Herregud vad trött jag är och det är inte märkligt med tanke på att jag inte sett solen sen oktober. Ikväll tittar dock månen fram men det är fortfarande mörkt. Har ingen lust att göra någonting heller. Tur jag har en dotter så jag får släpa mig ut i skogen då och då, spela spel, rita och bygga pussel. Annars hade jag troligen mest sovit.
Måste faktiskt berätta en liten positiv grej. Det här året är ju så himla tragiskt så lite bra nyheter behövs.
Min bror ringde mig när jag var hos mamma förra veckan. Han fyllde nämligen år då så mamma ville så klart prata med honom. Och vilket fantastiskt samtal. Min bror började gråta, min mamma började gråta, jag grät och min plastfar grät. Mamma berättade hur mycket hon älskade honom och han bad om ursäkt för att allt han ställt till med och att han gjort oss illa. Det var så himla fint att se och höra.
Sist mamma och brorsan träffades gick det inte alls bra. Brorsan var hög som ett hus och på hugget. Alla satt på nålar och väntade på utbrottet som tack och lov aldrig kom. Efter det lovade jag mig själv att aldrig mer träffa honom, förens nu.
Jag hoppas verkligen den här pandemin släpper sitt grepp om världen så vi kan ses snart.
Måste faktiskt berätta en liten positiv grej. Det här året är ju så himla tragiskt så lite bra nyheter behövs.
Min bror ringde mig när jag var hos mamma förra veckan. Han fyllde nämligen år då så mamma ville så klart prata med honom. Och vilket fantastiskt samtal. Min bror började gråta, min mamma började gråta, jag grät och min plastfar grät. Mamma berättade hur mycket hon älskade honom och han bad om ursäkt för att allt han ställt till med och att han gjort oss illa. Det var så himla fint att se och höra.
Sist mamma och brorsan träffades gick det inte alls bra. Brorsan var hög som ett hus och på hugget. Alla satt på nålar och väntade på utbrottet som tack och lov aldrig kom. Efter det lovade jag mig själv att aldrig mer träffa honom, förens nu.
Jag hoppas verkligen den här pandemin släpper sitt grepp om världen så vi kan ses snart.