Arvinge okänd

Mabuse

Trådstartare
Snubblade precis över programmet Arvinge Okänd på SVT play, men efter att ha sett ett avsnitt så undrar jag lite. Premissen, för er som inte sett det, är att de letar upp släktingar till någon som dött där man inte kunnat lokalisera några arvingar. Programmet handlar alltså om hur de försöker spåra upp släktingarna. I det avsnitt jag såg, om en rysk kvinna som avlidit i Sverige där de letar efter en syster, så framstår programledarna dock som dummare än tåget. Tidigt i programmet får de tag på ett foto av kvinnan med syster och mamma framför en stor skylt där det står ”Blackcomb tube park”. Sen tar det halva programmet och en resa till en liten by i Ryssland innan de till sin stora förvåning får höra från en kusin i byn att mamman och systern bor i Vancouver, Kanada, och inte i Ryssland. Varför googlade de inte bara på Blackcomb (som ligger helt i närheten av Vancouver)?

Ett annat exempel: Hemma i Sverige får de en koffert med papper som tillhört kvinnan. De tar med sig en del papper och reser till Ryssland för att prata med en professor på universitetet där hon studerade, för de vill fråga efter något som är märkligt med ett skolbetyg som låg i kofferten. I ett av betygsdokumenten är betygen lägre, vad kan det bero på? Läraren tittar lite, och säger sen att det kanske är systerns, Nadjas, betyg. Aha, en viktig ledtråd! För trots att de letat i Norge och i Ryssland efter systerns namn har de inte lyckats, vilken tur att professorn visste! Kameran sveper över de bägge betygsdokumenten. På framsidan står tydligt för- och efternamn på den person betyget gäller. Professorn läste helt enkelt innantill från betygsdokumentet de hade med sig från Sverige och visade honom. Programmet fortsätter med att de försöker hitta systerns efternamn, som ju också står på betyget, men programledarna verkar inte ha tänkt på det.

Jag förstår ju att man försöker skapa lite spänning och drama när man gör ett sånt här program, men det här väl ändå ovanligt dumt? Det är ju som Kling och Klang på detektivjakt, man får vara tacksam om programledarna hittar hem från jobbet utan att gå vilse. Var det här avsnittet ovanligt dumt, eller är hela serien såhär märklig?
 
Ja, jag tycker att det är märkliga vändningar i serien. Det känns lite som att underhållningen(?) i att se Niklas Källner och Kattis Ahlström är det de fokuserar mest på. Programmen har också märkliga inslag av helt ovidkommande personer som ska ha liknande relaterade till erfarenheter/känslor till de faktiska personernas erfarenheter/känslor. Ett väldigt märkligt program.
 
Ett av mina favoritprogram. Du kanske ska testa några fler avsnitt?

Alla avsnitt är inte lika bra såklart, men Fyrvaktarens dotter var ett av mina favoriter från förra säsongen.
Men är de lika vilsna i pannkakan alla gånger? För det blir ju lite ofrivilligt komiskt när de inte kommer på att man kan läsa innantill eller googla.
 
Men är de lika vilsna i pannkakan alla gånger? För det blir ju lite ofrivilligt komiskt när de inte kommer på att man kan läsa innantill eller googla.
Nej, verkligen inte. Googla, leta på facebook, etc är just det de brukar göra i mer eller mindre varje avsnitt, tycker jag.

Vad hette avsnittet som du tittade på? Var det från den senaste säsongen?
 
Ja, jag tycker att det är märkliga vändningar i serien. Det känns lite som att underhållningen(?) i att se Niklas Källner och Kattis Ahlström är det de fokuserar mest på. Programmen har också märkliga inslag av helt ovidkommande personer som ska ha liknande relaterade till erfarenheter/känslor till de faktiska personernas erfarenheter/känslor. Ett väldigt märkligt program.
Ja, det var också märkligt. I programmet jag såg så var det väldigt mycket som lämnades obesvarat, kvinnan verkade inte ha haft några vänner eller nära relationer alls, och bestämde sig vid 40 års ålder att emigrera och starta ett nytt liv, t ex - och så fokuserade de just på syskonrelationen. Den var det minst märkliga i sammanhanget, så intervjuklippen med svenskar som pratade om sina systrar kändes inte så relevanta.
 
