Behöver input, äldre hund med förändrat beteende

Alexandra_W

Trådstartare
V är en kastrerad risenschanuzerhane. Jag har haft honom sen han var 6 månader. Han har alltid varit en energisk hund och ganska "hård i huvudet". Det finns inget elakt eller någon aggressivitet i honom men han är obrydd och envis samt självständig. Han har ganska lätt att vakta och larma.

Han har senaste tiden, ju mer jag tänker på det ju längre bakåt kan jag egentligen se det men jag har förklarat det med annat, ändrat beteende. I början på december flyttade han och jag, från landet till stan. Jag var lite nervös hur han skulle reagera på lägenhet och stan då vi bott på gård på landet. Han är dock uppväxt sina första 6 mån i lägenhet (och på BV så mkt ljud). Han tog flytten mycket bättre än jag trodde, ignorerade kringljud osv, brevbäraren kan stoppa brev i brevinkastet utan ett ljud från hunden osv. Var själv utan problem med (såvitt jag kan avgöra, tyst när jag gick, kom hoppandes ner från soffan lugn när jag kom hem och inga grannar har klagat). Promenaderna så han var lite yvig och yrig i början men det gav sig på några dagar. Kunde skälla på andra hundar, men det var väntat. Kort sagt det gick bra. Visst fick han nåt fnatt och började stormskälla någon gång och sådär, men på det hela gick allt excellent.

Jag jobbar nätter så när jag gör det är han hos min mamma, dvs på gården han bodde förut. Han har känt mamma och passats av henne hela sitt liv. Han tog att vara varannanveckashund fint.

Sen har det gradvid förändrats. Jag har förklarat bort enstaka saker ett tag men börjar nu se ett obehagligt mönster. En gång när jag och pojkvännen gick iväg så fem minuter senare när vi kom hem ylade hunden så det ekade i hela trappuppgången. Shit liksom, tänkte att det kanske var för jag och pojkvännen gick, och inte bara jag. Nästa gång var det lugnt. Men sen kom nån gång när det gnisslades och gnällde när jag gick eller när jag kom, och vissa gånger var han markant uppstressad när jag kom hem även om han var tyst. Andra (de flesta) gånger så möttes jag av lugn, nyvaken hund. Han har aldrig haft problem att vara själv. I samma veva berättade mamma att han börjat yla när han var instängd i ett stort rum hos henne. Han är van med det, det är hundgrind där och det är hans rum och har varit länge. Han är där när katten kommer in då katten och han inte är helt kontanta. Han brukar sucka och lägga sig och sova, gnaga på ett ben eller nåt. Nu hade han alltså börjat yla. Jag kände att vad fan har han nu lärt sig det, det är inte bra...

Promenadmässigt så förändrades det också. När det var mörkt ute så alla som hade mössa eller huva uppe var tydligen ett hot mot hans matte och skälldes ut efter noter. Han gick också om han fick framför mig med hög svans och "spanade" efter hot. Det fungerade inte att lösa som vanligt med "tack för du sa till, matte har noterat och du kan släppa det, det är inget farligt". Här tänkte jag att han börjar känna sig hemma och har börjat claima kvarteret eller nåt... Vi löste det (jag gav honom inte chansen att gå framför och scanna utan konstaterade att jag håller vakt och du ägnar dig åt nosande och kisseri).

Hela tiden har det mellan det varit knas varit helt vanliga dagar, vilket är en anledning jag inte sett skogen för alla träden. Det finns mer saker. I nya stallet finns en hundkompis som V klickade med direkt och de leker mycket och gärna (och kraftigt). Men vissa dagar är V helt ointresserad hur hon än försöker. Enstaka gånger har han "missat sängen" när han ska hoppa upp. Han går dock under smeknamnet jättevalpen då han sin ålder till trots (han blir 10 i juli) beter sig som och i viss mån har ett rörelsemönster som en valp, så kunde lika gärna vara lite väl happy go lucky. Han kan hoppa upp utan besvär och perfekt avvägt på 10 cm yta lika gärna. Vid ett par tillfällen har främmande velat hälsa och han har stilla backat undan. Normalt är han inte särskilt reserverad och de flesta hälsar han översvallande på. Men han får också tycka olika om olika människor.

