Begravning, tankar och funderingar

[parfymflaska]

En av mina vänner gick bort under tragiska omständigheter strax innan jul, bara 27 år gammal. Nu börjar det dra ihop sig till begravning och minnesstund, vilka jag tänker gå på, och jag funderar på en massa saker kring det här. Detta är första gången en av mina vänner har gått bort, och första begravningen som jag inte är nära anhörig/familj till den avlidne. Jag hade bara kännt vännen i ett år, vi var kursare och snackade och umgicks en del även på fritiden. Inte nära, men vänner. Vi är ett gäng klasskamrater som går ihop om en blomsterkrans och någon typ av minnesgåva. Men handbukett, ska man beställa även den via begravningens florist? Är det fritt val av blomma eller ska det vara ros? Är alla färger ok? Jag skulle helst vilja ha en glad färg, som passar vännens personlighet.

Brukar vänner ta med sin respektive till begravningen? Min sambo hann aldrig träffa vännen, vad är brukligt? Jag har som sagt bara gått på begravningar för äldre släktingar innan, och som anhörig tar man ju med sig sin partner.

Klädsel, är det ok med svarta jeans, mörkblå blus, svart kavaj och mörkbruna låga primeboots? Alternativt inte riktigt knälång svart klänning med strumbyxor och kavaj. Någon halskedja med litet hänge och diskreta små örhängen? (Jag har en "riktig begravningsutstyrsel" som jag haft på begravningar för äldre släktingar, alltså svart, långärmad, kjol ner till vaden, låga svarta pumps, litet pärlhalsband, men den känns helt fel när det är en så ung och sprakande person som gått bort). Ingen klädkod är angiven. Frisyr? Är utsläppt ok? Låg hästsvans? Fläta?

Ska man ta med någon gåva till personens anhöriga? Jag träffat personens partner en gång, han minns mig säkert inte. Gå fram och uttrycka sitt deltagande är ju självklart, men brukar man ta med något?

Jag vet att allt det här mest är petitesser men att förbereda mig för begravningen är en process som hjälper mig att bearbeta sorgen. Vi hade som sagt inte känt varandra så länge, men vännen var en fantastisk människa som jag saknar mycket.

 

[Mia_R]

Själva begravningen brukar vara öppen för alla som vill, om inget annat sägs, själva fikat/maten efteråt är för inbjudna som tackat ja om det serveras något. Du kan köpa egen blomma att ta med, ditt eget val av sort och färg, finns ingen regel vad jag vet.

Jag hade inte tagit med någon gåva, vill du ge något så är det vanligt att man stödjer någon fond i den avlidnes namn. Du kan gå i jeans om du känner för det och det finns mig veterligen ingen regel för hur du ska ha håret, gör det som känns bäst för dig.

Beklagar sorgen.

 

[Kilauea]

Om det inte finns klädkod angiven så tar du på dig nåt rent och diskret. Jag hade tex jeans på pappas begravning medan andra kom i kostym (vi hade valfri klädsel).

Blomma väljer du själv och behöver inte köpa via nån speciell florist.

Gåva skulle jag inte ta med.

Din partner kan följa med om du behöver det stödet.

Beklagar sorgen.

 

[Ramona]

Såsom du beskriver det hade jag inte köpt en blomma att slänga på kistan vid graven. En krans från vännerna räcker gott och väl enligt mig. Vill ni så får ni givetvis, men det är verkligen inget krav.

Vad gäller kläder så tycker jag att så länge man är hel och ren och anständigt klädd så funkar det. Jag brukar vara väldigt konservativ i min klädsel på högtider, men just begravningar har verkligen moderniserats så där får man hänga med. Många väljer dessutom bort sorgeklädseln och skriver i annonsen att kläderna ska vara somriga, färgglada etc.

 

[mandalaki]

För mig är handblomma en självklarhet. Att lägga, inte slänga, på kistan i kyrkan eller vid graven, beroende på var ceremonierna upplöses.

I synnerhet vid begravning av yngre har jag inte helsvart. Men prydligt och inte färgsprakande.

 

[Petruska]

Klädseln du beskriver låter helt ok, prydligt och dämpat. Frisyren skulle jag betrakta som helt valfri, ha håret som vanligt, tänker jag. (Givetvis ingen extravagant uppsättning som en drottning på fest.)

Handblomma som man köper själv, och lägger på kistan/vid graven beroende på hur de gör. Det märker du. Man kan ha vilken blomma som helst. Du kan ju även prata med floristen du köper blomman av, de har ju stor vana vid sådant.

