Anpassning av kommunikation som inte är AKK (verbalt)

[MiaMia]

Kan ni hjälpa mig med tips om läsning, kloka tankar eller något...
Allt jag hittar hänvisar bara till att man ska använda AKK vid kommunikationssvårigheter. Men när jag kollar så handlar AKK om att ersätta/komplettera den verbala kommunikationen med andra sätt att förmedla sig.

Om en person har god intelligens, god verbal förmåga och god (formell) språkkunskap. Men stupar på semantik, pragmatik och nästan allt icke-verbalt, interpersonellt samspel, samt osynk i vilken förförståelse, outtalade antaganden, underförstådda slutsatser etc. som parterna utgår ifrån. När personens starkaste kommunikationssätt är det verbala så det är det man ska använda (antingen i skrift eller muntligt).

Det får inte bli "tala långsamt, men korta meningar och enkla ord" och inte heller förenklingar, nedkortningar och liknande av innehållet. Det är förmedningen som behöver förbättras så det inte blir så många "missar i överföringen" av informationen från den ena parten till den andra. Och metoder för att säkra upp så man vet att informationen kommer fram och blir rätt tolkad, så det inte verkar som allt gått fram och sedan framkommer fundamentalt strul långt senare.

Söker beskrivningar eller bra formulerade råd som kan förklara hur man anpassar då och även varför det ska göras så.

 

[tanten]

Jag har ingen aningom jag fattar din fråga korrekt men försöker.

Jag jobbar ju sedan många år med språksvaga. Det har lärt mig att inte använda omskrivningar, koncentrera mig på rak ordföljd och inte använda så mycket negationer. Ett språk behöver inte bli fattigt bara för att meningarna inte har så många bisatser och idiomatiska uttryck. Idiomatiska uttryck ökar bara abstraktionen. Tror att - om jag fattat frågeställningen - att abstraktioner ska undvikas.

Jag har tappat rösten. -Okej var tappade du den? säg istället jag är hes
Det skulle vara gott med en kopp kaffe. Det betyder ju -jag vill ha kaffe.

Vi svenskar älskar långa komplicerade ord. Jag gav häromdagen synpunkter på en enkät till utlandsfödda. En av frågorna var -hur upplevde du etableringsprogrammet? Vad då uppleva? Vad i helskotta är etableringsprogrammet? Det visade sig att de ville ha in åsikter om de första 24 månaderna efter att de fått uppehållstillstånd. Men skriv det då.

 

[mandalaki]

Vi svenskar älskar långa komplicerade ord. Jag gav häromdagen synpunkter på en enkät till utlandsfödda. En av frågorna var -hur upplevde du etableringsprogrammet? Vad då uppleva? Vad i helskotta är etableringsprogrammet? Det visade sig att de ville ha in åsikter om de första 24 månaderna efter att de fått uppehållstillstånd. Men skriv det då.

Jösses.

 

[vattenmelon]

På attention.se kanske du kan finna något som kan vara av intresse.
Bifogar två skärmdumpar från sidan.

Verbal kommunikation tillsammans med skriftlig kan verka förstärkande och vara till hjälp kanske?
Tydlighet i sin kommunikation till personen i fråga kanske det redan jobbas på?

 

[vattenmelon]

 

[Snubbelfot]

Jag intresserar mig för just sådana frågor och skulle svara ganska likt @tanten. Färre idiomatiska uttryck, omskrivningar, metaforer, abstraktioner och negationer. Mer renodlade budskap helt enkelt, och jag håller med om att konversationen för den sakens skull inte behöver bli torftig eller banal.
För att säkerställa att båda parter har samma uppfattning och förståelse av samtalets innehåll så tycker jag att kontrollfrågor/bekräftande ofta kan vara bra - och ibland ovärderliga. Inte heller det behöver bli banalt eller förringande, utan går att göra på ganska naturliga sätt. I praktiken tror jag att man ofta kan känna in hos person för person på vilka områden kontrollfrågor är befogade och när det är redundant.

 

[honung]

Verbal kommunikation tillsammans med skriftlig kan verka förstärkande och vara till hjälp kanske?

Nu kommer jag in här och märker ord, men ordet verbal innefattar även skriftlig kommunikation , det har en innebörd som definieras av ordet språk. Vill man specifikt urskilja den talade kommunikationen säger man oral kommunikation.

 

[MiaMia]

Jag har ingen aningom jag fattar din fråga korrekt men försöker.

Jag jobbar ju sedan många år med språksvaga. Det har lärt mig att inte använda omskrivningar, koncentrera mig på rak ordföljd och inte använda så mycket negationer. Ett språk behöver inte bli fattigt bara för att meningarna inte har så många bisatser och idiomatiska uttryck. Idiomatiska uttryck ökar bara abstraktionen. Tror att - om jag fattat frågeställningen - att abstraktioner ska undvikas.