Kort sagt det har funnit lite olika saker som kommit ibland som jag dock sett isolerat. Och de flesta dagarna har varit bra och normala. Varit frustrerande att han t ex börjat dra så hemskt i kopplet, men okej vi kör lite klickerträning. Problemet löst på några dagar, löste även att skälla på människor. Trodde jag, för sen kommer en dag när allt har havererat. Han drar omkring i kopplet, lyssnar nada, slappnar inte av, skäller på allt och alla och en person som ville hälsa och gjorde allt rätt så han undvek kontakt och (värre) fortsatte skälla. Han går inte avleda eller få tyst på när han skäller på det där viset/de dagarna. Inte på nåt vis. Och har känts som att vara tillbaka på noll.

Hursom så häromveckan ramlade poletten ner, delvis efter mamma sagt han varit helt hopplöst skällig hos henne. Han hade stått och skällt och skällt och skällt på ingenting. Och jag insåg att han faktiskt till och från ger intryck av att ligga väldigt högt i stress, och att det faktiskt en gång tidigare i livet varit likadant och han då hade ont. Jag började skärskåda djuret och tyckte nog han kutar lite mer ryggen och kanske att höger bakben ibland inte är helt med. Men ser eg inget uppenbart. Men som sagt han blev otroligt överenergisk, stressad och dryg en period när han hade ont av en halsinfektion, var i overdrive hela tiden. Och han börjar ju bli till åren. Så efter lite funderande och diskuterande sattes han på smärtstillande och antiinflammatoriskt.

Och det är jävligt svårt att eg utvärdera. Svårt veta vad som är att man tolkar in mm. Men initialt tycker jag det blev skillnad, både inne och ute. Lugnare hund, mindre skälligt, lättare få kontakt med, lugna promenader utan att dra osv. Dock alltid svårt säga om vi har en sån period bara. Var i stallet och lekte med sin kompis. Noterade lättat dagen efter att det inte verkade utlöst något/försämrat. Men två dagar senare var den överspända, skälliga hunden tillbaka. Tre dagar senare ville han inte leka med kompisen utan morrade när hon försökte (sprang dock glatt och lekte själv). Fyra dagar senare - idag är det kaos och katastrof. Värsta promenaden ever i morse tror jag, skällt inomhus på "ingenting" och ffa vägrat sluta/låta sig avledas. Gnällde när jag gick ner i tvättstugan. Ligger dock glatt och trynar i sängen utsträckt på sida nu och snarkar. Men det reaktiva och överspända är generellt tillbaka. Trots smärtstillande.

Han ska till veterinären i nästa vecka, samtidigt känner jag att jag måste ha funderat lite innan. Ingen av oss mår alls bra som det är nu-nu. Samtidigt så om det bara skulle vara nån slags försenad reaktion på flytten så självklart ge det en chans (även om jag har noll aning hur då han inte går att bryta/avleda dåliga dagar). Men jag är så rädd att man inte ska få klara besked hos veterinären, och vad fan gör man då? Var drar man gränsen och varför? Som sagt dåliga dagar mår verkligen ingen av oss bra.

Har han ont är det i sak lättare. Även om folk tror jag menar månader när jag säger att han är 10, och han är glad, pigg och ser ut som hälsan och energin själv så är det ju då tydligt att han ändå påverkas av smärta så att han inte ens med smärtis kan leva livet fullt ut (inkl leka i stallet etc). Men om man inte får ett så tydligt svar, vad fasiken gör man och hur vet man?

Tillägg: Det råder med bilden ihoplagd för mig ingen tvekan om att det de dåliga dagarna är ett stort påslag av dels stress och dels osäkerhet. Men det hjälper inte mycket identifiera det när jag inte riktigt lyckas göra nåt åt det då det hur bra det än är i perioder hux flux kommer en skitdag igen. Och de blir inte färre eller så heller.
 
Han verkar inte minsta dement/senil eller ha försämrad hörsel/syn. Men det behöver inte vara någon garanti.

Rent generellt så förutom lite gråa strån så upplevs han överhuvudtaget inte som gammal eller ens äldre. Men det gör ju inte att ålderskrämpor är omöjliga, inkl gällande syn/hörsel.
 
