Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Samt att man ser hästen som ett redskap för att själv "bli någon".Därför att alltför många har en övertro på sin egen skicklighet: "Jag har minsann gått tre år på ridskola så jag kan ALLT jag behöver veta för att köpa egen häst" är ju en ganska vanlig attityd bland ungdomen som tjatar på sina icke hästkunniga föräldrar, som köper argumenten med hull och hår och sedan står de kvar (trots vet intyg med alla fel) med en spattig och oridbar ponny/häst för att ungdomen är förälskad i just den hästen.
Jag tror du sätter fingret på något - den allmänna uppfattningen i samhället. Det finns inga konsekvenser för någonting. Ungdomar slår i sönder en skola = dåliga lärare, föräldrar missköter sina barn = samhällets fel, jag köper en halt häst = säljarens felJag undrar vad det beror på? Är det den allmäna uppfattningen i samhället nuförtiden att man inte ska ha eller ta nåt eget ansvar? Hästen blir inte vad man tänkt sig och då ska man skylla på säljaren, hästen, vädret, vindriktning eller om det är skottår... Vad hände med att se till att man själv är säker och övertygad om att hästen är det man söker men också se till sig själv när saker inte blir som man tänkt? Är jag kanske inte tillräckligt erfaren, kunnig, rätt kemi, rätt omständigheter? Nej, ist är det pga av 2 anledningar som saker inte blir rätt; säljaren eller hästen!
Håller med! Den här attityden som kommit i samhället i stort är det som skapar den här typen av tvister som sedan "späs på" med mer eller mindre komptenta juridiska rådgivare. Det är aldrig någonsin någon enskild persons ansvar att tänka till lite själv utan allt ska läggas upp för en likt ett smörgåsbord... Är det barn som far illa så är det sociala myndigheters fel att "inget händer", är det någon som ägnar sin tid åt att klå upp folk på stan i tid och otid så är det samhällets fel, skadas en häst kan ägaren slå knut på sig för att få till ett dolt fel, går hästen dåligt på en tävling är det hästens eller banbyggarens fel. Det är ju ta mig tusan riktigt otäckt när man tänker efterJag tror du sätter fingret på något - den allmänna uppfattningen i samhället. Det finns inga konsekvenser för någonting. Ungdomar slår i sönder en skola = dåliga lärare, föräldrar missköter sina barn = samhällets fel, jag köper en halt häst = säljarens fel
Satt precis och läste på Hippsons hemsida där dom har fråga experten och såg den här artikeln:
http://www.hippson.se/fraga-experterna/expert-juridik/eva_johansson/hava-kop-av-hast-som-visade.htm
Vad är det som händer med sunt förnuft och eget ansvar? Hen har alltså köpt en häst som hen vet var något halt vid vet. besiktning och som tydligt visade vid provridning att den gick kortare med bakbenen. Köparen väljer att genomföra köpet ändå och har sedan under 2 år problem med hästen i ridningen men åker inte en enda gång in till en klinik och kollar upp hästen trots att denne är medveten om vissgradig hälta och visuell markering på bakbenen. Köparen kämpar på trots att ridning och utveckling inte fungerar och säger sig misstänka fysiska problem men väntar 2 år med att kolla upp detta. Nu vill hon häva köpet under dolda fel?
Har vi helt slutat ta eget ansvar och tycker att allt ska kunna skyllas på någon annan? Varför undersöker man inte ordentligt delvis innan man köper men också när något så tydligt inte är rätt i hästen i ridningen?
Vad har hänt med sunt förnuft i dagens hästamhälle?
Är det bara jag som tror att den där frågeställaren är ett troll? Alltså, KAN man vara så korkad på riktigt?
Satt precis och läste på Hippsons hemsida där dom har fråga experten och såg den här artikeln:
http://www.hippson.se/fraga-experterna/expert-juridik/eva_johansson/hava-kop-av-hast-som-visade.htm
Vad är det som händer med sunt förnuft och eget ansvar? Hen har alltså köpt en häst som hen vet var något halt vid vet. besiktning och som tydligt visade vid provridning att den gick kortare med bakbenen. Köparen väljer att genomföra köpet ändå och har sedan under 2 år problem med hästen i ridningen men åker inte en enda gång in till en klinik och kollar upp hästen trots att denne är medveten om vissgradig hälta och visuell markering på bakbenen. Köparen kämpar på trots att ridning och utveckling inte fungerar och säger sig misstänka fysiska problem men väntar 2 år med att kolla upp detta. Nu vill hon häva köpet under dolda fel?
Har vi helt slutat ta eget ansvar och tycker att allt ska kunna skyllas på någon annan? Varför undersöker man inte ordentligt delvis innan man köper men också när något så tydligt inte är rätt i hästen i ridningen?
Vad har hänt med sunt förnuft i dagens hästamhälle?
Som att kaffe är varmt, barn kan inte lämnas ensamma i bilar, knivar är vassa, stoppa inte hamstrar i mikron, snart är vi väl där här också om inget händer;
Anmärkningsvärt att man låter en häst gå halt utan att reflektera över det. Om någon av mina hästar är halt utreder jag orsaken.
Ett problem här är ju att tränaren snarast kan anses vara i beroendeställning till ryttare/hästköparen, talar man i klarspråk om för denne att du kan inte rida den hästen så är risken stor att man förlorar en kund. Sedan så om tränare faktisk säger något så är det ju såklart fel på tränaren och inte på ryttaren...Utan att deras omgivning, tränare etc borde få dem att fatta vad för sorts hästar de klarar och bör köpa. Och skulle de iaf köpa "för mkt" så kan man ärligt säga det också...
Ett problem här är ju att tränaren snarast kan anses vara i beroendeställning till ryttare/hästköparen, talar man i klarspråk om för denne att du kan inte rida den hästen så är risken stor att man förlorar en kund. Sedan så om tränare faktisk säger något så är det ju såklart fel på tränaren och inte på ryttaren
@mackan
Jag tycker det ger otroligt mycket faktiskt. En är dressyrtränare och en är hopptränare. Dessa två har samma filosofi mer eller mindre. Dessa två rider jag mest för. Bara att med den ena fokuserar vi på att hoppa och allt mellan och med den andra fokuserar vi på all dressyr.
Sen har jag min gamla tränare sen jättemånga år tillbaka som jag rider för emellanåt. Typ markarbete/hoppa.
Jag vet hur jag vill och ska rida min häst (alltså vilken stil som passar, hjälp med utbildningen vill jag ju ha) och skulle något tränaren säger kännas fel skulle jag inte göra det. Men är man osäker kan det nog bli rörigt. Eller om tränarna vill dra åt väldigt olika håll.
Den hästen jag har nu visade sig vara så väldigt mycket bättre än jag trodde. Insåg att jag inte skulle fixa det själv och har tre tränare jag rider för.
Första hoppträningen för nya tränaren så snackade vi lite om problem som vi haft osv innan. Och så började vi hoppa. Problemen kom, efter några minuter säger tränaren "det är inte hästen det är fel på, det är du, ska du rida så ska du göra det helhjärtat och med en plan". Där hade jag ju kunnat välja att bli sur och åka hem. Istället tog jag till mig det och i slutet av samma träning var problemen som bortblåsta och är det fortfarande. Det var riktigt häftigt, hur en helt rak kommentar mer eller mindre löste allt.
Klart, hade han sagt till mig att jag var jävligt värdelös och förstörde hästen hade jag väl blivit lite ledsen. Men ärligt konstruktiv kritik måste man ju kunna ta.