Eftersom ämnet nu förärades med en egen tråd kan vi ju spinna vidare lite och konstatera att det ofta - förutom den rena fördelningen av arvet - blir diskussion om höga livförsäkringar som tecknats av mördaren på offret, med eller utan offrets vetskap.
Till exempel Arbogakvinnan och hennes första make, där hon frikändes från att ha mördat honom. Men också det otäcka fallet i Dalby stenbrott, där en man dödade sin fru och deras lilla dotter och försökte få det att se ut som en olycka. Nu kan jag inte försäkringsregelverket exakt men det riskerade att bli problem om mannen hade dömts till rättspsykiatrisk vård, och då hade försäkringsbolaget tvingats betala ut miljonbelopp till honom trots att det var bevisat att han var mördaren.
Komplikationen var att det sent i utredningen fanns stark bevisning för att mannen hade tecknat livförsäkringarna utan kvinnans vetskap. Hade han åtalats också för bedrägeri eller försök till bedrägeri, så kunde man kommit runt risken att betala ut något till honom. Nu blev inte just den frågan aktuell eftersom han dömdes till fängelse på livstid och därför ströks från både arv och livförsäkringar.
En annan arvsrättslig komplikation i just det fallet var att det skulle fördelas arv efter både kvinnan och barnet. Jag vet att det ledde till att - rent arvsrättsligt - skulle barnet först ärva kvinnans tillgångar eftersom hon dog kort före barnet.
Sedan skulle barnets (och därigenom också kvinnans) tillgångar delas mellan mördarens anhöriga, dvs hans föräldrar, som inte mister arvsrätten och kvinnans anhöriga. Vilket tekniskt sett skulle kunna leda till att föräldrarna kunde betala mördarens skadestånd till kvinnans anhöriga, med hennes egna pengar. Hade däremot barnet dött före kvinnan, så hade alla tillgångar tillfallit hennes familj.
Hur detta slutade i verkligheten har jag dock ingen aning om och som sagt pengar och arv är ju i det fallet av underordnat intresse sett till det fruktansvärda brottet, men det kan bli stötande följder hur man än försöker bygga upp det juridiskt.