Testa en tid med smärtstillande! Gör det skillnad så har du hittat en tänkbar orsak. Min 11-åring (Beauceron, 12 i höst) får smärtstillande 2 ggr om dagen då han visat tecken på att ha ont i armbågarna (slickar sina framben). Men han har också visat andra tecken på stress/oro. Han är orolig och ängslig på nya platser, vilket ALDRIG hade hänt när han var yngre, Han gjorde fantastiskt fina MH och MT, bäst i kullen av 10, och har alltid varit framfusig och stentuff. Aldrig backat. Gått framåt i alla lägen.
Nu har han börjat reagera på sånt ingen annan i huset märker, tror sig se saker och börjar skälla ut mot fönstret. Han går ut och vädrar och vädrar i luften och tycks känna dofter som är obehagliga/skrämmande. Allt som allt känns han osäker; hans bakkärra har blivit svag på sistone och jag tror han känner sig sårbar och att det är därför.
Mao ålderstecken - den fysiska nedgången (omän liten) gör att han känner sig osäker och reagerar på sånt han aldrig tidigare brytt sig om. Vi försöker se till att han slipper konfronteras med stressiga situationer pga detta. Han får en lite skyddad ålderdom, helt enkelt.

Lycka till!!!
 
Han har fått smärtstillande en period, kanske framgick otydligt. Men står på det nu med.

Men lät himla likt din! Hur mkt hjälper smärtstillandet mot stressen och osäkerheten? Har han andra ålderstecken sas?
 
Han har fått smärtstillande en period, kanske framgick otydligt. Men står på det nu med.

Men lät himla likt din! Hur mkt hjälper smärtstillandet mot stressen och osäkerheten? Har han andra ålderstecken sas?
Det smärtstillande hjälper mest på så vis att han slickar mindre på frambenen. Dvs jag tänker att han slipper ha ont. Stressläget förändras däremot inte. Där försöker vi mest se till att han slipper konfronteras med jobbiga situationer.
 
Det smärtstillande hjälper mest på så vis att han slickar mindre på frambenen. Dvs jag tänker att han slipper ha ont. Stressläget förändras däremot inte. Där försöker vi mest se till att han slipper konfronteras med jobbiga situationer.

Förstår. Om man antar att det är samma grund för min - så är ju problemet just undvika triggande situationer. I lägenhet i stan är ju det helt omöjligt. Men han är ju för stressad (åtminstone utan smärtis, inte varit hos mamma på smärtis än) till och med hemma på landet :(
 
Om hunden har problem med diskbråck så hjälper oftast inte vanliga tabletter. Riktigt diskbråck syns ju rätt tydligt men förstadiet till det kan dra ut på år tom. Tex att de inte alltid hoppar upp i bilen längre. (Baserat på egen erfarenhet)
 
Låter ju inte helt orimligt då. Min känsla är ju att det är nåt i bakre delen av ryggen eller bakdelen.

Han har tid på onsdag, och de tänker antagligen röntga bara utefter det jag beskrev eftersom de ville ha in honom fastande... (är ny klinik för mig iom att vi flyttat)

Du skrev att om det är problem med diskbråck hjälper inte vanliga tabletter. Menar du då att det inte hjälper med annat än op eller finns det andra smärtstillande som hjälper bättre?

Känns ju lite uppgivet just nu, att vad som än felas så om han inte svarar på smärtis är det ju rätt dyster framtid..

Idag är han som vanligt igen, styrker än mer att det var leka med kompisen som blev för mycket och ökade smärtan och nu har han vilat sig i form igen.
 
Låter ju inte helt orimligt då. Min känsla är ju att det är nåt i bakre delen av ryggen eller bakdelen.

Han har tid på onsdag, och de tänker antagligen röntga bara utefter det jag beskrev eftersom de ville ha in honom fastande... (är ny klinik för mig iom att vi flyttat)

Du skrev att om det är problem med diskbråck hjälper inte vanliga tabletter. Menar du då att det inte hjälper med annat än op eller finns det andra smärtstillande som hjälper bättre?

Känns ju lite uppgivet just nu, att vad som än felas så om han inte svarar på smärtis är det ju rätt dyster framtid..

