Att överföra sina fobier på barnen

[Trix]

Det är förmodligen någonting som folk gör utan att tänka sig för, men jag reagerade faktiskt på mamman som sa åt sin lille son på 3år:

-Nej du får inte gå där i skogen, har jag sagt. Vill du att ormen ska komma och bita dig?



Visserligen finns det en eller annan huggorm här, men de flesta ormar man ser är helt ofarliga snokar.
Till saken hör att det är en familj som bor på rena landet med skog precis utanför tomten.
Kommer lill-killens uppväxt att begränsas till att hålla sig innanför staketet, på den klippta gräsmattan, när det finns en helt underbar miljö för barn precis runt knuten?

 

[Comfort]

Sv: Att överföra sina fobier på barnen

Jag tror man får välja vad man ska lära dem. Helt ofarliga saker finns ingen anledning, fast det är svårt när man blir så rädd själv. Men som att säga till barnet att ormen kommer bita en, nej det är för överdrivet(hittade inget annat ord). Bättre då att säga att man kan trampa på en orm .
Tex huggormar KAN ju faktiskt vara farliga, så det är ju bar att lära barnen lite vett där. De är ju nyfikna av sig och jag har nog faktiskt hellre ett barn som har respekt för ormar än ett som är totalt orädd och kan få för sig att plocka upp den tex.

Jag har superfobi för spindlar, så illa att jag börjar lipa och får panik om jag ser nån, och jag försöker stålsätta mig så mycket det går när min dotter på 1 ½ år är med. Det är ju ett ofarligt djur så det finns absolut ingen anledning att hon ska bli rädd.

 

[Ninnurur]

Sv: Att överföra sina fobier på barnen

Jag tycker att sådant beteende är rent förkastligt. Barnen måste å en chans att utvecklas själva, vi formar dem tillräckligt mkt ändå!

Själv ska jag ta denna sommaren till att verkligen jobba med mitt starka obehag för sniglar (såna utan skal). Dottern är ju bara två månader så i år kommer hon inte att reagera på mig, men nästa sommar kommer hon ju märka att jag hoppar undan om det är sniglar på marken. Jag vill inte kalla mitt beteende för en fobi, inte ens en rädsla. Det är "bara" ett starkt obehag, men det är ändå onödigt att överföra det på barnet.

 

[Alexandra_W]

Sv: Att överföra sina fobier på barnen

Fast är det en ormfobi i botten då?

Nu anser jag beteendet är förkastligt oavsett, men jag har mött mer än en förälder som hänfallit till 'hot' av det där slaget för att förmå barnen att just inte göra någonting. Utan att det finns en fobi eller något.

Byt ut skogen och ormen mot 'nej du får inte gå ut på gatan har jag sagt. Vill du att bilarna ska köra på dig så du hamnar på sjukhuset?' så blir det bättre ex på det jag menar. Naturligtvis har föräldern ingen bil-fobi - men vill (med rätta iofs) att barnet inte ska gå ut på gatan. Och hänfaller till 'hot' om vad för otäckheter som kan/kommer att hända om barnet går ut på gatan.

Skräm ungen att hålla sig på tomten, för att minska risken ungen piper iväg ut i skogen (och går vilse etc) när mamma/pappa tittar bort.

Sen är det fel sätt och riskerar att oavsett ev föräldrafobi eller ej GE barnet en ormfobi. Men känner du mamman och vet att hon har ormfobi? Annars kan det ju vara samma grundanledning som 'inte gå ut på gatan'-argumentet?

 

[Trix]

Sv: Att överföra sina fobier på barnen

Visst skulle det kunna vara ett sånt hot, men jag tror inte det

Som vanligt på landet har vi ju postlådorna samlade på ett ställe, med skogen precis bakom lådorna och den kommentaren hörde jag när de gick och hämtade posten och lill-killen gick ned bredvid lådorna

 

[Bollen]

Sv: Att överföra sina fobier på barnen

Jag har ormfobi till den grad att jag vill flytta in till stan varje gång jag ser en orm/ödla... Jag går inte i skog/vid stenrösen om jag inte absolut måste och knappt då.
Men vi gör allt för att fobin inte ska föras över på barnen. Så jag börjar lära mig att behärska mig. Nu mera stannar jag och fryser fast innan jag börjar studsa som en boll på stället. Detta tycker äldsta dottern är jättekul Sen tittar vi på ormen, men är noga med att tala om att man inte ska gå fram till ormen för det är ett vilt djur som inte är till för att leka eller röra vid. Vilda djur vill vara ifred helt enkelt.

Nu senast så såg vi en överkörd huggorm som dottern döpte till huggis och önskade att hon hade ett plåster till den. Hon brukar fråga om jag är rädd för ormen och jag svarar Ja och förklarar sedan att man är rädd för olika saker, som hon är rädd för trädgårdstraktorn. Än visar hon ingen rädsla för ormar, utan hittar egna saker att vara rädd för.