Men är de lika vilsna i pannkakan alla gånger? För det blir ju lite ofrivilligt komiskt när de inte kommer på att man kan läsa innantill eller googla.
Isåfall är ju svenska myndigheter lika vilsna i pannkakan, eftersom de tar sig an fall där myndigheterna gett upp. Och de har ju hittills lyckats hitta arvingar nästan varje gång.

Sen är det lite olika bra avsnitt men mycket hänger på vad de får fram (antar jag).
 
Minst halva programet är att berätta personens livshistoria.
Varför blev ödet som det blev? Var levde hen före flykten från kriget? Vilken händelse var det som fick familjen att splittras? Beskriva personens liv och personlighet. Skapa minnen om den som ingen minns alt. hitta dem som minns från då hen levde... typ.
Speciellt sista sässongen tycker jag det var ännu mer framträdande jämfört med själva letandeprocessen. Ur det perspektivet tycker jag upplägget är begripligt. Det är egetnligen väldigt lite av hur letandet går till som öht visas. Typ nämns i förbigående att man fått en uppgift ur immigrationsakten.
 
Nej, verkligen inte. Googla, leta på facebook, etc är just det de brukar göra i mer eller mindre varje avsnitt, tycker jag.

Vad hette avsnittet som du tittade på? Var det från den senaste säsongen?
”Systern som försvann” - jag verkar ha ramlat över ett gammalt avsnitt från första säsongen.
 
Isåfall är ju svenska myndigheter lika vilsna i pannkakan, eftersom de tar sig an fall där myndigheterna gett upp. Och de har ju hittills lyckats hitta arvingar nästan varje gång.

Sen är det lite olika bra avsnitt men mycket hänger på vad de får fram (antar jag).

Fast i det här fallet föll väl uppgiften på den gode mannen, som sa att hon varken kunde ryska eller engelska, och därför inte ens hade försökt leta för hon förstod ingenting av de papper som fanns, och kunde heller ingenting om datorer, så hon kunde inte söka i datorn kvinnan hade lämnat efter sig.
 
Mycket av den verkliga "forskningen" för att hitta personer pågår bakom kulisserna, tänker jag, och det vi ser blir ett sammandrag. Ibland blir det bättre, ibland blir det sämre.

Titta på lite fler avsnitt!
 
Isåfall är ju svenska myndigheter lika vilsna i pannkakan, eftersom de tar sig an fall där myndigheterna gett upp. Och de har ju hittills lyckats hitta arvingar nästan varje gång.

Sen är det lite olika bra avsnitt men mycket hänger på vad de får fram (antar jag).
Det är väl begränsat hur mycket myndigheterna letar och genom vilka kanaler. Det framgår ju i de flesta fallen att det är en god man som de övertar ärendet ifrån. Och då antar jag det är för dödsboets räkning som de letar, inte myndigheternas.
Är väl därför som det nästan bara är utomlandsärenden. För finns en arvsberättigad släkting i Sverige och släktskapet syns i folkbokföringen så hittar man dem. Eller om det finns direkt spårbarhet i andra länders folkbokföring med bevisad koppling.

I många fall så lägger de väl ner mer resurser, gör krångligare/mer tidskrävande sökningar än vad som kan motiveras att en god man ska genomföra? Och i en del fall har det inte funnits pengar nog i dödsboet för att bekosta omfattande efterforskningar.
I något fall vill jag minnas att de varit väldigt försiktiga med arvet och sagt att om man kan bevisa så... För att det är tillräckligt säkert att man funnit rätt person vid en allmän bedömning av källorna, men inte juridiskt säker dokumentation.
 
Mycket av den verkliga "forskningen" för att hitta personer pågår bakom kulisserna, tänker jag, och det vi ser blir ett sammandrag. Ibland blir det bättre, ibland blir det sämre.

