Kan ju ta lite kort varför jag undrar. Hästen har en lång hältproblematik som sträcker sig fyra år tillbaka, och som i korthet går ut på att han blir halt, behandlas, blir bra tillslut, sätts igång, funkar finfint i 3-6 månader och sen är tillbaka på kliniken. Egentligen skulle han varit i Trapalanda, men jag råkar vara förtjust i honom och ganska envis..
Hältorna har suttit lite "här och där", hästen har en extrem smärttröskel och är mycket ovillig att visa smärta vilket gör honom svår. När jag känner de första små, små tecken finns inget att hitta hos veterinären. X tid senare när saker kapsejsat helt däremot brukar de kunna hitta nåt. Bara för att göra honom ännu svårare har han en gång varit in på klinik och utretts noga och kommit hem ua, och en vecka senare (efter att från dag till annan blivit helt oridbar) varit tillbaka på samma klinik halt överallt och rejält halt. Men han biter ihop, vägrar visa och det gör att det går nog ganska länge innan varken jag känner de första små tecken eller veterinären kan lokalisera det.
Lokaliseringen är extra spännande då han av naturliga skäl drar på sig kompensationsgrejer när han biter ihop. Jag tror att nästan varenda led på hästen är behandlad någon gång.
Efter en hel del utredning och detektivarbete har det utlösande tillslut konstaterats/trotts vara hasleden VB. Det finns inga synbara fel på rtg eller UL, men det är det benet som "inte håller". Var snubblande nära bli utdömd vare sig jag ville eller ej, men svarade sista försöket då. Höll sig kanonfin hela igångsättningen, men ett halvår senare (inkl igångsättning) kört igen. Jag fick nog efter flera års klinikkarusell och behandlingar osv och provade att ge honom en längre vila och en extremt långsam igångsättning (skritt i månader).
Det gick fint, ua på koll inför börja trava, och höll sig finfin tills han varit helt igång i ca 4 månader. Då kändes han "inte helt hundra". Behandlas efter utredning knäna BB.
Jag är hyfsat hoppfull här, det är ju inte det gamla problemet (hade det varit hasen VB hade det varit kört liksom..) och kanske har det blivit lite väl mycket jobb i backar senaste tiden så vi råkat gå över gränsen. Hoppet dör ganska rejält när jag konstaterar att hästen fortfarande landar hårt på HB i skritt för hand, och känns blä att skritta uppsuttet. Känns som att rida i kvicksand, det känns "tungt i kroppen" på hästen helt enkelt. Dessutom, vad värre är så vägrar han konsekvent att engagera ryggen ALLS och bara jag kortar tygel slåss han med mig. Normalt är det en "född i form", och problemet med honom är snarare att man får akta så att han inte överjobbar sig. Så jag skiter i uppsutten skritt och med en sjukt dålig magkänsla åker jag på ÅB.
Där det konstateras att knäet HB är bra, men hästen är initialhalt VB.. Dvs vad alla fruktat. Reagerar på högt böjprov. Knäet bedövas om. Ingen skillnad alls. Hasleden bedövas. Ingen skillnad alls. Nu kliar de sig i huvudet, det här är "nytt", hältan har aldrig varit problem att släcka någon av de tidigare gångerna. Då hästen är rejält stel böja knäna BB vid böjprov och hältan är hög såläggs en bedövnining i höftleden VB. Hästen blir extremt mycket bättre VB men rejält halt HB. Från höftleden. Har en böjreaktion lågt VF som värmer ur som antas vara kompensatorisk och sätts frågetecken om den har med nåt att göra (pga tidigare bedövning besöket innan).
Så, helt klart har hästen rejält ont i sina höftleder. Veterinären och kiropraktorn* är jätteglada, och tycker att det är BRA att det inte är hasen för då hade det ju varit kört. Att det är bra det är något "nytt", samt att det faktiskt kan vara så att det här inte är nytt utan att det här faktiskt är primärproblemet men det inte hittats innan, att höfthältor kan vara grymt svåra hitta etc.
Jag känner mig tyvärr inte så glad som jag "borde". Jag känner mig mest som en party pooper och jordens mest neggo hästägare. Men jag funderar ju dels på att om det här nu är primärproblemet, hur jävla illa ser då höftlederna ut vid det här laget då liksom :S Dels så om det här är en "ny" hälta så jaha, så länge hästen inte håller för arbete känns det hyfsat likgiltigt var någonstans i bakkärran problemet är. Kanske behöver jag landa lite och ladda om för att kunna faktiskt vara glad och hoppfull - eller så har jag hoppats för många gånger nu och orkar inte ladda om utan fortsätter vara skeptisk. Hästen lär ju svara eller inte svara lika bra/dåligt ändå förvisso.
(*vet och kiro arbetar i team, hästen är kontinuerligt kontrollerad och behandlas av kiropraktor hela aktuella perioden. Dras med vissa problem i ryggen, ffa ländryggen och blir gärna sned i korset. Eskalerar i samband med hältproblematik - såklart, och blir mycket bättre när han är fräsch. Jag tycker dock det borde försvinna helt, och har mumlat lite om ryggröntgen och ryggbedövning genom åren men ingen har ansett det kommit därifrån. Hästen har när han är ohalt en MYCKET god ryggverksamhet)
Tillägg: Förutom behandlingar så har nog varenda variant på igångsättningsprogram/rehab provats, alla hagstorlekar etc, man har klurat på hur man kan hjälpa honom med skoningen, han har fått ledtillskott osv osv. Inget tycks göra någon direkt skillnad. Sadlar är kollade en miljon gånger, det har provats byta sadel, han har fått bomlös osv.
Han är helt korrekt exteriört, och som veterinärerna brukar muttra "Tittar man på honom är han byggd för hållbarhet, men ändå håller han inte". Väl musklad utefter arbete och jämnt musklad.
