Avliva? Höftfraktur efter fall (tuber coxae)

[Carlem90]

Känner att jag behöver skriva av mig…
Jag köpte (räddade) ett varmblod i somras, 6 år gammal, nätt och fin, med super bra lynne, trots att han inte haft det så lätt.
Han var avmagrad, omusklad (”vilat” i 2 år) med eftersatta hovar och felställning, stora blodmasken, och säkerligen andra problem jag ännu inte upptäckt.
Jag vet att jag köpte grisen i säcken, och att vi skulle stöta på en del problem både kring hans hälsa och ekonomiska utgifter som veterinärvård osv. Men jag beslutade mig att ta hem honom ändå.
Efter en del veterinärbesök gällande hans hudproblem, lymfangit, ögoninflammation och kotledsinflammation kände jag att jag ändå hade lite koll på hans olika problem och kunde börja sortera och ta en sak i taget.

Värt att notera är att han varit stillastående under lång tid, sprungit på raka spår inom travet och dessförinnan stått mestadels i grushagar.
Upplevde han dock inte som obalanserad eller snubblig som varmblod lätt kan vara. Men jag har ju heller inte hunnit prova att rida honom än, då prio varit att få upp honom i vikt för att sedan kunna börja jobba från marken.

Mitt i allt så blev det problem och osämja i stallet. Jag hade dessutom problem att ha kvar honom där pga att han reagerade på alsikeklöver samt att han egentligen bör gå på lösdrift på grund av att bakbenen svullnar under nattetid på box.
Lösdriften vi beslutade att byta till hade väldigt kuperad mark med en del bergsknallar. Dessutom flyttade min väninna med sitt varmblod, som har visat tendenser av vallning, och jagat på min kille en del i hagen.
Jag vet vad ni tänker - ”NEJ!”. Och det gör jag med i efterhand. Men vi blev uppmanade av folk runt omkring att hästen inte kommer bli stark i kropp/ben på platt mark, att han behöver kuperat, att hästar busar i hagen och det är normalt osv osv.

Tyvärr ledde detta snabbt till att hästen ramlade i hagen, hittade honom med ett sår på höften, ganska mörbultad med blödningar på hela höger sida, och totalt blockhalt på bakbenet. Jag konstaterade ganska snabbt att han ramlat mot ett av bergen.
Efter smärtstillande av ambulerande vet. fick vi promenera ca en km upp till stallet. Han stod på box tills veterinären kom ut efter två dagar. Efter ultraljud och röntgen (bärbar) så kunde man konstatera en fraktur i yttre delen av höften, (tuber coxae om jag förstod det rätt).
Då han inte kan transporteras just nu är det svårt att göra en grundligare utredning, och han kan ha skadat övriga delar av bäckenet.
Han har blivit bättre i sin hälta, och efter en veckas boxvila (i samråd med vet.) går han nu i sjukhage dagtid. Vad som skrämmer mig mest är att han överbelastar motsatt sida (där han redan har kotledsinflammation osv) och att hans kors nu är väldigt snett. Vilket det inte varit tidigare.

Jag känner att jag inte orkar mer, varken mentalt, fysiskt eller ekonomiskt. Jag håller på att gå sönder. Jag har så dåligt samvete och beskyller mig själv och mina beslut för detta.
Jag vet varken ut eller in… Jag vet inte hur prognosen ser ut. Jag vet inte hur lång rehabilitering som kommer krävas. Jag vet inte om han ens kommer att vara viktbärande eller leva utan smärta. Jag vet inte hur mycket som gått sönder i bäckenet. Jag vet ingenting…

Kände bara att jag var tvungen att skriva av mig, hoppas på att få lite stöd, eventuellt om någon har erfarenheter kring liknande skador i området?
Hjälp!

 

[svea]

Det låter som om hästen var ett tveksamt "projekt" till att börja med (en sexåring som vilat i två år bör ju inte ha kotledsinflammationer och ben som svullnar på natten t ex) och att prognosen nu är tveksam och kommer att medföra en lång rehab med tveksam livskvalitet på vägen och troligen höga kostnader. Ingen kommer att klandra dig om du sätter stopp här.

 

[Ramona]

Avliva! För att vara en sann djurvän måste man ibland ta beslutet att låta djuret slippa lida.

 

[TinyWiny]

Jag hade låtit hästen somna in i trygg förvissning om att han kände att han blev älskad för den han var den tid ni fick.