Partner låter det för mig direkt konstigt att du skulle ta med i det här fallet, men det hade jag heller inte gjort om det gällt en anhörig som partner inte hade någon sorts relation till.

Gåva faller klart utanför vad man brukar, men i annonsen nämns ofta något där man kan skänka pengar (Röda Korset, Kusträddningen, Cancerfonden el dyl).

 

[Karfitsa]

Klädseln med jeans går jättebra! Prydlig frisyr, svans eller fläta låter bra, men utsläppt funkar också. En ros (förslagsvis) att lägga på kistan när du tar farväl. Ingen gåva till anhöriga. Partnern tycker jag inte ska följa med om hen inte känner personen som ska begravas.

 

[Rialavargen]

Jag har en "begravningsuniform" som jag alltid använder. Då behöver jag aldrig fundera på vad jag ska välja.
Jag kommer från en familj där man klär sig fint för begravning. Jag en en slät enkel svart klänning med båthals. Båthalsen gör den lite diskret, på något sätt. Alltid svarta nylonstrumpor och nyputsade skor. Vita pärlor runt halsen.
Jag tycker samtidigt att det är ok att komma i jeans. Jag tycker man skall komma som man är. Jag är att klä mig fin.

Självklart respekterar jag ljus klädsel.

 

[Sar]

En av mina vänner gick bort under tragiska omständigheter strax innan jul, bara 27 år gammal. Nu börjar det dra ihop sig till begravning och minnesstund, vilka jag tänker gå på, och jag funderar på en massa saker kring det här. Detta är första gången en av mina vänner har gått bort, och första begravningen som jag inte är nära anhörig/familj till den avlidne. Jag hade bara kännt vännen i ett år, vi var kursare och snackade och umgicks en del även på fritiden. Inte nära, men vänner. Vi är ett gäng klasskamrater som går ihop om en blomsterkrans och någon typ av minnesgåva. Men handbukett, ska man beställa även den via begravningens florist? Är det fritt val av blomma eller ska det vara ros? Är alla färger ok? Jag skulle helst vilja ha en glad färg, som passar vännens personlighet.

Brukar vänner ta med sin respektive till begravningen? Min sambo hann aldrig träffa vännen, vad är brukligt? Jag har som sagt bara gått på begravningar för äldre släktingar innan, och som anhörig tar man ju med sig sin partner.

Klädsel, är det ok med svarta jeans, mörkblå blus, svart kavaj och mörkbruna låga primeboots? Alternativt inte riktigt knälång svart klänning med strumbyxor och kavaj. Någon halskedja med litet hänge och diskreta små örhängen? (Jag har en "riktig begravningsutstyrsel" som jag haft på begravningar för äldre släktingar, alltså svart, långärmad, kjol ner till vaden, låga svarta pumps, litet pärlhalsband, men den känns helt fel när det är en så ung och sprakande person som gått bort). Ingen klädkod är angiven. Frisyr? Är utsläppt ok? Låg hästsvans? Fläta?

Ska man ta med någon gåva till personens anhöriga? Jag träffat personens partner en gång, han minns mig säkert inte. Gå fram och uttrycka sitt deltagande är ju självklart, men brukar man ta med något?

Jag vet att allt det här mest är petitesser men att förbereda mig för begravningen är en process som hjälper mig att bearbeta sorgen. Vi hade som sagt inte känt varandra så länge, men vännen var en fantastisk människa som jag saknar mycket.

Ingen gåva och inte ta med partnern om det inte är så att du behöver dennes stöd. Handblomma kan du köpa själv så du behöver inte beställa via begravningsbyrån. Beklagar sorgen.

 

[Jeffery]

Beklagar - alltid extra tugnt då unga personer går bort.
Jag skulle känt att jag saknade nåt, om inte jag hade haft en blomma att lägga på kistan, då jag tog mitt farväl.

Var på en begravning i tisdags, och då diskuterades det lite innan i vilken ordning man skulle gå fram. Några var oroliga för att 'gå i fel ordning'. Men det sades att de allra närmsta tog sitt avsked först. Och se'n spelade det ingen roll alls, utan man gick lite i den ordning man satt, och vad som kändes bra. Och så blev det.


Det flöt helt sagolikt bra, fastän det började dåligt.
Maten var felräknad (begravningsbyrån hade missat tio anmälningar). Förseningar på nyckelpersoner var legio. Prästen hamnade i kö bakom en trafikolycka i en större stad. De som skulle spela och sjunga satt i samma kö. Kistan var också försenad, levererades från samma stad (vet dock inte om det var bilolyckan som var orsak där).
Men en halvtimme innan utsatt tid dök plötsligt alla upp, och det löste sig på en och samma gång.