Idag är han som vanligt igen, styrker än mer att det var leka med kompisen som blev för mycket och ökade smärtan och nu har han vilat sig i form igen.
Kan tänka mig att rehab kan göra en del för att slippa diskbråck.
Jag vet inte riktigt hur det fungerar/inte fungerar med smärtstillande men kan tänka mig att smärtan i mjukdelarna tas bort men inte själva ”huggen” (eller så kapar den bara yttersta toppen på ”huggen”).

När min väl hade fått diskbråck så hjälpte inte ens maxdos tradolan utan vi fick köra honom till Blå Stjärnan och där fick han smärtstillande direkt i blodet (han fick alltså stanna kvar över natten för att få smärtstillande tills man kunde operera på måndagen).

Rent amatörmässigt skulle jag säga att smärtstillande inte fungerar fullt så bra på nervsmärtor.

Nu pratar jag bara av egen erfarenhet och uttrycker mig kanske inte korrekt så du får ta det för vad det är.

Tänker tex skulle hunden initialt kunna vara bättre då det tar bort känningarna från musklerna runt kotorna men sen kan hunden ha en dålig dag där själva kotorna krånglar och då ha mer ont igen.

Men du får som sagt ta det jag skriver med en stor nypa salt och sen behöver det ju faktiskt inte vara diskbråck som din hund har det finns ju andra fel än diskbråck man kan ha i ryggen och området däromkring :)
(Tänkte att det kunde missförstås för att jag argumenterar för att din hund har diskbråck vilket jag alltså inte gör :))
 
Rent amatörmässigt skulle jag säga att smärtstillande inte fungerar fullt så bra på nervsmärtor.

Jag är också amatör gällande hundar. Men detta är iaf väldigt sant för oss människor - där ska det isf ofta till mycket starkare grejer då.. :/

Jag hade nog också undersökt ev. smärtproblem så noggrant jag kunde hos någon som verkligen kan sånt. Min enda erfarenhet av Riesen är att den jag hade en gång absolut inte någonsin visade smärta, så det kan ju vara "dolt" på så sätt.
 
Jag är också amatör gällande hundar. Men detta är iaf väldigt sant för oss människor - där ska det isf ofta till mycket starkare grejer då.. :/

Jag hade nog också undersökt ev. smärtproblem så noggrant jag kunde hos någon som verkligen kan sånt. Min enda erfarenhet av Riesen är att den jag hade en gång absolut inte någonsin visade smärta, så det kan ju vara "dolt" på så sätt.
Ja på tex pappa hjälpte inte ens morfin. Tanken var att få ner diskbråcksmärtorna så att det kunde läka ut av sig själv med hjälp av tex sjukgymnastik men det gick inte utan tillslut blev det operation ändå och då hade de plågat pappa i många månader och han blev bara sämre och sämre. ”Nej det brukar läka av sig själv. Det är bara att bita ihop och träna” typ :meh:
 
Jag tycker det låter åldersrelaterat. Min gammelgubbe började så. Sen märktes sämre syn. Tillslut ylade han bara jag gick på toa :( Då fick han somna in :cry:

Mörk golden, utan några gråa hår, som var som en unghund ute, främst i snön eller lerpölar :heart
 
Det kan mycket väl vara smärtrelaterat, men annars så låter det för mig som att han kan vara lite dement... Särskilt det här med ylandet känns som en typisk grej.

Finns någon medicin man kan ge som ökar blodflödet till hjärnan, som kan hjälpa. Minns tyvärr inte vad den heter, men din veterinär känner säkert till den om du frågar.

Jag skulle dock kolla upp honom fysiskt först (som du redan planerat).
 
@Sezziyanen Riesen är oftast helt hopplösa med att visa smärta på "normalt" vis eller vid undersökning. Säger sällan pip ens om det gör skitont. Utan snarare håller andan, låter bli att blinka eller andra små små tecken. V har tidigare visat långvarig smärta med ökad energi, helt uppskruvad och var i overdrive hela tiden. Såpass att de började tro han hade överproduktion av sköldkörtelhormon och därför han var så överaktiv.