 

[nejlica]

Jag tycker att det låter som att du gett din häst de bästa av förutsättningar, lösdriften låter som att det lika gärna hade kunnat bli jättebra för din häst och vara precis vad han behövt, så klandra inte dig själv!

Men jag instämmer med övriga, hade det varit mitt beslut tycker jag att det låter som att det är läge att avsluta detta nu. För er bådas skull!

Dessutom tycker jag rent krasst att du kan vara värd att ha en häst du kan ha roligt med, där du kan lägga ned samma jobb men få en bättre "avkastning" så att säga, det finns ju till exempel många fler trav-pensionärer med fint lynne men bättre utgångsläge som säkert skulle få ett fint hem hos dig (om du fortfarande vill ha häst såklart)!

 

[Freazer]

Känner att jag behöver skriva av mig…
Jag köpte (räddade) ett varmblod i somras, 6 år gammal, nätt och fin, med super bra lynne, trots att han inte haft det så lätt.
Han var avmagrad, omusklad (”vilat” i 2 år) med eftersatta hovar och felställning, stora blodmasken, och säkerligen andra problem jag ännu inte upptäckt.
Jag vet att jag köpte grisen i säcken, och att vi skulle stöta på en del problem både kring hans hälsa och ekonomiska utgifter som veterinärvård osv. Men jag beslutade mig att ta hem honom ändå.
Efter en del veterinärbesök gällande hans hudproblem, lymfangit, ögoninflammation och kotledsinflammation kände jag att jag ändå hade lite koll på hans olika problem och kunde börja sortera och ta en sak i taget.

Värt att notera är att han varit stillastående under lång tid, sprungit på raka spår inom travet och dessförinnan stått mestadels i grushagar.
Upplevde han dock inte som obalanserad eller snubblig som varmblod lätt kan vara. Men jag har ju heller inte hunnit prova att rida honom än, då prio varit att få upp honom i vikt för att sedan kunna börja jobba från marken.

Mitt i allt så blev det problem och osämja i stallet. Jag hade dessutom problem att ha kvar honom där pga att han reagerade på alsikeklöver samt att han egentligen bör gå på lösdrift på grund av att bakbenen svullnar under nattetid på box.
Lösdriften vi beslutade att byta till hade väldigt kuperad mark med en del bergsknallar. Dessutom flyttade min väninna med sitt varmblod, som har visat tendenser av vallning, och jagat på min kille en del i hagen.
Jag vet vad ni tänker - ”NEJ!”. Och det gör jag med i efterhand. Men vi blev uppmanade av folk runt omkring att hästen inte kommer bli stark i kropp/ben på platt mark, att han behöver kuperat, att hästar busar i hagen och det är normalt osv osv.

Tyvärr ledde detta snabbt till att hästen ramlade i hagen, hittade honom med ett sår på höften, ganska mörbultad med blödningar på hela höger sida, och totalt blockhalt på bakbenet. Jag konstaterade ganska snabbt att han ramlat mot ett av bergen.
Efter smärtstillande av ambulerande vet. fick vi promenera ca en km upp till stallet. Han stod på box tills veterinären kom ut efter två dagar. Efter ultraljud och röntgen (bärbar) så kunde man konstatera en fraktur i yttre delen av höften, (tuber coxae om jag förstod det rätt).
Då han inte kan transporteras just nu är det svårt att göra en grundligare utredning, och han kan ha skadat övriga delar av bäckenet.
Han har blivit bättre i sin hälta, och efter en veckas boxvila (i samråd med vet.) går han nu i sjukhage dagtid. Vad som skrämmer mig mest är att han överbelastar motsatt sida (där han redan har kotledsinflammation osv) och att hans kors nu är väldigt snett. Vilket det inte varit tidigare.

Jag känner att jag inte orkar mer, varken mentalt, fysiskt eller ekonomiskt. Jag håller på att gå sönder. Jag har så dåligt samvete och beskyller mig själv och mina beslut för detta.
Jag vet varken ut eller in… Jag vet inte hur prognosen ser ut. Jag vet inte hur lång rehabilitering som kommer krävas. Jag vet inte om han ens kommer att vara viktbärande eller leva utan smärta. Jag vet inte hur mycket som gått sönder i bäckenet. Jag vet ingenting…

Kände bara att jag var tvungen att skriva av mig, hoppas på att få lite stöd, eventuellt om någon har erfarenheter kring liknande skador i området?
Hjälp!

