut i snöslask/isen och isf varför?
Ge mig gärna för och nackdelar!
Jag har precis börjat gå på kyckorna då jag inte fixade det under 6 veckor av gips (fick inte stödja eller använda foten alls) så jag har mesta dels suttit i en rullstol.
Jag kan inte gå själv på min dåliga fot än alls, inte ens ett steg men ändå tycker sjukgymnasten att jag ska ta på mig skorna och försöka mig ut nu när väglaget är som värst (snön smälter till slask och fryser till, bor i norrland) o prova kryckorna utomhus.
Jag är ju förfan livrädd, detta är andra fotleden jag brutit på sånt här väglag och jag är GRAVID.
Jag vet att bebis ligger ganska bra skyddad därinne men tänk om jag skulle halka igen nu när jag är så ostadig och det värsta skulle hända eller bara att jag skadar mig mer.
Jag lider dessutom redan av posttraumatisk stress syndrom och är LIVRÄDD bara för att halka efter att jag bröt förra fotleden för 9 år sen, sjukgymnasten gick på hårt och fick mig nästan att börja gråta framför alla i lokalen och verkar inte alls förstå min rädsla utan tycker på att jag kan mer än jag tror.
Hon tyckte även att jag skulle vänta med att börja simma eftersom det är halt på badhus, så jag förstår inte riktigt hennes logik?
Självklart vet jag att hon vill att jag ska göra saker för att återrehabiliteras men jag ifrågasätter ändå att jag som gravid ska utsättas för den här stressen.
Jag vill helst slippa gå på is/snö alls denna vinter och vänta tills jag kan ställa in mig mer på det till nästa vinter då jag fött ut mitt barn och förmodligen är mycket med stadig.
Hur tänker ni angående det jag skrivit?
Är jag helt ute och cyklar eller borde jag försöka mig på ut i snöslask/isen och isf varför?
Ge mig gärna för och nackdelar!