Baby blues?

[Jamtland]

Hur går det för er andra som nyligen har fått barn? Här är det drygt två veckor sedan, och jag mår...konstigt... Förra gången jag fick barn så blev jag jätteledsen några dagar efter förlossningen, tårarna sprutade för minsta lilla, det var egentligen rätt skönt. Man lättade på trycket rejält liksom.

Men nu känner jag mig mest bara...likgiltig... Inte likgiltig inför bebisen eller äldre dottern utan mer rent allmänt less. Allt fungerar suveränt med bebisen, hon siver bra på nätterna och amningen fungerar. Storasystern är inte ett dugg avundsjuk, men visst märks det att något hänt, dagis vistelsen strular lite, innan Emma föddes gick det kanon där med.

Så vad gör man? Fortsätter deppa lite lätt eller rent allmänt rycker upp sig? Förmodligen beror en del på att fibron kommit smygande tillbaka så att jag nu har rätt ont igen, men melankoli känslan i hjärtat skulle jag gärna var utan... Vill helst bara sitta och titta på sorgliga filmer eller läsa kärleksromaner känns det som...

Ähhh, kom på något bra jag kan ägna mig åt istället...

Jenny

 

[heineken]

Sv: Baby blues?

Jag blev likadan efter mitt andra barns födelse. Han föddes i juni, och jag blev som du, fullkomligt likgiltig. Tur att jag hade min sambo som syrde upp tillvaron, för det enda jag i princip gjorde var att ligga på soffan och stirra i taket. Det har blivit lite bättre, men jag är fortfarande allmänt less och irriterad och kan inte sätta fingret på vad det är. Du kanske kan prata med någon, Bvc brukar kunna hjälpa till med sådant.

Lycka till!

 

[tazza]

Sv: Baby blues?

jag har klarat mig ganska bra fast en tallrik full med mat åkte i golvet när maken envisades med att tjafsa om något...

mycket motion tror jag på.

 

[Luff]

Sv: Baby blues?

Det där låter faktiskt som halva Sverige just nu - det är nog sommarbrist - i ditt fall kombinerat m baby.

 

[Druvan]

Sv: Baby blues?

Fick första barnet för 9 dagar sedan, men har sluppit "konstiga" känslor (till min mans stora lättnad- han hade fått höra att alla ammande förvandlas till monster ). Har hört många säga att första veckorna är kaos, men jag tycker det är hur lätt som helst. Så här små bebisar sover ju bara har jag förvånat konstaterat- jag hinner göra hur mycket som helst under tiden . Våra valpkullar varit 100 ggr värre

 

[bananabambi]

Sv: Baby blues?

Nu är det åtta veckor sedan jag fick min, men jag mår prima

Första veckan hade jag massa overklighetskänslor, gick omkring i en dimma, men det var samma med första.

Dock är jag en sådan stressad och överambitiös människa, jag började på gym två veckor efter födseln av sonen, åkte och shoppade, till IKEA, etc. Efter första veckan började sonen skrika, och nu två månader senare har han inte slutat . Fick ingen dagisplats till äldste sonen, så jag började tidigt med att göra saker och aktivera oss eftersom jag höll på att bli tokig av att gå hemma med en liten som bara skrek och skrek...

 

[Inte_Ung]

Sv: Baby blues?

Men varför skriker den lilla?
Små barn skriker bara om något är fel.

 

[bananabambi]

Sv: Baby blues?

Säg det

Så länge han vaggas/vjyssas/gosas med så är han helnöjd. Men det är svårt att klara dagarna bärandes på honom, hela, hela tiden. Men det är så jag har löst det, hittills. Så snart jag lägger ifrån mig honom börjar han gny. Tar jag inte upp honom då blir gnyendena snart till hysterisk gråt/ilska, och då tar det lång tid att trösta.

Det är nästan bara jag och pappan som klarar att trösta honom, han blir så hysterisk så alla andra som bär honom bara ger upp efter ett tag. Vad ska man göra när det inte ger någon respons att gå/vagga/prata/ge napp? Som tur är så har ju vi lärt oss hur vi ska göra.

Försöker ändå lägga honom på mage så han får träna rygg och nacke. Dagarna spenderar han oftast i mitt knä, han var helt stadig i rygg och nacke sedan sex veckor, jag har förstått att det är ganska tidigt, men det är ju för att jag ständigt har honom i knät.

Sedan kan han sova mycket vissa dagar, och då kan jag ägna mig helhjärtat åt äldste sonen. Och åka bil/vagn går bra, så länge det inte står still.

Det är skitsvårt att hinna med den andre grabben här hemma. Han är så underbar och visar inte ett uns av svartsjuka då jag alltid känner att jag inte hinner med att uppmärksamma honom.

Jag trodde att det var ett närhetsbehov, som förhoppningsvis skulle minska lite vartefter han blev större. Men än så länge har det inte bivit bättre.

Att jag inte blivit helt slut ännu är därför att han i alla fall sover på nätterna. I och för sig kavar han sig så nära mig han bara kan, men då sover han i alla fall. Och är nöjd. Så jag får sova, och därför klarar jag mig när dagarna innebär ett evigt bärande.

Och han somnar framåt niotiden på kvällen, och då kan jag oftast lägga honom ifrån mig. Men han måste ha somnat in riktigt ordentigt för att han ska forsätta sova när jag inte bär honom.

På öppna förskolan blir jag allid helt stum av förvåning. Vi är fler som fått barn tätt, och de mammorna har sina jänåriga bebisar på madrasser. Dom är nöjda och glada, jollrar och sprallar. Min skriker så långe jag inte bär honom, snacka om att det skulle vara "lätt" att ha fler barn om man bara kunde lägga ifrån sig bebisen på en kudde.

Jag förstår inte varför han är så missnöjd när han ligger själv

Har du några tips?

 

[heineken]

Sv: Baby blues?

Han kanske har en släng av kolik?
Våran son var likadan, så vi gick på apoteket och köpte minifomdroppar, och efter en vecka var han hur nöjd och glad som helst.

 

[bananabambi]

Sv: Baby blues?

Han kanske har en släng av kolik?
Våran son var likadan, så vi gick på apoteket och köpte minifomdroppar, och efter en vecka var han hur nöjd och glad som helst.

Minifom var det första vi testade utan resultat tyvärr.

 

[heineken]

Sv: Baby blues?

Hmm.. Då har jag nog inga fler tips, tyvärr. Hoppas det löser sig för er!

 

[LitenIsa]

Sv: Baby blues?

Bärsele? Då har man iallafall armarna fria och får inte lika mycket kramp.

 

[bananabambi]

Sv: Baby blues?

Done that

Fungerar bara inte när min andra son vill/behöver bli buren på tyvärr. Men jag använder den så ofta jag kan.

 

[LitenIsa]

Sv: Baby blues?

Misstänkte att det redan var testat. På 8 veckor hinner man prova mycket. Hoppas det ger med sig snart.

 

[Willebillebus]

Sv: Baby blues?

Du kan ju trösta dig med att om det är kolik, brukar det ge med sig runt 3 månader! Min pojke blev som förbytt då!

Han grät JÄMT, provade både minifom och "amningsmetoder" för att slippa koliken, men inget funkade! Sen en dag bara släppte det, det var helt underbart!

Men tro mig jag vet hur påfrestande det är!