Vet du, du kunde inte förutse att han skulle ramla och slå sig, det är jättebra för hästar att stärka sig naturligt i stora hagar/lösdrift.

Ibland tar man mindre bra beslut, jag har också köpt hästar med hjärtat och du gav denna hästen en chans och försöker laga honom.
När han är ok att transporteras hade jag kollat upp hur omfattande skadan är och därefter tagit beslut över om han skulle få vandra vidare eller inte.

 

[caballus]

Jag hade diskuterat med veterinären. Är det en okomplicerad fraktur med god prognos och hästen värd att rehaba så hade jag gett den tiden och sett utfallet.

 

[Carlem90]

Nu har det gått 2 veckor sedan han ramlat. Han har stått på box och några timmar i sjukhage dagtid. Igår fick han kolik också.. trots att jag varit noga med att ge lite hö och ofta, ca 1 - 1,5kg, varannan timma. Så veterinären var ute och tömde honom, satte dropp och sond.

Jag jobbar heltid och är på bristningsgränsen att sjukskriva mig för utmattning. Min vän får också åka ut när jag jobbar flera ggr om dagen och lägga upp hela sitt liv efter mitt schema.Känner mig som en belastning för precis alla i min omgivning då jag inte kan klara detta på egen hand. Trots att jag bara haft honom i två månader så känns det som att detta helvete har pågått i flera år. Jag har typ tappat tidsuppfattningen och ser inget slut på det hela..
ja - offerkoftan är på! och jag kvävs fan i den också. Det har varit problem sedan start, och det blir bara värre och värre ju mer jag försöker förebygga och förhindra. Att åka till stallet har i princip bara inneburit ångest för mig sedan dagen jag köpte honom. Klarar inte att jag inte vet hur han mår, känner eller tänker.

Han har sen en tid tillbaka (även innan frakturen) vägrat lyfta vänster fram (där han har kotledsinflammationen) förmodligen för att han har ont… och ännu mindre nu när han har en fraktur på höger bak jag kan alltså kratsa ur två hovar på sin höjd.Det luktar röta och jag väntar bara på en hovböld eller liknande nu också.
Han har ju även lätt att få magsår och behöver äta ofta, samt då han är för smal och superhungrig eftersom han blev svältfödd hos förra ägaren.
Pratade med en annan veterinär idag då jag är på gränsen att bara släppa ut honom i en vanlig hage, så att han får röra på sig, äta och stimuleras. Så får det gå som det går! Veterinären höll med och tyckte att han kanske repar sig bäst på så sätt, istället för att dra på sig ännu mer besvär. Han blir ju både svullen, stel och stressad av att stå på box/sjukhage. Och jag har inte fysisk möjlighet att ta hand om honom om boxvilan ska fortsätta i månader…

Ska till veterinären nu på tisdag och en del av mig hoppas att hon tar beslutet att det är för mycket för honom på en gång och att vi låter han somna in. Samtidigt som jag egentligen hoppas att ett mirakel sker efter en riktig genomgång och att hon säger att ”det här fixar sig”.

 

[svea]

Och om inte veterinären tar beslutet kan du ta beslutet själv. Av din beskrivning låter det extremt osannolikt att det kommer att "fixa sig" med hästen som har så många problem. Ursäkta om jag låter hård, jag förstår att det ligger ett stort varmt hjärta bakom det här hästprojektet. Men du riskerar att bli sittande med en häst som du konstant oroar dig för och inte kan göra så mycket kul med i många, många år och det låter inte som om du skulle må så bra av det.

 

[Tualma]

Men du. Der är okej att avsluta och ge upp oavsett vad veterinären säger.
Du har gett allt du har. Jag förstår att det känns svårt när du säkert har investerat så mycket känslomässigt, tid och pengar.
Men det är okej att sätta stopp och säga att tyvärr gick det inte vägen. Hästen mår ju verkligen inte bra.
Om du går under på kuppen, hur blir det då?
Kram

 

[Valerianovna]

Känner att jag behöver skriva av mig…
Jag köpte (räddade) ett varmblod i somras, 6 år gammal, nätt och fin, med super bra lynne, trots att han inte haft det så lätt.
Han var avmagrad, omusklad (”vilat” i 2 år) med eftersatta hovar och felställning, stora blodmasken, och säkerligen andra problem jag ännu inte upptäckt.
Jag vet att jag köpte grisen i säcken, och att vi skulle stöta på en del problem både kring hans hälsa och ekonomiska utgifter som veterinärvård osv. Men jag beslutade mig att ta hem honom ändå.
Efter en del veterinärbesök gällande hans hudproblem, lymfangit, ögoninflammation och kotledsinflammation kände jag att jag ändå hade lite koll på hans olika problem och kunde börja sortera och ta en sak i taget.

