Börja om att rida på ridskola i medelåldern?

[clementine]

Jag har inte ridit på 25 år men min barndom och ungdomstid präglades av hästar. Jag fick min första ponny som femåring, tävlade FEI klasser i dressyr i ganska ung ålder. Gick sedan över till storhäst via läromästare och tävlade upp till St Georg dressyr på stor häst. Klasserna är kanske olika idag dock så jag vet ej vad det motsvarar. Jag hade i 20-årsåldern en häst som gått GP där jag fick rida passage, piaff, byten i serier osv. Dock var det inte jag som utbildat honom vill jag understryka.

Nu 25 år senare så funderar jag på att ta upp ridningen igen och börja på ridskola. Jag tänker att det är stor risk att jag är oerhört ringrostig och kanske "glömt allt". Ska jag börja i en nybörjargrupp? Jag har säkerligen också en oerhört dålig kondition och kroppskontroll. Eventuellt är jag också lite harig. Tror inte att jag vågar mig på att hoppa eller rida ut i skogen i grupp tex.

En annan sak är att jag har ingen koll på vad ryttare har på sig idag! Alla ridkläder jag använde för 25 år sedan är troligen fasansfullt omoderna! Hur undviker jag att helt enkelt skämma ut mig första dagen på ridskolan?

 

[Silje]

Vad kul! Jag gjorde samma resa som dig för några år sedan (även om jag inte alls var i närheten av din nivå som ungdom) och ett tips är att börja med en privatlektion för att känna på nivån. Tycker inte du ska börja i en nybörjargrupp och jag tror att du snabbt kommer in i det igen. Bli inte frustrerad om det inte känns likadant som förr, för min del är min kropp annorlunda, så att jag har en sämre sits numera, till exempel. Ridtights är en bra grej och hjälm med mips. "Alla" har läderstövlar idag, alt. skor och shortchaps. Jag har haft svårt att vänja mig vid silikonskoning och försöker hitta mocka-lik skoning när det går. Bara kör, du kommer inte att ångra dig!

 

[clementine]

Vad kul! Jag gjorde samma resa som dig för några år sedan (även om jag inte alls var i närheten av din nivå som ungdom) och ett tips är att börja med en privatlektion för att känna på nivån. Tycker inte du ska börja i en nybörjargrupp och jag tror att du snabbt kommer in i det igen. Bli inte frustrerad om det inte känns likadant som förr, för min del är min kropp annorlunda, så att jag har en sämre sits numera, till exempel. Ridtights är en bra grej och hjälm med mips. "Alla" har läderstövlar idag, alt. skor och shortchaps. Jag har haft svårt att vänja mig vid silikonskoning och försöker hitta mocka-lik skoning när det går. Bara kör, du kommer inte att ångra dig!

Tack för svar! Kanske får kolla om någon ridskola i närheten erbjuder privatlektion och börja så.
Jag var tvungen att googla "mips"

 

[sweep]

Åk till ridskolor i närheten och prata med ridlärarna.
Jag rider i en grupp där majoriteten är över 40. Jag hoppar helst inte (beror på häst) och får då göra övningen utan hinder. En annan rider i en annan grupp de gånger vi har hoppning (var fjärde vecka).
Några rider i skor och strumpor, andra i skor och shortchaps (både varianten som ser ut som stövlar och mocka varianten som var populär för 25 år sen)

Man behöver inte ha det nyaste eller snyggaste på sig. Men en ny bra hjälm är att rekommendera.

 

[Fandersson]

Jag har inte ridit på 25 år men min barndom och ungdomstid präglades av hästar. Jag fick min första ponny som femåring, tävlade FEI klasser i dressyr i ganska ung ålder. Gick sedan över till storhäst via läromästare och tävlade upp till St Georg dressyr på stor häst. Klasserna är kanske olika idag dock så jag vet ej vad det motsvarar. Jag hade i 20-årsåldern en häst som gått GP där jag fick rida passage, piaff, byten i serier osv. Dock var det inte jag som utbildat honom vill jag understryka.

Nu 25 år senare så funderar jag på att ta upp ridningen igen och börja på ridskola. Jag tänker att det är stor risk att jag är oerhört ringrostig och kanske "glömt allt". Ska jag börja i en nybörjargrupp? Jag har säkerligen också en oerhört dålig kondition och kroppskontroll. Eventuellt är jag också lite harig. Tror inte att jag vågar mig på att hoppa eller rida ut i skogen i grupp tex.

En annan sak är att jag har ingen koll på vad ryttare har på sig idag! Alla ridkläder jag använde för 25 år sedan är troligen fasansfullt omoderna! Hur undviker jag att helt enkelt skämma ut mig första dagen på ridskolan?

På många ridskolor kan man köpa privatlektioner. Om jag vore du, skulle jag köpa en lektion och be dem bedöma din nivå.