Jag har tappat rösten. -Okej var tappade du den? säg istället jag är hes
Det skulle vara gott med en kopp kaffe. Det betyder ju -jag vill ha kaffe.

Vi svenskar älskar långa komplicerade ord. Jag gav häromdagen synpunkter på en enkät till utlandsfödda. En av frågorna var -hur upplevde du etableringsprogrammet? Vad då uppleva? Vad i helskotta är etableringsprogrammet? Det visade sig att de ville ha in åsikter om de första 24 månaderna efter att de fått uppehållstillstånd. Men skriv det då.

Både ock.
Komplicerad meningsbyggnad är nog inte ett problem. Genomtänkt gramatik ger mer exakthet = mindre alternativa tolkningar. (tror jag)
Men många är för dåliga på att vara nogranna med att verkligen vara exakta med formuleringarna. Vanligtvis lägger folk till så mycket annat (icke-verbalt, kontext osv.) och stödjer inte tolkningarna i samma utsträckning på nästan bara det son finns i orden.
Hur får man folk att verkligen fatta vikten av och genomföra en sådan nogrannhet med exakt vad orden bara i sig själva säger? Hur hjälper man någon med god intention att faktiskt kunna också?

Omskrivningar var bra exempel på saker som bör påpekas som särskillt olämpliga. De andra uttrycken fungerar oftast eftersom det är inlärt vad de brukar betyda, men kanske underskattas riskerna?

 

[MiaMia]

På attention.se kanske du kan finna något som kan vara av intresse.
Bifogar två skärmdumpar från sidan.

Verbal kommunikation tillsammans med skriftlig kan verka förstärkande och vara till hjälp kanske?
Tydlighet i sin kommunikation till personen i fråga kanske det redan jobbas på?

Lite åt det hållet. Men skulle gärna ha mer utförliga texter.

Det tenderar att bli lite förenklande med punktlistor så informationen blir "tunnare" och mindre utförlig. Men ibland är det bra också för att klargöra huvudfokus eller sammanfatta. Det beror mycket på vad man pratar om också. Har en känsla av att det fungerar bättre rörande konkreta och praktiska saker.

Tydlighet är så bra. Men vad är tydlighet och hur genomför man det? Egentligen.
Alla tycker att de är tydliga, men lägger olika innebörd i det. Hur beskriver man vad de behöver göra för att deras kommunikation ska bli tydlig i realiteten och på rätt sätt för aktuell person.
Vill ha en hel bok om "tydlighet i anpassad verbal kommunikation". Finns den?

 

[MiaMia]

Jag intresserar mig för just sådana frågor och skulle svara ganska likt @tanten. Färre idiomatiska uttryck, omskrivningar, metaforer, abstraktioner och negationer. Mer renodlade budskap helt enkelt, och jag håller med om att konversationen för den sakens skull inte behöver bli torftig eller banal.
För att säkerställa att båda parter har samma uppfattning och förståelse av samtalets innehåll så tycker jag att kontrollfrågor/bekräftande ofta kan vara bra - och ibland ovärderliga. Inte heller det behöver bli banalt eller förringande, utan går att göra på ganska naturliga sätt. I praktiken tror jag att man ofta kan känna in hos person för person på vilka områden kontrollfrågor är befogade och när det är redundant.

Känner du till någon litteratur som du kan rekommendera?

 

[Snubbelfot]

Känner du till någon litteratur som du kan rekommendera?

Det mesta som jag läst ifråga om både böcker och vetenskapliga artiklar handlar dessvärre om barn och/eller om personer med mer omfattande problemspektrum än det jag uppfattar att du beskriver - och där är ju som du också säger AKK ofta ett viktigt verktyg. Brottstycken om tydlighet i kommunikation ifråga om högfungerande eller neurotypiska vuxna kan man nog plocka upp här och var även
i den litteraturen, men jag har faktiskt inte sett något skrivet specifikt med den inriktningen.

Ett blogginlägg som jag kom att tänka på kanske kan vara en ingång åtminstone.

 

[Araminta]

Ska du handleda personal/anhöriga eller söker du råd för hur du själv ska uttrycka dig? Vill du träna upp förmågorna eller vill du anpassa omgivningen? Är den/de med svårigheterna vuxna eller barn?

Det bästa är givetvis både att träna förmågorna och att anpassa omgivningen. Jag har en del tips men det är främst riktat mot barn.

