Behöver era tips och råd. Jag vet inte hur jag ska tackla problemet som uppkommit.
Det är som så att min häst (ridtravate 11 år) har börjat med en mängd dumheter. Det hon gör är att hon mitt från ingenstans börjar backa, gå skänkelvikning, stegra, hoppa rakt upp i luften eller sparka bakut/bocka. Ibland gör hon flera saker samtidigt (som för några veckor sen började backa och gå skänkelvikning med avslut i en stegring och i landningen bockade hon. Allt hände mellan stallet och ridbanan när passet var över).
Jag har försökt hitta samband när hon gör det.
- Är det jag som framkallar beteendet? Nej hon gör likadant oavsett ryttare.
- Är det någonting i omgivningen? Nej hon gör så oavsett vart vi är (gräsbanan, ridbanan, skogen, stigar eller vägar)
- Har hon ont? Nej hon är kollad av vet och ET.
Sitter utrustningen rätt? Ja så rätt det kan bli.
Ja jag har ställt mig alla möjliga frågor, men allting är uteslutet.
Det jag provat hittills är
1) Ignorera beteendet och rida på som om ingenting hänt.
- Resultat: Hon fortsätter och blir ibland värre eller tills vi går omkull.
2) Göra som min tränare säger - avbryt det hon gör med att lägga in ex en liten volt åt något håll.
- Resultat: Stegring, studsa rakt upp eller fortsätta så fort jag kommer ur volten.
3) Gör som en av Sveriges bästa problemlösare sagt åt mig - dra in huvudet till knäet direkt när hon visar "symptom" eller gör något oacceptabelt, lätta sedan när hästen står stilla och avslappnat och rid fram som vanligt.
- Resultat: Fungerar super om hon stressar i skritt eller trav, men fortsätter med dumheterna så fort man släpper efter.
4) Gå på henne i tex skänkelvikningen med att först börja med att ställa åt höger (hon går alltid skänkelvikning åt höger), kommer inte rumpan tillbaka lägger jag till höger skänkel.
- Resultat: Så fort man går emot henne med skänkeln så tar hon ibland typ sats och "knuffar" tillbaka, men oftast springer hon bara på mer i sidled.
5) Sätta av i galopp.
- Resutlat: Springer på framåt eller uppåt om man ens kan få fram henne i galopp.
6) Prova med eller utan sällskap.
- Resultat: Spelar ingen roll. Är likadan ändå.
Det som fungerat bäst är nr 5. Men det går inte alltid.
Idag blev gränsen nådd. Nu har vi nästan gått omkull två gånger där det kunde gått riktigt illa för både henne och mig. Första gången red jag ut med en vän. Hon var super pigg men lyssnade på bra. Inga som helst tecken på dumheter förrän vi hade ca 10-15 min kvar hem. Efter en galopp saktade vi av till skritt och för första gången sen jag fick henne kunde hon skritta på långa tyglar med sällskap utan att dra iväg. Hästarna var super nöjda och glada med öronen framåt. Rätt var det var så började skänkelvikningen. Ställde henne åt höger men hon fortsatte så jag tog till höger skänkeln och då kastade hon sig emot skänkeln vilket resulterade i att vi ramla ner med rumpan i ett riktigt djupt dike (ca 1 m djupt). Hon snubblade ner med höger bak o då följde rumpan med. Vi gick nästan över. Som tur var hände inget allvarligt förutom att hon troligtvis sträckte höger bak då hon fick en rörelsestörning i några dagar men som gick över.
Idag hände samma sak fast på annat ställe där diket är ca 1,5 m djupt. Vi skulle fatta galopp och då börja hon stegra och dumma sig. Jag lät henne vara så hon började backa. Backade säkert 7-8 m och rakt ner i diket. Som tur va hade hon fotfäste innan vi ramlade ner ännu djupare. Denna gång gick det bra, men det är riktigt läskigt när det händer.
Jag vill inte att varken jag, hästen eller min medryttare gör sig illa så därför söker jag nu efter tips och råd här. Så är det någon som varit med om liknande? Hur löste ni det?
Tacksam för svar
Det är som så att min häst (ridtravate 11 år) har börjat med en mängd dumheter. Det hon gör är att hon mitt från ingenstans börjar backa, gå skänkelvikning, stegra, hoppa rakt upp i luften eller sparka bakut/bocka. Ibland gör hon flera saker samtidigt (som för några veckor sen började backa och gå skänkelvikning med avslut i en stegring och i landningen bockade hon. Allt hände mellan stallet och ridbanan när passet var över).
Jag har försökt hitta samband när hon gör det.
- Är det jag som framkallar beteendet? Nej hon gör likadant oavsett ryttare.
- Är det någonting i omgivningen? Nej hon gör så oavsett vart vi är (gräsbanan, ridbanan, skogen, stigar eller vägar)
- Har hon ont? Nej hon är kollad av vet och ET.
Sitter utrustningen rätt? Ja så rätt det kan bli.
Ja jag har ställt mig alla möjliga frågor, men allting är uteslutet.
Det jag provat hittills är
1) Ignorera beteendet och rida på som om ingenting hänt.
- Resultat: Hon fortsätter och blir ibland värre eller tills vi går omkull.
2) Göra som min tränare säger - avbryt det hon gör med att lägga in ex en liten volt åt något håll.
- Resultat: Stegring, studsa rakt upp eller fortsätta så fort jag kommer ur volten.
3) Gör som en av Sveriges bästa problemlösare sagt åt mig - dra in huvudet till knäet direkt när hon visar "symptom" eller gör något oacceptabelt, lätta sedan när hästen står stilla och avslappnat och rid fram som vanligt.
- Resultat: Fungerar super om hon stressar i skritt eller trav, men fortsätter med dumheterna så fort man släpper efter.
4) Gå på henne i tex skänkelvikningen med att först börja med att ställa åt höger (hon går alltid skänkelvikning åt höger), kommer inte rumpan tillbaka lägger jag till höger skänkel.
- Resultat: Så fort man går emot henne med skänkeln så tar hon ibland typ sats och "knuffar" tillbaka, men oftast springer hon bara på mer i sidled.
5) Sätta av i galopp.
- Resutlat: Springer på framåt eller uppåt om man ens kan få fram henne i galopp.
6) Prova med eller utan sällskap.
- Resultat: Spelar ingen roll. Är likadan ändå.
Det som fungerat bäst är nr 5. Men det går inte alltid.
Idag blev gränsen nådd. Nu har vi nästan gått omkull två gånger där det kunde gått riktigt illa för både henne och mig. Första gången red jag ut med en vän. Hon var super pigg men lyssnade på bra. Inga som helst tecken på dumheter förrän vi hade ca 10-15 min kvar hem. Efter en galopp saktade vi av till skritt och för första gången sen jag fick henne kunde hon skritta på långa tyglar med sällskap utan att dra iväg. Hästarna var super nöjda och glada med öronen framåt. Rätt var det var så började skänkelvikningen. Ställde henne åt höger men hon fortsatte så jag tog till höger skänkeln och då kastade hon sig emot skänkeln vilket resulterade i att vi ramla ner med rumpan i ett riktigt djupt dike (ca 1 m djupt). Hon snubblade ner med höger bak o då följde rumpan med. Vi gick nästan över. Som tur var hände inget allvarligt förutom att hon troligtvis sträckte höger bak då hon fick en rörelsestörning i några dagar men som gick över.
Idag hände samma sak fast på annat ställe där diket är ca 1,5 m djupt. Vi skulle fatta galopp och då börja hon stegra och dumma sig. Jag lät henne vara så hon började backa. Backade säkert 7-8 m och rakt ner i diket. Som tur va hade hon fotfäste innan vi ramlade ner ännu djupare. Denna gång gick det bra, men det är riktigt läskigt när det händer.
Jag vill inte att varken jag, hästen eller min medryttare gör sig illa så därför söker jag nu efter tips och råd här. Så är det någon som varit med om liknande? Hur löste ni det?
Tacksam för svar