 

[Islandshästryttare]

Tack för svar! Kanske får kolla om någon ridskola i närheten erbjuder privatlektion och börja så.
Jag var tvungen att googla "mips"

Ta gärna kanske två till tre privatlektioner innan du i samråd med ridläraren bestämmer dig för nivå på eventuell grupp. Kan ju ta ett par gånger att komma in I det och det blir nog tydligare efter ett par gånger vad din nivå egentligen ligger på. Också oftast lättare att få plats snabbt i lite mer avancerade grupper.

 

[Stergo]

Jag skulle råda dig att ta några privatlektioner och utvärdera med ridläraren. Jag hade själv en liknande bakgrund som dig ridmässigt och hade ett uppehåll på 6-7 år då jag inte satt på en häst. Men lyckades hitta en medryttarhäst rätt snabbt när jag saknade hästar så mycket att jag längtade efter att skorna skulle fastna i novemberleran, man får hoppa ur dem och dra loss dem

För mig gick det snabbt från: eh jag kan knappt styra till att våga galoppera på ett fält på en häst du vet inte kommer ställa till med något sattyg. Sedan tar det betydligt längre tid att hitta sitt försvunna säte etc. Och ännu längre tid att bygga upp förtroendet att man klarar av situationer där hästarna får spel. Men en del ridskolor startar även återvändargrupper då och då just för att det är människor som snabbt går från att fokusera på att rida lätt och fatta galopp till att kunna rida riktigt bra. Kroppen minns!

 

[Sassy]

Jag började i en grupp på högre nivå direkt, det är ju inte så att man är i vägen eller stör undervisningen för andra bara för att man inte är i fas med takt och timing. Häromkring finns det ofta dressyrgrupper utan någon hoppning och även ombörjargrupper om man inte vill göra som jag gjorde.

Sen kanske det är olika hur det ser ut på ridskolor på olika ställen, men jag tycker att det finns ett hyfsat utbud av ställen där med hästar med högre utbildning och som definitivt kan vara konkurrenskraftiga i LA åtminstone.

 

[Badger]

Jag har inte ridit på 25 år men min barndom och ungdomstid präglades av hästar. Jag fick min första ponny som femåring, tävlade FEI klasser i dressyr i ganska ung ålder. Gick sedan över till storhäst via läromästare och tävlade upp till St Georg dressyr på stor häst. Klasserna är kanske olika idag dock så jag vet ej vad det motsvarar. Jag hade i 20-årsåldern en häst som gått GP där jag fick rida passage, piaff, byten i serier osv. Dock var det inte jag som utbildat honom vill jag understryka.

Nu 25 år senare så funderar jag på att ta upp ridningen igen och börja på ridskola. Jag tänker att det är stor risk att jag är oerhört ringrostig och kanske "glömt allt". Ska jag börja i en nybörjargrupp? Jag har säkerligen också en oerhört dålig kondition och kroppskontroll. Eventuellt är jag också lite harig. Tror inte att jag vågar mig på att hoppa eller rida ut i skogen i grupp tex.

En annan sak är att jag har ingen koll på vad ryttare har på sig idag! Alla ridkläder jag använde för 25 år sedan är troligen fasansfullt omoderna! Hur undviker jag att helt enkelt skämma ut mig första dagen på ridskolan?

Vad kul!

(ridskolan kanske kan hjälpa med nivå? om man frågar?)

(mina ridkläder är typ 25 år gamla.. så jag tror det fungerar. Det är dock inte modernt med läderskodd rumpa (men ack så bekvämt!) utan de flesta har plastploppar. Men ingen har klagat. Hjälm däremot har ju utvecklats och de blir ändå gamla. Ingen såg att mina gamla shortshaps är gamla som gatan när de luftats, har annars stövlar, de har utvecklats och det är himla nice med dragkedja.)

 

[Emro]

Bara kör!

Jag har haft en långt uppehåll från ridningen. Det var säkert 10 år sedan jag satt på en häst och åren innan dess var det sporadisk, kravlösridning på en pigg pensionär.

Det var med andra ord bra många år sedan jag ridit fokuserat och satsat på utveckling.
Fysiken är i botten och viss rondör finns runt magen

Jag anmälde mig till en specialgrupp på närmaste ridskola där jag hängt med dottern ett par år.
Jag ångrar inte en sekund. JA, det är skitjobbigt. JA, jag är ringrostig. Men det är så kul och numera är det verkligen höjdpunkten på veckan. Träningsvärken sitter i i dagar och blir jag alldeles för trött under ridlektionen tar jag en liten paus och gör övningarna i skritt.
Gänget jag rider med är toppen och efter lektionerna har vi gemensam fika, alla är fina och stöttande.

Gällande klädsel kör jag ungefär som förr, men då alla ridbyxor jag hittade hemma var lite svåra att knäppa köpte jag ett par ridtights med silikon(?)pluttar på som skoning att ha så länge tills jag kan få på mig ridbyxorna igen.
En bra hjälm, handskar och skor så är man i hamn med ett startkit