Är det sunda förnuftet i hästvärlden på väg att utrotas?

Det sunda förnuftet lämnade köparen den stund hon valde att köpa en halt häst där alla tecken tydde på att den faktiskt hade problem. Antingen är hon korkade eller okunnig och har blivit lurad oavsett vilket är det på tok för sent att tänka på att göra något åt det efter 2 år.
 
Därför att alltför många har en övertro på sin egen skicklighet: "Jag har minsann gått tre år på ridskola så jag kan ALLT jag behöver veta för att köpa egen häst" är ju en ganska vanlig attityd bland ungdomen som tjatar på sina icke hästkunniga föräldrar, som köper argumenten med hull och hår och sedan står de kvar (trots vet intyg med alla fel) med en spattig och oridbar ponny/häst för att ungdomen är förälskad i just den hästen.
Samt att man ser hästen som ett redskap för att själv "bli någon".
 
Jag undrar vad det beror på? Är det den allmäna uppfattningen i samhället nuförtiden att man inte ska ha eller ta nåt eget ansvar? Hästen blir inte vad man tänkt sig och då ska man skylla på säljaren, hästen, vädret, vindriktning eller om det är skottår... Vad hände med att se till att man själv är säker och övertygad om att hästen är det man söker men också se till sig själv när saker inte blir som man tänkt? Är jag kanske inte tillräckligt erfaren, kunnig, rätt kemi, rätt omständigheter? Nej, ist är det pga av 2 anledningar som saker inte blir rätt; säljaren eller hästen!
Jag tror du sätter fingret på något - den allmänna uppfattningen i samhället. Det finns inga konsekvenser för någonting. Ungdomar slår i sönder en skola = dåliga lärare, föräldrar missköter sina barn = samhällets fel, jag köper en halt häst = säljarens fel
 
Jag tror du sätter fingret på något - den allmänna uppfattningen i samhället. Det finns inga konsekvenser för någonting. Ungdomar slår i sönder en skola = dåliga lärare, föräldrar missköter sina barn = samhällets fel, jag köper en halt häst = säljarens fel
Håller med! Den här attityden som kommit i samhället i stort är det som skapar den här typen av tvister som sedan "späs på" med mer eller mindre komptenta juridiska rådgivare. Det är aldrig någonsin någon enskild persons ansvar att tänka till lite själv utan allt ska läggas upp för en likt ett smörgåsbord... Är det barn som far illa så är det sociala myndigheters fel att "inget händer", är det någon som ägnar sin tid åt att klå upp folk på stan i tid och otid så är det samhällets fel, skadas en häst kan ägaren slå knut på sig för att få till ett dolt fel, går hästen dåligt på en tävling är det hästens eller banbyggarens fel. Det är ju ta mig tusan riktigt otäckt när man tänker efter :(
 
Satt precis och läste på Hippsons hemsida där dom har fråga experten och såg den här artikeln:

http://www.hippson.se/fraga-experterna/expert-juridik/eva_johansson/hava-kop-av-hast-som-visade.htm

Vad är det som händer med sunt förnuft och eget ansvar? Hen har alltså köpt en häst som hen vet var något halt vid vet. besiktning och som tydligt visade vid provridning att den gick kortare med bakbenen. Köparen väljer att genomföra köpet ändå och har sedan under 2 år problem med hästen i ridningen men åker inte en enda gång in till en klinik och kollar upp hästen trots att denne är medveten om vissgradig hälta och visuell markering på bakbenen. Köparen kämpar på trots att ridning och utveckling inte fungerar och säger sig misstänka fysiska problem men väntar 2 år med att kolla upp detta. Nu vill hon häva köpet under dolda fel?

Har vi helt slutat ta eget ansvar och tycker att allt ska kunna skyllas på någon annan? Varför undersöker man inte ordentligt delvis innan man köper men också när något så tydligt inte är rätt i hästen i ridningen?
Vad har hänt med sunt förnuft i dagens hästamhälle?

Är det bara jag som tror att den där frågeställaren är ett troll? Alltså, KAN man vara så korkad på riktigt?
 
Det känns så himla tråkigt att vi har kommit ifrån det egna ansvaret och att speciell den unga generationen 00 och 90-talisterna som bara förväntar sig att allting ska bli serverat utan några skyldigheter. Finns självklart knasiga människor alla åldrar men just den unga generationen tycker jag är överrepresenterad här på Buke när det gäller trådar där man har problem med hästen antingen fysiskt eller hantering och där det verkar som det enda man egentligen vill höra är att "du gör inget fel det är hästen, säljaren, stallet, tränaren osv. som är problemet" och än oftare att lösningarna ska var snabba, enkla och utan att man behöver anstränga sig eller förändra något hos sig själv...

Ofta får man dessutom höra att man är orättvis, mobbare och alt annat möjligt när man ifrågasätter om det inte kan vara så att det är TS som kanske inte har erfarenheten och kunskapen att faktiskt vara det bästa för hästen. Det verkar vara nästintill omöjligt för speciellt den unga generationen att erkänna att man har fel/hanterat något fel eller inte är erfaren nog att reda ut olika situationer och problem och därför skyller man på allt utom sig själv.

Varför är det så jäkla jobbigt för många att kunna erkänna att man tagit sig vatten över huvudet eller inte varit tillräckligt påläst?
 
Anmärkningsvärt att man låter en häst gå halt utan att reflektera över det. Om någon av mina hästar är halt utreder jag orsaken.
 
Satt precis och läste på Hippsons hemsida där dom har fråga experten och såg den här artikeln:

http://www.hippson.se/fraga-experterna/expert-juridik/eva_johansson/hava-kop-av-hast-som-visade.htm

Vad är det som händer med sunt förnuft och eget ansvar? Hen har alltså köpt en häst som hen vet var något halt vid vet. besiktning och som tydligt visade vid provridning att den gick kortare med bakbenen. Köparen väljer att genomföra köpet ändå och har sedan under 2 år problem med hästen i ridningen men åker inte en enda gång in till en klinik och kollar upp hästen trots att denne är medveten om vissgradig hälta och visuell markering på bakbenen. Köparen kämpar på trots att ridning och utveckling inte fungerar och säger sig misstänka fysiska problem men väntar 2 år med att kolla upp detta. Nu vill hon häva köpet under dolda fel?

Har vi helt slutat ta eget ansvar och tycker att allt ska kunna skyllas på någon annan? Varför undersöker man inte ordentligt delvis innan man köper men också när något så tydligt inte är rätt i hästen i ridningen?
Vad har hänt med sunt förnuft i dagens hästamhälle?

Jag håller med om den som nämnde användbarhets-klausulen i försäkringen. Var det inte runt 20 år sen eller så den tillkom?
Innan den kom var det väl iaf inte lika mycket utdömnigar har jag för mig.

Vi har ju idag också sån bra medicinsk teknik att om man vill kan man hitta medicinska fynd på flertalet av de hästar som "krånglar".
Hade de bara ridits av mer rutinerade/kunniga ryttare hade förmodligen många av dem varit besvärsfria trots sina medicinska avvikelser.
De hade både fått arbeta i en mer gynnsam form och de hade fått en mer konsekvent fostran med lämpligt avancemang i utbildningen.

Klart det är hårt att erkänna att man fuckat upp. Hade folk varit lite mer rakryggade och ärliga hade väl färre gjort så dåliga hästköp också. Och då menar jag inte luras av säljare. Utan att deras omgivning, tränare etc borde få dem att fatta vad för sorts hästar de klarar och bör köpa. Och skulle de iaf köpa "för mkt" så kan man ärligt säga det också.
Verkar det för billigt för att vara sant är det oftast något galet..

Kan man utbilda: köp unghäst, vågar man gambla med sina pengar: köp en halt och hoppas..
Annars betalar man normalpris för den utbildningsgrad, tävlingsresultat, stam, ålder och de rörelserna hästen har. Och ser till att vetbes och att den inte har reservationer. Ska taket höjas så pass att plåtar behövs så tar man dem innan köp.

Gör jag misstag står jag för dem. Jag skulle skämmas annars!
Det är så otroligt tragiskt att så många bestämmer sig för att sluta föda upp och sälja iom att läget ser ut som det gör.
Alla vill snåla och göra klipp..
 
Som att kaffe är varmt, barn kan inte lämnas ensamma i bilar, knivar är vassa, stoppa inte hamstrar i mikron, snart är vi väl där här också om inget händer;

Jag köpte en Jonseredsmotorsåg för ett par år sedan. I bruksanvisningen var det en stor bild på ett träd, med en man som satt och sågade av grenen han satt på. Bilden var överkryssad. Alltså han satt ytterst på grenen och sågade av den. Om man behöver den instruktionen; bör man nog inte ens tänka på att starta en motorsåg.

När det gäller hästar har det blivit så att man inte gärna säljer sina hästar. Vi har blivit nonsens-stämda en gång och det kostade ordentligt för båda parter, framförallt psykiskt (en utdragen process där anklagelserna och lögnerna haglade från motparten, alltmer skruvade bort från sanningen för varje ordväxling) och i tappad tro på mänskligheten - men även ekonomiskt. Köpeskillingen var liten men advokaterna gjorde storkovan. Fast man får väl tänka att det ändå är sällsynt, en av många är trots allt bara en av många.
 
Anmärkningsvärt att man låter en häst gå halt utan att reflektera över det. Om någon av mina hästar är halt utreder jag orsaken.

Min filosofi med mina djur har alltid varit "hellre veterinären en gång för mycket än en för lite". Men har insett att flera skiter helt enkelt att kolla upp sina djur om de visar en onormalt beteende utan "väntar ut" det hela. Det skämmer mig eftersom djuren kan aldrig tala om vad som är felet..... Jag känner att om hästen är halt och man som ägaren inte gör något utan försätter att rida på den så är det djurplågeri....

OT men hörde av en bekant att ett fall med hund kan komma upp i HD gällande fel på höfter (om jag inte misstar mig). Ingen som har insett att man köper en levande varelse......

(Tyckte om Assarssons krönika i senaste Ridsport han satte verkligen ord på problemet)
 
...Utan att deras omgivning, tränare etc borde få dem att fatta vad för sorts hästar de klarar och bör köpa. Och skulle de iaf köpa "för mkt" så kan man ärligt säga det också...
Ett problem här är ju att tränaren snarast kan anses vara i beroendeställning till ryttare/hästköparen, talar man i klarspråk om för denne att du kan inte rida den hästen så är risken stor att man förlorar en kund. Sedan så om tränare faktisk säger något så är det ju såklart fel på tränaren och inte på ryttaren:D
 
Ett problem här är ju att tränaren snarast kan anses vara i beroendeställning till ryttare/hästköparen, talar man i klarspråk om för denne att du kan inte rida den hästen så är risken stor att man förlorar en kund. Sedan så om tränare faktisk säger något så är det ju såklart fel på tränaren och inte på ryttaren:D

Ja, man väljer ju hur man vill få kunder. Jag vill iaf bara jobba med de som jag kan vara ärlig mot.

Sen behöver man inte lägga fram det genom att säga rakt ut att "du är för dåååålig för den".
Man kan ju formulera sig lite snyggare.
Och just att en elev ska köpa häst brukar ju sällan vara en grej som bara sker pang.
Utan ofta är det ju något man pratar om lite innan. Har man en god relation så är det ju väldigt vanligt att man frågar sin tränare om råd.
För mig så innebär ju min roll att jag ska lära dem rida - absolut. Men man kan inte lära sig om man är för rädd eller hästen är för svår. Dessutom är ju de flesta bara hobbyryttare(jag har iaf inga proffselever). Då ska ju ridningen vara just kul. Och det blir det inte om man inte klarar hästen.
Blir de sura på mig för att jag säger att hästen är för svår.. Vad tror du de blir om jag låter dem köpa en häst som de inte klarar och sen står med veträkningar eller måste lämna bort den på träning eller rent av sälja/avliva?
Jag håller inte på och inbillar dem att de ska rida OS imorgon. De vet sina fel och brister och vet att det är normalt och helt ok. Man märker redan vid vanliga lektioner om man klarar av de raka puckarna eller inte.

Man behöver som sagt inte vara elak bara för att man inte dillar i folk att de klarar mer än de kan. Istället kan man belysa hur jävla svårt det verkligen är med hästeriet, att man själv eller tom eliten gör si och så många saker fel och lyfta elevens framsteg och bra egenskaper.
Men att se till att de är jordnära tycker jag bara är just.

Men ja - jag vet att jag är färgad av att stöta på många som köpt på sig fel och ser vad det gör i både häst och människa. Och av att ha tränare som är raka och inte heller rekommenderar gångartsmaskiner till de som inte ska tävla högt och satsar på det inom rimlig framtid(och är nära det irl också så klart).
Har man köpt en häst så har man. Då får man göra det bästa av det under förutsättning att det är kul och alla mår bra.
Men innan bör man sätta sig ner med sin tränare och ärliga vänner och fråga "vad bör jag köpa? vad klarar jag av att köpa?Klarar jag av den själv med mina vanliga lektioner(om man nu inte vill ha som plan att lämna bort till annan ryttare då och då eller har sån tillgänglig)".

Det finns absolut många tränare som då råder till att köpa dyrt och flott och ungt för att de vill få mer jobb(tillridningar, mer lektioner, ev tävla hästen och då reklam och synas). Men förhoppningsvis vet man med sig att ens tränare bryr sig mer.
 
allmänt knapplån:
jag upplever problemet att folk i dagens år 2014, köper på sig väldigt mkt för svåra hästar än de själva greppar eller ens förstått vikten av vad de egentligen köper.
Det är lite sorgligt att det blivit så, men samtidigt är det en rätt given effekt av hur dagens hästar och det ryttare tror de vill eller kan osv, ser ut år 2014 i sverige, om man vill tävla/träna och hur normen av vilken häst man isåfall bör ha, etablerats i folks huvuden eller inställningar hos tyvärr många som kanske inte egentligen förstår vad de varesig köper eller vad de egentligen kan eller vill osv som ryttare.
 
Den hästen jag har nu visade sig vara så väldigt mycket bättre än jag trodde. Insåg att jag inte skulle fixa det själv och har tre tränare jag rider för.

Första hoppträningen för nya tränaren så snackade vi lite om problem som vi haft osv innan. Och så började vi hoppa. Problemen kom, efter några minuter säger tränaren "det är inte hästen det är fel på, det är du, ska du rida så ska du göra det helhjärtat och med en plan". Där hade jag ju kunnat välja att bli sur och åka hem. Istället tog jag till mig det och i slutet av samma träning var problemen som bortblåsta och är det fortfarande. Det var riktigt häftigt, hur en helt rak kommentar mer eller mindre löste allt.

Klart, hade han sagt till mig att jag var jävligt värdelös och förstörde hästen hade jag väl blivit lite ledsen. Men ärligt konstruktiv kritik måste man ju kunna ta.
 
@BernT : ibland blir det väldigt för mycket att ha flera tränare öht, det har man i min värld väldigt sällan såvida man inte är otroligt etablerad och trygg i sin roll som ryttare. Det är väldigt sällan ngn hobby ryttare gynnas av att ha så många tränare öht i min erf på vardagsnivå. Nu vet jag jag inget öht om dig så är kommentaren helt missplacerad så får du bortse från den totalt ! Jag kommenterar mest utifrån buke-kännedom att det är väldigt sällan folk här är så pass nivåmässigt att de är bortom hobbyryttarperspektiv och därmed gynnas av att träna för tre tränare osv.
 
@mackan

Jag tycker det ger otroligt mycket faktiskt. En är dressyrtränare och en är hopptränare. Dessa två har samma filosofi mer eller mindre. Dessa två rider jag mest för. Bara att med den ena fokuserar vi på att hoppa och allt mellan och med den andra fokuserar vi på all dressyr.

Sen har jag min gamla tränare sen jättemånga år tillbaka som jag rider för emellanåt. Typ markarbete/hoppa.

Jag vet hur jag vill och ska rida min häst (alltså vilken stil som passar, hjälp med utbildningen vill jag ju ha) och skulle något tränaren säger kännas fel skulle jag inte göra det. Men är man osäker kan det nog bli rörigt. Eller om tränarna vill dra åt väldigt olika håll.
 
@mackan

Jag tycker det ger otroligt mycket faktiskt. En är dressyrtränare och en är hopptränare. Dessa två har samma filosofi mer eller mindre. Dessa två rider jag mest för. Bara att med den ena fokuserar vi på att hoppa och allt mellan och med den andra fokuserar vi på all dressyr.

Sen har jag min gamla tränare sen jättemånga år tillbaka som jag rider för emellanåt. Typ markarbete/hoppa.

Jag vet hur jag vill och ska rida min häst (alltså vilken stil som passar, hjälp med utbildningen vill jag ju ha) och skulle något tränaren säger kännas fel skulle jag inte göra det. Men är man osäker kan det nog bli rörigt. Eller om tränarna vill dra åt väldigt olika håll.

ja exakt ;)
i och med ditt svar så klassar du nog inte in som det jag vänt mig emot. jag förstår precis vad du skriver och att du får utbyte av, däremot som sagt gäller det inte allmänt för de flesta.
 
Den hästen jag har nu visade sig vara så väldigt mycket bättre än jag trodde. Insåg att jag inte skulle fixa det själv och har tre tränare jag rider för.

Första hoppträningen för nya tränaren så snackade vi lite om problem som vi haft osv innan. Och så började vi hoppa. Problemen kom, efter några minuter säger tränaren "det är inte hästen det är fel på, det är du, ska du rida så ska du göra det helhjärtat och med en plan". Där hade jag ju kunnat välja att bli sur och åka hem. Istället tog jag till mig det och i slutet av samma träning var problemen som bortblåsta och är det fortfarande. Det var riktigt häftigt, hur en helt rak kommentar mer eller mindre löste allt.

Klart, hade han sagt till mig att jag var jävligt värdelös och förstörde hästen hade jag väl blivit lite ledsen. Men ärligt konstruktiv kritik måste man ju kunna ta.

Jag uppskattar också sanningen men det beror på HUR man får den serverad. Men jag tror också att hur man tar emot kritik handlar om ens egen självbild. Tror jag att jag är på OS-nivå eller har jag en realistisk bild av mig själv som ryttare? Av olika anledningar gick det en tid mellan mina träningar. Jag tyckte jag kört fast och inget fungerade i vänster varv. Jag började trixa och fixa, sitta hit och sitta dit, fundera på ringa min euqiterapeut för hästen var sned o s v. Vid träninstillfället beklagade jag mig för tränaren. Hon hoppade upp och nä....lite stelare men inte så farligt. SKÖÖÖÖNT, sa jag, då är det jag som sitter fel, gör fel, inte hästen. M a o JAG måste rida bättre. =)
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp