Min fina och mycket bestämda mormor dog för ett par dagar sedan. Hon var berest, högutbildad och feministisk för sin generation, uppskattade mycket konst och musik - men vilken musik har vi inte riktigt fått veta.
Hon vill inte ha begravningskaffe, utan vill hellre att vi går hem till mamma och dricker vin och lyssnar på jazz.
Jazz? Vilken sorts jazz? Detta sa hon under sina sista dagar och var förmodligen ganska påverkad av allt morfin och lugnande.
Jag är lite trött på sedvanliga begravningsstycken som Albinoni och liknande. Det ska helst inte vara för smörigt då hon var ett riktigt rivjärn. Men det ska ju vara passande för tillfället också.
Vi har kommit fram till dessa so far:
Edit Piaf: Non, je ne regrette rien (lite utvattnad, men den passar henne).
Miriam Makeba: House of the rising sun
Phantom of The Opera - ledspåret (finns kopplingar till just den låten).
Vad finns det fler för fina begravningslåtar som är värdiga men samtidigt inte för "använda" så att säga?
Hon vill inte ha begravningskaffe, utan vill hellre att vi går hem till mamma och dricker vin och lyssnar på jazz.
Jazz? Vilken sorts jazz? Detta sa hon under sina sista dagar och var förmodligen ganska påverkad av allt morfin och lugnande.
Jag är lite trött på sedvanliga begravningsstycken som Albinoni och liknande. Det ska helst inte vara för smörigt då hon var ett riktigt rivjärn. Men det ska ju vara passande för tillfället också.
Vi har kommit fram till dessa so far:
Edit Piaf: Non, je ne regrette rien (lite utvattnad, men den passar henne).
Miriam Makeba: House of the rising sun
Phantom of The Opera - ledspåret (finns kopplingar till just den låten).
Vad finns det fler för fina begravningslåtar som är värdiga men samtidigt inte för "använda" så att säga?
Han var litegrann likadan som mormor så det passade honom. Kan man "återanvända" den? För morfars begravning var bara förra året, så den låten associerar jag med morfar nu och inte mormor.. Det var därför jag tänkte att Edith Piaf skulle vara en slags kvinnlig motsvarighet. 