Något jag vet används mycket till personer i alla åldrar är "ritprat", eller "gemensam tankekarta" om man så vill. Det är visserligen en variant på akk men används i högre grad vid pragmatiska svårigheter. Syftet är att ge visuell struktur till samtalet och att skapa gemensamt fokus som inte tvingar till ögonkontakt etc. Båda parter har varsin penna och man ritar/skriver på ett gemensamt papper. Jag använder det mycket med fullt normalfungerande vuxna för att visa på samband orsak-verkan, känsla - handling etc. Det är också användbart för att reda ut missförstånd, var började situationen, var blev det fel och hur och varför reagerade personerna. Eller för att undvika missförstånd i viktiga samtal: när jag inte längre får ihop tankekartans/seriestripens innehåll med det personen säger så har vi gått om varandra och behöver backa.

 

[MiaMia]

Det mesta som jag läst ifråga om både böcker och vetenskapliga artiklar handlar dessvärre om barn och/eller om personer med mer omfattande problemspektrum än det jag uppfattar att du beskriver - och där är ju som du också säger AKK ofta ett viktigt verktyg. Brottstycken om tydlighet i kommunikation ifråga om högfungerande eller neurotypiska vuxna kan man nog plocka upp här och var även
i den litteraturen, men jag har faktiskt inte sett något skrivet specifikt med den inriktningen.

Ett blogginlägg som jag kom att tänka på kanske kan vara en ingång åtminstone.

Så synd att det inte verkar finnas något. Tror det hade behövts och dessutom varit intressant att läsa.

Jag har känslan att det lätt blir så att man tror att allt fungerar ändå när det är "bara vanligt språk" man ska använda. Och att det vid en snabb och oinsatt blick på ytan ser ut som att det är fungerande kommunikation. Därför svårt att förklara och nå förståelse för hur problematiskt det kan vara och vad som egentligen är det problematiska. Därmed luddigt med hur angripa och få bra implementering av anpassningar.

Det var en bra lista på frågor. Gillar att de formulerats för att väcka reflektion, men samtidigt är såpass specifika. Återkom gärna om du kommer på något mer.

 

[MiaMia]

Ska du handleda personal/anhöriga eller söker du råd för hur du själv ska uttrycka dig? Vill du träna upp förmågorna eller vill du anpassa omgivningen? Är den/de med svårigheterna vuxna eller barn?

Det bästa är givetvis både att träna förmågorna och att anpassa omgivningen. Jag har en del tips men det är främst riktat mot barn.

Något jag vet används mycket till personer i alla åldrar är "ritprat", eller "gemensam tankekarta" om man så vill. Det är visserligen en variant på akk men används i högre grad vid pragmatiska svårigheter. Syftet är att ge visuell struktur till samtalet och att skapa gemensamt fokus som inte tvingar till ögonkontakt etc. Båda parter har varsin penna och man ritar/skriver på ett gemensamt papper. Jag använder det mycket med fullt normalfungerande vuxna för att visa på samband orsak-verkan, känsla - handling etc. Det är också användbart för att reda ut missförstånd, var började situationen, var blev det fel och hur och varför reagerade personerna. Eller för att undvika missförstånd i viktiga samtal: när jag inte längre får ihop tankekartans/seriestripens innehåll med det personen säger så har vi gått om varandra och behöver backa.

Vuxna, det missade jag att säga. Tänkte främst anpassningar som de i omgivningen kan göra, men iofs även träna egna förmågor och kombinationer av det. Dels hitta mer/bättre/djupare information som egenvärde, dels kunna beskriva och förklara vad som blir fel och vad som är bra anpassningar.

Har läst om ritprat för att t.ex. skapa förståelse att någon blir ledsen om man slår dem. Om andra händelser, men inte i någon tillämpning som handlar om de två kommunicerande personernas pågående interaktion med varandra. Det hade jag velat ha som liksom kan fånga allt som händer i samtalssituationen parallellt och i realtid när man har den pågående samtalet, som altså handlar om någon annan sakfråga. Finns det? (och begriper du vad jag menar?)

Gemensam tankekarta har jag inte hört om. Är det för att rita strukturen i det samtal man för? Låter lovande. Har du någon bra länk om det?

Behöver få den som anpassar att vara öppen och tydlig med sådant som mötesteknik och argumentationsanalys handlar om, även i enkla samtal där man normalt inte tänker i den typen av termer. Och att inte vara upptagna med att de ska fråga och tolka för att föröka förstå personen, utan lika mycket redovisa sina tolkningar, reaktioner och tankar åt andra hållet. Så det blir ömsesidigt utbyte och avstämningar.

Personen märker ofta reaktioner men tolkar dem dåligt och därför tror jag att de hela tiden bör säga att nu blev jag förvånad, sur, konfunderad osv. så det inte ska behöva gissas vad det handlar om. Uppfattar det som svårt för många att verbalaisera det som de normalt kommunicerar icke-verbalt (och kanske mer omedvetet). Vet inte om det är sociala konventioner om vad som normalt inte ska sägas eller svårighet att identifiera vad som behöver kommuniceras som spelar in. Finns några råd för att kunna lyckas med sådant?