Värt att notera är att han varit stillastående under lång tid, sprungit på raka spår inom travet och dessförinnan stått mestadels i grushagar.
Upplevde han dock inte som obalanserad eller snubblig som varmblod lätt kan vara. Men jag har ju heller inte hunnit prova att rida honom än, då prio varit att få upp honom i vikt för att sedan kunna börja jobba från marken.

Mitt i allt så blev det problem och osämja i stallet. Jag hade dessutom problem att ha kvar honom där pga att han reagerade på alsikeklöver samt att han egentligen bör gå på lösdrift på grund av att bakbenen svullnar under nattetid på box.
Lösdriften vi beslutade att byta till hade väldigt kuperad mark med en del bergsknallar. Dessutom flyttade min väninna med sitt varmblod, som har visat tendenser av vallning, och jagat på min kille en del i hagen.
Jag vet vad ni tänker - ”NEJ!”. Och det gör jag med i efterhand. Men vi blev uppmanade av folk runt omkring att hästen inte kommer bli stark i kropp/ben på platt mark, att han behöver kuperat, att hästar busar i hagen och det är normalt osv osv.

Tyvärr ledde detta snabbt till att hästen ramlade i hagen, hittade honom med ett sår på höften, ganska mörbultad med blödningar på hela höger sida, och totalt blockhalt på bakbenet. Jag konstaterade ganska snabbt att han ramlat mot ett av bergen.
Efter smärtstillande av ambulerande vet. fick vi promenera ca en km upp till stallet. Han stod på box tills veterinären kom ut efter två dagar. Efter ultraljud och röntgen (bärbar) så kunde man konstatera en fraktur i yttre delen av höften, (tuber coxae om jag förstod det rätt).
Då han inte kan transporteras just nu är det svårt att göra en grundligare utredning, och han kan ha skadat övriga delar av bäckenet.
Han har blivit bättre i sin hälta, och efter en veckas boxvila (i samråd med vet.) går han nu i sjukhage dagtid. Vad som skrämmer mig mest är att han överbelastar motsatt sida (där han redan har kotledsinflammation osv) och att hans kors nu är väldigt snett. Vilket det inte varit tidigare.

Jag känner att jag inte orkar mer, varken mentalt, fysiskt eller ekonomiskt. Jag håller på att gå sönder. Jag har så dåligt samvete och beskyller mig själv och mina beslut för detta.
Jag vet varken ut eller in… Jag vet inte hur prognosen ser ut. Jag vet inte hur lång rehabilitering som kommer krävas. Jag vet inte om han ens kommer att vara viktbärande eller leva utan smärta. Jag vet inte hur mycket som gått sönder i bäckenet. Jag vet ingenting…

Kände bara att jag var tvungen att skriva av mig, hoppas på att få lite stöd, eventuellt om någon har erfarenheter kring liknande skador i området?
Hjälp!

Om det varit min häst hade jag avlivat. Prognosen är alldeles för dålig/osäker och han var inte särskilt frisk innan heller. Ha inte dåligt samvete, du har redan tagit hem och vårdat honom ömt. Du har gett honom en chans få skulle gett honom redan med hans tidigare åkommor, och det låter som att du lagt ned mer på honom än många skulle gjort.

 

[Ullmerkott]

För att fortsätta försöka tycker jag att hästen ska må någorlunda bra på boxvila, och ha en rimlig chans att bli frisk efteråt. En häst som har en massa problem sedan tidigare och inte fixar boxvilan bra skulle jag inte ha utsatt för det.

Även OM det hade varit en häst där det är etiskt acceptabelt att fortsätta försöka är det ok att sätta stopp. Du är inte skyldig att offra din ekonomi och hälsa för att få honom frisk, du är skyldig att se till att han slipper onödigt lidande. Avlivning är ett behandlingsalternativ som uppfyller det kravet.

 

[Diabetikern]

Du ska inte ha dåligt samvete för du har gjort så mycket du kunnat och mer därtill Du kan inte göra mer än så.

J

 

[Carlem90]

En liten uppdatering.
i förrgår öppnade jag upp sjukhagen så att han kunde röra sig lite mer. Han brallade omkring som om det var det sista han gjorde. Stod på bakbenen, bockade, galloperande och busade runt med kompisarna i hagen bredvid. Jag vart livrädd och tänkte att nu går han nog sönder.