 

[Görel]

Säger som andra, ingen present och ingen partner om inte du behöver stöd själv.

Handblomma tycker jag absolut att du ska ta med. Var på ett ex begravning i våras, det måste ha varit minst 150 pers där, alla hade handblommor och när alla lagts vid kistan blev den enorma högen av röda rosor en vacker symbol för hur uppskattad han hade varit.

 

[Breaktown]

Själva begravningen brukar vara öppen för alla som vill, om inget annat sägs, själva fikat/maten efteråt är för inbjudna som tackat ja om det serveras något.

Är det? Jag har (lyckligtvis) visserligen bara varit på en handfull begravningar. Men jag har aldrig varit med om vare sig inbjudan eller att mottagningen efteråt bara är för vissa.

Det har alla gånger varit så att man anmäler att man ska komma till begravningsbyrån, och sen deltar de som anmält sig både på begravningen och mottagningen efteråt.

Säger inte att det aldrig går till på annat vis såklart

 

[Mia_R]

Är det? Jag har (lyckligtvis) visserligen bara varit på en handfull begravningar. Men jag har aldrig varit med om vare sig inbjudan eller att mottagningen efteråt bara är för vissa.

Det har alla gånger varit så att man anmäler att man ska komma till begravningsbyrån, och sen deltar de som anmält sig både på begravningen och mottagningen efteråt.

Säger inte att det aldrig går till på annat vis såklart

Det är lite olika beroende på hur det är organiserat, i min släkt har det varit mer öppet hus och vi har själva organiserat det. Jag har även varit på andra tillställningar där det varit catering eller restaurang och då behöver de veta hur många som kommer så det finns plats åt alla. Sedan finns det ju de som enbart vill hålla det inom familjen men då brukar det stå i dödsannonsen att det är ett slutet sällskap.

 

[Jeffery]

Är det? Jag har (lyckligtvis) visserligen bara varit på en handfull begravningar. Men jag har aldrig varit med om vare sig inbjudan eller att mottagningen efteråt bara är för vissa.

Det har alla gånger varit så att man anmäler att man ska komma till begravningsbyrån, och sen deltar de som anmält sig både på begravningen och mottagningen efteråt.

Det är de närmast anhöriga som bestämmer precis exakt hur begravningsceremonin ska genomföras, och med vilka - så det kan se ut i princip hur som helst. Så länge man håller sig mellan aktuell kyrkas ramar.

 

[lady_vip]

Handbukett ska du absolut ha, dels brukar det enbart vara män som är utan och dels brukar det kännas bra att ha något att lägga på kistan. Speciellt om det är avsked inne i lokalen. Köp den blomma du vill ha, det måste inte vara något särskilt. Hade det varit växtsäsong kunde du plockat något själv.

Jag brukar inte gå på mottagningen efteråt om jag inte känner familjen, men det är helt ok att göra det. Då ska man följa anvisningarna i annonsen och anmäla att man kommer, MEN begravningsentreprenören räknar alltid antalet gäster som kommer och brukar meddela cateringföretaget, så om ni inte ska gå på mottagningen så kan ni bara kort meddela att ni inte stannar för mat även till entreprenören.
Det kommer dessutom nästan alltid folk som inte är anmälda, som bara går på begravningen.

 

[parfymflaska]

Tack för era svar och medkänsla

 

[Elisha]

En av mina vänner gick bort under tragiska omständigheter strax innan jul, bara 27 år gammal. Nu börjar det dra ihop sig till begravning och minnesstund, vilka jag tänker gå på, och jag funderar på en massa saker kring det här. Detta är första gången en av mina vänner har gått bort, och första begravningen som jag inte är nära anhörig/familj till den avlidne. Jag hade bara kännt vännen i ett år, vi var kursare och snackade och umgicks en del även på fritiden. Inte nära, men vänner. Vi är ett gäng klasskamrater som går ihop om en blomsterkrans och någon typ av minnesgåva. Men handbukett, ska man beställa även den via begravningens florist? Är det fritt val av blomma eller ska det vara ros? Är alla färger ok? Jag skulle helst vilja ha en glad färg, som passar vännens personlighet.

Brukar vänner ta med sin respektive till begravningen? Min sambo hann aldrig träffa vännen, vad är brukligt? Jag har som sagt bara gått på begravningar för äldre släktingar innan, och som anhörig tar man ju med sig sin partner.

Klädsel, är det ok med svarta jeans, mörkblå blus, svart kavaj och mörkbruna låga primeboots? Alternativt inte riktigt knälång svart klänning med strumbyxor och kavaj. Någon halskedja med litet hänge och diskreta små örhängen? (Jag har en "riktig begravningsutstyrsel" som jag haft på begravningar för äldre släktingar, alltså svart, långärmad, kjol ner till vaden, låga svarta pumps, litet pärlhalsband, men den känns helt fel när det är en så ung och sprakande person som gått bort). Ingen klädkod är angiven. Frisyr? Är utsläppt ok? Låg hästsvans? Fläta?

Ska man ta med någon gåva till personens anhöriga? Jag träffat personens partner en gång, han minns mig säkert inte. Gå fram och uttrycka sitt deltagande är ju självklart, men brukar man ta med något?

Jag vet att allt det här mest är petitesser men att förbereda mig för begravningen är en process som hjälper mig att bearbeta sorgen. Vi hade som sagt inte känt varandra så länge, men vännen var en fantastisk människa som jag saknar mycket.

Tycker dina tankar låter kloka både vad gäller kläder, blomma etc. Skulle nog inte ta med mig nåt till värden eller man vad säger. Skulle nog inte ta med min pojkvän heller, om det var just en pojkvän och inte barnens pappa eller min man etc. Om ni inte var jättenära lixom.

 

[Marty]

Tycker att de flesta sammanfattat det väldigt bra angående klädsel och frisyr. Handblomma är även för mig en självklarhet, och den köper man själv hos florist. Jag skulle inte ta med min respektive om de aldrig setts. Kanske är någon mer kursare som tänkt gå på begravningen som du kan ta sällskap med?

Jag har endast varit på en större begravning, för en ung vän som gick bort endast 18 år gammal. Då var det öppen begravning och otroligt mycket folk. Då löstes begravningssällskapet upp i kyrkan, och sen valde familjen att ha en egen mottagning endast för de närmsta.

 

[Snurrfian]

Är det? Jag har (lyckligtvis) visserligen bara varit på en handfull begravningar. Men jag har aldrig varit med om vare sig inbjudan eller att mottagningen efteråt bara är för vissa.

Det har alla gånger varit så att man anmäler att man ska komma till begravningsbyrån, och sen deltar de som anmält sig både på begravningen och mottagningen efteråt.

Säger inte att det aldrig går till på annat vis såklart

Det brukar stå rätt tydligt i begravningsannonsen. När en vän dog så var mottagningen enbart för de närmsta, sen ordnade olika grupper egna minnesstunder efteråt. Bäst kompisarna, fotbollsföreningen som personen var mycket engagerad i osv. Det var nästan 200 personer på begravningen så det hade inte varit hanterbart för familjen att ha en mottagning.
Till själva begravningen behöver man aldrig anmäla att man ska komma om det sker i kyrkan, det är en offentlig tillställning.

 

[Rialavargen]

Handbukett ska du absolut ha, dels brukar det enbart vara män som är utan och dels brukar det kännas bra att ha något att lägga på kistan. Speciellt om det är avsked inne i lokalen. Köp den blomma du vill ha, det måste inte vara något särskilt. Hade det varit växtsäsong kunde du plockat något själv.

Jag brukar inte gå på mottagningen efteråt om jag inte känner familjen, men det är helt ok att göra det. Då ska man följa anvisningarna i annonsen och anmäla att man kommer, MEN begravningsentreprenören räknar alltid antalet gäster som kommer och brukar meddela cateringföretaget, så om ni inte ska gå på mottagningen så kan ni bara kort meddela att ni inte stannar för mat även till entreprenören.
Det kommer dessutom nästan alltid folk som inte är anmälda, som bara går på begravningen.

Jag är också van vid att det är kvinnor som lägger handbukett. Männen bugar vid kistan i min släkt, när det är begravning av en äldre person.
Men jag märker att det blir mer och mer vanligt med att även män har handbukett, i synnerhet närmast sörjande.

Jag ordnade egna handbuketter till min svärfar. Jag köpte vackra band i en tygaffär, och innan begravningen åkte vi ut till svärfars gamla marker och plockade lite vilda växter. Några kvistar "en" blev jättevackra, med de fina banden med allmogemönster. Det vart som en mental samling för oss innan cermonin, att plocka och sätta ihop de små buketterna.