Hade en annan som blev aggressiv, personlighetsförändrad och där de misstänkte hjärntumör. Tre vet hade undersökt utan att få fram minsta lilla smärtsymptom. Men han blev bättre på smärtis. Skicklig ortoped märkte sen att hunden höll andan när hon palperade leder. Det var ena sättet han visade, förutom konstiga personlighetsförändringar. Och han hade egentligen (insåg vi när vi fick diagnos) fruktansvärt ont :(

Var därför jag provade smärtstillande innan jag besökte veterinär, när jag började lägga ihop saker och ting och känna att han nog har ont. Jag räknar inte med att vet kommer kunna klämma och få fram smärtreaktion tyvärr. Men förhoppningsvis kan man få ledtrådar iaf.
 
@Sezziyanen Riesen är oftast helt hopplösa med att visa smärta på "normalt" vis eller vid undersökning. Säger sällan pip ens om det gör skitont. Utan snarare håller andan, låter bli att blinka eller andra små små tecken. V har tidigare visat långvarig smärta med ökad energi, helt uppskruvad och var i overdrive hela tiden. Såpass att de började tro han hade överproduktion av sköldkörtelhormon och därför han var så överaktiv.

Hade en annan som blev aggressiv, personlighetsförändrad och där de misstänkte hjärntumör. Tre vet hade undersökt utan att få fram minsta lilla smärtsymptom. Men han blev bättre på smärtis. Skicklig ortoped märkte sen att hunden höll andan när hon palperade leder. Det var ena sättet han visade, förutom konstiga personlighetsförändringar. Och han hade egentligen (insåg vi när vi fick diagnos) fruktansvärt ont :(

Var därför jag provade smärtstillande innan jag besökte veterinär, när jag började lägga ihop saker och ting och känna att han nog har ont. Jag räknar inte med att vet kommer kunna klämma och få fram smärtreaktion tyvärr. Men förhoppningsvis kan man få ledtrådar iaf.

Jodå, jag vet bara den Riesen vi hade en gång. Hade fastnat en vass, rätt stor träbit upp i tandköttet mellan några tänder. Märkte det först på kvällen när vi såg blodet i vattenskålen, annars inte ett enda tecken.. Åt, lekte, allt som vanligt. Nu var det ju ingen "större" grej, men nog sjutton lär det göra ont att ha en vass kil sitta och skära sönder tandköttet!

Svårt det där. Jag har tyvärr inga bra råd förutom att försöka utreda det hela hos folk som är kunniga inom smärtor hos hundar.. om det nu är det som är problemet.
 
Det här med dement. Hur undersöker man egentligen om en hund börjar bli dement? Eller är det symptom i frånvaro av andra orsaker?
 
Inte alls mycket klokare. Som den riesen han är tänkte han ju inte avslöja något. Men tunnare musklad höger bak och ompositionerade diskret kroppsvikten när det böjdes och bändes i specifik ställning.

Rtg bäcken, rygg och höfter u.a. Liten reaktion/irritation i kotor i ländryggen men annars inget. Och den reaktionen kan inte förklara problemen.

Så just nu gissar de på mjukdelsproblem. Ska äta NSAID i 3 v och ha koppelvila i 6 veckor :S

De har skickat nån remiss till nån sjukgymnast för rehab med.
 

Liknande trådar

Hundhälsa Två små barn på 4 år har börjat sätta spår på vår 7 åriga tik. Hon har alltid varit speciellt, på ett bra sätt. Men nu har det allt mer...
Svar
13
· Visningar
953
Senast: snöflingor
·
Hundträning Så, jag har aldrig lämnat mina hundar ensamma i bilen förutom en enda gång på 5-10 minuter. Jag vet ju inte hur dom var när jag var...
Svar
16
· Visningar
1 102
Senast: Lillefrun
·
Hundavel & Ras Jag har alltid älskat hundar och är uppvuxen med labradorer i kärnfamiljen. Har från det jag var barn gått ut med hundar, genomgående...
2 3
Svar
50
· Visningar
4 023
Senast: Cissi_ma
·
Övr. Hund Hej Min Corgi gick bort för ca 3år sedan och saknar en hund i mitt liv Bor på landet med barn 5,9,11 varannan vecka och några katter som...
2 3 4
Svar
63
· Visningar
3 362
Senast: Maniac123
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp