- Svar: 19
- Visningar: 1 829
Ju längre tiden går, desto mer fastnar jag i depressionen. Dessutom har jag börjat få en ökad ångest. Jag borde egentligen ha bett om att få något lugnande utskrivet, men har inte kommit till skott med det. Så jag får helt enkelt klara mig med de andningstekniker jag kan. Det går väl sådär...
Nästa vecka börjar depressionsskolan. Det är totalt 5 gånger som man går dit. Skolan är ingen behandling och jag tror väl egentligen inte att jag lär mig något nytt där. Men jag går dit i alla fall. Efter det är det meningen att jag ska få prata med någon men det är lång kö och enligt uppgift jag fått så kommer jag få vänta till efter sommaren. Då har det hunnit gå 2 år sedan jag blev sjuk.
Dessvärre känns det som om jag hela tiden sjunker djupare och att vänta till efter sommaren känns rätt olidligt. Jag måste nog hitta en annan väg.
Ska jag försöka affirmera dagligen kanske? Kanske skulle det hjälpa att dagligen skriva ner sånt som är bra? Eller ska jag prova Mindler igen?
I övrigt så försöker jag åtminstone låtsas att jag har ett normalt liv. Jag odlar och jag rider. Och så jobbar jag. Och jag försöker tänka framåt.
Nästa vecka börjar depressionsskolan. Det är totalt 5 gånger som man går dit. Skolan är ingen behandling och jag tror väl egentligen inte att jag lär mig något nytt där. Men jag går dit i alla fall. Efter det är det meningen att jag ska få prata med någon men det är lång kö och enligt uppgift jag fått så kommer jag få vänta till efter sommaren. Då har det hunnit gå 2 år sedan jag blev sjuk.
Dessvärre känns det som om jag hela tiden sjunker djupare och att vänta till efter sommaren känns rätt olidligt. Jag måste nog hitta en annan väg.
Ska jag försöka affirmera dagligen kanske? Kanske skulle det hjälpa att dagligen skriva ner sånt som är bra? Eller ska jag prova Mindler igen?
I övrigt så försöker jag åtminstone låtsas att jag har ett normalt liv. Jag odlar och jag rider. Och så jobbar jag. Och jag försöker tänka framåt.