nu har jag inte sovit på två nätter och kanske inte är helt rationell i mitt tänk, men jag tror jag skiter i det här nu.
Jag låg på operationsbordet igår, förberedd för operation.. efter att ha våndats och varit rädd och orolig och inte sovit en blund natten före... och så avblåser dom operationen för att dom kom på att dom inte visste vad som var fel och efter att tre (eller var det fyra?) läkare hade brutit och klämt i min hand och handled så skickades jag på ultraljud och besked om att jag ska opereras dagen efter istället. (idag alltså)
Ultraljudsmänniskan sa att det såg ut som att två senor är av.
idag ringer handkirurgen och berättar att det inte blir någon operation och att jag ska träffa en sjukgymnast istället och få en skena (som jag fick igår och kirurgen frågade om jag hade använt den så han vet att jag har den??? )
magnetkamera inom två veckor och sen tillbaka till handkirurgen igen...
Jag överväger att inte åka till handkirurgen överhuvudtaget. Jag skiter i det här nu. Jag orkar inte. jag har så jävla ont och jag känner mig så jävla misstrodd. Det har känts ända sen i måndags som att läkarna tror att jag fejkar...
Kanske är det verkligen sömnbristen som spökar för dig nu, sov ut och fundera på saken efter det.
Det är förmodligen inte självklart för läkarna heller exakt hur de bäst ska hjälpa dig, det betyder ju inte att de inte bryr sig utan bara att det inte alltid är så lätt. Klart du måste få hjälp, och handkirurgen är nog din bästa instans för det. Jag vet inte varför du tror de misstror dig, av vad du berättar verkar det inte så för mig. Att de inte öppnat handen trots att de tänkte det betyder ju inte att de inte tror det är något fel, utan helt enkelt att det nog inte är rätt väg att gå just nu.