Titta på lite fler avsnitt!
Och det gäller generellt den typen av program. Oavsett om det är "följa utgrävningen av arkeologisk fyndplats" eller "leta adopterade barns bio-föräldrar" så är det inte den verkliga forskningsprocessen som skildras. Det är någon sorts blandning av att presentera resultatet och vägen dit, samt de berörda personernas egna berättelser/reaktioner.
Hade det varit en helt representativ presentation hade vi nog mest fått se redaktionssekreterarna sitta framför datorn med google och mail. (=ospännande tv)
 
Minst halva programet är att berätta personens livshistoria.
Varför blev ödet som det blev? Var levde hen före flykten från kriget? Vilken händelse var det som fick familjen att splittras? Beskriva personens liv och personlighet. Skapa minnen om den som ingen minns alt. hitta dem som minns från då hen levde... typ.
Speciellt sista sässongen tycker jag det var ännu mer framträdande jämfört med själva letandeprocessen. Ur det perspektivet tycker jag upplägget är begripligt. Det är egetnligen väldigt lite av hur letandet går till som öht visas. Typ nämns i förbigående att man fått en uppgift ur immigrationsakten.
Ugh det känns nästan lite snokigt i så fall. Gräva o spekulera om en död människas psyke och ev syskonrelationer och intervjua helt orelaterade andra människor om deras relationer. Mer fair att hitta arvingar rätt och slätt. (men jag har ju inte sett programmen och om hen inte hade någon hen känner så kanske det inte skadar någon men..)
 
Och det gäller generellt den typen av program. Oavsett om det är "följa utgrävningen av arkeologisk fyndplats" eller "leta adopterade barns bio-föräldrar" så är det inte den verkliga forskningsprocessen som skildras. Det är någon sorts blandning av att presentera resultatet och vägen dit, samt de berörda personernas egna berättelser/reaktioner.
Hade det varit en helt representativ presentation hade vi nog mest fått se redaktionssekreterarna sitta framför datorn med google och mail. (=ospännande tv)
Absolut. I det här fallet hade jag nog inte valt att t ex visa en bild av betyget med namnet klart och tydligt skrivet på framsidan. Den bilden hade man ju enkelt kunnat skippa.
 
Ugh det känns nästan lite snokigt i så fall. Gräva o spekulera om en död människas psyke och ev syskonrelationer. Mer fair att hitta arvingar rätt och slätt. (men jag har ju inte sett programmen och om hen inte hade någon hen känner så kanske det inte skadar någon men..)
Det känns definitivt snokigt. Det visar ju upp en människa som definitivt inte gett sitt samtycke till att t ex få sin dagbok från tonårstiden uppläst i TV.
 
Och det gäller generellt den typen av program. Oavsett om det är "följa utgrävningen av arkeologisk fyndplats" eller "leta adopterade barns bio-föräldrar" så är det inte den verkliga forskningsprocessen som skildras. Det är någon sorts blandning av att presentera resultatet och vägen dit, samt de berörda personernas egna berättelser/reaktioner.
Hade det varit en helt representativ presentation hade vi nog mest fått se redaktionssekreterarna sitta framför datorn med google och mail. (=ospännande tv)
Jo jag brukar alltid tycka att det är för mycket åthävor, orelaterade känslor, springa runt i cirklar och känna efter och "spänning" och fluff i nästan vilka undersökande program som helst.

Just att se en redaktionssekreterare framför datorn hade på gränsen till varit roligare i de fallen än att höra om någon programledares personliga känsloläge :D.
 
Absolut. I det här fallet hade jag nog inte valt att t ex visa en bild av betyget med namnet klart och tydligt skrivet på framsidan. Den bilden hade man ju enkelt kunnat skippa.
Just betyg är ju offentliga handlingar som vem som helst kan begära ut, så det är nog inga problem.

På arkivmaterial, t.ex födelseböcker, är sekretessen 70 år. Allt annat är fritt att titta i för vem som helst.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp