S
sanwan
Jag kan knappt tro vad jag skriver just nu men såhär är det... Jag har ett 14-årigt sto, tävlad 1.10 och ligger dressyrmässigt någonstans LA/Msv. Hon är jättetrevlig att rida dressyr på, lätt i handen och man gör halt för sätet.
Men när det kommer till banhoppning så flyger i henne... Hon sticker med mig, hoppar flackt och nonchalant (kapacitet finns så att det räcker och blir över) och lyssnar inte alls på förhållningar.
Dock tar hon sig ju över hindren ändå, men det känns trist att sitta och bromsa hela tiden och aldrig kunna lätta och säga varsågod.
Så länge man hoppar enstaka hinder är det kontrollerbart, då kan man sakta av och börja om på nytt på nästa hinder.
Hoppar man bana går första 2-3 hindren relativt lugnt även om jag inte kan lätta mycket i handen, men sedan kommer hon upp i varv och då går det fort - minst sagt.
Jag har alltid (i sju års tid) ridit henne på ett vanligt tredelat tränsbett, men nu börjar jag ändå fundera på att byta till något skarpare. Jag testade att hoppa några språng med kandaret i somras, på ett mycket litet hinder bara för att det stod framme. Då kunde jag ta en förhållning en bra bit från hindret och sedan lätta utan att det blev någon tvärrusning.
Snälla, säg att ni har en annan lösning än ett skarpare bett!
Men när det kommer till banhoppning så flyger i henne... Hon sticker med mig, hoppar flackt och nonchalant (kapacitet finns så att det räcker och blir över) och lyssnar inte alls på förhållningar.
Dock tar hon sig ju över hindren ändå, men det känns trist att sitta och bromsa hela tiden och aldrig kunna lätta och säga varsågod.
Så länge man hoppar enstaka hinder är det kontrollerbart, då kan man sakta av och börja om på nytt på nästa hinder.
Hoppar man bana går första 2-3 hindren relativt lugnt även om jag inte kan lätta mycket i handen, men sedan kommer hon upp i varv och då går det fort - minst sagt.
Jag har alltid (i sju års tid) ridit henne på ett vanligt tredelat tränsbett, men nu börjar jag ändå fundera på att byta till något skarpare. Jag testade att hoppa några språng med kandaret i somras, på ett mycket litet hinder bara för att det stod framme. Då kunde jag ta en förhållning en bra bit från hindret och sedan lätta utan att det blev någon tvärrusning.
Snälla, säg att ni har en annan lösning än ett skarpare bett!