 

[vindvissla]

Sv: Att överföra sina fobier på barnen

Jag har inga riktiga fobier, men jag hatar malar och jag tycker att spindlar pa fel plats bor flytta sa fort som mojligt. Sjalvklart kontrollerar jag mig nar mina barn ar med, och de far garna halla i spindeln ocksa om de vill.

Det ar nog svarare om man har en riktig fobi tanker jag, som min svagerska som hatar att bada. Ja, hon duschar men nej hon badar inte. Inte i badkar, pool eller hav. Konstigt nog ar deras barn paniskt radd for att bada...

Jag kan kanna att det ar jattedumt att de inte tar tag i det. Att kunna simma kan faktiskt radda liv och jag hade aldrig velat vara i den situationen att mitt barn hade kunnat raddas om jag hade overvunnit min radsla. Okunskap - som i det har fallet, hade sakert kunnat botas genom att de larde sig simma.

 

[Trix]

Sv: Att överföra sina fobier på barnen

Det kan inte vara lätt, bra jobbat

Jag önskar att jag hade haft kameran framme den soliga dagen när både katten och ormen som bor vid gödselstacken låg och solade bredvid varandra

 

[Linnea F]

Sv: Att överföra sina fobier på barnen

Jag är rädd för getingar. Egentligen inte så mycket för min egen del som för ungarnas. Det där gamla knepet sitt still så gör de inget fungerar inte på mig eftersom de sticker mig hur still jag än sitter. Dessutom kryper de in i kläder, ner i burkar osv. Jag försöker dock så gott det går att inte visa min fobi.
Men på landet förra sommaren hade jag varit hos mamma på middag vi stannade till det blev mörkt innan vi knatade hem till vår egen lilla stuga. Vi hade tänt ytterbelysningen precis ovanför ytterdörren och när jag har kommit halvvägs hör jag ljudet av tusen mopeder;-) sedan ser jag dem... Där i skenet flyger det runt ca 100 stycken bålgetingar! Hur skulle jag ta mig in i stugan med nyfödd bebis och en treåring? Då började jag faktiskt grina, sedan skickade jag fram sambon att öppna dörren haha.

 

[sillysinta]

Sv: Att överföra sina fobier på barnen

Jag har en bekant vars mor hetsade henne om att grannhunden kommer och biter henne om hon inte sköter sig. Så fort de såg en hund på stan så började det hetsas om att den skulle attackera. Vilket resulterat i att min bekanta knappt kan vara inärheten av något djur alls. Djupt beklagligt.

 

[Charlotte1975]

Sv: Att överföra sina fobier på barnen

Min mamma har ormfobi, vilket även jag fått med råge. Hon har alltid varit hysterisk vad gäller ormar och jag kan i dag inte se orm på tv eller hålla en tidning med en orm i. Ser jag en levande börjar jag hyperventilera, grina och blir hysterisk och vill aldrig gå på den platsen igen. Jag vill verkligen inte föra över detta på min dotter, och funderar på att " gå i behandling " för att bli av med fobin. Tyvärr kommer det nästan vara omöjligt för mig att inte visa min rädsla eftersom de inte går att kontrollera.

 

[lillamyggan]

Sv: Att överföra sina fobier på barnen

Själva formuleringen var kanske inte den bästa...

 

[Elize]

Sv: Att överföra sina fobier på barnen

Jag har ormfobi till den grad att jag vill flytta in till stan varje gång jag ser en orm/ödla... Jag går inte i skog/vid stenrösen om jag inte absolut måste och knappt då.
Men vi gör allt för att fobin inte ska föras över på barnen. Så jag börjar lära mig att behärska mig. Nu mera stannar jag och fryser fast innan jag börjar studsa som en boll på stället. Detta tycker äldsta dottern är jättekul Sen tittar vi på ormen, men är noga med att tala om att man inte ska gå fram till ormen för det är ett vilt djur som inte är till för att leka eller röra vid. Vilda djur vill vara ifred helt enkelt.

Nu senast så såg vi en överkörd huggorm som dottern döpte till huggis och önskade att hon hade ett plåster till den. Hon brukar fråga om jag är rädd för ormen och jag svarar Ja och förklarar sedan att man är rädd för olika saker, som hon är rädd för trädgårdstraktorn. Än visar hon ingen rädsla för ormar, utan hittar egna saker att vara rädd för.

Du starka människa
Detta inlägg ska jag tänka på den dagen det är min tur att lära lillan om djur osv.
Finns inget värre än ormar, hujedamej, får rysningar bara av att skriva ordet, men att säga att vilda djur vill vara ifred, var bland det enklaste, men absolut klokaste jag hört När man har en riktig fobi, som jag, så låser man sej nog gärna, vet inte hur man ska säga/förklara för att inte överföra rädslan, men detta var verkligen kanon bra du, tackar

 

[Bollen]

Sv: Att överföra sina fobier på barnen

Tusen tack!

Vi har pratat mycket om det här med mina fobier ( ormar, skog, mörker, radiobilar ), och just att vi ska göra allt för att inte föra över dem.
Första året var tufft, men då var dottern så liten att det gjorde inget att jag stortjutandes sprang hem från promenaden. Fick dessutom en skräckupplevelse med en snok som låg nedanför altanen (ryser)..
Jag kan fortfarande inte se ormar på TV, drömmer mardrömmar om dem och sover då med strumpor några dagar (det känns som gummistövlar i drömmen). Läsa en tidning med en orm på framsidan så att jag måste ha handen på bilden är uteslutet...
Men jag kan gå ut och gå och veta att jag fryser till is för barnens skull och det är fantastiskt skönt!
Nu ska jag bara ta tag i resten för det skulle vara kul att kunna ha picknick i skogen bakom huset..... jag får börja i hästhagen

 

[taccotad]

Sv: Att överföra sina fobier på barnen

Fast är det en ormfobi i botten då?

Nu anser jag beteendet är förkastligt oavsett, men jag har mött mer än en förälder som hänfallit till 'hot' av det där slaget för att förmå barnen att just inte göra någonting. Utan att det finns en fobi eller något.

Byt ut skogen och ormen mot 'nej du får inte gå ut på gatan har jag sagt. Vill du att bilarna ska köra på dig så du hamnar på sjukhuset?' så blir det bättre ex på det jag menar. Naturligtvis har föräldern ingen bil-fobi - men vill (med rätta iofs) att barnet inte ska gå ut på gatan. Och hänfaller till 'hot' om vad för otäckheter som kan/kommer att hända om barnet går ut på gatan.

Skräm ungen att hålla sig på tomten, för att minska risken ungen piper iväg ut i skogen (och går vilse etc) när mamma/pappa tittar bort.

Sen är det fel sätt och riskerar att oavsett ev föräldrafobi eller ej GE barnet en ormfobi. Men känner du mamman och vet att hon har ormfobi? Annars kan det ju vara samma grundanledning som 'inte gå ut på gatan'-argumentet?

Här hoppar jag in. Vi bor "på landet" och har hittat huggormar precis utanför tomten, ute i ena hagen, där barnen mer än gärna går. Jag vill så gärna låta dom vara där (är ju ett äventyr i sig att vandra runt i högt gräs bland stenar och stigar) men samtidigt vill jag inte att bli bitna av en huggorm.Nu VET vi ju att där har funnits ett antal huggormar...
Jag har ingen ormfobi alls. Men jag har sagt till dom att går dom ut där så kanske där finns huggormar och om huggormen biter dom gör det ont...typ. Det är ju faktiskt så det är. Precis som du skriver att går dom ut i gatan kan en bil köra på dom och man får åka till sjukhus.

Någon som har ett bättre förslag på hur man isåfall ska göra? Ska man låta barnen vandra runt bland huggormar? Det är ju sin sak om man aldrig sett nån huggorm där ute men i detta fallet har vi hittat några stycken.

 

[Mabuse]

Sv: Att överföra sina fobier på barnen

Jag tycker Bollens idé att säga att ormar är vilda djur och de vill vara ifred var en klok lösning. Dels är det sant, ormar vill ju inte att man håller på med dem, och dels så är det sätt att säga åt barnen att lämna ormarna i fred utan att skrämma upp dem.

 

[Alexandra_W]

Sv: Att överföra sina fobier på barnen

Fast som du beskriver det ser jag inga problem med. Att försöka lära barnet att det finns faror och att akta sig för dem är ju något en förälder måste göra.

Men det är skillnad på att försöka lära/informera och att hänfalla till hot som 'vill du ormen ska bita dig?' eller som i mitt exempel 'vill du att bilarna ska köra på dig?'

Att säga att 'Du får inte gå ut på gatan utan att en vuxen är med, för det kör bilar på gatan och bilarna åker där. Och om man inte ser sig för och den som kör bilen inte ser dig så kan du bli påkörd' är information, att säga 'går du ut på gatan blir du påkörd' är ett hot.

Jag blev också varnad för både bilar, huggormar, drunkna i ån, gå genom isen och alla andra faror som finns för naiva, ovetande barn. Men jag blev inte hotad/skrämd att OM jag gick på isen DÅ skulle jag drunkna och dööö, och vill jag dö?' - utan 'Gå inte på isen, den kan plötsligt gå sönder och du hamnar i vattnet under den. Då kan man drunkna för man inte kommer upp, och det finns barn som gått genom isen och dött. Isen kan vara tunnare helt plötsligt fast man inte märker det'

Och så tog pappa med oss ut på isen, visade att 'ser ni därborta hur isen är mörkare? Det är för vattnet strömmar därunder och där är den tunn. Titta här [pappa kastar en sten på mörka isfläcken, stenen går rakt igenom och plumsar till botten]'. Två storögda ungar tittade, och lärde.

Ang huggormar så blev vi lärda att det finns huggormar, hur de såg ut, och att akta oss i högt gräs/andra ställen där ormar gärna är. Och att om vi var högt gräs etc skulle vi ha gummistövlar och gärna stampa när vi gick. Såg vi en huggorm skulle vi inte röra den eller gå fram till den.
Så att varna/informera och även informera om vad man kan göra för att minska risken borde vara en bra kombination?