Malibu_Stacy
Trådstartare
Jag vänder mig främst till er veterinärer och veterinärstuderande här på buke men naturligtvis även ni andra som har lite koll på läget.
I Sverige så består ju den sk grundvaccinationen för DHP av en spruta vid 8 veckors ålder, en vid 12-13 veckors ålder och därefter en efter 1 år. Detta är alltså det som rekommenderas för att hunden ska få ett fullgott skydd (ja eller näst intill, 100% skydd är det ju inte eftersom det alltid finns hundar som kan insjukna trots korrekt vaccinering).
I Tyskland, åtminstone här vid universitetet i München, lär man ut att det krävs en till spruta, nämligen vid 16 veckors ålder, för att hunden ska få ett fullgott skydd mot DHP. Detta för att valpen vid 13 veckors ålder fortfarande har maternala antikroppar kvar i blodet som gör att hunden inte utvecklar det skydd den behöver mot DHP.
Vid 16 veckors ålder är man däremot säker på att det inte finns några maternala antikroppar kvar i blodet, vilket gör att man vaccinerar en gång till för att säkerställa ett gott skydd. (Alltså 8+13+16veckor+1år)
Detta skulle alltså betyda att alla hundar i Sverige, enligt tysk standard, inte har ett lika bra skydd mot DHP som hundarna i Tyskland.
Fick nämligen erfara det idag när det var dags att vaccinera min 12-åriga dvärgschnauzer och det fastställdes att han ju inte har blivit rätt vaccinerad redan från första början och jag nu blir tvungen att göra om hela grundvaccinationen för att han ska vara skyddad (det här är alltså det de sa vid universitetsdjursjukhuset i München).
Det här har fått mig att fundera på hur det kan komma sig att det skiljer så på rekommendationerna?
Varför har Sverige valt att köra på 3-sprutors systemet?
Borde det då inte i praktiken betyda, om man går efter hur tyskarna resonerar, att flera hundar i Sverige smittas av Valpsjuka, HCC och Parvo procentuellt sett?
Hur förhåller man sig i sverige till detta med de maternala antikropparna?
Vore intressant att veta eftersom jag nu bara får höra den ena (tyska) sidan.
Hoppas någon orkade läsa så här långt...
I Sverige så består ju den sk grundvaccinationen för DHP av en spruta vid 8 veckors ålder, en vid 12-13 veckors ålder och därefter en efter 1 år. Detta är alltså det som rekommenderas för att hunden ska få ett fullgott skydd (ja eller näst intill, 100% skydd är det ju inte eftersom det alltid finns hundar som kan insjukna trots korrekt vaccinering).
I Tyskland, åtminstone här vid universitetet i München, lär man ut att det krävs en till spruta, nämligen vid 16 veckors ålder, för att hunden ska få ett fullgott skydd mot DHP. Detta för att valpen vid 13 veckors ålder fortfarande har maternala antikroppar kvar i blodet som gör att hunden inte utvecklar det skydd den behöver mot DHP.
Vid 16 veckors ålder är man däremot säker på att det inte finns några maternala antikroppar kvar i blodet, vilket gör att man vaccinerar en gång till för att säkerställa ett gott skydd. (Alltså 8+13+16veckor+1år)
Detta skulle alltså betyda att alla hundar i Sverige, enligt tysk standard, inte har ett lika bra skydd mot DHP som hundarna i Tyskland.
Fick nämligen erfara det idag när det var dags att vaccinera min 12-åriga dvärgschnauzer och det fastställdes att han ju inte har blivit rätt vaccinerad redan från första början och jag nu blir tvungen att göra om hela grundvaccinationen för att han ska vara skyddad (det här är alltså det de sa vid universitetsdjursjukhuset i München).
Det här har fått mig att fundera på hur det kan komma sig att det skiljer så på rekommendationerna?
Varför har Sverige valt att köra på 3-sprutors systemet?
Borde det då inte i praktiken betyda, om man går efter hur tyskarna resonerar, att flera hundar i Sverige smittas av Valpsjuka, HCC och Parvo procentuellt sett?
Hur förhåller man sig i sverige till detta med de maternala antikropparna?
Vore intressant att veta eftersom jag nu bara får höra den ena (tyska) sidan.
Hoppas någon orkade läsa så här långt...