Men när jag promenerade honom igår så såg han faktiskt ut att belasta benet mer, var inte lika sned i korset, samt att det inte knakade i höften …
Igår släppte jag även ut honom i en större platt hage där han kunde gå och äta gräs i lugn och ro. Jag tänkte att om det blir ett dåligt beslut hos vet så ska han åtminstone få ha det gott det sista.

Idag kom veterinären ut och tittade på honom. Hon tyckte att det var mycket bättre, att han inte är lika halt i skritt eller lika sned längre. En del konturförändringar i musklerna har det ju blivit vilket kommer vara bestående. Han är också fortfarande väldigt halt i traven.
Hon vill ge det 4 veckor till innan vi tar ny röntgen/ultraljud och eventuellt en riktig hältutredning.

Nu ska han få gå i en ”vanlig” hage, och börja promeneras 20 min per dag.
Det känns som ett mirakel. Och jag känner mig 1000 kg lättare

 

[Carlem90]

… Vi slutade även med metacam i förrgår och han ska fortsätta vara utan. Är det ”bara” höftknölen frakturen sitter i, så är prognosen god och då bör han vara relativt smärtfri om 4 veckor!

Den här hästen alltså?!?!?!
Visst är hoppet det sista som överger en?

 

[hastflicka]

Jag hade en “hollandare” som ramlade sa illa att han brot sin manke (withers). Han var en en gammal falttavlare av rang, men var lite for stel i dressyren for att kunna na Grand Prix hojDer. Efter fallet nar jag borjade rida igen stod min tranare (hon red och domde grand prix aven om jag aldrig hade sadana ambitioner) med hangande armar och muttrade for sig sjalv, “who could have known”.
Nar Hans manke i prinsip var platt med det uppskjutande mitten under skulder bladen, som en listen grop I manken istallet for ett skarpt uppstickande Ben i mitten var han plotsligt sa mycket mer rorlig och “supple” och han rorde sig som en drom.

bara som en anekdot, att ibland kan det till och med bli battre efter en katastrof.

 

[Fjordfrälst]

Det är ju det där att ha lite is i magen och avvakta men hur länge kan man göra det...Hur länge vågar man...Det är det svåra! Först när jag läste tråden kände jag att jag höll med de andra ovan, sätt punkt men sen kom ditt inlägg om hur han busade runt och då kände jag att jag ville delge en historia, dock om en hund och inte en häst, men ändå saken är lite lika.
Den senaste hunden, engelsk cocker spaniel, vi hade för flera år sedan fick en borreliainfektion vid 13 års ålder, var först vinglig (var ju så det upptäcktes) och ont i lederna men vi skulle ju avvakta och se hur medicinen gjorde nytta...Det var ju en oerhört fräsch hund då vid den åldern, därför ville vi ju inte avliva honom på stört vid diagnosen. Han var hängig och inte alls fräsch (såklart, fästingsjävel!!!) och vi sa att vi ger honom en vecka till med is i magen, sen får vi ta det jobbiga beslutet, då går det inte. Det var den veckan han behövde! Som i ett trollslag var samma gamla pigga hund tillbaka och studsade fram lös i galopp, lyckan var total och han fick 3 goda år till när han togs bort hela 16 år gammal . Men man får också sätta en gräns efter någon tid för är det som sagt inte troligt djuret blir bra igen, är det ju inte bara djuret som lider utan en själv med....Lycka till!!! .

 

[Lavinia]

Åh vad härligt att han mår bättre!

Det är makalöst vad dom kan klara av, hästarna.

Min tjej trodde vi skulle ha sin sista sommar den här sommaren. Vi flyttade så hon skulle gå med häst hon känner sig trygg med och hon fick mestadels skrota i hagen och långsamt sättas igång på halvfart. Nu är hon fräschare än nånsin, trots att både jag och veterinären trodde det var kört. Men hon gjorde samma sak när hon skadade senorna (djupa, ytliga och gaffelbanden båda fram). När vi var inne på att "nu får det räcka", då började hon läka.

Nu är jag lite orolig att hon använt upp det sista av sina 9 liv, men vi kör på lite försiktigt och ser var det barkar.

Det är galet svårt med skadad häst, det bryter ner en så mycket. Men sen, om man får dom att må bra igen, är det värt varenda krona, sekund och tår.