Sv: Brabant.
I boken "Den svenska varmblodshästens historia under 200m år" av Kurt Graaf kan man läsa följande om Brabant " Det ställdes stora förhoppningar på den exteriört välbyggda Brabant 448, som gjorde bra ifrån sig i dressyr. Hingsten användes därför mycket i avel och efterlämnade 12 söner och 163 döttrar. Tyvärr visade han sig bli en stor besvikelse i avel. Avkomman fick mycket låga index vid kvalitetsbedömningen, 34 för hoppning och 71 för gångarter."
Min erfarenhet är två valacker som jag har ridit, den ena e.Brabant-Sombrero, en högställd typ av häst som var mycket snygg och han gick bra i dressyr hemma, läraktig och försökte alltid göra sitt bästa, snäll, kunde lämnas på stallplanen på en plats och stod kvar där tills man sa åt honom att han fick gå, lite som en stor hund, mycket tittig att rida speciellt på nya ställen, trivdes bäst med att ridas hemma i paddocken. På tävlingar i fick han oftast nerdrag och kommentarer om att han var spänd, vilket han alltid var på bortaplan, han "kröp" ofta längs mer dressyrstaketet. Hoppade även bra teknikmässigt, men var för feg och ville helst kolla hindren minst en gång innan han hoppade.
Den andra valacken var en ridskolehäst e. Brabant-okänd var superbusig tills han var ca 10 år och slängde ofta av, han såg många spöken, inte så högställd och lite tuffare än den första Brabanthästen och bra steg. Hoppade när han själv ville och brallade ofta av ryttaren efter hindren.
I boken "Den svenska varmblodshästens historia under 200m år" av Kurt Graaf kan man läsa följande om Brabant " Det ställdes stora förhoppningar på den exteriört välbyggda Brabant 448, som gjorde bra ifrån sig i dressyr. Hingsten användes därför mycket i avel och efterlämnade 12 söner och 163 döttrar. Tyvärr visade han sig bli en stor besvikelse i avel. Avkomman fick mycket låga index vid kvalitetsbedömningen, 34 för hoppning och 71 för gångarter."
Min erfarenhet är två valacker som jag har ridit, den ena e.Brabant-Sombrero, en högställd typ av häst som var mycket snygg och han gick bra i dressyr hemma, läraktig och försökte alltid göra sitt bästa, snäll, kunde lämnas på stallplanen på en plats och stod kvar där tills man sa åt honom att han fick gå, lite som en stor hund, mycket tittig att rida speciellt på nya ställen, trivdes bäst med att ridas hemma i paddocken. På tävlingar i fick han oftast nerdrag och kommentarer om att han var spänd, vilket han alltid var på bortaplan, han "kröp" ofta längs mer dressyrstaketet. Hoppade även bra teknikmässigt, men var för feg och ville helst kolla hindren minst en gång innan han hoppade.
Den andra valacken var en ridskolehäst e. Brabant-okänd var superbusig tills han var ca 10 år och slängde ofta av, han såg många spöken, inte så högställd och lite tuffare än den första Brabanthästen och bra steg. Hoppade när han själv ville och brallade ofta av ryttaren efter hindren.